onsdag 17 februari 2016

Kan man bli lycklig av en stol



Installatören kommer med en apparat från MTM.  Instruktionerna haglar och svärmor som är 79 år och som är på väg att bli blind tittar på honom med kisande ögon. Fortsättningsvis skall hon få taltidningar i stället för papperstidningar. Apparaten är hyfsat enkel, men efter 1,5 timmars undervisning i monologform är hon mer förvirrad än någonsin. Jag tackar installatören för lektionen och ber honom avsluta då kärlet i svärmors knopp är fullt.  När väl lugnet infinner sig utbrister svärmor som inte sagt någonting på 1,5 timme, jag är så lycklig för den nya stolen ni gav mig. Stolen köpte vi för 100 spänn
 
på en antikbod, tanken var att hon skall kunna sitta i sitt kapprum när hon knyter skorna. Tänk att så lite kan betyda så mycket.
 

Detta adresserar Frontits värdeord Kostnadsmedvetenhet och Ansvar.

    Love you all! / Pierre


                                                                 
                                                       

                                                      fredag 5 februari 2016

                                                      Prins Carl-Philip gick före mig i kön



                                                       

                                                      I Sverige är patosen för rättvisa djupt rotad. Vi blir upprörda om någon bryter mot köreglerna, oavsett om det är i trafiken, på väg till gaten på flygplatsen, i kassakön eller nu senast att göra en ”Margot”, utnyttja sin position för att gå före i bostadskön.
                                                      Igår gick kungahuset före mig i kön på Ica, men såväl kassören som Carl-Philip var ovetande om varandras existens, det var bara kassörens behov av att bringa ordning i butiken som gick ut över mig. Innan incidenten for jag omkring med min kundvagn för att tillfredsställa behoven enligt mitt nya kostprogram, mycket ekologiska grönsaker, fisk, ekologisk yoghurt och där tog farten slut, jag hittade inte linfröna. Tre ggr stötte jag på Carl-Philip mellan hyllorna, vad han letade efter vet jag inte. Tredje gången funderade jag på att fråga honom var linfröna var, men insåg att han troligtvis inte kunde svara. Sista anhalten var storshopping av frysta bär och därefter försökte jag sjävscanna för att slippa köa, men blev bryskt tillrättavisad - ja inte av ”ICA stig” utan av ”ICA brorduktig”, den kassan tillåter bara scanning av 7 varor. Kreativt frågar jag, kan du öppna en ny betjäningskassa, svaret är ja och jag står nu först i kön i den nyöppnade kassan. Då ropar brorduktig, ni som köar i den andra kassan hälften av kön, kom över till mig och inordna er i motsvarande ordning i min kassa, till mig säger han, du ställer dig sist i kön. Helt plötsligt står Carl Philip före mig.
                                                      Surt sa räven, bytte kassa och svor över rättsfascisten som troligtvis var skolpolis i grundskolan.

                                                      Några rappa tillrättavisande som känns som örfilar skall inte förstöra min dag.
                                                      😉 Men jag skall villigt erkänna jag blev rätt sur, men reflekterade samtidigt över att även kungahuset är tvungna att köa på ICA, det är Sverige när det är som bäst.

                                                      Det adresserar Frontits värdeord Prestigelöshet.


                                                      Love you all / Pierre