Hon växte upp i Siljansnäs i Dalarna och om begreppet barnarbete hade funnits så var det precis det hon var en del av. Utöver arbetet på gården där alla barnen hjälpte till, blev Margit tidigt huvudansvarig för matlagningen. Jag blev ofta irriterad över hennes oförmåga att uttrycka sin uppfattning, hennes favorituttryck var "intressant". Jag frågade henne vid ett tillfälle om någon av hennes föräldrar berömt henne för det hon gjort eller maten hon lagat var god, "nej aldrig" svarade hon.
Hon inledde sin yrkeskarriär utanför gården som 14 åring i skogen. Hon var husa och tillbringade dygnets alla timmar under ett halvår till att serva ett skogshuggarlag på 8 gubbar. Alla inklusive Margit bodde i samma stuga utan möjlighet till privata utrymmen, endast ett skynke skiljde Margit från skogshuggarna när hon bytte om. Arbetsledaren vakade över henne som ett lejon, så ingen av skogshuggarna skulle få för sig någonting. Hon tjänade 35 öre per dag per skogshuggare och för den lönen var hon i skogen i smällkalla vintern i 180 dagar. Hon var husa, eldvakt, städerska, tvätterska mm. Timlönen var inte förhandlad, den var delgiven. Inga telefoner, inga fordon förutom häst och släde, arbete och åter arbete. Till skillnad från skogshuggarna som avslutade dagen när mörkret inträdde så var Margits arbetsdag inte slut förrän gubbarna gått i säng. Dygnets mörka timmar i kojan lystes endast upp av brasan och fotogenlamporna och Margit var ensam med sina egna tankar och funderingar.
Låt mig påminna dig om vad det "gamla" Sverige gjort för det välstånd vi har i idag, det gäller våra bondgårdar som sett till att det funnits mat på bordet och våra tillverkande industrier som var i sin linda och som var embryot till våra multinationella bolag idag.
Jag ber om ursäkt för "radiotystnaden" i mars men tiden har upptagits av vår kära Margits bortgång.
Love you all Pierre
