Jag är på väg till Sundsvall,
tangenterna smattrar under anslaget från mina fingrar, kaffet ryker, doftar
gott och smakar underbart. Tankarna landar i en incident som hände mig på
Valhallavägen för några månader sedan. När jag är på väg ut genom ytterdörren
står en hund och urinerar på porten till fastigheten. I änden av kopplet står
en backslicker som just parkerat sin Porsche, han verkar totalt obekymrad över
att hunden ”pissar” på ”min” port. Efter fullbordat verk släntrar han in på
fastighetsmäkleriet hörnet Valhallavägen/Sturegatan. Efter några snabba steg
äntrar jag kontoret går fram till honom och – milt uttryckt - vädjar om en
ursäkt, han förstår ingenting. Jag känner en stigande irritation som kommer
till uttryck i ett väl valt antal ord som bildar ett ordflöde som sätter spiken
i kistan för ytterligare vänskap. Inte nog med att hunden pissat, han är
fastighetsmäklare, han kör Porsche och han har en backslicker frisyr. Paketet
är klart, hans karaktär är färdiganalyserad - han är osympatisk, arrogant,
bortskämd, våldsverkare och säkert en helt kass chef. Några veckor senare tar
jag min regelmässiga morgonpromenad, Valhallavägen mot Djurgården, runt
Kungliga djurgårdsmarker, landar vid Strandvägens mynning, passerar alla dessa
underbara skutor, släntrar Nybrogatan upp, helt plötsligt stannar Yum Yum,
Sophies hund, hon formligen rycker mig ur mina filosofiska funderingar. Hon
ställer sig och pissar på ”någons” port på Nybrogatan, jag skäms, men hinner
inte parera, jag hoppas innerligt att ingen skall se oss, framför allt inte
backslickern. Jag inser att jag också är en ”sån”. :-)
Love you all / Pierre
PS! En sak är säker, backslickern kommer aldrig att bli min mäklare och jag
aldrig hans inhyrda managementkonsult. DS!
