När drömmarna tar slut

För dig som kommer via Facebook, detta inlägg är nu det sista som flög under radarn när jag valde att inte publicera inläggen via Facebook. Nu är ordningen återställd. Fr o m nu kommer bara nya inlägg.

En av mina första drömmar var den första bilen, jag var euforisk inför tanken. Som jag tidigare har nämnt så växte jag upp i en familj med en stram ekonomi. Min dröm var en slags kompensation för detta, priset var 5 400 kr, året var 1968. Idag är det svårt att föreställa sig att lönen varje månad förvarades i en liten låda i mitt sovrum. Jag hade pengarna och bilen var min - en röd Mercedes 190SL -57 års modell med svart cabriolet. Andra drömmar var att bli dataoperatör, skaffa familj, bo i hus mm. Nya drömmar växlade ut redan uppnådda drömmar.

2006, efter det stora huset på Lidingö som jag lät totalrenovera och konvertera till ett flerfamiljshus stod ett nytt konsultföretag på drömlistan. Drömmen förverkligades i och med köpet av Projektstyrning, den ersattes av en dröm om 250 milj i omsättning och en börsintroduktion. Drömmen kunde pulveriserats av en pessimist som kunde väckt mig då företaget innan köpet omsatte 13 milj. Men drömmen ledde till ett antal beslut på vägen som gjorde resan mot målet mer tydligt.

Bill Gates drömde om att utrota Malarian, det upptog hans vakna tid och fyllde almanackan. Han startade en fond, initialt med eget kapital, för att därefter rekrytera andra bidragsgivare,  sjukvårdspersonal m fl. När han inte lyckades till mer än 98% satte han upp en gigantisk världskarta för att hitta orsakerna till varför de sista 2% inte lyckades.

Efter malarian blev nästa dröm att minimera barnadödligheten i de fattiga länderna. Tillsammans med forskare och ingenjörer var målet att utveckla en totalintegrerad avloppsanläggning som drivs av energin som kommer ur avföringen. Anläggningen skall separera, kompostera och rena vätskan för att i andra änden utvinna rent dricksvatten. Allt detta gör att man kan bygga hållbara samhällen fritt från magsjukdomar. Enligt WHO i Genève medför bristen på ren sanitet att 645 000 barn under fem år dör av diarrésjukdomar som kan förebyggas och förhindras

Det finns ett galet talesätt, dröm och glöm, det handlar snarare om DRÖM och LEV. Med hopp om ett drömrikt och drömlikt 2020. 

Jag önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt ÅR - 2020.

Love you all! / Pierre

Vår familj saknade pengar så det här var en av många lösningar.....

I skydd av mörkret väntade min bror och jag i hörnet Hantverkargatan och Agnegatan, snön i kombination med underkylt regn skapade dom bästa förutsättningarna för vår kupp. Vår familj saknade pengar så det här var en av lösningarna. Bussen svängde nu runt hörnet, vi sprang ut bakom bussen slog händerna runt kofångaren och satte oss ner, vi åkte nu ett kvarter bakom bussen på våra blankslitna skor. Lyckan var total och det som gjorde väntan på nästa buss värt mödan var hoppet om nästa åktur, spännande och skitkul. Risken för upptäckt fanns, polishuset och vår bostad låg runt hörnet. Polisen var nog bara en förmaning bort, far hade inte lämnat några bakstycken utan uppvärming. Coctailen av dessa hot i kombination med bussfärden var en soppa som gav krydda.

Julen närmar sig och det finns fler barn som saknar något roligt att se fram emot. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger massor med leksaker i våra förråd som längtar efter att bli lekta med, organisationer som "Giving People", "Stadsmissionen" tar tacksamt emot. Det finns också matkassar som man kan "köpa" som går till barnfamiljer i nöd.

Med önskan om att ALLA får en God Jul.

Love you all! / Pierre

Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre  

Är du så dum så att du tror att du kan göra skillnad

Jag föddes på 50-talet och antalet bilar var väl en på var 10:e familj. Det vanligaste sättet att ta sig fram på var cykel, till fots, spårvagn, eller tåg. I vår familj hade vi inte råd med kött i veckorna men till söndagsmiddag var det fest, då åt vi tillagad höna i tryckkokare. Jag hade bara ett par skor, dom fick duga såväl till fest som till fotboll. Avokado, mango, melon kunde jag inte ens stava till.

Nu är det annorlunda, vi har kommit till en punkt då vi överkonsumerar allt - från mat, resor, kläder, bilar, båtar, ja allt.

Men vad är absolut minimikravet för att vi skall må bra? Det är enkelt, det är tillgång till frisk luft, rent vatten, tak över huvudet och ett arbete att gå till! Det borde gälla alla oavsett var vi bor.

Vad kan jag då göra för att bidra till en bättre värld, ja det kan vara så enkelt som att ta ansvar för hur just jag lever, minska mitt avtryck och dela med mig av mitt överflöd. 

Men kan verkligen jag göra skillnad - ja kika på dessa sidor och gör något, allt är mer inget.

Klimatkalkylatorn - Världsnaturfonden WWF

Love you all! / Pierre

Jag fryser - vem kunde tro att jag skulle bli hemlös.....

Mission completed, vaktavlösningen på Lidingö är nu klar, jag pussar barnbarnen och dottern adjö.

Jag ställer mig i kvällskylan och väntar, nu ser jag spårljusen från bussen, kliver på och sätter mig i ett av sätena nära chaffören. Bussen passerar nu Lidingöbron, Hjorthagen och bromsar ljudligt in vid Östra Station. Den gamla damen i busskuren reagerar inte.  Jag kliver av och kan inte släppa tanken - lever hon, eller? Nu ser jag, hon sover, bredvid henne ligger hela hennes bohag i en kundvagn. Jag kan inte låta bli att gråta inombords, vad har hänt med vårt samhälle? Hur kommer det sig att en gammal dam, troligtvis pensionär är hemlös?

Vi som bor i varma hem kan tycka att det är mysigt med mörkret och kallgraderna som sakta men säkert smyger sig på, men vad har dom hemlösa att se fram emot?

Jag uppmanar nu alla - töm era garderober på varma kläder och skor som ni inte använder, låt oss dela med oss till dom som saknar tak över huvudet. Det är bråttom för nu blir det bara kallare för varje dag som går.

Våra kontor, från Malmö i söder till Sundsvall i norr kommer nu att anordna grytaftnar för alla som vill lämna bidrag till VÅRA hemlösa - varmt välkomna. Ni kommer att få en inbjudan och saknar ni den så hör av er till Frontit - Malmö, Norrköping, Stockholm, Örebro, Västerås eller Sundsvall.

Love you all, sluta aldrig bry er! / Pierre

PS! Personen på bilden har ingenting med damen jag mötte på Busshållplatsen att göra. DS!    

Rätten att få vara mig själv!

Jag går med frukostbrickan mellan köket och tv rummet, tankarna roterar kring - vem är jag? Jag slås av att detta är en fråga som ständigt gör sig påmind. Med åren har jag blivit mer rak, jag vågar uttala min åsikt, oavsett om den gör ont eller är till glädje. Det kan förhoppningsvis vara motsatsen till "hänsynslös hänsyn".

I lördags var Bitte och jag på födelsedagsfest, med stort F. En av deltagarna, låt oss kalla honom Sture, uttryckte i sitt tal till LG, det är tack vare LG som jag lever. Vid en av hälsoundersökningar- na fick Sture följande besked, stoppa dina pensionsinbetalningar och använd i stället pengarna till att leva, du har enligt mina beräkningar bara fem år kvar. Efter det smärtsamma beskedet står han här många år senare, friskare än vid beskedet han fick vid läkarundersökningen. Han tog tag i problemet och gjorde någonting åt det. LG's besked kunde ha lindats in men frågan är om det gett samma effekt som det LG lämnade.

Jag drar mig till minnes när jag "på volley" sa till en kompis, du har en förmåga att göra dig lustig på andras bekostnad. Det var en reaktion i en dialog vid just haft, han tog det verkligen till sig och vi fick ett oerhört bra samtal.

Åter till mina funderingar mellan köket och vardagsrummet- vem är jag? Jag har haft förmånen att vara mitt allra bästa jag i bygget av Frontit. Men jag var inte det i bygget av Frontwalker. Varför? Svaret ligger nära till hands, när det inte finns "trust" i en organisation, när vi inte kan lita på varandra, då låter vi ofta den icke konstruktiva delen av oss komma fram. Låt oss i dessa lägen ta ett kliv tillbaka och vara konstruktiva, Låt oss påverka det vi kan påverka och lägga saker vi inte kan göra något åt, åt sidan.

Jag tror att alla människor hela sitt liv brottas med frågan, vem är jag egentligen? I alla fall har jag alltid gjort det och gör det fortfarande, det kanske beror av att det tar tid att lära känna sig själv!

Love you all! / Pierre

First impression last, jag hamnade i fel kategori......

Jag släntrar in på ICA i Arninge, uppdraget är att köpa en tvättställning och lite mat. Jag väljer en kassa med kort kö. Väl framme - alla varorna scannade, får jag meddelandet all datatrafik är nere, du kan hämta ut kontanter i bankomaten vid utgången. Nope, den fungerar inte heller. Jag passerar en lång kö i en annan kassa, jag ropar till kön, är det någon som har swish och femhundra kronor? Alla tittar skräckslaget på mig, jag uppfattas kanske som en väskryckare? Jag väljer att gå tillbaka till "min" kassa. Vi löser nu frågan med betalningen då kassören upptäckt att det är bara ICA korten som inte fungerar. När jag passerar ett fönster ser jag mig själv, huvudet täckt av en svart mössa, skitigt klädd och med solglasögon. Vem skulle inte bli skraj när en "sån" med det utseendet äskar 500 kr med hög röst.

First impression last.

Love you all! / Pierre

Om jag misslyckas är jag misslyckad?

Oavsett sammanhang måste du kapitalisera på dina resultat. Om det "bara" är ett totalt felsteg måste du vara ärlig och transparent mot dig själv och inte skylla på omständigheterna, annars löper du risk att göra om samma misstag igen. 

”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat” Albert Einstein. 

Glöm aldrig att ett icke förväntat resultat kan vara en helt brilliant upptäckt. Försök se resulatet ur flera perspektiv, först då kanske du upptäcker diamanten som för ett blint öga är osynligt. 

Röntgen
När den tyske vetenskapsmannen Wilhelm Röntgen 1895 upptäckte röntgenstrålningen var han egentligen ute efter något helt annat.

Penicillin
Alexander Flemings upptäckt av penicillinet 1928 är ett av de mest välkända exemplen på helt slumpmässiga upptäckter som har varit till stor nytta för mänskligheten.

Tennis

En enig journalistkår ansåg att Bjön Borg för att bli en bra tennisspelare måste sluta med dubbelhandsfattningen. Björn blev en av de största tennisspelarna genom tiderna pga av sin spelstil och den blev också stilbildande.

Keep on svinging
Misstag, misslyckanden och att bryta mot konventionerna är vägen till framgång.

Love you all! / Pierre

Ett samtal bort - sluta aldrig bry dig.......

Jag skyndar genom korridoren på väg till nästa föreläsning, jag frågar i förbifarten en av mina kolleger, allt väl? Svaret föranleder mig att stanna upp. Kurt - han heter inte det, men det underlättar skrivandet - berättar nu vad som hänt. Efter ett tag tittar jag på klockan och inser att om vi inte skyndar oss kommer vi att missa våra respektive föreläsningar. Jag föreslår att vi skippar dom och ägnar tiden åt vårt samtal. Kurt är oerhört öppen och berättar om vad som hänt, det ger mig möjlighet att ge mina reflektioner och förslag på nycklar som han skulle kunna använda. Vi avslutar samtalet med en bamsekram. Dagen därpå i korridoren ser jag Kurts ryggtavla, jag ropar GODMORGON, han stannar upp och vi gör nu sällskap. Jag får nu återkoppling på gårdagens samtal. Pierre, du skall veta att vårt samtal igår betydde oerhört mycket för mig. Jag blev djupt berörd och det föranleder mig att dela med mig för att influera oss alla. Vi må aldrig sluta att bry oss, det stavas ANSVAR.

Kurt jag vill tacka dig för förtroendet och samtidigt säga jag finns bara ett telefonsamtal bort, dra dig inte för att ringa.

Till alla som läser detta, tänk vad ofta vi bara rusar vidare och på frågan - allt väl?, lyssnar med ett öra och avslutar med annars då? Att bry sig innebär ömsesidig respekt, närhet och näring.

Love you all! / Pierre

Rött kort för galna makthavare

Jag frågar Martin, vår son om jag får hålla tal till Ella. Ella är ett av våra barnbarn som just konfirmerats. Kyrkan har gett konfirmanderna var sin krans med stenar med olika betydelse. Mitt tal bygger på ytterligare två stenar, en symboliserar "ärlighet, så länge du talar sanning, kommer ditt minne aldrig svika dig", den andra stenen symboliserar "gör alltid ditt bästa, oavsett sammanhang".

Några dagar efter mitt tal till Ella ber jag henne rekapitulera essansen av talet, efter viss korigering har jag vid flera tillfällen checkat av och nu sitter budskapet.

Härom dagen reflekterade jag över begreppet trollfabriker - sk fabricerande av lögner, fenomenet uppstod i samband med ett demokratiskt val, ni vet vilket. Facebook m fl tar nu efter svidande kritik nu sitt ansvar och rensar systematiskt för att det inte skall hända igen. Men hur stävjar man makthavare som likt trollfabriker sprider lögner för att sitta kvar vid makten. Borde inte riksrätt vara tillämpligt, ett slags rött kort.

Jag känner mig priviligierad över möjligheten att påverka min närmiljö, ni vet dom två stenarna. Jag är samtidigt oroad över hur högt uppsatta demokratiskt valda personer sprider lögner för sina egna syften. Lögnerna skapar stora motsättningar mellan olika grupper och skapar spänningar som får oanade konsekvenser. Vi vanliga medborgare kan påverka i det lilla, men vad kan vi göra för att städa på de stora scenerna? Låt oss älska inte hata, låt oss inkludera, inte exludera, låt oss engagera, inte passivisera.

Låt oss alla ta vårt Ansvar i stort som smått.

Love you all! / Pierre

Vår älgsafari slutade i "militär insats"

Efter en trerätters middag på Greens i Tällberg bestämmer vi unisont att ta en Älgsafari med egen bil. Inga älgar i sikte i kraftledningsgatan mellan Hjortnäs och väg 70, kompassen tar nu sikte på skogen som ligger i Slättberg, norr om Tällberg. Väl framme viker vi av på skogsvägen som timmerbilarna använder. Efter sisådär 200 m känns vägen som kvicksand, jag lämnar snabbt en lägesrapport till övriga. Vi slirar nu uppför en backe och tappar nu totalt fäste och glider sakta ner i diket. Alla försök att ta sig upp förvärrar situationen, klockan har passerat elva på kvällen och utetemperaturen är sju grader. Jag slår av motorn och söker nu via Google efter folk som bor i Slättberg. Ger efter en stund upp, ringer Bittes kusin Lennart som bor i Siljansnäs 2,5 mil bort. Övriga i sällskapet lämnar bilen, Peter går i skogen mot vägskälet 500 m bort, Bitte och Annika går barfota i lervällingen mot samma vägskäl. Lennart ringer grannen som har en gammal "Valp" från försvaret, dom får vår position via Google maps. 30-40 minuter senare hör vi motorljud i skogen och strax därefter anländer Valpen som skall rädda oss. I bilen sitter 5 ungdomar. jag hoppar in och vi kör nu till vår bil. Väl framme tar en av killarna kommandot, chauffören i Valpen lyder order likt en god soldat. Valpen ömsom släpar ömsom drar oss med vinsch upp från diket, för att lyckas måste dom backa rakt ut i terrängen på motsatta sidan av vägen. Valpen ligger nu med framhjulen i diket och bakdelen på en kulle, som mest lutar den 45 grader. Efter mission completed, frågar jag passagerarna om dom var rädda att Valpen skulle välta, tjejen i sällskapet skrattar och lämnar frågan med "hallå vi har varit med om värre situationer, vi är ofta i terrängen i samband med jakten".

Ungdomarna kanske hade läst bortgångne prinsessan Dianas dåtida uppmaning "utföra slumpmässiga vänliga handlingar mot andra medmänniskor", tänk om vi alla agerade så, vilken underbar värld.

Stort tack till våra hjältar!

Love you all! / Pierre

Idrott som förenar

Solen sipprar in mellan grenarna. Träplankorna under fötterna har nu legat oskyddade i 33 år, dunket antar ett rytmiskt ljud. stora och små fötter springer över golvet, jag är ömsom nervös och ömsom euforisk i detta hav av åskådare och kämpar. Tänk vilken ynnest att årligen få vara med om denna anrika tennisturnering som pågått sedan 1987.

Publiken är till stora flertalet husägare på öarna Stegesund och Hästholmen. Vi sitter på långa bänkar och ser dessa kämpar som alla vill vinna tennisturneringen årets "junior", årets "senior" och årets dubbel. Banan var 1904 en nyanlagd betongbana och konverterades 1986 till träbana. Banan låg innan uppdateringen i träda i många år, då två öbor, Anders Wallgren (Hästholmen) och Ulf Liljeblad (Stegesund) bestämde sig för att skaka liv i banan.

Varje år har öarna förärats denna turnering på SHTCC (Stegesund Hästholmen Tennis and Country Club), vars ändamål är att verka för främjande av tennisspel, god kamrat- och idrottsanda. 

Det har skapat en fantastisk gemenskap och varit ett event som få vill missa. 100 år efter banans tillkomst tog Anna Klingspor initiativet att skapa en organisation kring banan med en öppen tennisträning. Tränarna är adepter som gått tennisskola tidigare år och är nu lärare för stora som små. Dessa tränare står nu oftast i någon av finalerna antingen i seniorsingeln eller dubbeln och piskar in bollarna mellan linjerna. Adepterna som går årets tennisskola ställer upp i juniormästerskapen och i år 2019 är finalisterna nio och tretton år gamla. Det är lätt att se att någon av dom på sikt kan bli en ny Björn Borg. Nioåringen som inte är längre än 1,5 tennisracket är bara två bollar från vinst, men får ge sig för nerverna och en i hårsmån säkrare motståndare. Alla finalister fotograferas och nioåringen som gråter över förlusten tröstas av dom andra juniorerna.

Detta mina vänner är idrott som förenar, det har skapat en gemenskap på dessa öar som aldrig hade hänt utan detta eminenta event med efterföljande middag i form av knytkalas. Åren går och unga transformeras till gamla när år läggs till år, från deltagare till åskådare. Själv är det inte ovanligt att någon ropar, nämen Bjurhager är du här i år igen. Jag känner mig som en priviligierad gäst som får frotteras i detta hav av öbor.

Det bygger broar mellan gammal och ung, oavsett vem vi är och var vi kommer ifrån. Vi känner varandra när vi möts och vi växlar då mer än gärna några ord oavsett om det är på stigen eller över staketet. 

På återseende på våra stigar eller på nästa års SHTCC turnering.

/ Pierre Bjurhager 2019

             

En mycket kort kärlekshistoria

Jag har precis blivit med en moped av märket Husqvarna från 50-talet, köpt osedd via blocket i Sundsvall, förvarad i Frontits revisors lada i sam- ma stad, nertransporterad till Stockholm av kollegan Mats Bång tillsammans med Frontits Sundsvallsredovis- ning. Phu så långt har allt gått enligt plan. På ett lunch- möte med en gammal kollega blir jag varse att han skall sälja sin Husqvarna motorcykel från 50-talet, jag känner direkt, mopeden och jag måste gå skilda vägar. Mopeden annonseras ut på blocket och hamnar sedermera i Sandviken. Motorcykeln levereras några veckor senare av min kompis direkt till vår gård i Dalarna. Nu kommer jag till pudelns kärna. Vid första provturen vill inte hojen gå igång, jag bestämmer mig för att springa igång den, helt plötsligt kickar den igång, jag och motorcykeln landar efter en kort springtur i grannens staket. Några dagar senare berättar jag för Bitte om incidenten, hon replikerar - hur gick det med staketet?

Är det kärlek, eller är det uttryck för ett långt liv tillsammans?

Jag inser att jag är för "gammal" för ett vrålåk från 50-talet. Mågen har kört den massor och han skriker och skrattar som ett barn. Även vårt barnbarn Charlie har åkt med och han är helt mållös, men ögonen lyser av lycka.

Jag önskar er alla en go, glad och olycksfri sommar, nu stänger jag skrivarstudion för semester.

På återhörande love you all! / Pierre

Alla sjunger utom jag

"Den blomstertid nu kommer", alla sjunger utom jag. Mina tankar är redan på väg ut ur kyrkan, ut i friheten, ut i ”ingamåstenland”. Under min skoltid var jag en dagdrömmare. Mina tillkortakommanden var otaliga, katederundervisning passade inte mig. Nu står jag här på avslutningen i Kungsholmens kyrka, dom kunde lika gärna ha sjungit ”släpp eleverna loss, det är sommar”, så kändes det. Till slut öppnas Kyrkportarna och solen får nu med sin storhet visa vägen ut, mina lungor fylls av frihet.
På den tiden fanns inga då och inga sen, det fanns bara nu. Det fanns ingen klocka, det fanns bara en mage som bestämde när det var dags att fylla på reserverna. Nu är jag 60 år äldre, sommaren står för dörren, jag har bestämt mig att leva en sommar som jag gjorde som liten. Jag har bestämt mig för att vara uppslukad av nuet, inga tankar om sådant som varit skall störa nuet, inga tankar om sånt som kommer skall få störa nuet.

Jag skall lägga ifrån mig klockan, ta av mig strumpor och skor, borra min näsa i alla dofter, öppna mina öron och lyssna på vinden, vågorna och fåglarna, öppna ögonen och iaktta allt vackert.

Jag önskar ER alla en fantastisk sommar, kopiera din barndoms somrar och lev NU.

Love you all / Pierre   

krigarhjärtan

Ett taggat Kanada mot Finland, Finland med 18 debutanter och som aldrig borde gått till slutspel. Det Finska laget offrade sig i alla lägen, dom saknade helt respekt för Kanada och vann slutligen med 3-1, vad hände egentligen? Skillnaden - det var den mentala inställningen!

Affirmationer, inre föreställningsbilder styr  beteenden, målbilden avgör resultatet. Det finns otaliga vetenskapliga studier på hur våra tankar styr våra beteenden. I mental träning används inlevelseförmågan. Avgörande är att du har tilltro till den målbild du bygger upp i ditt inre. Använd alla sinnen för att träna in det du vill uppnå och använd hela din föreställningsförmåga! I den mentala träningen måste du se det som en redan uppnådd sanning!

Finland hade aldrig klarat denna bragd utan rätt mental inställning. Dom hade krigarhjärtan - citat Anneli.

Jag önskar alla stor framgång, oavsett om det gäller jobbet, studier, träffa en partner, eller annat som finns i dina drömmar. Lev ett drömrikt liv, en värld byggs av drömmar. 

Love you all! / Pierre

Brist på civilkurage!!!!

Vädret är perfekt, soligt, mycket vind och en prognos som garanterar stabilt väder. Vi får en snabb intro till dagens aktivitet, arrangören har engagerat en kameraman och en helikopter för att filma äventyret. Filmen skall användas i reklamsyfte av arragören. Två av de största trimaranerna skall nu ta oss ut till Finnhamn.

Alla är tvungna att vara aktiva, vi är besättning som dirigeras av skickliga kaptener. På bilden sitter jag med flera från Frontit på den största av de två trimaranerna. Vi seglar nu i hög fart ut från centrala Stockholm, som mest är vi uppe i 33 knop. När vi närmar oss Finnhamn går vi i hyffsat hög fart mot ett grund, kaptenen väljer att ta babord om pinnen. En majoritet av oss reflekterar tyst - "kan han verkligen gå på den här sidan om grundet"? Ingen säger något, han är ju en av de mest kända seglarna som Sverige kan uppbringa. Smällen är näst intill öronbedövande. Jag som satt på vingen bak, flyger nu fram och landar i nätet, mina fötter är en hårsmån från att landa i ansiktet på en av våra besättningsmedlemmar. Vrakdelar ligger nu och flyter i vattnet. Varför var det ingen som varnade skippern? Vad är det som säger att han inte blev distraherad precis innan? Om någon av oss i besättningen hade sagt något och tagit vårt ANSVAR, hade vi kanske kunnat avstyra olyckan. Vi litade på skippern, fegt men inte smart, någon av oss borde haft civilkurage nog att säga till.

Handen på hjärtat hur vanligt är det inte att vi brister i vårt civilkurage när vi möter en auktoritet?

Hur som helst, vi hade en fantastisk dag som vi sent skall glömma, oerhört proffsiga arrangörer och i alla avseenden ett grymt program. Seglatsen var 2010 års start på konferensen som följde på vandrarhemmet på Finnhamn.

Love you all! / Pierre

       

Stoppa åldrandet

Djupt nedsjunken i min favoritfåtölj slås jag av att min fysiska inaktivitet stör mitt välbefinnande. Jag är en av många som bara håller mina nyårslöften några veckor. Jag lyfter luren, detta hände för ett år sedan, jag ringer min kompis Anders. Anders är du nöjd med din PT Anna? Hans svar föranleder mig att ringa Anna och boka en första tid. I förra blogginlägget var jag på väg till min träning, men stoppades av att kedjan på cykeln hoppade ur. Anna föreslog direkt en ny tid. Det är typiskt hennes sätt att jobba, hon lever sin passion. Hon planerar, tränar följer upp, planerar tränar följer upp.

Den som prioriterar hälsan skall definitivt välja en PT som jobbar som Anna. Efter första året med Anna får jag fortfarande träningsvärk när jag varit på hennes pass. Vartefter jag blivit starkare har hon ökat träningsdosen och lagt in nya övningar. Mitt minne har blivit bättre, läs boken "Hjärnstark"
av Anders Hansen.

Jag har en kropp som fungerar bättre och jag känner mig yngre. Varje pass börjar med en glad hälsning, alltid laddad med positiv energi. Om jag vill göra en speciell övning så kollar Anna i sina anteckningar och oftast så har hon planerat någonting annat. Oerhört seriöst, professionellt och effektivt. Jag får alltid en kram efter avslutat pass, om en ny tid saknas i almanackan föreslår hon direkt nya tider, hon är fantastisk. Hon borde bilda skola för hur göra Sverige friskare, starkare, gladare och smartare.

Om du är disciplinerad kanske du inte behöver en PT. Det viktiga att komma ihåg är att fysisk aktivitet garanterar en friskare kropp och en vitalare knopp. Skippa dom ambitiösa målen börja med dom små stegen till ett friskare liv. Ät sunt och se träningen som en försäkring för ett friskare och gladare liv.

Enligt en forskarstudie från Yale och Oxford gör motionen dig mer lycklig än pengar. Studien samlade uppgifter från 1,2 miljoner amerikaner från centret för sjukdomsbekämpning under åren 2011 - 2015.

Till Anna - stort tack för din omvårdnad, du är grym!.

Till alla, ta ANSVAR för ditt välmående börja träna.

Love you all! / Pierre


 

Inkompetens upphöjt till 3

Kikar på klockan och upptäcker att jag är sen, om jag skyndar mig kanske jag hinner. Halvspringer nerför trapporna, hämtar cykeln på gården och leder ut den till gatan, irriteras över att pedalerna snurrar när jag går bredvid. Cyklar Brahegatan, Nybrogatan, passerar Karlavägen och helt plötsligt hoppar kedjan ur. Tyvärr sitter kedjeskyddet så tajt att det nästan är omöjligt att sätta tillbaka kedjan. Jag sms'ar min PT på gymmet - kedjan på cykeln har hoppat ur och jag har olja upp till armbågarna, jag kommer inte idag. Får snabbt ett svar - kan du kl 7.00 imorgon bitti? Replikar - japp. Efter en knapp halvtimme är kedjan på plats. Nu finns bara en sak att göra, cykeln måste in på hospitalet, närmaste akutintag är Värtavägen.

Jag möts av en äldre man, jag meddelar diagnosen och lämnar ordinationen till honom. Fördriver tiden en halvtimme och får nu tillbaks cykeln, han säger, nu fungerar den. 50 m längre bort hoppar kedjan ur igen.

Leder tillbaka cykeln och nu sätts hela personalstyrkan in för att göra en grundligare "utredning". Personalen består av pappa, två söner och mamman som ägnar sig åt att gå fram och tillbaka med sin knähund i famnen. Verkstan använde 556, men jag sa, det får ni aldrig använda i kedje- eller växelsystemet. Den ene sonen försöker lätta upp stämningen genom att skratta åt situationen. Den andre håller en ficklampa så att den synsvage pappan skall få ledljus. Efter mycket funderande av den gamle mannen upptäcker jag att den del som skyddar ekrarna har hoppat ur och tvingar troligtvis kedjan ur läge. Pappan säger att det inte går att fixa, men sonen som är ansvarig för ledljuset sätter den på plats och vips så funkar allting. Jag bestämmer mig för att sätta cykelverkstan på min egen privata shitlist. Phu, nu cyklar jag skitig, men lycklig sakta hem. Vem vet, efter den här behandlingen så tvärnitar väl snart cykeln i ren protest.

Kvalité är omöjligt utan kompetens. Kompetens är summan av kunskap, erfarenhet och passion. Kännetecknande för nöjda kunder är att dom återkommer.  

Den glade sonen levde trots allt Frontits värderingar - Skratt, hmmm.

Love you all! / Pierre

Jag har haft världens bästa jobb

Året är 2007, jag har precis förvärvat Projektstyrning.

Min kommandocentral, mitt första kontor på Villa Ludvigsberg är tornrummet - villans högsta punkt. Linda vår nya ekonomiansvarige har meddelat flyttfirman att dom måste gå över taket för att flytta upp mina möbler i tornet. För att expandera konsultaffären följer intensiva dagar, veckor och månader med många intervjuer. Intervjuerna bygger på att försöka lära känna kandidaten. Allt mellan himmel och jord avhandlas. Från uppväxt, familj, intressen, skolgång, fritidsintressen, hobbys, sorg och glädjeämnen. Fler och fler kandidater intervjuas. Ju fler vi blir, desto fler måste intervjuas. Att hålla tempo är förutsättningen för våra expansionsmål. Mötena initieras på mitt initiativ, sällan på kandidatens. Namnen på kandidater får jag bland annat från vår personal. Vissa som jag ringer värjer sig, ”ledsen jag är inte intresserad av att byta jobb”, mitt svar är ”perfekt, vi är inte intresserade av folk som vill byta jobb, - vi vill ha folk som vill gå till någonting, inte gå från någonting. Men okej har du inte råd att satsa en timme av ditt liv, så kanske du skall avstå”.

Flertalet jag ringer leder till intervju. Uppskattningsvis har jag intervjuat 1200 personer och vi är idag drygt 200 anställda  och finns i sex städer, Sundsvall, Västerås, Örebro, Stockholm, Norrköping och Malmö. Jag blev en handelsresande i rekrytering. Jag har mött fantastiska människor, alla med sin unika historia.  Vi är ETT företag, EN kultur som delar visionen, värderingarna och riktningen.

Att under 12 år få vara med om denna fantastiska resa, med alla dessa möten, har varit en ynnest. Idag är jag kulturminister och predikant i våra värderingar, min vardag cirkulerar kring dessa frågor. 

Sist men inte minst, jag är inte alltid stolt över allt jag gör, men jag står för det jag tror på och är oerhört stolt över vår personal. Jag är övertygad om att bra företag bygger på förtroende, ömsesidig respekt, en våga kultur och en inkluderande miljö. Vi tillsammans med våra egna, unika personliga förmågor utmanar och bidrar till våra kunders konkurrenskraft.

Våra värderingar bildar akronymen SKUMPA - (Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet, Ansvar)

Love you all! / Pierre

Naturen talar till oss

Ligger under täcket i häng- mattan med en kudde och en nytryckt Kalle Anka. Skolan, läxorna, lektionerna får mentala vingar. Inga måsten, bara symfonin av fågelungar som ropar efter mer mat, och doften av nymornad natur. Jag glömmer aldrig känslan, året var 1960.

Jag springer genom skogen över rötter, genom kalhyggen, förbi vajande gräs, över bäckar, genom björksnår. Doften av skog, enstaka träd, gamla som unga står i givakt när jag på lätta ben passerar. Jag glömmer aldrig den känslan, året var 1975.

Vaknar i ottan, dagens huvudaktivitet är att klippa gräsmattan hemma i stan. Sätter mig i båten på Södermöja med destination Boda på Värmdö, solen bryter upp i horisonten och värmer min ryggtavla. Byter till bil i Boda, landar i Danderyd 5:30. Klipper gräsmattan, lämnar Danderyd 6:15. Glider sakta in i den spegelblanka viken på Södermöja lagom till familjens frukost på bryggan. Känslan av en himmel på jorden känns verklig. Jag glömmer aldrig den känslan, året var 1977.

Jag sitter ensam på pass i väntan på att morgonen skall gry och dimman lätta. Sakta börjar nu konturer visa sig ute på ängen, det är svårt att bedöma om det är djur eller min egen inbillning. Jag öppnar termosen, häller upp en kopp kaffe, tar fram en äggmacka och låter dom gifta sig i min hungrande gom. Nu står det helt klart, en mindre rådjursflock står utspridda på ängen, så vackert, så rogivande, inte ens vinden bryter tystnaden. Jag glömmer aldrig den känslan, året var 1992.

Alla dessa minnen är från vår underbara natur.

Om jag fick önska mig något så är det vi alla respekterar vår jord, den har vårdats i generationer och måste fortsätta vårdas. Ett tydligt tecken på oförstånd som idag är aktuell och ytterst visuell är nedskräpningen. Det som tidigare var ett big nono är idag en realitet, i och kring våra städer finner du mängder med sopor. Jag irriterar mig på att jag irriterar mig, för att råda bot på min passivitet har jag nu börjat plocka upp skräp och slänger det i närmsta papperskorg. Jag har ringt stadsdelsnämnden på Östermalm och begärt att dom säkerställer att våra gator och torg är städade. Jag har ringt Vaxholms kommun och krävt att dom sätter upp en vägbom för att stoppa dumpningen av sängar kylskåp i ett område, det är nu gjort, samtidigt har dom rensat bort allt bråte. 

Tänk på att vår jord är allas vår boning, vi alla kan göra någonting, stort som smått, alla initiativ applåderas av ledordet ANSVAR. 

Om du känner dig tung i sinnet, kravla dig ur sängen en tidig morgon, fyll en termos med kaffe, fixa en äggmacka. Sätt dig på en sten i skogen, eller vid havet, eller på ett berg, slå upp koppen ta en tugga i mackan, låt naturen spela upp sin storhet, ta ett djupt andetag, fyll lungorna med syrerik luft, sitt still och försök "bara vara", lyssna - naturen talar till dig.

Love you all! / Pierre 

Jag blev hotad med ett polisingripande

Solen sipprar in mellan mammas spetsgardiner, jag är fem år och har en plan. Jag tar en kartong i köket sticker ett antal hål i locket och går ner på gården, plockar ett antal nyutslagna maskrosor, sticker ner dom i kartongen, öppnar dörren till gatan och startar försäljningen. Som femåring är det ganska lätt att sälja diverse smörja, men det tog inte mer än en kvart när jag snubblar över en sjuksköterska. Ni vet en sån med tvärställt vitt brätte på hjässan och knut i nacken. Hon är drygt tre ggr min längd, hon tittar ner på mig och väser som den där sköterskan i Gökboet, ur hennes mun kommer ett mycket tydligt hot. Om du inte slutar med dom här dumheterna kommer jag skicka polisen på dig. Till saken hör att vi har polishuset på andra sidan gatan.  Jag springer in genom dörren uppför trapporna och gömmer mig under köksbordet. Jag tyckte det var skitläskigt.

Ett antal år senare fortfarande sugen på att tjäna pengar, jag går nu på mellanstadiet. Min bror Stefan och jag tillbringade mycket tid på Norr Mälarstrand och Rålambshovsparken, jag vittjar varje buske i jakt på vinflaskor. På den tiden fick man pant på alla tomflaskor. Stefan skämdes som en hund för mig, så han tog stora omvägar för att slippa mitt sällskap. Men vad gjorde det jag kunde ju fylla mitt rör i sovrummet med mynt.

Ytterligare några år senare, jag har precis börjat på högstadiet. Stefan och jag tar ut varsin kartong med Invarosor, pengarna gick till vanföra barn, ja det hette så på den tiden. Jag hade en strategi, inte sälja till stressade människor på gatan, bara sälja i butiker och på kontor och inte gå hem förrän alla rosor var sålda.  Försäljningen pågick en månad, jag fick tyvärr armen ur led i en olycka en vecka efter säljstart, men jag vann priset som 3.e bästa säljare. Stefan blev inte av med sin första kartong, så jag sålde även hans rosor.

Våga och du kan lyckas, det värsta som kan hända är att det blir fel och då får du värdefulla erfarenheter, det viktiga är att det blir fler rätt än fel.

Love you all! / Pierre

En osannolik historia

Mina målare från Lettland ropar till mig, det är fel färg, jag replikerar, vänta till den har torkat, den ändrar kulör då. Några burkar senare och med ett veranda- och entrétak färdigstruket kan jag konstatera att det är fel färg. Jag åker tillbaka till färgaffären, expediten ber om ursäkt och ger mig en färgmätare för färgbestämning. En dag senare står jag i butiken med beställning på rätt färg, men tyvärr har dom slut på stora hinkar. Om jag absolut inte kan vänta erbjuder han sig att blanda till 12 st en liters burkar.  I väntan på burkarna sätter jag mig i vårsolen utanför ett bageri med en kaffe och ostsmörgås. En halvtimme senare hämtar jag burkarna och lastar in kassarna i bilen, sätter mig vid ratten och upptäcker en bot på rutan - 750 kr. Okej det blev inte gratis med ny färg. Väl hemma på Stegesund, ställer jag in plastpåsarna med färgburkarna i källaren, tyvärr välter en kasse, varvid en färgburk till hälften rinner ut på golvet och resten i plastpåsen. Jag hämtar en slickepott och slevar upp det som ligger på golvet, häller det i burken, tar plastpåsen och häller ner resten av färgen i burken. Stänger burken och ställer den bland dom andra. Några timmar senare letar jag febrilt efter min bilnyckel, inget ställe undgår min spaning, men nyckeln lyser med sin frånvaro och hjärnan är nu helt tom på alternativ. Efter säkert en timmes letande slår det mig, jag skall kolla ett ställe till. Jag går ner i källaren öppnar "burken" rör om med en pinne, nope ingen bilnyckel. Upptäcker då att det är fel burk, öppnar "rätt burk", ner med en pinne, jepp där ligger den.

Det händer att jag släpper ner lösa saker i bagar, fickor eller plastpåsar efter att ha parkerat bilen på Resarö, enbart för att undvika att tappa något i sjön när jag hoppar ner i båten.

När jag efter fadäsen med burken valde att hälla tillbaka färgen i plastpåsen, råkade nyckeln ligga i den plastpåsen med påföljd att den hängde med ner i färgburken. Egentligen borde jag bli Sherlock Holmes - jag tror inte många hade knäckt den koden. Ser ni förresten den gröna färgen på nyckelbrickan, händelsen är hur som helst näst intill osannolik.

Om det adresserar något av Frontits värdeord så är det Möjligt, hade jag sagt att den omöjligtvis ligger i färgburken, då hade jag aldrig hittat den.

Love you all / Pierre

PS! Jag önskar alla en Glad Påsk. DS!
       

När reptilhjärnan visar tänderna

Familjen sitter på bryggan på Stegesund, en stickande lukt stör kvällningen. Jag bestämmer mig för att knalla mot vinden och finner då att vår granne eldar tryckimpregnerat virke. Alla bör känna till att arseniken som finns i tryckimpregnerat virke frigörs vid eldning, och den är extremt farlig att andas in. Jag går in på Åkes tomt och frågar, ”du eldar väl inte med tryckimpregnerat virke?”, ”Jo det gör jag och det tänker jag fortsätta med”, replikerar Åke och slänger på ytterligare en stor stock på brasan. Grannen bortom oss skriker ”släck för fan den där brasan”. Glad över den andra grannens reaktion och provocerad över Åkes svar tar jag den stora stocken och slänger den i vattnet. Jag känner en tung knuff i ryggen och hamnar i sjön med kläderna på, vattnet når mig upp till knäna. Åke kommer nu med en järnkratta i högsta hugg, jag försöker komma undan genom att hoppa in bakom hans bryggräcke. Han slår med full kraft mot mina ben, adrenalinstinn och upphetsad känner jag inte när krattan tränger in i benet. Vår son Martin som är längre och kraftigare än jag rusar till undsättning, han rycker krattan ur händerna på Åke och slänger den i sjön. Åke försöker då puckla på Martin, vilket föranleder mig att gå emellan. Jag tar tag i Åkes skjortkrage och byxor och skickar honom med huvudet före i sjön. Jag öser nu hinkvis med vatten över brasan. Åke som nu ser ut som en dränkt katt kommer upp ur sjön, jag bestämmer mig för att kasta en hink i ansiktet på honom. Han skriker då ”slänger du vatten i ansiktet på mig”? Oerhört märklig kommentar, jag har ju nyss kastat honom i sjön. Direkt slår det mig, Åke tappade troligtvis all sans och besinning när jag klev in över tomtgränsen och fällde den anklagade kommentaren. Själv var jag helt blockerad av tumulten som följde, jag kände inte när krattan borrade sig in i benet, men nu ser jag att det pumpar från mitt högra ben och skon är helt nedblodad. 

Den här händelsen har jag spelat upp flera gånger för att rekapitulera, vad var det som egentligen hände? Forskningen visar att när vår status eller självständighet hotas slår reptilhjärnan till, vi slåss, flyr eller hamnar i frysläge. I hotläget tar känslohjärnan över och vi reagerar innan vi hinner tänka, Åkes reaktion beror med all sannolikhet av det. Min reaktion att skicka Åke i sjön var en direkt följd av att han bar hand på ett av våra barn. 

För att ge perspektiv på Åke, så var han ett kapitel för sig, han var inte som alla andra. Vid ett tillfälle såg jag honom tömma sopor i Vaxholmsfjärden, han stal saker av oss, han kopplade in sin elförsörjning på vårt elnät, han vinterförvarade sin båt på grannars mark etc. 

Incidenten hände i mitten på 90-talet och vi har sedan flera år nya grannar.

Love you all! / Pierre

 

Rädd att göra fel?

Sommaren 2005 köpte jag ett hus på 940 kvm på Lidingö, triggad av en misslyckad satsning på en företagsidé som tog 5 år i anspråk och tömde familjekassan. När nedmonteringen av företaget pågick såg jag "Lidingöprojektet" och insåg här ligger lösningen på en "turnaround". Jag ropade in huset och informerade Bitte om att vi måste sälja lägenheten som vi köpt två år tidigare. Beslutet var citat Bitte  "bland det värsta du kan göra mot mig".

10 Letter engagerades, 2 Svenska snickare, 2 Svenska målare, ett värmepumsföretag, samt en entreprenör för att putsa om huset.

Huset krävde en totalrenovering och planen var att bygga om det från enfamiljsvilla till fyrfamiljshus. Ganska snart blev det tvärnit i projektet, huset hade bara 1-fas och det omöjliggjorde parallella aktiviteter, elen klarade inte belastningen. Jag tog kontakt med Fortum och blev då informerad om att dom har en processorienterad organisation och jag blev ett ärende i kön. Ny el kunde tidigast bli aktuell om 2-3 månader. Jag insåg att personen jag pratade med inte hade mandat att hjälpa mig. Jag ringde högre och högre upp i organisationen tills det blev tvärstopp. Jag bad då "sista" instans om stavningen på hans namn. Jag konkluderade med, det är viktigt då du troligtvis kommer på nyheterna på TV4 ikväll, det kanske är ett spädbarn som inte överlever natten p g a problem med elen från Fortum. TV4 måste då kunna referera till det här samtalet. Samma eftermiddag kom Fortum med en stor elvinda och rullade in byggel för att temporärt lösa frågan till att en permanent lösning kom på plats. Varför blev mitt ärende så bråttom? Jo personen blev ju helt plötsligt ansvarig och löpte stor risk att bli en del i ett nyhetsinslag.

Samma sak hände när jag var ordförande i Danderyds Montessori, det här var någon gång sent 90-tal. Vi behövde få en 30 skylt uppsatt på gatan och handläggaren som jag pratade med gick inte mig till mötes. Jag bad om stavningen på hennes namn och avslutade med - jag noterar vårt samtal och kommer att referera till det om det händer en olycka på gatan. Det tog inte mer än drygt en vecka så fick vi vår 30 skylt.

Många är rädda för att ta ansvar, bristen på ansvar är som tjockoljan i våra organisationer. Det finns ett talesätt, allas ansvar, ingens ansvar. Dock kan beslutssvaga personer helt plötsligt bli beslutsmässiga om dom blir medvetna om riskerna med uteblivet beslut.

Hösten 2006 sålde vi lägenheterna, ekonomin var nu i balans och Bitte sammanfattade projektet, citat "ett av dom roligaste!".

Love you all! / Pierre

PS!  Läs även "misslyckande förutsätter en ansträngning" du finner den i min blogg. DS!

Vem är begåvad?

Våren har äntligt annonserat sin ankomst, snödropparna och blåsipporna trängs i dörröppningen, bofinken hälsar paletten i trädgården med sin nymornade skönsång.

Jag sitter i vårsolen och brottas med mina tankar, vad krävs det för att bli bra och förbli bra inom ett visst fack?

Annika Sörenstam ex.vis var ingen extrem golftalang, anledningen till hennes framgångar var brutalt hård träning. Annika ägnade timmar, dagligen, åt bland annat kickboxning, cykling, yoga och simning. Fler timmar fys än ren golfträning.

Anja Person, Caroline Klüft,  Zlatan Ibrahimovic, Ingemar Stenmark, Björn Borg m fl är andra exempel på framgång genom hårt slit.

Legendariske Benjamin Franklin lämnade grundskolan som 10-åring för att bli lärling i sin fars verksamhet. Som tonåring visade han inga talanger eller fallenhet för något annat än att läsa böcker. Då han dog 84 år gammal var han en berömd uppfinnare, profilerad författare och framgångsrik entreprenör. Under hela sitt vuxna liv investerade Benjamin Franklin 1 timme per dag 5 dagar i veckan till inlärning. Tiden la han på att skriva, läsa, skapa listor med personliga tillväxtmål och stämma av resultatet.

Microsoft-grundaren Bill Gates läser 50 böcker per år, Tesla-grundaren Elon Musk läste 2 böcker om dagen under uppväxten och tv-drottningen Oprah Winfrey ser bokläsning som en starkt bidragande orsak till sina framgångar.

Det är inte tur som skapar framgång. För att bli bra och förbli bra kan du inte luta dig tillbaka. Det krävs tid, engagemang, passion och uthållighet. Framgången kommer förr eller senare, men lättja, genvägar, fusk och politik fördummar.

I jobbet gäller det att lägga fokus på det man gör nu, alltför många håller ögonen på nästa steg och steget efter, då glömmer man bort att lägga 100 procent på att göra ett bra jobb här och nu. Citat Annika Falkengren (fd koncernchef SE-banken).

Se varje dag som en ny utmaning, svett och passion lönar sig.

Love you all! / Pierre

PS! Min story kan ni läsa i denna blogg, rubrik -  "mot alla odds". DS!