söndag 24 januari 2021

Svagheter är en guldgruva för personlig utveckling

 

Som barn hade Amanda Gorman talsvårigheter och i intervjuer har hon berättat att den skrivna poesin blev ett viktigt uttryckssätt för henne.

16 år gammal var hon ungdomsdelegat i FN, kort därpå utsågs hon till Los Angeles youth poet laureate och 2017 till USA:s första National youth poet laureate.

Amanda läste sociologi vid Harvarduniversitetet och säger att hon ska kandidera till president i USA år 2036.

2015 gav hon ut sin första diktsamling ”The one for whom food is not enough”. 

Amanda framförde ”The hill we climb” på Joe Bidens presidentinstallation, nedan kan du läsa delar ur hennes tal........

So let us leave behind a country better than the one we were left.

With every breath from my bronze-pounded chest, we will raise this wounded world into a wondrous one.

We will rise from the golden hills of the west.

We will rise from the wind-swept north-east where our forefathers first realized revolution.

We will rise from the lake-rimmed cities of the midwestern states.

We will rise from the sun-baked south.

We will rebuild, reconcile, and recover.

In every known nook of our nation, in every corner called our country,

our people, diverse and beautiful, will emerge, battered and beautiful.

When day comes, we step out of the shade, aflame and unafraid.

The new dawn blooms as we free it.

Konklusion,  Amanda adresserar Frontits värdeord ANSVAR. Hon tog ansvar för sin egen utveckling, hon vågade visa sina svagheter, hon gömde dom inte, det begränsar. Svagheter är en guldgruva för personlig utveckling. 

Love you all! / Pierre

fredag 8 januari 2021

Makt korrumperar

Bilderna som strömmar ur kaoset i kapitolium flödar nu i alla medier. Obegripliga scener som speglar människans dårskap, människor som agerar som flockdjur. Är det människans dilemma, vårt behov av tillhörighet?

Min blogg är inte ämnad för politiska åsikter, men låt oss freda sunt förnuft, kritiskt tänkande, respekt för andras åsikter och demokrati.      

Demokratin hänger på en skör tråd som flätats av människor som George Washington, Mahatma Gandhi, Nelson Mandela m fl. Motsvarigheten finns inom industrin. Bra företag byggs av bra ledare, sunda värderingar, delaktighet,  transparens, karriärmöjligheter, respekt för meningsskiljaktigheter och en tydligt uttalad strategi för hållbarhet.  

Låt oss aldrig förhäva oss och ta oss själva på för stort allvar. Låt sinnet vara fyllt med respekt för andra och andras åsikter, låt distansen till våra tillkortakommanden aldrig vara längre bort än reflektionen. Vinn andra genom att inkludera och bjuda in till samtal och meningsutbyte. Låt oss älska inte hata.

Love you all! / Pierre




fredag 4 december 2020

Ensam är inte stark

Jag tog ett retroperspektiv på mina senaste 20 år.

Jag lever tillsammans med Bitte som av naturen ogillar förändring - att hon stått ut med mig som får min energi av förändring kan bara bero av rädsla för det alternativa / okända.

Innan ni läser fortsättningen, så är det nödvändigt att poängtera att varje händelse omgärdats av människor som varit en förutsättning för framgången. Ensam är inte stark, tillsammans kan man förflytta berg. Vissa händelser har initierats, eller influerats av andra och jag har haft förmånen att exekvera för att det skall hända.

Innan vi går in på detaljerna så vill jag säga, jag blir lite matt när jag gjorde tillbakablicken. Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt och som jag haft förmånen att kampera ihop med, utan Er hade jag inte haft ett så spännande liv. Det låter som att jag tänker lägga av, men jag kommer inte luta mig tillbaka, hängmattan är inte min favoritplats

1999 Tog Itera till Oslobörsen

2000 Startade Frontwalker tillsammans med en annan entreprenör med målet att revolutionera programvaruindustrin.

Byggde två nya hus på vårt skärgårdsställe på Stegesund

2003 Köpte en bostadsrätt på Östermalmsgatan som vi totalrenoverade

2005 Sålde Frontwalker,
köpte ett hus på Lidingö på 940 kvm som vi totalrenoverade och konverterade till 4 lgh, sålde vår bostadsrätt på Östermalmsgatan.

2006 Sålde 3 av lägenheterna på Lidingö.

2007 Köpte Projektstyrning, ett Stockholmsbolag, döpte om det till Frontit och gjorde en restart.

2008 Köpte en gård i Tällberg, Laknäs som vi totalrenoverade, byggde om och byggde till.

2009 Sålde sista lägenheten på Lidingö och köpte en bostadsrätt på Valhallavägen som vi totalrenoverade.

2010 –
2017
Startade vi Frontit Sundsvall, Västerås, Norrköping, Malmö & Örebro

2012 Köpte en andelslägenhet i Puerto Banus

2014 Sålde andelslägenheten i Puerto Banus

2015 Köpte en lgh i Riviera del sol som vi totalrenoverade

2018 Sålde Frontit till Priveq, köpte ett hus i Riviera Del sol och sålde lägenheten i Riviera

2019 Satsade 100% av kapitalet på börsen och ägnade all min tid åt aktieplaceringar

Åren adresserar Frontits samtliga värdeord

Skratt
– Den ömsesidiga lojaliteten inom "projekten" har uppstått genom att vi svettats och skrattat ihop.

Kostnadsmedvetenhet – ju bättre koll jag haft på ekonomin, desto mer risk har jag vågat ta.

Utmaning – nästa alla nya aktiviteter har renderat i känslan av att förlora fotfästet, men det har  ”bara” inneburit en sömnlös natt, inte mer.

Möjligt – jag är en obotlig optimist, jag tror det mesta är möjligt.

Prestigelöshet – generositeten mellan dom som deltagit i "projekten" bygger på ömsesidig respekt och att inte ta sig själv på för stort allvar.

Ansvar – Förutsättningen för all framgång är tillit, man måste ge och ta ansvar.

Det hade varit enklast att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men en person som betytt oerhört mycket för mig 👉  Pierres kåserier: Årets VD 2018 medelstora företag har talat (pierrebjurhager.blogspot.com)


Love you all! / Pierre

tisdag 10 november 2020

Är jag naiv?



En kanelbulle och en kopp kaffe sitter fint på min väg från Saltsjöbaden till Stockholm. Kommer genom tunneln till Sveavägen, svänger höger, rullar Kungsgatan ner mot Stureplan. Passerar en hemlös som går Kungsgatan upp, hans skor består i stort sett bara av sulorna, resten av ovanlädret existerar knappt. Stannar för rödljus när en djärv tanke infinner sig, han får mina skor. Jag gör en snabb U-sväng, korsar heldragna linjer, kör förbi mannen och gör ytterligare en U-sväng. Hoppar ur bilen, snör upp mina skor, ropar till mannen - du får mina skor. Jag inser att jag själv kommer vara utan, men Bitte kan komma ner med andra skor till mig när jag kommer hem. Det kan ju se skumt ut att jag bara går i strumplästen till porten, någon granne kan tro att jag blivit galen. Döm om min förvåning när mannen tackar nej, jag vädjar, men nej, han vill inte ha dom. Lomar in i bilen och i färden hem slås jag av, kan det vara så att nya skor skulle förstöra hans möjligheter att be om pengar, eller var han för stolt för att ta emot skorna. Vad vet jag? Jag hoppas han inte förfryser fötterna och att han tar emot hjälp från någon annan.

Jag försökte ta mitt ANSVAR och trodde det var MÖJLIGT, men han tackade bestämt nej.

Love you all! / Pierre   

söndag 18 oktober 2020

Kan du tänka dig att dela rum med en hemlös?

Stormen tilltar i styrka, den låga temperaturen i kombination med vinden biter ända in i märgen. Hösten är här och den låga temperaturen varnar om en annalkande vinter. Mina tankar ockuperas av alla människor som inte har tak över huvudet och som inte kan se fram emot en varm morgondusch.

Rubriken i detta blogginlägg är ämnad till oss priviligierade, det finns rum för oss alla tillsammans med våra hemlösa under broar, tunnlar, parker etc. 

Handen på hjärtat, om en nära anhörig var tvungen att sova ute, skulle du då förvägra dom något värmande ur din garderob. Om svaret är nej, inventera din garderob och plocka ut det du inte använder, kylan är här, dom hemlösa behöver varma kläder.

På Frontit arrangerar vi även i år insamlingsaftnar. Ditt bidrag kan rädda någon från att förfrysa.

Jag vädjar, hjälp dina medmänniskor som är i nöd. Tag kontakt med något av våra kontor om du vill ansluta till en värmande AW, inträdesbiljetten är att du tar med dig något värmande ur din garderob, skor, byxor, underkläder jackor, mössor etc.

Love you all / Pierre

tisdag 6 oktober 2020

Kan stålgalgar minska klimatavtrycket?

Ny dag, nya beslut, vad ligger i almanackan idag? Släntrar in i garderoben och börjar nu ett febrilt letande efter det jag söker. Pust, hur svårt kan det vara, vad skall jag ha på mig?

Jag inser att det är ett systemfel i garderoben, fler hyllor än stänger, jag bestämmer mig för att detta måste vid tillfälle åtgärdas.

Någon vecka senare tar jag bort några hyllor och ersätter dessa med stänger. Styr "kosan" till Ikea, köper tunna stålgalgar och vänder hem. Hänger nu skjortor, byxor och tröjor på galgar. Upptäcker kläder som jag inte använder, sorterar dessa i högar. Äntligen har jag nu ”råkoll” på garderoben.

Åker till Röda korset på Hornsgatan i Stockholm, lämnar kläder som samlat damm, personalen bugar och tackar. Kläder som jag inte använder hamnar nu på secondhand marknaden, pengarna från försäljningen kommer till nödlidande.

Jag beslutar mig för att alla garderober skall genomgå samma förvandling. Effekten av transformationen är nu att jag vet vad jag har, jag behöver inte lika ofta köpa nytt och jag har ett system för återvinning, ett ”litet” bidrag till miljön och till människor i nöd.

Till er alla - etablera system för cirkulär ekonomi och det kommer att bli många vinnare.

Love you all / Pierre 

söndag 20 september 2020

Jag tog "skit" för mitt ledarskap


Jag är ingen förvaltningsmänniska!

För ett år sedan blev jag vald till ordförande i en förening där vi gemensamt äger en egendom.

Balanserade tillgångar utöver egendomen uppgår i likvider till i runda tal 50 000 kr och kostnaderna för det gångna året var några sprayburkar. Åtagandet som skall administreras är i stort sett en städdag som går av stapeln en ggr om året.

Under min ordförandetid hade vi ett ”per capsulam möte”, då jag inte ansåg det nödvändigt att träffas fysiskt, både av coronaskäl och då verksamheten inte krävde det. Jag har svårt att motivera meningslösa möten.

I ambitionen att vitalisera styrelsen och eventuellt reformera arbetet tog Jag kontakt med en  ”ledamot” och informerade honom om att jag avsåg att ersätta honom. Innan vi avslutade samtalet sa denne att han inte sagt ja till att avgå, varvid jag replikerade ”det är inte du som avgör det, det avgör stämman”. På årsstämman blev det rörigt när styrelsens ledamöter skulle väljas. Sekreteraren och en annan styrelsemedlem hade värvats av ”ledamoten”. Sekreteraren ansåg att jag försökte ”kuppa” stämman och denne höll en upprörd utläggning om detta. Kandidaten som skulle in i styrelsen förklarade därmed sig inte kandidera, varvid jag bad om ursäkt och föreslog stämman att rösta för sittande styrelse, stämman sa JA.

Ett par veckor senare hade vi ett konstituerande möte i styrelsen och då tog de ”tre” till orda och totalt inkompetensförklarade mitt ordförandeskap. Samtliga ledamöter hade under det gångna året vilat i total koma, utom vår kassör som jag hade en löpande dialog med. Men i stället för att försvara mitt sätt att leda denna församling, vek jag ned mig och tog ”skit” för mitt ledarskap. Utom allt tvivel var konspirationen regisserad av ”ledamoten”. Men okej, ”ledamoten” är nu inne på sitt 9:e år och sitter kvar och jag valde att avgå, att göra ”eget utträde” ur styrelsen.

Har jag lärt mig någonting av detta, ja dels saknar jag politisk kompetens och dels  behöver jag ”puls” för att känna engagemang, därmed är jag olämplig att leda en förvaltning. Min rekommendation till er som känner igen er, känner du på dig att dina prioriteringar inte rimmar med uppdraget, säg nej om du blir tillfrågad.

Love you all! / Pierre