tisdag 7 april 2020

Med livet som insats




Att vårdas på Svenska intensivvårdsavdelningar är sjukvård i världsklass. Personalen är 100% dedikerad för att rädda liv, du får tillsyn 24/7 oavsett samhällsklass, religion, ursprung, eller brottslig belastning.

Dock hindras personalen nu i Coronatider att fullt ut leva sin mission, ansiktsmaskerna, plasthandskarna och skyddsrockarna hindrar all mänsklig beröring.

Trots riskerna i yrket jobbar dom dag som natt, vardagar som helgdagar i sitt kall. Min familj har mött många av dessa fantastiska människor. Rädslan med den oerhörda exponeringen som yrket innebär hindrar dom inte att gå till jobbet varje dag.

Låt oss hylla dessa hjältar, låt oss alla samtidigt göra vad vi kan för att sjukvården inte skall implodera. Om du är vårdslös och i onödan exponerar dig för smitta bär du på smittan som kan få exponentiella konsekvenser, det klarar inte sjukvården.  Håll det sociala avståndet till obekanta i din omgivning, rör dig inte i miljöer där trängsel uppstår. Använd inte kollektiva färdmedel om du kan undvika det, promenera, cykla eller ta bilen.

Jag hoppas att vi alla efter att krisen är över bildar opinion för att dessa hjältar får den uppmärksamhet dom förtjänar. Om vi kan hylla hemkomna hjältar inom idrotten måste vi minst kunna göra detsamma för personal i vården.    

Love you all! / Pierre

måndag 23 mars 2020

Statistik är som lyktstolpar, jävligt bra att luta sig mot men ger rätt dålig belysning, citat........

Jag sitter tillsammans med min fru i Stockholms skärgård långt ifrån risken att bli coronasmittad. Vi har följt nyhetsrapporteringen löpande, men har hamnat i ett overflow av negativa nyheter, vi orkar inte ta in mer. I ett telefonsamtal nu på morgonen med en av mina barndomskamrater konstaterade vi att rapporteringen kring dödligheten i Corona haltar. I en rättsprocess krävs för att någon skall bli fälld att det är "ställt utom rimligt tvivel", annars frias den åtalade. Är det verkligen ställt utom rimligt tvivel att de som rapporterats döda av viruset inte dött av andra orsaker, och hur många smittade hamnar inte utanför statistiken då många inte söker vård. Vi befinner oss i en total industriell kollaps p g a den mediala rapporteringen och den efterföljande hysterin. Den svenska regeringen har satt in massiva insatser för att stoppa efterverkningarna av ett samhälle i "hold". Tyvärr har dessa insatser stora brister och vi lilla Sverige lever inte i ett eget universum. Det som krävs nu är att världens regeringschefer och statsmän gemensamt kommer överens om "kicka" igång industriproduktionen igen, effekten av paniken är farligare än viruset.

När en republikansk toppolitiker i USA, se bild, framträder i gasmask så slänger man bensin på en brinnande brasa. Att det bara var ett hån mot hysterin bekräftar att saknar man omdöme är man inte kvalificerad att vara i maktens korridorer.

Med hopp om sans och en tro på att allt kommer mycket snart att lösa sig.

Love you all / Pierre

torsdag 19 mars 2020

När rädslan att dö kväver oss till döds

Natten är ett helvete, magsyran köar med den dåliga andedräkten, att ”ligga i högläge” trycker ner magsyran, temporärt ger det tillfällig lindring. Dagen innan har vi haft en kort intro till ledningskonferensen med efterföljande middag. Vi gick och la oss i tid och plötsligt gör hela kroppen uppror, jag vet inte vad som pågår, det enda jag vet är att jag dirigerar inte händelseförloppet. Jag skyndar nedför trappen, rusar genom köket, slänger mig ut för att i konvulsioner tömma magsäcken. Peter kommer med vatten och en handduk. Nu är jag dressad för en ny dag, magsyran är borta och jag mår fint. Slänger i mig några huvudvärkstabletter konferensen kan börja. Jag frågar förvånat Peter – ”hur kan du sitta här med en presumtiv smittbomb”, han replikerar om du smittar har du redan gjort det, nu är det ändå för sent, året är 2009...........

Dom efterföljande månaderna slet alla på Frontit för att klara utmaningarna, finanskrisen var ett faktum och utanför dörren härjade svininfluensan och tog sina offer. Själv hamnade jag på Danderyds sjukhus. min familj var min sida i skift, dom gjorde en heroisk insats. Dom smorde in mina fötter och händer med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen drygt tre veckor senare.

I efterhand kan man konstatera, utan personalen på D-sjukhus och familjen hade jag inte levt idag och utan personalen på Frontit hade jag inte haft ett företag att gå tillbaka till.

Året är nu 2020, coronaviruset härjar, pandemin är ett faktum. Skillnaden är att samhälle efter samhälle, nation efter nation stänger ner, protektionismen skördar sina offer. Pakistan har just deklarerat att dom inte kan göra som dom rika nationerna, befolkningen är så fattig att fler skulle dö av svält än av Coronaviruset. Jag är ingen epidemiolog, men jag ser med fasa vad som händer runt omkring oss. Skadeverkningarna av denna hysteri tar orimliga proportioner, vem vet vad som är farligast viruset eller paniken. Var tog pressetiken vägen, var tog ansvaret för allas reaktioner vägen.

När DN:s chefredaktör på lösa grunder underkänner svenska myndigheter är det djupt bekymmersamt. Den våldsamma kritiken mot arbetet mot spridningen av coronaviruset visar hur kunskapsföraktet nu breder ut sig i Sverige, skriver professor Johan von Schreeb. https://www.svd.se/johan-von-schreeb-wolodarski-bidrar-till-kunskapsforaktet

Igår fick vi ett informationsblad från Folkhälsomyndigheten när vi passerade tullen på Arlanda, rubricerat "Om det nya coronaviruset - Covid-19" - De allra flesta blir lindrigt sjuka med hosta och feber som går över av sig självt, men en del blir allvarligt sjuka med andningssvårigheter och lunginflammation. Viruset överförs genom nära kontakt med en sjuk person eller när denne hostar eller nyser, så kallad droppsmitta. Symtomen är ofta lindriga och kommer vanligtvis cirka 5 dagar efter att man blivit smittad, men det kan vara längre eller kortare.
.
Vad du än gör, ta ditt ansvar, skaffa dig kunskap genom att ex.vis gå in på folkhälsomyndighetens hemsida, skippa medias rapportering. Det enda positiva med det som just nu händer är att vi gör en trycktest på det moderna samhället, låt oss dra erfarenheter av det.

Citat Dagny 107 år "vägrar oroa sig - dör jag så dör jag". Trots det som hände mig 2009 instämmer jag med Dagny.


Till er alla - "take care" love you all! / Pierre

onsdag 4 mars 2020

Är det okej att köpa nytt?


Tisdagens agenda var knökfull med aktiviteter, men i prioriteringens anda fanns en aktivitet som var viktigare än andra. Jag kan när dagen övergick i ett kompakt vintermörker konstatera att allt hanns med.


Jag inser att den cirkulära ekonomin kräver att det vi inte använder återvinns, m a o det du inte "begagnar" måste rensas bort från "bra att ha".
För att få maximal nytta så skänk det till organisationer som säljer det till vad det är värt, m a o inte för billigt. Ju dyrare, desto mer pengar kommer till människor i nöd. Jag har inför mötet med Röda korsets flagshipstore på Hornsgatan strukit mina bomullsskjortor, vikt mina nytvättade pikétröjor, ordnat allt så att det ser fräscht ut. 
Jag möts av stor glädje, personalen bugar och tackar, det värmer ända ner i tårna. Passionerad personal  som brinner för sin uppgift och inser värdet av det jag lämnar in. Jag kommer nu under våren fortsätta aktiviteten " ´töm ut bra att ha` och fyll secondhandhyllorna till gagn för andra".
Jag hoppas att vi alla kan ta ett större ansvar, alla kan göra något, många bäckar små gör en stor å - ett stort antal små bidrag leder i slutänden till en rörelse som kan bli omfattande.
Om du har kläder eller annat som inte kan säljas i en secondhandbutik så finns det återvinningsstationer, låt ingenting ligga oanvänt.
Man behöver inte vara Einstein för att inse att någon måste köpa det för första gången, annars finns det inget att sälja i secondhand butikerna. Men då måste denne någon också skicka det vidare när det inte används.

Love you all! / Pierre


måndag 17 februari 2020

Jag ger upp.....

För några veckor sedan la jag upp ett blogginlägg med rubriken "Detta är mitt sista blogginlägg", det avsåg publiceringen på Facebook. Anledningen var min aversion mot sociala medier i största allmänhet och min uppfattning att den yrkesrelaterade trafiken uteslutande kom via Linkedin. Jag kan dock konstatera att jag tappar viktiga läsare genom att inte använda facebook.

Kvarstår dock, detta är utdrag ur en vetenskaplig studie.....

Studien handlade om ständig tillgänglighet via sociala medier ur ett hälsoperspektiv. Studiens syfte var att undersöka varför högskolestudenter använder sociala medier och hur de upplevde hur hälsan påverkades genom ständig tillgänglighet. En kvalitativ metod användes med en manifest innehållsanalys. Deltagarna i studien valdes via ett målstyrt urval och sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studiens resultat visade att högskolestudenter anser att ständig tillgänglighet via sociala medier påverkar hälsan både positivt och negativt. Positivt genom att det underlättar kontakt och kommunikation vid exempelvis studiesammanhang samt att det bidrar till tätare sociala nätverk. Negativt då det bidrar till stress, skapar sömnsvårigheter och låg självkänsla. Slutsatsen som kan dras av studien är att högskolestudenter ser sociala medier som en naturlig del av tillvaron och att den psykiska och fysiska hälsan påverkas negativt, samtidigt som det sociala välbefinnandet påverkas positivt.

Det finns en uppsjö studier och det stora flertalet pekar på det rödmarkerade ovan. Jag har barnbarn som befinner sig i detta brus och ser den uppenbara faran med närvaron på nätet. Det är ingenting vi kan stoppa men måste som vuxna förhålla oss till och orientera våra barn i.

Men fr o m nu kommer jag att publicera mina blogginlägg på Facebook igen.

Jag hoppas ni får en trevlig läsning.

Love you all! / Pierre

måndag 27 januari 2020

Är du mest intresserad av dig själv?


Jag sitter i fåtöljen, mina tankar roterar kring vad som skapar framgång i en verksamhet?  Om resultatet beror bara av mig så är det fullt legitimt att leva som autonom. Men vill jag bli riktigt framgångsrik måste jag göra mig beroende av andra. I början av min karriär, som VD för konsultföretaget Diator, kom min administrativa chef in till mig med ett mycket tydligt budskap, det adresserade min oförmåga att delegera. Jag var skitdålig på att släppa in andra – om jag gjorde det själv var jag ju säker på slutresultatet. 

För att få andra att engagera sig måste det finnas svängrum och en miljö där alla vill vara med. En framgångsrik verksamhet byggs nämligen inte av en enskild persons genialitet, den byggs av summan av alla kompetenser.  

Vissa säger att dom är skitdåliga på att mingla, fundera då på om du är ointresserad av andra? Är svaret nej, då är lösningen, ställ frågor om allt mellan himmel och jord. Frågorna visar på ett intresse för den du möter och det stora flertalet gillar att prata om sig själva. 

Det är detsamma när du möter en kund eller en potentiell rekryt, samtalet skall orienteras kring den andre. Svaren genererar följdfrågor som ger dig ett landskap att orientera dig i. Prata så lite som möjligt om dig själv och ditt företag, låt samtalet skapa ett intresse från motparten att vilja lära känna dig och ditt företag.

I samband med ett kundevent som vi bjöd in till på Diator hände följande, vår gästföreläsare inledde sitt anförande med en lång presentation om sitt företag - Nocom. En av kunderna kroknade efter en lång och tråkig inledning med en intressant fråga – Nocom, betyder det no communication?

Att bygga framgångsrika verksamheter handlar om konsten att skapa gravation kring verksamheten. Inkludera genom att ställa frågor, var genuint intresserad. Var inte din egen lyckas smed, bygg en smidesverkstad där allas insats har betydelse. Skapa intresse genom dialog inte monolog, var lyhörd och låt inte din röst stjäla syret i rummet. Steve Jobs sa, “It doesn't make sense to hire smart people and then tell them what to do; we hire smart people so they can tell us what to do.”.

All lycka till dig i en spännande framtid, du känner dig själv - lär känna din omgivning. 

Love you all / Pierre

måndag 13 januari 2020

Vill du lyckas måste du tillhöra gruppen


Ökar steglängden till mitt lunchmöte, jag tycker det är respektlöst att komma för sent. Väl på plats med menyn i handen blottar jag mina innersta känslor. Dagsaktuella händelser skapar reaktioner jag skäms över. Ett passagerarplan har precis kraschat, detta händer i ett läge när världen darrar inför det spända läget mellan USA och Iran. Spekulationerna vad som hänt sköljer som en tsunami över oss.

Min skam kommer sig av att jag har lättare att känna medkänsla, bli berörd av om min familj, nära anhörig eller granne är drabbad. Rädd är jag men inte berörd. I samtalet med min lunchkamrat får jag förklaringen, det kommer sig av grupptillhörighet, vi delar in oss i ett vi och ett dom. Anders Hansen, hjärnforskaren förklarar att vi till 96% är homosapiens och 4 % neandertalare.  Våra reaktioner styrs av vår grupptillhörighet och stavas överlevnadsstrategi. Våra gener är förprogrammerade från tiden när vi levde på savannen. Risken att bli ihjälslagen eller uppäten var överhängande om vi inte tillhörde en grupp. Det styr oss än idag i våra reaktioner, vi måste tillhöra en grupp, vi delar in oss i ett vi och ett dom. 

I vår enfald tror vi, för att ingå i en grupp måste vi dela samma uppfattningar och åsikter. I en forskningsstudie har man bett deltagarna uttrycka sina åsikter, därefter slumpmässigt delat in dom i grupper. När sedan grupperna blivit provocerade har grupperna alltid gått i försvar för sin grupp trots diametralt olika uppfattningar inom gruppen. Förklaringen styrs av överlevnadsstrategin från savannen.

 Om vi sätter allt detta i perspektiv och har det i åtanke när vi skall förändra en verksamhet så ökar chanserna att lyckas. Grupper sluter sig och försvarar sig alltid mot yttre hot. Satsa på att bli en del av gruppen, dvs driv all förändring i och genom verksamheten. 

Jag skäms inte lika mycket över min reaktion efter avslutat lunchmöte.

Love you all. / Pierre