söndag 20 september 2020

Jag tog "skit" för mitt ledarskap


Jag är ingen förvaltningsmänniska!

För ett år sedan blev jag vald till ordförande i en förening där vi gemensamt äger en egendom.

Balanserade tillgångar utöver egendomen uppgår i likvider till i runda tal 50 000 kr och kostnaderna för det gångna året var några sprayburkar. Åtagandet som skall administreras är i stort sett en städdag som går av stapeln en ggr om året.

Under min ordförandetid hade vi ett ”per capsulam möte”, då jag inte ansåg det nödvändigt att träffas fysiskt, både av coronaskäl och då verksamheten inte krävde det. Jag har svårt att motivera meningslösa möten.

I ambitionen att vitalisera styrelsen och eventuellt reformera arbetet tog Jag kontakt med en  ”ledamot” och informerade honom om att jag avsåg att ersätta honom. Innan vi avslutade samtalet sa denne att han inte sagt ja till att avgå, varvid jag replikerade ”det är inte du som avgör det, det avgör stämman”. På årsstämman blev det rörigt när styrelsens ledamöter skulle väljas. Sekreteraren och en annan styrelsemedlem hade värvats av ”ledamoten”. Sekreteraren ansåg att jag försökte ”kuppa” stämman och denne höll en upprörd utläggning om detta. Kandidaten som skulle in i styrelsen förklarade därmed sig inte kandidera, varvid jag bad om ursäkt och föreslog stämman att rösta för sittande styrelse, stämman sa JA.

Ett par veckor senare hade vi ett konstituerande möte i styrelsen och då tog de ”tre” till orda och totalt inkompetensförklarade mitt ordförandeskap. Samtliga ledamöter hade under det gångna året vilat i total koma, utom vår kassör som jag hade en löpande dialog med. Men i stället för att försvara mitt sätt att leda denna församling, vek jag ned mig och tog ”skit” för mitt ledarskap. Utom allt tvivel var konspirationen regisserad av ”ledamoten”. Men okej, ”ledamoten” är nu inne på sitt 9:e år och sitter kvar och jag valde att avgå, att göra ”eget utträde” ur styrelsen.

Har jag lärt mig någonting av detta, ja dels saknar jag politisk kompetens och dels  behöver jag ”puls” för att känna engagemang, därmed är jag olämplig att leda en förvaltning. Min rekommendation till er som känner igen er, känner du på dig att dina prioriteringar inte rimmar med uppdraget, säg nej om du blir tillfrågad.

Love you all! / Pierre 

                    

söndag 6 september 2020

Är vi på väg att bli rasister?

En ny morgon med nya experiment. Degen som stått i kylen över natten stjälper jag upp på bakbordet, drar ut den i en stor kvadrat och hugger upp den i mindre bitar. Lägger bitarna på plåt för jäsning i 60 min innan dom körs in i ugnen som håller 270 grader. Bullarna tillsammans med kaffet får nu göra mig sällskap med TV4's "kalla fakta".


Jag får nu inblick i hur det är att bo i Sverige i "fel" område, med "fel" hudfärg. Kränkningar från en hårt ansträngd ordningsmakt som p g a av stress oprovocerat visiterar personer som inte ser ut som "vi". Inte kanske så konstigt med anledning av allt som händer i vårt samhälle med våldtäkter, överfall, skjutningar mm. Polisen har idag en övermäktig uppgift med travar av ouppklarade brott. Det är lätt att falla in i kravet på fler poliser, det är i alla fall det politikerna kräver och direktavkastningen på dessa krav är ökat väljarstöd. Men kommer ni ihåg den 11:e september - "Twin Tower"? Alla som hade skägg som Bin Ladin visiterades eller förvägrades flyg i USA. Skumt och dumt, konsekvensen blir att hela grupper misstror samhället p g a särbehandling.

Låt oss inse, för att lösa frågan kring rekrytering till kriminella kretsar är inte eventuella påföljder det första rekryterna tänker på, det handlar om lojalitet. Om polisen är föredömen och bygger relationer med ungdomarna kan dom bli en länk in till samhället. Vi måste börja prata med varandra, vi måste inkludera inte exkludera. Kulturen och idrottsrörelsen har en förmåga att fånga upp ungdomar på driv, satsa mer pengar där, kanske det ger bättre avkastning än någonting annat, troligtvis mer än satsningar på fler poliser, om inte annat så kanske pengar bör tas ur samma påse. Man bör också vara medveten om att föräldrarna ofta står handfallna och behöver samhällets stöd.  

Ett större hot mot vårt samhälle är klankriminaliteten som fått ett fotfäste i Sverige, där måste samhället sätta ner foten. I Göteborg satte kriminella upp vägspärrar, klanen anser sig stå över samhället och vidtar egna åtgärder där vi misslyckas. Läs "Familjen" av Johanna Bäckström Lernebys.

Jag är för ett mångkulturellt samhälle där alla måste få en chans att bidra och vara en del av samhället.

Sorry att jag vädrar min åsikt. Om det vore lätt att skapa ett "vi samhälle" hade det varit gjort för länge sedan, men låt oss inte hemfalla åt "Twin Tower"-syndromet. Utseendet avslöjar inte vem som är god eller ond.

Love you all! / Pierre 

måndag 31 augusti 2020

Jag har "öppnat" ett bageri


Jag  har bakat matbröd för husbehov i knappt 50 år och sedan 10 år surdegsbröd. Jag berättade för våra vänner, Peter och Annika Sjögren på Stegesund, att jag funderade på att baka frallor till grannarna på ön. Intäkterna från försäljningen skulle då gå till barn i nöd. Tanken var god, men jag hade ingen bra idé hur det skulle gå till. Sjögren som fått många privatleveranser av frallor från oss ”tvingade” nu mig att skrida till verket. Surdegsfrallorna levererades till Sjögrens som ett komplement till deras försäljning av vaktelägg och honung. Frallorna portionerades i påsar om 5 och kostade 60 kr. För varje påse som såldes dubblade jag insättningen till SOS barnbyar, m a o varje påse renderade i en insättning på 120 kr till barn i nöd.

Totalt gav insamlingen 10 220 kr och den avslutades den 31 augusti.

Här ser ni resultatet https://insamling.sos-barnbyar.se/inteettenda/11-6683

Grannarna uppskattade att få nybakta frallor till frukost, det var dock förenat med ett visst jobb.

Degen vid varje bak uppgick till 6 kg och varje bulle vägde i snitt 100 g. För att grannarna skulle få leverans till frukost var jag tvungen att gå upp senast 4 på morgonen. I år blev det 7 dagar spritt över tid som bageriet var öppet. Det var både kul och spännande att köra ”bageri”, vem vet jag kanske öppnar nästa sommar igen. 

Love you all! / Pierre

måndag 6 juli 2020

Plast dödar



Som många upptäckt publicerar jag sedan i maj bara ett nytt kåseri i månaden. Det skapar dock vissa problem, nerven är inte lika uppmärksam på ämnen att kåsera kring. I ett samtal för 14 dagar sedan med en barndomskamrat gav han mig en injektion till ett möjligt ämne. Jag nämnde då i samtalet - plast dödar, eller försvårar återhämtningen för IVA patienter. Roger bad mig att med mina erfarenheter skriva om det.

Utdrag ur mitt blogginlägg…..från attachéväska till potträning”, 
ensam är inte stark, du kan inte överleva mot alla odds, det krävs anhöriga, släkt, vänner som rör vid dig och pratar med dig även när du är medvetslös. Min familj gjorde en heroisk insats när jag låg på IVA på Danderyds sjukhus i svininfluensan 2009. De masserade mina händer och fötter, smorde in mig med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen tre veckor senare.

I dagens pandemi existerar inte växelbruket mellan sjukvården och anhöriga. Anhöriga får inte tillträde och sjukvården måste till alla medel skydda sig likt rymdvarelser, plasten är medlet. Riskerna ökar därmed att många liv går om intet eller så försvåras återhämtningen.

Jag längtar efter att forskningen skall hitta ett vaccin så att vi kan återgå till normal sjukvård, tills dess, håll avstånd.

Love you all! / Pierre
  

tisdag 2 juni 2020

Passion for work

Jag har en lösning på problemet, myntar min idé och blir genast motsagd, han har en annan idé. Han har köpt en uppblåsbar barnroddbåt och kommer att använda den för att lösa problemet. En brilliant men riskfylld idé om man inte är rädd för att bada. Problemet som skall lösas är en el dragning som skall gå under sjöstugan ut till västra nocken på bryggan. Min lösning som han förkastar är att lägga kabeln på botten och när vattentemperaturen är okej simma under bryggan och klamrar upp den underifrån. Elektrikern anländer i tid och jag frågar om han har en pump, nope, han blåser upp den själv. Bara tanken på mängden luft som skall fyllas m h a lungorna gör att det snurrar i kolan på mig. Jag tar fram en kompressor som han kan använda, lämnar Stegesund för en familjeträff i Tessinparken. Det är nu dags att fira gammelmormor på mors dag.

Några timmar senare kommer jag tillbaka och plastroddbåten hänger livlös över en av stolarna. Inser att det här har gått överstyr. Plastroddbåtar är som plastmadrasser, bara en skarp kant från pyspunka. Kommer upp i stora huset och får svaret, jo, allt har gått bra, kabeln är dragen klamrad och klar under bryggan. Det var lite besvärligt med sjöhävningarna när stora båtar åkte förbi, men det gick bra. Allt annat som skulle dras i och under sjöstugan är också klart.

Problemen med dom nya el dragningarna har ockuperat mitt huvud, men nu har denna hjälte fixat allt.   Smaka på ordet "hantverk".

Love you all / Pierre

PS! Jag saknar er alla, hoppas på att se er snart. DS!
       

torsdag 7 maj 2020

Misströsta inte allt kommer att ordna sig

Vissa av oss har en anhörig eller nära vän som gått bort, andra brottas med att till alla medel rädda sitt livsverk som hotas av nedläggning, eller en trygg anställning som plötsligt upphör.

Det finns ett talesätt, "tiden läker alla sår" och i stunden kan det vara svårt att relatera till alla klämkäcka talesätt, men dessa har uppstått ur lång livserfarenhet. En motgång kan i stunden och nuet kännas outhärdlig eller oöverstiglig, men efter natt kommer dag.

Jag hörde en cyklist intervjuas på radion för ett antal år sedan, hon blev påkörd av en buss och hamnade under bussen. När chauffören stänger av och kliver ur bussen, sänks bussen och hon kläms mellan bussen och asfalten. Hon krossar bäckenet, får allvarliga skador på ryggen och knäcker ett antal revben. I intervjun säger hon att det är det bästa som hänt henne, hon var fortfarande under rehabilitering, men hon har aldrig varit så lycklig som nu. Livet har fått andra värden och hon lägger ingen energi på trivialiteter, hon är mer livsnjutare, hon lever här och nu.

Sluta aldrig fightas, vårda ditt sinne, minne och kropp, fortsätt att mata det med innehåll, livet är NU.

På en promenads avstånd finns kontemplationen, reflektionen och ventilationen - naturen har aldrig varit så viktig för syresättningen som nu. Stäng av TV'n och gå ut och krama ett träd, eller sätt dig på en sten, eller gå slalom mellan träden, naturen är din vän och ditt livsrum. Misströsta inte allt kommer att ordna sig.

Love you all / Pierre

tisdag 7 april 2020

Med livet som insats




Att vårdas på Svenska intensivvårdsavdelningar är sjukvård i världsklass. Personalen är 100% dedikerad för att rädda liv, du får tillsyn 24/7 oavsett samhällsklass, religion, ursprung, eller brottslig belastning.

Dock hindras personalen nu i Coronatider att fullt ut leva sin mission, ansiktsmaskerna, plasthandskarna och skyddsrockarna hindrar all mänsklig beröring.

Trots riskerna i yrket jobbar dom dag som natt, vardagar som helgdagar i sitt kall. Min familj har mött många av dessa fantastiska människor. Rädslan med den oerhörda exponeringen som yrket innebär hindrar dom inte att gå till jobbet varje dag.

Låt oss hylla dessa hjältar, låt oss alla samtidigt göra vad vi kan för att sjukvården inte skall implodera. Om du är vårdslös och i onödan exponerar dig för smitta bär du på smittan som kan få exponentiella konsekvenser, det klarar inte sjukvården.  Håll det sociala avståndet till obekanta i din omgivning, rör dig inte i miljöer där trängsel uppstår. Använd inte kollektiva färdmedel om du kan undvika det, promenera, cykla eller ta bilen.

Jag hoppas att vi alla efter att krisen är över bildar opinion för att dessa hjältar får den uppmärksamhet dom förtjänar. Om vi kan hylla hemkomna hjältar inom idrotten måste vi minst kunna göra detsamma för personal i vården.    

Love you all! / Pierre