Himlen får vänta

Jag ligger på rygg i soffan på Stegesund, vädret är mulet med inslag av regn, jag får ett sms från en kompis som vill ha mina råd, svarar och sluter därefter ögonen i brist på sömn, vaknar plötsligt av ett otroligt sorl ute i trädgården. Jag antar att det är grannen som kommit hem och att deras ungar badar i poolen. Slumrar om, väcks snabbt ur villfarelsen, ljudet kommer från annat håll, reser mig ur soffan och finner till min glädje 10 ”ladies” i trädgården. Gnuggar sömnen ur ögonen och hoppas att detta inte är en dröm. Blir informerad om att dom ska ha möhippa. Jag säger generöst att dom absolut inte stör och pekar på huset dom skall bo i. Dom förvarnar om att det kan bli lite stimmigt, jag tycker att det är ”hakuna matata”, slås samtidigt av att grannens grabb med tonårspolare hade en fest någon månad tidigare, då var jag inte lika positiv – är det diskriminering?, vad säger FI, jag vet inte. Senare kommer två undersköna damer över med ett fat havskräftor, ett fat färska räkor, en burk med skagenröra, en burk med aioli. Tänk vad livet är rättvist , äntligen börjar det bli meningsfullt!!!

Jag önskar alla en fantastisk sommar och ser fram emot att träffa er alla i höst.

Glöm inte att tipsa om konsultkollegor från konkurrenter som jag kan rekrytera.

Love you all! / Pierre

Det finns oerhört mycket vackert i livet

Tillsammans med kunder avnjuter vi Frontianer på Stockholmskontoret en fantastisk kväll, god mat, dryck och många glada skratt. Mycket värme & generositet mot de hemlösa har samlat denna kväll. I förberedelserna har Lars (dirigenten), Peter (agenten), Cecilia (bakelsen), Josefine och Lena (köksor) och undertecknad (bagaren) deltagit, Well done.

Lena och jag gör efter en rajd i köket sällskap på t-banan, jag till Stadion, Lena till Mörby Centrum. Samma färdväg, min kortare och Lenas lite längre. Bägge vaknar upp vid t-banestation Karlaplan. Vi har äntrat fel linje. Jag väljer att ta en promenad hem, Lena väljer att åka tillbaka och byta. Känner mig stressad och vill hem, morgondagen startar i ottan, då Sundsvallståget går 6.22. Tar ett djupt andetag, saktar ner stegen och känner lugnet och välbefinnandet sprida sig i kroppen.

Tar en kvällsmacka när telefonen ringer, i andra änden är Lars, han ringer från kontoret, han meddelar att jag glömt ett viktigt vapen i min arsenal, mobilen. En halvtimme senare har Peter gjort en ”door to door delivery.

Kaffet rinner sakta genom filtret, klockan är fem på morgonen och brevlådan signalerar att dagens DI har kommit. Äntrar favoritfåtöljen med kaffe, två surdegsmackor och rykande färsk DI.

Jag sitter nu på tåget till Sundsvall, tangenterna har fått veta att dom lever, jag avbryter knackandet, tittar ut genom fönstret och får den vackraste spelfilm man kan få, utanför passerar gård efter gård, dimman börjar lätta och landskapet väntar på att julen skall komma och ljusen tändas.

Jag ser ett youtube klipp på en pojke som gråter över en död fisk som ligger på stranden, hans oförstörda sinne är inte avtrubbat av livets verkligheter.

Snart skall jag träffa fantastiska människor som skall intervjuas och masseras för att locka fram deras rätta jag.

Jag ser fram emot att höra allas glada ”god morgon” när jag kliver in på kontoret i Sundsvall, fantastiska medarbetare, underbar lokal och en härlig familje- och företagskänsla.

Skratt, Utmaning, Prestigelöshet & Ansvar genomsyrar allas insats på Frontit detta dygn. Mata sinnet med allt gott så vissnar det som inte ger energi.

Love you all! / Pierre​