Ansvar!

Folktandvården på Eastmaninstitutet var under många år min skräckkammare, där röjde man runt bland mina tänder med risk för tandlossning. Efter moget övervägande valde jag att byta till min barndomskamrat Roger Ivarsson som då på 70-talet övertagit en mottagning på Sturegatan. Det blev ett av mina bästa livsval, fantastisk tandläkare som med yrkesskicklighet och förståelse för patienten skapade trygghet och fina resultat. När han för drygt ett år sedan bestämde sig för att pensionera sig blev jag orolig, hur skall det gå med min tandvård? Oron var obefogad, Roger valde med omsorg en ny efterträdare, det var inte den egna plånboken som styrde, det var bryet kring patientstocken som fällde avgörandet.

Roger, när du nu har lämnat över stafettpinnen till din efterträdare, bugar och tackar jag för alla dessa år och ditt val av efterträdare. Mitt första möte legitimerar henne, hon känns som en av dina lärjungar. Det du gjort stavas ”ANSVAR”, helt i enlighet med ett av Frontis värderord.

Till alla som läser detta, ansvar är andra sidan av myntet ”långsiktig hållbarhet”, det gäller allt vi gör, oavsett om det är i professionen eller privat.

Love you all! / Pierre

PS! Roger du är en av mina bästa vänner och den i särklass bästa tandläkaren jag haft, stort tack för att du vårdat mina tänder med omsorg. DS!

Vad är Frontitandan?

Tankarna far mellan jord och skog, hav och land, tjära och fernissa, kultur och värderingar. Jag har precis lämnat Sundsvallskontoret och sitter nu i vänthallen på Sundsvalls flygplats. 

Jag känner mig både glad och stolt, Fyra av konsulterna har fått omdömet 5 av 5 i sina leveranser.  På konsultmötet fick jag frågan vad är Frontitandan?  

Mitt svar är - vi sprider glädje, är kostnadseffektiva, utmanar, ser möjligheter, är prestigelösa och tar stort ansvar.

Essensen av det som står i vår brandbook ”vår lilla gröna” innebär att vi brinner för att skapa hållbara resultat, vi är inkluderande, vi är pragmatiska, vi använder effektiva metoder, vi håller oss ajour med omvärlden, vi är nyfikna och arbetar ständigt med att utveckla oss och kunden. Vi tar ansvar som många gånger ligger utanför vårt uppdrag allt för att minimera risker och säkra målen.

Vi agerar aldrig i korridorerna, vi är alltid aktiva i det publika rummet. Vår erfarenhet är att det som inte kan avhandlas publikt underminerar och gör det omöjligt att excellera.

"Gaten" öppnas nu och jag går nu mot planet, solen ler mot mig och jag känner en tillfredsställelse över att jag betalat extra för biobränsle! Citat från flygbolaget - de 300 kronor du betalar extra går till merkostnaden för att byta ut vanligt flygbränsle mot biobränsle motsvarande en inrikesresa för en person. Som parantes kan nämnas att till Sundsvall tog jag tåget och har nu ett möte att passa som kräver snabbare återresa. 

Piloten startar nu motorerna, då far en tanke genom huvudet, en av våra kunder i Stockholm sa följande i en dialog med oss i veckan, citat "Jag är mycket nöjd med det högkvalitativa jobbet ni gör! Frontit känns inte som vilket konsultbolag som helst utan ett bolag med kvaliteter som andra saknar."

Sträck på er, ni gör ett fantastiskt jobb därute!

Love you all / Pierre

Hur jag delvis blev drogfri

Ända sedan jag slutade skolan har jag jobbat för mycket. När jag fyllde 65 drog jag ner arbetstiden till 60% och när Priveq tog över huvudägarskapet i Frontit sommaren 2018 kom Anneli och jag överens om 20%, det motsvarar 4 dagar i månaden.

När jag på 70/80 talet var utvecklare kunde det som värst vara 7 dagar, 80-100 timmar i veckan. Att jag fortfarande har familjen i behåll beror av att Bitte och jag vuxit upp i familjer som sovit med uppkavlade ärmar, vi respekterar när den andre går ut i "fält".

Min nya roll i Frontit motverkar abstinens. Jag själv bestämmer när, var och hur jag jobbar. Jag kan alltid "ta en trudelutt" över tangentbordet, ringa en kollega eller besöka något av våra kontor, maillådan scannar jag till frukost.

Om ni undrar hur kåserierna föds, så kommer dessa först när fingrarna får ett tangentbord att "jamma" med. Min hjärna fungerar inte i sleepmode, kreativiteten vaknar först i skarpt läge.

Syftet med kåserierna är att reflektera våra värderingar i vardagen. Jag kallar rollen kulturminister.  

Jag är oerhört stolt över utvecklingen i Frontit och känner mig hedrad att fortfarande vara med i matchen. 

Love you all! / Pierre

Låt inte prestigen stå i vägen för din egen framgång

Jag letar och letar, hjärnan snabbspolar för att hitta en händelse som stöder mitt budskap. Det går dagar och veckor, men svaren uteblir, jag sätter mig ner, börjar nu skriva i hopp om att dimman ska lätta.

Nu kommer en mycket gammal händelse upp i medvetandet.

Efter en lång sejour som konsult på Astra fick jag en propå om ett uppdrag på ett företag inom varutransporter - ASG . Uppdraget var att produktionssätta ett system inom bemanningsplanering. Det var inget drömuppdrag, men jag la prestigen åt sidan till förmån för att nå en ny kund. Uppdraget tog totalt 3 månader och därefter fick jag frågan om att ta rollen som projektledare för implementeringen av ett nytt lönesystem. Jag blev kvar i totalt 3 år och ångrar inte att prestigen fick stå åt sidan.

Jag hade för många år sedan en vd som tyvärr inte hade rätt kvalifikationer för uppdraget, men han var väldigt skicklig i dialogen med våra kunder och därmed en duktig säljare. Han valde att avsluta sin anställning när han inte fick fortsätta som vd. Han var viktig för företaget och om han stannat hade han vunnit såväl ekonomiska framgångar som respekt.

Om vi klamrar oss fast i roller som vi inte är kvalificerade för, eller strävar efter vår egen inkompetensnivå, eller är för fina för att ta omvägen i uppdrag som vi anser oss överkvalificerade för, då anser jag att vi står i vägen för vår egen framgång. Vi måste förtjäna vår plats, oavsett sammanhang.

Tänk på att aldrig ta dig själv på för stort allvar. Det värsta som kan hända är att du övergår till internpolitik, m a o börjar kratta för din egen framgång genom att agera i "korridorerna". Gör aldrig det, det stavas anarkism. Rör dig i det publika rummet, det är där verkligheten äger rum, allt annat är fiktion.

Love you all! / Pierre