Jag tog "skit" för mitt ledarskap

Jag är ingen förvaltningsmänniska!

För ett år sedan blev jag vald till ordförande i en förening där vi gemensamt äger en egendom.

Balanserade tillgångar utöver egendomen uppgår i likvider till i runda tal 50 000 kr och kostnaderna för det gångna året var några sprayburkar. Åtagandet som skall administreras är i stort sett en städdag som går av stapeln en ggr om året.

Under min ordförandetid hade vi ett ”per capsulam möte”, då jag inte ansåg det nödvändigt att träffas fysiskt, både av coronaskäl och då verksamheten inte krävde det. Jag har svårt att motivera meningslösa möten.

I ambitionen att vitalisera styrelsen och eventuellt reformera arbetet tog Jag kontakt med en  ”ledamot” och informerade honom om att jag avsåg att ersätta honom. Innan vi avslutade samtalet sa denne att han inte sagt ja till att avgå, varvid jag replikerade ”det är inte du som avgör det, det avgör stämman”. På årsstämman blev det rörigt när styrelsens ledamöter skulle väljas. Sekreteraren och en annan styrelsemedlem hade värvats av ”ledamoten”. Sekreteraren ansåg att jag försökte ”kuppa” stämman och denne höll en upprörd utläggning om detta. Kandidaten som skulle in i styrelsen förklarade därmed sig inte kandidera, varvid jag bad om ursäkt och föreslog stämman att rösta för sittande styrelse, stämman sa JA.

Ett par veckor senare hade vi ett konstituerande möte i styrelsen och då tog de ”tre” till orda och totalt inkompetensförklarade mitt ordförandeskap. Samtliga ledamöter hade under det gångna året vilat i total koma, utom vår kassör som jag hade en löpande dialog med. Men i stället för att försvara mitt sätt att leda denna församling, vek jag ned mig och tog ”skit” för mitt ledarskap. Utom allt tvivel var konspirationen regisserad av ”ledamoten”. Men okej, ”ledamoten” är nu inne på sitt 9:e år och sitter kvar och jag valde att avgå, att göra ”eget utträde” ur styrelsen.

Har jag lärt mig någonting av detta, ja dels saknar jag politisk kompetens och dels  behöver jag ”puls” för att känna engagemang, därmed är jag olämplig att leda en förvaltning. Min rekommendation till er som känner igen er, känner du på dig att dina prioriteringar inte rimmar med uppdraget, säg nej om du blir tillfrågad.

Love you all! / Pierre 

                    

Är vi på väg att bli rasister?

En ny morgon med nya experiment. Degen som stått i kylen över natten stjälper jag upp på bakbordet, drar ut den i en stor kvadrat och hugger upp den i mindre bitar. Lägger bitarna på plåt för jäsning i 60 min innan dom körs in i ugnen som håller 270 grader. Bullarna tillsammans med kaffet får nu göra mig sällskap med TV4's "kalla fakta".

Jag får nu inblick i hur det är att bo i Sverige i "fel" område, med "fel" hudfärg. Kränkningar från en hårt ansträngd ordningsmakt som p g a av stress oprovocerat visiterar personer som inte ser ut som "vi". Inte kanske så konstigt med anledning av allt som händer i vårt samhälle med våldtäkter, överfall, skjutningar mm. Polisen har idag en övermäktig uppgift med travar av ouppklarade brott. Det är lätt att falla in i kravet på fler poliser, det är i alla fall det politikerna kräver och direktavkastningen på dessa krav är ökat väljarstöd. Men kommer ni ihåg den 11:e september - "Twin Tower"? Alla som hade skägg som Bin Ladin visiterades eller förvägrades flyg i USA. Skumt och dumt, konsekvensen blir att hela grupper misstror samhället p g a särbehandling.

Låt oss inse, för att lösa frågan kring rekrytering till kriminella kretsar är inte eventuella påföljder det första rekryterna tänker på, det handlar om lojalitet. Om polisen är föredömen och bygger relationer med ungdomarna kan dom bli en länk in till samhället. Vi måste börja prata med varandra, vi måste inkludera inte exkludera. Kulturen och idrottsrörelsen har en förmåga att fånga upp ungdomar på driv, satsa mer pengar där, kanske det ger bättre avkastning än någonting annat, troligtvis mer än satsningar på fler poliser, om inte annat så kanske pengar bör tas ur samma påse. Man bör också vara medveten om att föräldrarna ofta står handfallna och behöver samhällets stöd.  

Ett större hot mot vårt samhälle är klankriminaliteten som fått ett fotfäste i Sverige, där måste samhället sätta ner foten. I Göteborg satte kriminella upp vägspärrar, klanen anser sig stå över samhället och vidtar egna åtgärder där vi misslyckas. Läs "Familjen" av Johanna Bäckström Lernebys.

Jag är för ett mångkulturellt samhälle där alla måste få en chans att bidra och vara en del av samhället.

Sorry att jag vädrar min åsikt. Om det vore lätt att skapa ett "vi samhälle" hade det varit gjort för länge sedan, men låt oss inte hemfalla åt "Twin Tower"-syndromet. Utseendet avslöjar inte vem som är god eller ond.

Love you all! / Pierre