Efter 1,5 år som byggmästare hamnade jag i ett existentiellt
vakum, vad skall jag fylla mina dagar med? Bitte ville att jag skulle söka
jobb, jag kände mig helt främmande inför den tanken. Beslutet som låg närmst
till hands - jag startar ett nytt konsultbolag. Jag plitar snabbt
ihop en rudimentär affärsplan och med den under armen inleder jag
operation "rekrytering", namnet är redan klart "Frontit". I
de första två intervjuerna får jag samma svar - "köp Projektstyrning, det
behöver en ny ägare". Jag sätter mig i överläggningar med min kompis Power
Point och plitar ihop en presentation som skall bli min eventuella
regeringsförklaring. Vid första mötet träffar jag de anställda, dom f.d.
delägarna och nu låg bolaget hos konkursförvaltare. I mötet ber jag om ett
uppföljande enskilt möte med samtliga. I dessa möten uttalade jag "det jag
tänker göra nu, kan du göra, varför gör du inte det"? Ingen räckte upp
handen! Ur dessa möten formades en handlingsplan som jag sedan presenterade för
personalen. Jag fick direkt mothugg på "Projektstyrning skall gå från
11 till 20,40, 80 anställda inom 4 år." En av
"projektstyrarna" som var fullmatad av teorier framhärdade, för att
lyckas måste man börja med visionen, sedan strategin och därefter handlingsplanen.
Men problemet var inte erbjudandet och positionen på marknaden, problemet var
att det saknades "käk" på bordet.
Kampen som startade var av många facetter, bolaget saknade
kapital, vi disponerade en yta av 1050 kvm på sju konsulter. Det stod en gammal
leasingbil på bakgården som en f.d. VD haft och bara släppt nycklarna i knäet
på bolaget. Färgen flagade i såväl tak som snickerier i Villan, verandan
läckte in vatten. I bokhyllorna stod gammal managementlitteratur, på
skrivborden stod djupa bildskärmar som liknade 3270 terminaler. Bolaget
hade en ouppklarad tvist med en f.d. delägare och bolaget hade ett
borgensåtagande som illegalt hade ställts ut. Det kändes som här behövs såpa,
rent vatten och nya tag.
Jag sa upp två personer, kostnaden tog jag själv. Två
personer valde att sluta. Vi var då nere i sju konsulter, en nyanställd
marknadschef som inte under första året fick någon lön från bolaget, det
åtagandet tog jag själv. Personligen tog jag inte ut någon lön under första
året och gick samtidigt in med mer kapital. Borgensåtagandet med banken bestred
jag och vann, tvisten med den f.d. delägaren besvarades med ett erbjudande från
min sida, det antogs inte. Erbjudandet stängdes och en flerårig tvist följde.
Bilen såldes på begagnatmarknaden och lokalerna renoverades upp utan att
belasta bolagets ekonomi. den kostnaden tog jag själv. Kontorsytan minskades
med 750 kvm genom andrahandsuthyrning. Nya datorer införskaffades och
litteraturen i bokhyllorna erbjöds kostnadsfritt till personalen. Nya löner för
samtliga anställda förhandlades fram, konsulten som var inhyrd för att sköta
ekonomi och löner sas upp. En administratör anställdes som tog löner, ekonomi,
administration och växel. Konsulter började anställas på löpande band och
följden blev spretiga lönevillkor. Vartefter vi växte, växte också
administrationen med påföljd att allt blev försenat och när det levererades
innehöll det ofta felaktigheter.
2009 fick jag svininfluensan som tyvärr skickade mig in i
respiratorn på Danderyds Sjukhus, det resulterade i fyra månaders sjukfrånvaro.
2010 lämnade jag över rollen som koncernchef till vår vice vd. 2012 gick
stafettpinnen vidare till vår nuvarande koncernchef Anneli Angeling. Ett
vinnande koncept har varit vår starka lokala närvaro, dotterbolag som drivs av
lokala ledare med djup kunskap om sin region,
grundfundamenten har byggts på välutbildade seniora konsulter som har
passionen och förmågan att driva hållbara förändringar ute hos våra kunder.
Jag känner en oerhörd stimulans över det fantastiska bolag
vi tillsammans skapat. Vi är besjälade av det som Frontit står för, "det
är inte i labbet som industrin revolutioneras, det är på fältet", Percy
Barnevik sa på sin tid. 10% är strategi och 90% är verksamhet, det
bekräftar vår tes att det är i verkligheten det händer. Jag känner
tacksamhet över att få tillträde till alla rum på Frontit, jag känner mig som
en privilegierad gäst som behandlas kungligt. Det finns en glädje, en
entusiasm, ett driv och "ett djävlar anamma" som vi alla skall
vara stolta över.
I allt detta har jag haft en mentor och en coach som trots sina tio år yngre
läxat upp mig, uppfostrat och outtröttligt väglett mig, jag bugar och tackar
Anneli.
Tack för ordet & tack för ett fantastiskt 2017 (189
milj), i år 2018 kommer vi att stänga böckerna med 240 milj i
omsättning att jämföras med 13 milj innan ägarbytet 2006. Den
årliga tillväxten har snittat på 24%.
Inför 2018 – Frontit, "på det bara" –
sitt inte labbet, det är i verkligheten det händer.
Detta adresserar Frontits samtliga värdeord Skratt,
Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet & Ansvar (SKUMPA)
Love you all / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar