måndag 10 april 2017

Kärleken måste segra över hatet


Jag bestämde mig för att göra tidig fredag, hämtade min fru med destination Vaxholm, telefonen satte jag på ljudlöst. Innan middagen på Rindö gjorde vi en avstickare till Vaxholms golf för att "ta några korta" hål. Plötsligt ser jag en intensiv sms trafik där sista "messet" innehöll "jag mår bra", Jag ögnade snabbt igenom trafiken för att kastas från lugn in i ett kaos som saknar motstycke. Det första var att kolla att familj, vänner och kollegor var i säkerhet. En helt absurd känsla av panik infann sig plötsligt, i flödet fanns även skottlossning på Fridhemsplan och att regeringskansliet var utsatt för en attack. Vi informerade oss nu om det aktuella läget och tog därför beslut om att efter middagen övernatta på Stegesund.

Söndag kväll, bilderna som nu strömmar ur nyhetskanalerna med tiotusentals personer som samlats kring Sergels Torg för att hedra minnet av offren för terrorn och protestera mot hatet var en av de mäktigaste bilderna jag någonsin sett. Om terrorn inte påverkas av detta så vet jag inte vad som kan påverka dessa i många sammanhang marginaliserade människor som saknar mening och innehåll med sina liv.

Enigheten är medlet mot intoleransen och främlingsfientligheten som kan bli följden om hatet får fotfäste. Vi får dock aldrig glömma att integrationen inte bara är ett modeord inom politiken, det är en realitet, dock har det ingen koppling till fredagens terrorattack. Men om vi inte löser utanförskapet och kan integrera våra invandrare i det Svenska samhället så finns det fler presumtiva offer för rekrytering till dessa nätverk.

Manifestationen demonstrerade på ett överväldigande sätt att terrorn inte lyckades ockupera vår rädsla. Folk från alla världens hörn var på Sergels Torg, kvinnor och män, gamla som unga, alla höll i varandra och visade på samling, civilkurage, deltagande och total enighet mot våldet och hedra minnet av offren. Låt oss ha kvar dessa bilder, det finns många med oss som sluter upp och fredar vår öppenhet och vår demokrati, ingen skall skrämma oss till tystnad och intolerans.    

Jag hoppas innerligt att vi är begåvade nog att inte uppfyllas av hat, det som sker är urskillningslöst, det går inte att skydda sig mot. Det utförs av människor som drivs av en vanföreställning i tolkningen av sin egen religion som inte borde ha plats i ett civiliserat samhälle, men det kan om vi inte står enade skaka liv i ultrahögern, låt oss inkludera och inte exkludera, låt oss älska inte hata.

Love you all! / Pierre

tisdag 4 april 2017

Repetera dina affirmationer, ha en tydlig målbild och bli en vinnare


Jag står lätt framåtlutande, ryggen svankar, jag försöker med projicering visualisera bollbanan. Jag gör några provsvingar, en instruktör skulle troligtvis godkänna rörelsemönstret. Jag kliver fram till bollen, slaget blir inte vad jag tänkt mig, bollen tar en riktning som inte korresponderar med min mentala förberedelse, bollens närvaro störde min affirmation och det inövade rörelsemönstret försvann, när kroppen gjorde en annan rörelse  reflekterade hjärnan att det här kommer inte att gå bra.
 
 
Jag är totalt förberedd inför stundande förhandling, motparten uttalar helt plötsligt någonting som aktiverar min reptilhjärna.  Jag reagerar på ett sätt som inte ingick i förberedelsen, jag är i gungning och befinner mig nu i okänd terräng. Jag luras längre och längre bort från strategin och resultatet är långt ifrån målet med detta möte.
Athur Ashe mötte Jimmy Connors i finalen i Wimbledon, alla bettingbyråer hade Jimmy som slutsegrare. Arthur Ashe tog ledningen, vid varje sidbyte läste han en lapp. Arthur Ashe vann i tre raka set, experterna ställde sig helt oförstående, hur kunde detta hända och vad stod det på lappen? Arthur Ashe hade innan matchen kommit fram till en strategi mot Jimmys sluggertennis, returnera alla slag med ”lösa bollar”. Strategin var så enkel så att även en idiot kunde komma ihåg den. Frågan var - varför lappen? Svaret var enkelt, när framgången kommer är det lätt att glömma strategin. Omvänt kan man säga - om det tar en vändning som du inte tänkt dig, glöm inte målet och strategin. 

 Om jag minns rätt så genomfördes en test med två handbollslag, ett lag tränade handboll och ett lag ägnade sig 100% åt mental träning. Vid skarpt läge var det ”mentala” laget vida överlägset det ”fysiska”.

Träning i utövningen, oavsett sport eller profession är givetvis en grundförutsättning, men det som skiljer ”okej” från ”exceptionell” är målbild, strategi, mental träning och ha ”trix” för att inte tappa orienteringen. Vissa golfspelare, rycker ett par ggr i kepsen innan de slår ut, vissa förhandlar aldrig med korslagda ben, alla ”trix” är till för att inte tappa orienteringen och strategin.
Detta adresserar Frontits värdeord, Utmaning och Möjligt.
Love you all! / Pierre