Hotet om blockad tvingade fram ett nytt levnadssätt

Redan som liten lärde jag mig uppskatta doften och smaken av en kopp kaffe. Jag satt i mammas knä och hon älskade kaffe, hon hällde upp en skvätt tillsammans med lite grädde och socker på ett fat och bjöd mig, det var så gudomligt gott. Kaffet har följt mig som en trogen följeslagare genom hela livet. Jag kan än idag minnas när jag som dataoperatör jobbade skift och en välbränd kanna kaffe hade stått på uppvärmning i timmar på bryggaren, det hindrade inte en törstig själ att hälla upp en kopp och törstigt läppja på den svarta drogen. Våren 2015 låg jag två ggr på intensiven på Danderyds sjukhus begynnande hjärtinfarkt. På vänster sida om mig sitter hjärtläkaren, på höger sida är en monitor som visar mina inre kranskärl. Kärlen liknar gamla avloppsstammar som beckat igen. Jag vänder mig till läkaren och frågar, vad skall jag göra? – ”gå över till medelhavskost” replikerar han. Från den dagen har jag oavbrutet, så när som när jag är bortbjuden, valt fisk, fågel och skaldjur, frukt och mycket grönt, samt olivolja i tid och otid. Då jag också blev informerad  om sockrets och de snabba kolhydraternas negativa påverkan på kärlrensningen, blev beslutet att skippa all alkohol och det gäller oavsett om jag är bortbjuden eller hemma. Dock syndar jag ibland och tar en kanelbulle eller dylikt, men det är i undantagsfall. Jag trodde i min enfald att jag skulle leva ett fattigare liv, men det är tvärtom, min följeslagare kaffet smakar ännu ljuvligare, kolsyrat vatten försvinner likt ett årgångsvin ner i strupen. Allt har fått fler nyanser, mitt allmäntillstånd har blivit bättre. Så min rekommendation till alla – våga prova – ditt liv blir inte fattigare, nej tvärtom rikare. Jag är ingen fundamentalist, jag öppnar ett årgångsvin till min hustru om hon önskar det, jag servar fin whiskey till mina kompisar. Mitt val är mitt val, men om ni undrar, våga fråga mig. Jag har nu levt 1,5 år utan ens en lättöl, helt fantastiskt.

Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Möjligt & Ansvar.

Love you all! / Pierre

 

 

 

 

 

 

Julen närmar sig nu med stormsteg…

Hemma i min familj på Kungsholmen släpade sig dagarna fram, det serverades kanelbullar och mjölk till frukost, det var alla dagars ”energizer” inför utmanande skoldagar. Min äldsta bror förberedde mig ibland inför skolan genom att fixa en ”Tommy Steele” frisyr. En bena på vardera sidan om huvudet, håret kammat från respektive sida mot mitten som avslutas med två virvlar framme i pannan. Sidorna kammades bakåt och avslutades i bakhuvudet med en bena.  Pappa skjutsade mig ofta till skolan på sin cykel, alltid på pakethållaren. Instruktionen var den vanliga, håll ut benen så att du inte fastnar i ekrarna. Vid grindarna till Eiraskolan väntade ofta några busar som rufsade om håret till oigenkännlighet. Därefter följde förhör – vem ”håller du på” Tommy Steele eller Elvis Presley, det gällde att svara rätt annars åkte man på stryk. Dagarna släpade sig fram och hade vi tur och mamma och pappa hade råd, fick vi varsin julkalender. Den 24:e december var the ”big day”, faster och farbror kom alltid på besök. Dom hade inga egna barn och varje jul fick vi var sitt ”hårt” paket av dom som alltid innehöll årets present. Gud vad vi njöt och såg fram emot dessa tillfällen.

Som på Frontit julklapp ger vi ”Ingenting”, pengarna går till ”Röda Korset” och vi önskar att fler familjer skall klara vardagen i Syrien. ‎

Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar

Love you all! / Pierre