Jag känner mig förföljd

Varje morgon vaknar jag med ett molande i huvudet ”tappa.se”, vad kan freda mig idag från omåkning. Spela golf funkar bara på helgerna, nio hål funkar i o f s på kvällarna, bär man bagen ger det dessutom extrasteg. I mitt stressade sinne minns jag hur jag gjorde en 24-timmars på akuten för ett år sedan fullpumpad med morfin p g a akuta ryggsmärtor. Men inte ens det kan hindra mig från att bära bagen. Varje kväll rapporterar jag mina ”steg”, men upptäcker då att det finns en durracell kanin som jagar i täten med täcknamnet ”Kent Eriksson”. Nästa gång jag hamnar på akuten så är det inte p g a ryggen, det är p g a blödande magsår eller en infarkt. Hjälp mig hur kutar man om Kent???? Lotta, hans fru, har blivit idrottsänka. ;-)Här finns det bara ett värdeord som funkar – prestigelöshet -men då måste m​an ju lägga sig i innerfilen och acceptera att bli omåkt.Love you all / Pierre

Jag står i kön till kyrkan

Jag står i kön till kyrkan, tiden går och kön ringlar sig lång. Framför mig står en man som har svårt att hitta balanspunkten. Ibland är han på väg att ramla framåt ibland bakåt, den perfekta balansen lyser med sin frånvaro. Plötsligt släpper han kaffekoppen rakt ner i gruset, det gör inget, den är redan tom. Jag plockar snabbt upp den och lägger den i en papperskorg. Inne i kyrkan sjunger Tomas Ledin ackompanjerad av ”Höga Kusten Kapellet”. Efter 1,5 timme börjar nöden göra sig påmind, bökar mig förbi andra kyrkobesökare för att uträtta mina behov. Väl tillbaka i kyrkan ställer jag mig längst bak för att inte störa andra. Helt plötsligt börjar mina näsvingar fladdra och tro mig mina vänner jag har aldrig blivit så glad av urinlukt. Kyrkan är full av hemlösa som dagen till ära blivit inbjudna till konserten. Gula Änglarna är arrangörer och pengarna går till stadens hemlösa. Där sitter slagna krigare som fått komma in i värmen. jag gläds hela vägen in i hjärteroten.

På Östermalmstorg sitter en invandrare och utför ett ”meningslöst” arbete. Mannen tillverkar bockar av granris, jag bestämmer mig direkt för att köpa ett alster. Julbocken som är fantastiskt bra gjord kostar 350 kr och jag har belönat en annan människa som använt sina händer och kreativitet. Jag gillar det.

Konstigt julbocken luktar ju faktiskt julgran. :-)

Jag vill önska er alla en underbar JUL och ett Gott Nytt År.

Love You all //Pierre

Jag känner mig konsekvent i detta kaos av inkonsekvens

Varje dag slås jag av att antalet personer som sitter och tigger på gatorna ökar. Folk säger att det är personer från Ukraina som är här på uppdrag av olika ligor. Detta har dock en impregnerande effekt på min empati, jag låtsas som om dom inte existerar. Fakta är dock att vi har alltför många som inte har ett avlönat arbete och antalet arbetslösa ökar. Vi står inför en situation att alltmer kan produceras av allt färre människor. Jag vill nämna ett citat från Percy Barnevik som fastnade i mitt huvud och som har påverkat mig i stort som smått. ”Jag betalar hellre för en onödig hisspojke än blir rånad av samma pojke på gatan”. Numera ”stjäl” jag inga jobb som andra kan hjälpa mig med, m a o jag betalar för att få städat, få bilen tvättad, gräsmattan klippt, få saker hämtade och lämnade mm. Det skapar jobb i det lilla och med många bäckar små ökar vi den privata efterfrågan, m a o fler kan få jobb. Jag anser att det är en dialekt av filantropi.

I stället för att lägga en slant i tiggarens mugg kommer jag nu inför julen köpa några matkassar av stadsmissionen till gagn för uteliggarna, varje matkasse kostar 100 kr och hjälper en person med det nödvändigaste.

http://www.stadsmissionen.se/Stodoss/webbshop/Stockholmsgavor/Matkasse/


             Love you all! / Pierre