Trädäcket följer strandens böljande
former, kvällen är ljum och luften i kombination med serenaden från fåglarnas
filharmoniska orkester skapar förväntningar. Målet är Marbella, en promenad på
styvt 8 km. Bitte och jag har nu levt ihop i 41 år, varav 40 år som gifta, de
flesta ord är redan sagda, de flesta upplevelser redan upplevda, de flesta
känslosvängningar redan delade. Det nya är att vi har hund, ja, ja inte vår
hund, Sophies hund. Plötsligt, ur ingenting kommer en ettrig terrier som kastar
sig över Yum Yum, inte driven av aggression, nej, nej, passion. Yum, Yum,
kastar sig fram och tillbaka och helt plötsligt är hon fri kopplet. Vi skriker
och ropar ut vår ångest, hennes namn ekar mellan husen, men ingenting hjälper,
hon försvinner upp i den trafikerade stan. Jag ringer Sophie som snabbt
ansluter för att intensifiera letandet, men ingen hund. Vi anmäler
försvinnandet till polisen och hoppas att patrullerna hjälper oss att hitta vår
nya bästis. Ångesten och oron piskar in i våra sinnen i ett tempo som är
svårstoppat. Efter två timmars intensivt letande dyker hunden upp i vårt
bostadsområde. Lyckan är total, Yum, Yum som tidigare var en självklarhet, är
nu en gåva från Gud, vi är euforiska. Tänk vad lite smärta kan göra för
välbefinnandet, ingen motgång ingen känsla av medgång, inga ”downs” inga ”ups”,
ingen glädje så fantastisk som i kontrast till bedrövelse.
Jag drar mig till minnes ett par
kompisar till oss som blev nekade dagisplats till sin son för drygt 30 år
sedan. Roger, min kompis var helt förtvivlad, han svor och spydde galla över
handläggaren. Efter två månader ringer handläggaren och meddelar att sonen fått
plats, Roger nästan skrek ut sin glädje. Jag rekommenderar Roger att ringa
handläggaren och tacka för att hon nekat plats, utan den påfrestningen hade
Roger aldrig blivit så glad.
Vänner har ni det tufft se det som en
utmaning, allt är möjligt, det är bara graden av ansträngning som avgör om du
lyckas. Slutligen vill jag ge Sophie en eloge för hennes agerande, trots risken
att hunden var borta för alltid sa hon, det är ingens fel, låt oss koncentrera
oss på att hitta henne. Det är ord att tänka på i situationer av motgång,
fokusera på lösningen inte på problemet.
Love you all / Pierre
