Utan kontraster blir livet mellanmjölk

Efter många inre överläggningar väljer jag att lyfta luren och ta samtalet, i andra änden har jag nu personen jag aldrig mött och inte har någon relation till.

Efter avslutat samtal, kvitterar jag med att maila över ett antal dokument.

Dagarna går och återkopplingen lyser med sin frånvaro, efter några påstötningar från min sida får jag nu mailet som inte inbjuder till några fortsatta överläggningar.

14 dagar senare besvarar jag mailet och avrundar med mina avsikter med första kontakten. Döm om min förvåning när dörren återigen öppnas. Bollen kändes ospelbar, men då jag ödmjukt bjöd in till fortsatta överläggningar var den återigen i spel.

Jag var hårfint nära att reagera på besvikelsen över mailsvaret, men valde att neutralt, osentimentalt besvara och förtydliga. Om vi backar bandet, hur ofta är vi inte vår egen snubbeltråd i våra egna reaktioner. Likväl som vi försöker äta rätt, gå på gym, ta långa promenader, glöm inte att öva på visualisering? Hur kan vi bli framgångsrikare i våra interaktioner?

Jag övar ständigt, men inte i teorin utan i skarpa lägen, jag är tvungen att hantera mina egna reaktioner om känslan av besvikelse inträder.

När slaget känns förlorat och förlusten vänds till vinst, bubblar det av lycka inombords - utan kontraster är livet mellanmjölk.

Frontits värdeord Utmaning har definitivt sin plats i detta avseende, utmana dina egna reaktioner och bli en vinnare.

 Love you all! / Pierre

Motgångar är värdefulla lärdomar

Jag sitter i min ensamhet läppjande på en kopp kaffe, jag har precis läst en barndomsväns yrkesbiografi. Jag fascineras över hur lite jag visste om Roger, samtidigt som jag imponeras över hans resa. Hans yrkesliv har präglats av nyfikenhet, ansvar och uthållighet som belönats med stor respekt och yrkesskicklighet.  

Om Roger var tvungen att komma med råd till den som vill lyckas skulle det kunna vara 1) Axla ansvar i allt du gör, 2) Misslyckanden är till för att övervinnas, det är ett pris du är tvungen att betala för att nå framgång 3) Bygg nätverk av lagkamrater.

Winston Churchill lär ha sagt att ”Förlora aldrig entusiasmen när du snubblar över misslyckanden, ”. På samma sätt tyckte Thomas Edison att hans tusen första försök att skapa en glödlampa inte var misslyckanden – de var bara tusen steg på väg mot en färdig glödlampa.

Min övertygelse är att bakom varje framgång, ligger mycket slit och envetenhet. Ytligt betraktat så kan det synas som vissa är födda med guldbyxor. Men det stora flertalet når framgång genom övertygelse, målmedvetenhet och bra "kondis". 

Till sist håll blicken stadigt i horisonten och förlora aldrig orienteringen.

Vänner, livet är kort, brinn för det du gör och arbeta med det du brinner för, därmed tar du ansvar för ditt liv och din utveckling.

Love you all / Pierre

Utopi eller verklighet?

Bilden är tagen för exakt två år sedan, den känns utopisk, som en hallucination, någonting jag inte varit med om.

12 månader av begränsningar övergår snart i något som varit självklart. Vaccinet når snart ut till alla och vi kan på nytt andas frihetens självklara luft. Vi kan sitta på trånga caféer och dela tankar och åsikter med nära och kära, men även med folk som vi inte känner. Tänk vad spännande att få botanisera i andras livs-historier oavsett bakgrund, nationalitet, politisk övertygelse eller religion.  

Jag hoppas innerligt att pandemin har gjort oss ödmjukare, generösare och tacksamma för allt som tidigare var en självklarhet.

Jag kan i mitt inre se bilden av soltörstande människor som fyller trappor och uteserveringar tätt tillsammans utan respekt för avstånd. Vänner det är snart en realitet.

Fram till att friheten är ett faktum kan jag varmt rekommendera en bok som ger perspektiv, fascination och beundran - "ett förlovat land av Barack Obama".

Jag längtar efter att krama er alla, 

love you all! / Pierre 

 

Svagheter är en guldgruva för personlig utveckling

 

Som barn hade Amanda Gorman talsvårigheter och i intervjuer har hon berättat att den skrivna poesin blev ett viktigt uttryckssätt för henne.

16 år gammal var hon ungdomsdelegat i FN, kort därpå utsågs hon till Los Angeles youth poet laureate och 2017 till USA:s första National youth poet laureate.

Amanda läste sociologi vid Harvarduniversitetet och säger att hon ska kandidera till president i USA år 2036.

2015 gav hon ut sin första diktsamling ”The one for whom food is not enough”. 

Amanda framförde ”The hill we climb” på Joe Bidens presidentinstallation, nedan kan du läsa delar ur hennes tal........

So let us leave behind a country better than the one we were left. With every breath from my bronze-pounded chest, we will raise this wounded world into a wondrous one.We will rise from the golden hills of the west. We will rise from the wind-swept north-east where our forefathers first realized revolution. We will rise from the lake-rimmed cities of the midwestern states. We will rise from the sun-baked south. We will rebuild, reconcile, and recover. In every known nook of our nation, in every corner called our country, our people, diverse and beautiful, will emerge, battered and beautiful. When day comes, we step out of the shade, aflame and unafraid. The new dawn blooms as we free it.

Konklusion,  Amanda adresserar Frontits värdeord ANSVAR. Hon tog ansvar för sin egen utveckling, hon vågade visa sina svagheter, hon gömde dom inte, det begränsar. Svagheter är en guldgruva för personlig utveckling. 

Love you all! / Pierre

Makt korrumperar

Bilderna som strömmar ur kaoset i kapitolium flödar nu i alla medier. Obegripliga scener som speglar människans dårskap, människor som agerar som flockdjur. Är det människans dilemma, vårt behov av tillhörighet?

Min blogg är inte ämnad för politiska åsikter, men låt oss freda sunt förnuft, kritiskt tänkande, respekt för andras åsikter och demokrati.      

Demokratin hänger på en skör tråd som flätats av människor som George Washington, Mahatma Gandhi, Nelson Mandela m fl. Motsvarigheten finns inom industrin. Bra företag byggs av bra ledare, sunda värderingar, delaktighet,  transparens, karriärmöjligheter, respekt för meningsskiljaktigheter och en tydligt uttalad strategi för hållbarhet.  

Låt oss aldrig förhäva oss och ta oss själva på för stort allvar. Låt sinnet vara fyllt med respekt för andra och andras åsikter, låt distansen till våra tillkortakommanden aldrig vara längre bort än reflektionen. Vinn andra genom att inkludera och bjuda in till samtal och meningsutbyte. Låt oss älska inte hata.

Love you all! / Pierre

Ensam är inte stark

Jag tog ett retroperspektiv på mina senaste 20 år.

Jag lever tillsammans med Bitte som av naturen ogillar förändring - att hon stått ut med mig som får min energi av förändring kan bara bero av rädsla för det alternativa / okända.

Innan ni läser fortsättningen, så är det nödvändigt att poängtera att varje händelse omgärdats av människor som varit en förutsättning för framgången. Ensam är inte stark, tillsammans kan man förflytta berg. Vissa händelser har initierats, eller influerats av andra och jag har haft förmånen att exekvera för att det skall hända.

Innan vi går in på detaljerna så vill jag säga, jag blir lite matt när jag gjorde tillbakablicken. Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt och som jag haft förmånen att kampera ihop med, utan Er hade jag inte haft ett så spännande liv. Det låter som att jag tänker lägga av, men jag kommer inte luta mig tillbaka, hängmattan är inte min favoritplats

1999 Tog Itera till Oslobörsen

2000 Startade Frontwalker tillsammans med en annan entreprenör med målet att revolutionera programvaruindustrin.

Byggde två nya hus på vårt skärgårdsställe på Stegesund

2003 Köpte en bostadsrätt på Östermalmsgatan som vi totalrenoverade

2005 Sålde Frontwalker,
köpte ett hus på Lidingö på 940 kvm som vi totalrenoverade och konverterade till 4 lgh, sålde vår bostadsrätt på Östermalmsgatan.

2006 Sålde 3 av lägenheterna på Lidingö.

2007 Köpte Projektstyrning, ett Stockholmsbolag, döpte om det till Frontit och gjorde en restart.

2008 Köpte en gård i Tällberg, Laknäs som vi totalrenoverade, byggde om och byggde till.

2009 Sålde sista lägenheten på Lidingö och köpte en bostadsrätt på Valhallavägen som vi totalrenoverade.

2010 –
2017 Startade vi Frontit Sundsvall, Västerås, Norrköping, Malmö & Örebro

2012 Köpte en andelslägenhet i Puerto Banus

2014 Sålde andelslägenheten i Puerto Banus

2015 Köpte en lgh i Riviera del sol som vi totalrenoverade

2018 Sålde Frontit till Priveq, köpte ett hus i Riviera Del sol och sålde lägenheten i Riviera

2019 Satsade 100% av kapitalet på börsen och ägnade all min tid åt aktieplaceringar

Åren adresserar Frontits samtliga värdeord

Skratt – Den ömsesidiga lojaliteten inom "projekten" har uppstått genom att vi svettats och skrattat ihop.

Kostnadsmedvetenhet – ju bättre koll jag haft på ekonomin, desto mer risk har jag vågat ta.

Utmaning – nästan alla nya aktiviteter har renderat i känslan av att förlora fotfästet, men det har  ”bara” inneburit en sömnlös natt, inte mer.

Möjligt – jag är en obotlig optimist, jag tror det mesta är möjligt.

Prestigelöshet – generositeten mellan dem som deltagit i "projekten" bygger på ömsesidig respekt och att inte ta sig själv på för stort allvar.

Ansvar – Förutsättningen för all framgång är tillit, man måste ge och ta ansvar.

Det hade varit enklast att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men en person som betytt oerhört mycket för mig 👉  Pierres kåserier: Årets VD 2018 medelstora företag har talat (pierrebjurhager.blogspot.com)

Love you all! / Pierre

Är jag naiv?

En kanelbulle och en kopp kaffe sitter fint på min väg från Saltsjöbaden till Stockholm. Kommer genom tunneln till Sveavägen, svänger höger, rullar Kungsgatan ner mot Stureplan. Passerar en hemlös som går Kungsgatan upp, hans skor består i stort sett bara av sulorna, resten av ovanlädret existerar knappt. Stannar för rödljus när en djärv tanke infinner sig, han får mina skor. Jag gör en snabb U-sväng, korsar heldragna linjer, kör förbi mannen och gör ytterligare en U-sväng. Hoppar ur bilen, snör upp mina skor, ropar till mannen - du får mina skor. Jag inser att jag själv kommer vara utan, men Bitte kan komma ner med andra skor till mig när jag kommer hem. Det kan ju se skumt ut att jag bara går i strumplästen till porten, någon granne kan tro att jag blivit galen. Döm om min förvåning när mannen tackar nej, jag vädjar, men nej, han vill inte ha dom. Lomar in i bilen och i färden hem slås jag av, kan det vara så att nya skor skulle förstöra hans möjligheter att be om pengar, eller var han för stolt för att ta emot skorna. Vad vet jag? Jag hoppas han inte förfryser fötterna och att han tar emot hjälp från någon annan.

Jag försökte ta mitt ANSVAR och trodde det var MÖJLIGT, men han tackade bestämt nej.

Love you all! / Pierre