måndag 10 december 2018

Alla har vi varit barn.......

Lördag morgon, någon jul på 50&60-talet.

Spänningen är total, vi har svårt att bärga oss. Vi väntar på faster & farbror som kommer varje jul med hårda paket till oss barn. Våra föräldrar som med stor uppfinningsrikedom lyckades vända på varenda korvöre, köpte alltid mjuka paket, något annat fanns det inte pengar till.

Timmarna och minuter släpade sig fram, plötsligt ringer det på dörren. Våra tomtar - faster och farbror som inte hade några egna barn gjorde nu den efterlängtade entrén. Nu startade den nya tideräkningen, från entré till klappöppning. När vi väl fick öppna våra paket, var det klang och jubelföreställning. Faster och farbror hade alltid köpt en leksak till var och en av oss barn. Mor och fars klappar var alltid något klädesplagg som vi behövde. Vi stornjöt av faster och farbrors besök då dom hårda paketen blev vår käraste leksak.

Nu är vi 60 år senare och Sveriges barn bland välbemedlade familjer får tjogvis med paket. Lyckan försvinner i detta överflöd. Nu kommer jag till pudelns kärna, skippa utgifterna för hälften av klapparna och skänk "besparingen" till Stadsmissionen så fler barn kan få dela glädjen med Julen.

Vi kan också rensa förråden på gamla leksaker och lämna in dom till våra (tomteverkstäder) hjälporganisationer som delar ut dom till barnfamiljer i nöd.

Om ni vill skänka pengar -  www.stadsmissionen.se/gavoshop

Hohoho, från mig (alla) till er alla - en riktigt God Jul.

Love you all! / Pierre

 

söndag 9 december 2018

Undvik skitdagar

Dagen innan brödleveransen uppstår ett logistikproblem, jag har satt surdegsgrunden, men saknar mjöl till det tidiga lördagsbaket.

Lördag morgon, jag kliver upp fem och konsulterar "min" sökmotor google och finner till min glädje att Ica Esplanad öppnar kl 7.00. Släntrar in på Ica passerar en anställd som fyller hyllorna med varor, jag sjunger ut ett rungande god morgon, som ett eko får jag samma svar plus ett "välkommen". Fortsätter genom hela butiken med fler sjungande god morgon, lika glada god morgon haglar tillbaka. Tänk vilken snabb återbetalning av mitt "god morgon", jag drar på smilbanden och påfyllningen av nymornad energi får min knopp och kropp att spritta. 

När man känner sig sur och hängig och möter sig själv i spegeln händer det omvända, men den nedåtgående spiralen kan stoppas. Ta ett snabbt gympass, eller ta på
löpardojjorna och avverka några kilometer i skogen, det gör underverk.

Ett annat sätt att må bra är att vara tacksam och att inte ta någonting för givet. Att solen som är förutsättningen för allt liv går upp varje morgon, är en självklarhet, men väl värd att vara tacksam för. 
Var rädd om den viktigaste relation du har - dig själv, släng likgiltigheten, livet är NU.

Ursäkta något ostrukturerade tankar i arla morgonstund, men relationer utgår alltid från oss själva. Det är därför viktigt att vi är snälla mot oss själva genom att behandla andra väl.

Love you all! / Pierre



onsdag 28 november 2018

Hur korkad får man vara......

Bitte och jag har ägnat många år åt att renovera och varsamt återställa vår gård i Dalarna. Allt vi gör tar avstamp i den historia som gården och bygden har, vilket ibland kan gå till överdrift.
För några år sedan bytte en stuga i byn ägare, huset är litet och saknar elektricitet, rinnande vatten och eget avlopp. Den har tidigare tillhört vår jordbruksfastighet. Med min passion för "varsamt och hänsyn till bygden" fick jag skrämselhicka när jag såg att dom nya ägarna inte tog hänsyn till kulturarvet.

När dom dessutom satte upp låga lyktor som går på solljus ansåg jag att det var dags att informera om hur vi skall värna bygden och bygdens historia.

Givetvis föll det inte i god jord och sedan den dagen hälsar dom bara på Bitte och inte på mig. Jag har försökt vara positiv när dom valde att måla sitt fula, nyligen uppsatta staketet mot vägen falurött. Inte ens det räckte, kommentaren som kom spontant var, vi vill inte att någon annan lägger sig i.

Mitt generalfel var att jag ventilerade mina åsikter innan vi kände varandra . Oerhört osmart och dessutom verkningslösts. En bättre strategi hade varit att jag "boundat" innan jag klev innanför näravståndet. Skadan är skedd och jag har troligtvis en trogen ovän i viken.

En rekommendation är att aldrig lägga sig i andras förehavanden innan man är inbjuden, allt annat är läktarvåld.

Love you all! / Pierre      

söndag 25 november 2018

Sluta snacka så mycket........

Bitte och jag var hembjudna till några goda vänner, middagen startade med allmänt mingel. Många kan tycka att mingla är jobbigt, vad skall jag prata om? Mingla handlar inte om att prata om sig själv, det handlar om att lära känna andra. Ett effektivt sätt att få igång pratet är att ställa frågor. Hur känner du värdparet, var bor du någonstans, spelar du golf, eller vad som helst som får igång snacket.

När väl minglet var klart fick jag Lisa till bordet. Min vana trogen ställde jag massor med frågor och Lisa invigde mig i sitt liv, oerhört spännande och färgstarkt.

Efter middagen fick jag höra av värdinnan att Lisa tyckte jag var väldigt trevlig, inte så konstigt, jag var bara ärligt intresserad av Lisa, jag pratade minimalt om mig själv.

Ibland händer det att jag vevar på om mig och mitt och efteråt kan jag känna mig helt matt, vad hände? Varför besvärar jag andra med om allt som rör mig, utan att intressera mig för motparten?

Det är som säljare som pratar om företaget och företagets tjänster och produkter, korkat och osmart. En bättre strategi är intressera sig för kunden och kundens utmaningar, det ger exakt samma resultat som middagsbjudningar du uppfattas som trevlig och intressant.

Att bli intressant är inget rocket science, det är lättare att gilla någon som för en dialog och är ärligt intresserad av andra än snackpåsar som snor syret i rummet.

Love you all! / Pierre

söndag 18 november 2018

Årets VD 2018 medelstora företag har talat

Jag tror det var 2011 som vår CFO Lotta Bergqvist, en av våra första anställda i Västerås, nämnde en person jag måste träffa. Jag lyfte luren och slog numret, en lätt hes röst i andra änden svarar - Anneli Angeling. Vi träffades samma dag vid femtiden på Västeråskontoret. Efter sedvanlig intervju ger jag Anneli i hemläxa, min exposé som underlag och en kompetensmatris, samt svara på frågorna Drivkrafter, Bidrag och Förväntningar. Dagen därpå vid åttatiden plingade det till, den snabbast besvarade hemläxan låg i maillådan.  Direkt därefter gick vi i avtal och Anneli gjorde efter några månader entré. Hennes initiala uppdrag var bl a att rensa i floran av interna initiativ som hamnade som "pappersprodukter" i bokhyllan. Exakt sex år innan hon blev årets VD mellanstora företag, åtta månader efter hennes första anställningsdag fick hon ta över som VD för hela koncernen. Vad var det jag såg och hur beskrev jag det i samband med nomineringen.....

En av Annelis största talanger som ledare är att hon ”använder hela orkestern”, hon skapar stort engagemang hos alla. Hon arbetar intensivt såväl för Frontit och dess utveckling som för att de anställda ska känna ett äkta engagemang för kunderna.


Hur beskrev Anneli sig själv innan anställningen...…

Drivkrafter Jag har två väldigt tydliga drivkrafter. 1) mötet med människor, jag är genuint intresserad av människor , 2) utveckling, jag tror allt kan bli bättre, hela tiden och överallt.
Bidrag Jag är en bra ledare och säljare, jag krånglar inte till saker utan tror på att göra det enkelt, det är inte lätt att göra det enkelt men det ger resultat.
Förväntningar Jag vill ha en roll med möjlighet att påverka.

Lottas tips och mitt möte med Anneli och allas passionerade bidrag har skapat detta fantastiska bolag. Jag bugar och tackar samtliga inklusive årets bästa VD mellanstora företag - Anneli Angeling,
Vi är ett företag där SKUMPAN flödar, Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet och Ansvar.

Om du vill arbeta i ett av Sveriges bästa konsultföretag (vunnit pris av Great Place to work sex år i rad) kontakta någon på ett av våra sex kontor.

Love you all! / Pierre



måndag 12 november 2018

Rädd för konfrontation


Telefonen ringer (på den tiden var det fasta linjer) en bakelitlåda med en nummerskiva och en sladd som försvann in i väggen. I andra änden av sladden tar konsultchefen upp ett problem, problemet är Anders som inte faller inom ramen för det normala. Anders och jag är konsulter som är inhyrda för att programmera nya administrativa system på Astra. Anders har troligtvis p g a av läggning och uppväxt inte blivit uppfostrad i vikten av hela och rena kläder och personlig hygien. Idén som konsultchefen lanserar är att han, jag och systemchefen skall träffa Anders i ett möte för att ta upp dessa frågor. Jag mår inte alls bra av strategin, den luktar mobbing. Jag är 24 år inhyrd som konsult, jag känner inte Anders, men jag anser att strategin är feg och rena avrättningen. Jag tar mig nu upp till nästa våningsplan Med stor ångest väljer jag nu att knacka på Anders dörr, jag frågar honom om han har tid för ett möte. Jag presenterar mig och vi har ett långt "lära känna varandra" möte innan jag går in på syftet med mötet. Jag väljer att ge honom perspektiv på hans sätt att klä sig, stå och gå. Det marginaliserar honom i alla sammanhang. Anders är inte dum, snarare tvärtom, oerhört intelligent. Han frågar mig vad jag tycker att han skall göra och efter ytterligare en kvart av tvåtimmars mötet ber han mig att vid tillfälle göra honom följe för att komplettera garderoben, vilket jag förklarar för honom att det får han lösa själv.
Jag lämnar därefter rummet med sprängande huvudvärk och Anders säger innan jag stänger dörren, jag skall inte strypa dig för det du sagt. Jag inledde nämligen mötet med att säga att du är välkommen att strypa mig om du misstycker kring det jag har att säga dig.

Drygt en vecka senare är jag efter en semesterresa tillbaka på Astra, en av de anställda viskar till mig, kolla in Anders? När jag nu möter Anders möter jag en ny kille, nya kläder, skor, nyklippt, en total scenförändring. Sen den dagen var jag Anders kompis, han kom ofta och pratade med mig om allt möjligt. Givetvis var Anders sitt gamla jag med alla dom egenskaper en person kan ha som faller utanför ramen. Men mitt första möte med Anders och effekten av det lärde mig mycket.

Jag fick hans respekt, jag viskade inte bakom hans rygg, jag konfronterade honom, allt beroende av att jag inte klarade av konsultchefens strategi, det hade varit en avrättning. 
Detta adresserar  Frontits värdeord, Utmaning, givetvis löper du risk att det kan gå snett, men lyckas du bygger du relationer. Ansvar, var ärlig - kommunicera med varandra, men var lyhörd och ödmjuk.

Love you all! / Pierre

tisdag 30 oktober 2018

Fyll på energireserven


Jag sitter på centralen och väntar på mitt tåg. Tiden till avgång är 45 minuter, gott om tid, jag hinner en kopp kaffe på Waynes coffee. Det känns som att sitta på en parkeringsplats vid en motortrafikled, flerfiligt rusar folk förbi för att stressa till en ny arbetsdag. Jag njuter av kaffet ackompanjerat av människorna som likt en palett sveper förbi. Väl på tåget serveras det frukost och nästa spelfilm gör entré. Utanför passerar röda stugor, plöjda åkrar, skogar, sjöar och sädesfält. I sätesraden bredvid sitter en man och pratar högt i mobilen, jag väljer att göra honom uppmärksam på att sänka rösten. Framför mig sitter en annan person, vi kan kalla honom Per. Per ber mobilmannen slå på högtalaren så att man hör vad den andre säger, det skapar underhållning och är inte lika störande. Per och jag börjar en konversation som pågår hela resan, vi avhandlar allt mellan himmel och jord och det visar sig att han sitter i styrelsen på Sandvik, är pensionerad men aktiv som styrelseproffs. Även denna dag fick jag energipåfyllning, morgonkaffe på Waynes i bruset av människor på väg till jobbet, landskapsbilder som fladdrar förbi och ett ”tjöt” med Per som var avslutningen i dagens "trerättersmeny".
Om du försöker att leva i nuet är du medvetet närvarande, det är inget nytt, det kallas för mindfulness. Det är ett effektivt sätt  att komma till ro. Undvik att lägga värderingar på det du ser och hör, observera och absorbera helt neutralt, därmed minskar du stressen och kan fylla på energireserven.
Det här var en sån dag där jag fick extra påfyllning. Det adresserar Frontits värdeord Utmaning, det krävs ett medvetet val för att komma ner i varv, Skratt, det kändes som en förmån med alla skratt och leenden som tänjde mitt ansikte denna dag.   

Love you all! / Pierre