onsdag 8 oktober 2014

Jag mötte en ny företeelse som gav mig hopp


Bitte & jag stoppar allt som går att återvinna i stora, lite styvare plastsäckar som håller för oöm behandling. Dessa tar vi med oss när vi skall ut med bilen. I förrgår sorterade jag ”avfallet” i olika containrar och mötte då en ”tiggare” på gatan. Influerad av debatten om organiserat tiggeri undviker jag konsekvent att ge pengar. Mannen hade en stor bag där han förvarade returburkar & returflaskor. På sopstationerna blir det ofta skräpigt, folk lägger sig inte vinn om att allt skall ner i containrarna.

Mannen gick runt bland containrarna och plockade upp skräp och sorterade ner soporna i containrarna. Min ovilja till tiggeri till trots, vittjade bilen på allt som stavas returburkar & flaskor och gav det till honom. Jag tackade honom genom att ge honom en klapp på axeln. Ibland kommer fördomarna på skam, så underbart härligt.

Vad är det som gör livet meningsfullt? Är det så enkelt som att betyda något för någon. Om jag ansar häckar, städar gator, sorterar sopor, regerar stater, bygger it system eller effektiviserar processer, spelar egentligen ingen roll, det som betyder något är att min insats gör skillnad, jag behövs. Att sitta och tigga, förödmjukar mig själv, mina närmsta och alla som passerar. Att lämna ett bidrag i form av en arbetsinsats, gör min existens nödvändig, om jag inte gör det så kanske systemet inte fungerar.

Jag blev djupt imponerad av mannen bland containrarna på Östermalmsgatan i Stockholm, han är värd all respekt.

Idag skall jag åka förbi ”Gula änglarna” och lämna 6 fulla kassar med kläder så att fler kan klara sig i kylan.

Love you all! / Pierre