måndag 13 januari 2020

Vill du lyckas måste du tillhöra gruppen


Ökar steglängden till mitt lunchmöte, jag tycker det är respektlöst att komma för sent. Väl på plats med menyn i handen blottar jag mina innersta känslor. Dagsaktuella händelser skapar reaktioner jag skäms över. Ett passagerarplan har precis kraschat, detta händer i ett läge när världen darrar inför det spända läget mellan USA och Iran. Spekulationerna vad som hänt sköljer som en tsunami över oss.

Min skam kommer sig av att jag har lättare att känna medkänsla, bli berörd av om min familj, nära anhörig eller granne är drabbad. Rädd är jag men inte berörd. I samtalet med min lunchkamrat får jag förklaringen, det kommer sig av grupptillhörighet, vi delar in oss i ett vi och ett dom. Anders Hansen, hjärnforskaren förklarar att vi till 96% är homosapiens och 4 % neandertalare.  Våra reaktioner styrs av vår grupptillhörighet och stavas överlevnadsstrategi. Våra gener är förprogrammerade från tiden när vi levde på savannen. Risken att bli ihjälslagen eller uppäten var överhängande om vi inte tillhörde en grupp. Det styr oss än idag i våra reaktioner, vi måste tillhöra en grupp, vi delar in oss i ett vi och ett dom. 

I vår enfald tror vi, för att ingå i en grupp måste vi dela samma uppfattningar och åsikter. I en forskningsstudie har man bett deltagarna uttrycka sina åsikter, därefter slumpmässigt delat in dom i grupper. När sedan grupperna blivit provocerade har grupperna alltid gått i försvar för sin grupp trots diametralt olika uppfattningar inom gruppen. Förklaringen styrs av överlevnadsstrategin från savannen.

 Om vi sätter allt detta i perspektiv och har det i åtanke när vi skall förändra en verksamhet så ökar chanserna att lyckas. Grupper sluter sig och försvarar sig alltid mot yttre hot. Satsa på att bli en del av gruppen, dvs driv all förändring i och genom verksamheten. 

Jag skäms inte lika mycket över min reaktion efter avslutat lunchmöte.

Love you all. / Pierre

torsdag 26 december 2019

När drömmarna tar slut

En av mina första drömmar var den första bilen, jag var euforisk inför tanken. Som jag tidigare har nämnt så växte jag upp i en familj med en stram ekonomi. Min dröm var en slags kompensation för detta, priset var 5 400 kr, året var 1968. Idag är det svårt att föreställa sig att lönen varje månad förvarades i en liten låda i mitt sovrum. Jag hade pengarna och bilen var min - en röd Mercedes 190SL -57 års modell med svart cabriolet. Andra drömmar var att bli dataoperatör, skaffa familj, bo i hus mm. Nya drömmar växlade ut redan uppnådda drömmar.

2006, efter det stora huset på Lidingö som jag lät totalrenovera och konvertera till ett flerfamiljshus stod ett nytt konsultföretag på drömlistan. Drömmen förverkligades i och med köpet av Projektstyrning, den ersattes av en dröm om 250 milj i omsättning och en börsintroduktion. Drömmen kunde pulveriserats av en pessimist som kunde väckt mig då företaget innan köpet omsatte 13 milj. Men drömmen ledde till ett antal beslut på vägen som gjorde resan mot målet mer tydligt.

Bill Gates drömde om att utrota Malarian, det upptog hans vakna tid och fyllde almanackan. Han startade en fond, initialt med eget kapital, för att därefter rekrytera andra bidragsgivare,  sjukvårdspersonal mm. När han inte lyckades till mer än 98% satte han upp en gigantisk världskarta för att hitta orsakerna till varför de sista 2% inte lyckades.

Efter malarian blev nästa dröm att minimera barnadödligheten i de fattiga länderna. Tillsammans med forskare och ingenjörer var målet att utveckla en totalintegrerad avloppsanläggning som drivs av energin som kommer ur avföringen. Anläggningen skall separera, kompostera och rena vätskan för att i andra änden utvinna rent dricksvatten. Allt detta gör att man kan bygga hållbara samhällen fritt från magsjukdomar. Enligt WHO i Genève medför bristen på ren sanitet att 645 000 barn under fem år dör av diarrésjukdomar som kan förebyggas och förhindras

Det finns ett galet talesätt, dröm och glöm, det handlar snarare om DRÖM och LEV. Med hopp om ett drömrikt och drömlikt 2020. 
Jag önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt ÅR - 2020.
Love you all! / Pierre

måndag 9 december 2019

Vår familj saknade pengar så det här var en av många lösningar.....

I skydd av mörkret väntade min bror och jag i hörnet Hantverkargatan och Agnegatan, snön i kombination med underkylt regn skapade dom bästa förutsättningarna för vår kupp. Vår familj saknade pengar så det här var en av lösningarna. Bussen svängde nu runt hörnet, vi sprang ut bakom bussen slog händerna runt kofångaren och satte oss ner, vi åkte nu ett kvarter bakom bussen på våra blankslitna skor. Lyckan var total och det som gjorde väntan på nästa buss värt mödan var hoppet om nästa åktur, spännande och skitkul. Risken för upptäckt fanns, polishuset och vår bostad låg runt hörnet. Polisen var nog bara en förmaning bort, far hade inte lämnat några bakstycken utan uppvärming. Coctailen av dessa hot i kombination med bussfärden var en soppa som gav krydda.

Julen närmar sig och det finns fler barn som saknar något roligt att se fram emot. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger massor med leksaker i våra förråd som längtar efter att bli lekta med, organisationer som "Giving People", "Stadsmissionen" tar tacksamt emot. Det finns också matkassar som man kan "köpa" som går till barnfamiljer i nöd.

Med önskan om att ALLA får en God Jul.

Love you all! / Pierre

söndag 1 december 2019

Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre  

söndag 17 november 2019

Är du så dum så att du tror att du kan göra skillnad



Jag föddes på 50-talet och antalet bilar var väl en på var 10:e familj. Det vanligaste sättet att ta sig fram på var cykel, till fots, spårvagn, eller tåg. I vår familj hade vi inte råd med kött i veckorna men till söndagsmiddag var det fest, då åt vi tillagad höna i tryckkokare. Jag hade bara ett par skor, dom fick duga såväl till fest som till fotboll. Avokado, mango, melon kunde jag inte ens stava till.

Nu är det annorlunda, vi har kommit till en punkt då vi överkonsumerar allt - från mat, resor, kläder, bilar, båtar, ja allt.

Men vad är absolut minimikravet för att vi skall må bra? Det är enkelt, det är tillgång till frisk luft, rent vatten, tak över huvudet och ett arbete att gå till! Det borde gälla alla oavsett var vi bor.

Vad kan jag då göra för att bidra till en bättre värld, ja det kan vara så enkelt som att ta ansvar för hur just jag lever, minska mitt avtryck och dela med mig av mitt överflöd. 

Men kan verkligen jag göra skillnad - ja kika på dessa sidor och gör något, allt är mer inget.

Klimatkalkylatorn - Världsnaturfonden WWF


Love you all! / Pierre

tisdag 29 oktober 2019

Jag fryser - vem kunde tro att jag skulle bli hemlös.....

Mission completed, vaktavlösningen på Lidingö är nu klar, jag pussar barnbarnen och dottern adjö.

Jag ställer mig i kvällskylan och väntar, nu ser jag spårljusen från bussen, kliver på och sätter mig i ett av sätena nära chaffören. Bussen passerar nu Lidingöbron, Hjorthagen och bromsar ljudligt in vid Östra Station. Den gamla damen i busskuren reagerar inte.  Jag kliver av och kan inte släppa tanken - lever hon, eller? Nu ser jag, hon sover, bredvid henne ligger hela hennes bohag i en kundvagn. Jag kan inte låta bli att gråta inombords, vad har hänt med vårt samhälle? Hur kommer det sig att en gammal dam, troligtvis pensionär är hemlös?

Vi som bor i varma hem kan tycka att det är mysigt med mörkret och kallgraderna som sakta men säkert smyger sig på, men vad har dom hemlösa att se fram emot?

Jag uppmanar nu alla - töm era garderober på varma kläder och skor som ni inte använder, låt oss dela med oss till dom som saknar tak över huvudet. Det är bråttom för nu blir det bara kallare för varje dag som går.

Våra kontor, från Malmö i söder till Sundsvall i norr kommer nu att anordna grytaftnar för alla som vill lämna bidrag till VÅRA hemlösa - varmt välkomna. Ni kommer att få en inbjudan och saknar ni den så hör av er till Frontit - Malmö, Norrköping, Stockholm, Örebro, Västerås eller Sundsvall.

Love you all, sluta aldrig bry er! / Pierre

PS! Personen på bilden har ingenting med damen jag mötte på Busshållplatsen att göra. DS!    


måndag 21 oktober 2019

Rätten att få vara mig själv!

Jag går med frukostbrickan mellan köket och tv rummet, tankarna roterar kring - vem är jag? Jag slås av att detta är en fråga som ständigt gör sig påmind. Med åren har jag blivit mer rak, jag vågar uttala min åsikt, oavsett om den gör ont eller är till glädje. Det kan förhoppningsvis vara motsatsen till "hänsynslös hänsyn".

I lördags var Bitte och jag på födelsedagsfest, med stort F. En av deltagarna, låt oss kalla honom Sture, uttryckte i sitt tal till LG, det är tack vare LG som jag lever. Vid en av hälsoundersökningar- na fick Sture följande besked, stoppa dina pensionsinbetalningar och använd i stället pengarna till att leva, du har enligt mina beräkningar bara fem år kvar. Efter det smärtsamma beskedet står han här många år senare, friskare än vid beskedet han fick vid läkarundersökningen. Han tog tag i problemet och gjorde någonting åt det. LG's besked kunde ha lindats in men frågan är om det gett samma effekt som det LG lämnade.

Jag drar mig till minnes när jag "på volley" sa till en kompis, du har en förmåga att göra dig lustig på andras bekostnad. Det var en reaktion i en dialog vid just haft, han tog det verkligen till sig och vi fick ett oerhört bra samtal.

Åter till mina funderingar mellan köket och vardagsrummet- vem är jag? Jag har haft förmånen att vara mitt allra bästa jag i bygget av Frontit. Men jag var inte det i bygget av Frontwalker. Varför? Svaret ligger nära till hands, när det inte finns "trust" i en organisation, när vi inte kan lita på varandra, då låter vi ofta den icke konstruktiva delen av oss komma fram. Låt oss i dessa lägen ta ett kliv tillbaka och vara konstruktiva, Låt oss påverka det vi kan påverka och lägga saker vi inte kan göra något åt, åt sidan.

Jag tror att alla människor hela sitt liv brottas med frågan, vem är jag egentligen? I alla fall har jag alltid gjort det och gör det fortfarande, det kanske beror av att det tar tid att lära känna sig själv!

Love you all! / Pierre