Vaknar upp av väckarklockan, detta oljud
är ovant, normalläget är ångesten som lyfter mig ur sängen. Gör mitt vanliga
morgonprogram, avslutar nyduschad, rakad, pomaderad, frukosterad, vittjandes
väskan efter cykelnyckeln. Dagens övning är destination älskade Norrköping.
Färden går via Sturegatan, Kungsgatan Vasagatan till T-centralen. Jag passerar
dessa myriader av människor, de flesta dressade för att möta en ny dag. Men på
vägen mot centralen passerar jag hemlösa som ligger på gatorna, det normala
epitetet är uteliggare, men jag blev av dottern tillrättavisad, det heter
hemlös. Vid närmare eftertanke så är ordet uteliggare korkat, det är inte
frivilligt att ligga ute. Vem vill vakna upp av att folk trampar runt ens säng,
sopmaskinen som städar sängkammaren, missad skön dusch, utebliven frukost, i
alla fall inte jag. Men nu har våra kära politiker börjat ta tag i problemet,
eller är det symptomen dom tar tag i. Vi måste mota bort dom, ett mycket bra
sätt att bli av med problemet är att på öppna platser inte ha några murar, på
andra platser kan man som i London montera upp spikar på strategiska platser..
Fiffigt va? Då slipper vi som har tak över huvudet dessa ”uteliggare”.
Jag hoppas att vi kan vara mer humana än
så, spikmattor måste vara frivilliga och syfta till att stimulera blodomloppet
och inte att hindra livsuppehållande sömn.
Love you all! / Pierre
