Dagarna i Vaxholm börjar närma sig sitt slut, det är paytime som gäller, min fantastiska hantverkare från Lettland skall snart återvända till Bauska. Jag ringer Danske Bank för att kolla var jag kan göra ett kontantuttag,
vi har slutat med kontanthantering men vi har ett samarbete med Forex Bank. Jag kollar med Karin på Västeråskontoret om det finns något Forexkontor i Västerås svaret är JA. För att öka komplexiteten i denna hantering har jag inte mitt eget kort, magnetremsan har pajat, jag har Bittes kort och limiten för kontantuttag har uppnåtts. Det diffar nu bara på 5 000 kr för att jag skall kunna cleara hantverkaren, så snart detta är klart är saken biff. På Forex visar det sig att jag inte kan ta ut pengar kopplat till mitt eget konto i DDB, jag kan bara ta ut pengar från kortet och eftersom jag inte är innehavare av kortet så går inte det. Jag ringer återigen DDB och förklarar mitt uppkomna läge och att det är akut, svaret är
det går inte att lösa. Jag replikerar, allt går att lösa det är en fråga om vilja. Jag tipsar henne om en konkurrent som heter Handelsbanken och säger att jag står precis utanför ett HB kontor. Hon svarar,
Danske Bank samarbetar inte med Handelsbanken, mitt svar – gör ett undantag, samtalet bryts av en outgrundlig anledning. Jag upptäcker då en känsla av klaustrofobi. När jag sedan kommer till Västerås kontoret frågar jag Stefan om han har Swisch, japp, därmed är saken löst. Jag swischar över 5 000 kr till Stefan som sedan hämtar ut pengarna. Det som är intressant i hela denna historia, var går gränsen för möjligt och varför har jag så svårt att acceptera "det är inte möjligt".
Slutligen en uppmaning till oss alla – vi får inte bemöta våra kunder med "det är inte möjligt", det mesta är möjligt det är graden av ansträngning som avgör om vi skall lyckas.
Jag önskar er alla en fantastisk sommar.
Love you all! / Pierre
