Fanskapet somnade

Dagen för intro närmar sig, jag inser att tiden för förberedelser är lika med noll, jag kollar snabbt materialet för presentationen, samtidigt ber jag min fru inhandla maten. Lars dirigeras att koordinera drycken. Dagen D är nu inne, gubbröran på plats, kycklingen i marinad och Lars ivrigt hackande grönsaker som skall ned i salladen. Klockan närmar sig ”hämtning på kastellet”, jag har Klass 8 examen, vilket omfattar även förarbevis på sjön. På kajen står ett helt fotbollslag, inklusive avbytare, fantastiskt roligt. Flytvästarna sätts på och samtliga äntrar båten för den traditionsenliga snipturen. Turen går runt Stegesund för slutlig ankring vid vår brygga, väl i land flyter kvällen på enligt plan. Samtliga kör sina presentationer inklusive jag, jag toppar med mina rysarhistorier som bland annat omfattar ”kasta grannen i sjön”. Jag kommer i säng alltför sent och vaknar i ottan. Jag är först ut bland dagens talare. När min presentation väl är avklarad väljer jag en fåtölj att sitta i, då inträffar det som inte får hända, någon slår av huvudströmbrytaren, för ett kort ögonblick ramlar ögonlocken ner. Jag tyckte det mesta gick enligt plan, men detta fanns inte i planeringen

Jag måste ändå sammanfatta Frontits 54:e intro, fantastiskt väder, fantastiska människor och en underbar orkester som spelar upp hela symfonin. Det är ett privilegium att få vara en av er, men håll tyst om att mina ögonlock för en stund föll ned, det adresserar vårt värdeord Ansvar. 😕

 

Love you all / Pierre
 

Skillnaden mellan förväntan, verklighet och saknad

​

På våren spritter det i kroppen, förväntans tid är inne. Avsaknaden av ljus under mörkrets långa dagar har skapat en törst som släcks först när dagarna blir längre. Sinnet lurar kroppen att slänga plagg efter plagg, alla går från inneliggare till uteliggare, behovet av russkapande drycker spär på känslan av livets oändlighet.

Sommaren inträder, verkligheten är här, nu gäller att förverkliga alla drömmar, strumporna åker av, många går från dusch inomhus till morgonbad i det fria. Livet blir enklare, man träffar nära och kära, och dagarna känns oändliga. I stan är det folktomt, på landet träffas alla som kommit ur sina vinterkokonger för att tillsammans hoppa små grodorna, bära okokta ägg i sked och hoppa säck. Grilldoften lägger sig som en smog över landsbygden och männen erövrar åter kontrollen över grillen.

 

Hösten börjar kanske inte åtta veckor senare, men nu inträder saknaden, plötsligt blir dagarna kortare, mörkret kommer tidigare och hösten är nu i snabbt antågande. Myriader av människor avfolkar nu landsbygden och likt lämlar återerövras städerna, folk flyttar nu tillbaka till sina kokonger. Återigen måste man cirkulera i kvarteren för att hitta en parkeringsplats. Fötterna som fått andas friskluft kapslas nu in i färgglada strumpor, vem fasen blir glad över att bli kvävd av en strumpa 😒.  Saknaden av en sommar som alltför ofta känts för kort måste nu ersättas med endorfiner, spänstiga vrister och ett djävla anamma för att ta våra kunder vidare till nya framgångar.

Men längst därinne ropar själen, knoppen och kroppen efter mer ljus, mer syre, mer tid, men nu kära kollegor, nu skall sinnet fyllas med nya utmaningar, nu lämnar vi grodhoppen, de okokta äggen och juteväven, nu skall knoppen in i gymmet, nu skall "de grå cellerna" få sig en omgång.

 

Jag måste säga att i år har jag verkligen längtat efter att träffa er.

Låt oss leva ett SKUMPA liv i höst,

S - sprid glädje,

K - var resurssmarta,

U - utmana er själva, kunderna, era kollegor,

M - därute finns bara möjligheter, se dem och ta tag i dem,

P - samarbeta över kontors och kompetensgränser och

A - glöm inte det sista och inte det minst viktiga, TA ANSVAR.

SKUMPA

Love you all, I love reunion! / Pierre