En mycket kort kärlekshistoria

Jag har precis blivit med en moped av märket Husqvarna från 50-talet, köpt osedd via blocket i Sundsvall, förvarad i Frontits revisors lada i sam- ma stad, nertransporterad till Stockholm av kollegan Mats Bång tillsammans med Frontits Sundsvallsredovis- ning. Phu så långt har allt gått enligt plan. På ett lunch- möte med en gammal kollega blir jag varse att han skall sälja sin Husqvarna motorcykel från 50-talet, jag känner direkt, mopeden och jag måste gå skilda vägar. Mopeden annonseras ut på blocket och hamnar sedermera i Sandviken. Motorcykeln levereras några veckor senare av min kompis direkt till vår gård i Dalarna. Nu kommer jag till pudelns kärna. Vid första provturen vill inte hojen gå igång, jag bestämmer mig för att springa igång den, helt plötsligt kickar den igång, jag och motorcykeln landar efter en kort springtur i grannens staket. Några dagar senare berättar jag för Bitte om incidenten, hon replikerar - hur gick det med staketet?

Är det kärlek, eller är det uttryck för ett långt liv tillsammans?

Jag inser att jag är för "gammal" för ett vrålåk från 50-talet. Mågen har kört den massor och han skriker och skrattar som ett barn. Även vårt barnbarn Charlie har åkt med och han är helt mållös, men ögonen lyser av lycka.

Jag önskar er alla en go, glad och olycksfri sommar, nu stänger jag skrivarstudion för semester.

På återhörande love you all! / Pierre

Alla sjunger utom jag

"Den blomstertid nu kommer", alla sjunger utom jag. Mina tankar är redan på väg ut ur kyrkan, ut i friheten, ut i ”ingamåstenland”. Under min skoltid var jag en dagdrömmare. Mina tillkortakommanden var otaliga, katederundervisning passade inte mig. Nu står jag här på avslutningen i Kungsholmens kyrka, dom kunde lika gärna ha sjungit ”släpp eleverna loss, det är sommar”, så kändes det. Till slut öppnas Kyrkportarna och solen får nu med sin storhet visa vägen ut, mina lungor fylls av frihet.
På den tiden fanns inga då och inga sen, det fanns bara nu. Det fanns ingen klocka, det fanns bara en mage som bestämde när det var dags att fylla på reserverna. Nu är jag 60 år äldre, sommaren står för dörren, jag har bestämt mig att leva en sommar som jag gjorde som liten. Jag har bestämt mig för att vara uppslukad av nuet, inga tankar om sådant som varit skall störa nuet, inga tankar om sånt som kommer skall få störa nuet.

Jag skall lägga ifrån mig klockan, ta av mig strumpor och skor, borra min näsa i alla dofter, öppna mina öron och lyssna på vinden, vågorna och fåglarna, öppna ögonen och iaktta allt vackert.

Jag önskar ER alla en fantastisk sommar, kopiera din barndoms somrar och lev NU.

Love you all / Pierre   

krigarhjärtan

Ett taggat Kanada mot Finland, Finland med 18 debutanter och som aldrig borde gått till slutspel. Det Finska laget offrade sig i alla lägen, dom saknade helt respekt för Kanada och vann slutligen med 3-1, vad hände egentligen? Skillnaden - det var den mentala inställningen!

Affirmationer, inre föreställningsbilder styr  beteenden, målbilden avgör resultatet. Det finns otaliga vetenskapliga studier på hur våra tankar styr våra beteenden. I mental träning används inlevelseförmågan. Avgörande är att du har tilltro till den målbild du bygger upp i ditt inre. Använd alla sinnen för att träna in det du vill uppnå och använd hela din föreställningsförmåga! I den mentala träningen måste du se det som en redan uppnådd sanning!

Finland hade aldrig klarat denna bragd utan rätt mental inställning. Dom hade krigarhjärtan - citat Anneli.

Jag önskar alla stor framgång, oavsett om det gäller jobbet, studier, träffa en partner, eller annat som finns i dina drömmar. Lev ett drömrikt liv, en värld byggs av drömmar. 

Love you all! / Pierre

Brist på civilkurage!!!!

Vädret är perfekt, soligt, mycket vind och en prognos som garanterar stabilt väder. Vi får en snabb intro till dagens aktivitet, arrangören har engagerat en kameraman och en helikopter för att filma äventyret. Filmen skall användas i reklamsyfte av arragören. Två av de största trimaranerna skall nu ta oss ut till Finnhamn.

Alla är tvungna att vara aktiva, vi är besättning som dirigeras av skickliga kaptener. På bilden sitter jag med flera från Frontit på den största av de två trimaranerna. Vi seglar nu i hög fart ut från centrala Stockholm, som mest är vi uppe i 33 knop. När vi närmar oss Finnhamn går vi i hyffsat hög fart mot ett grund, kaptenen väljer att ta babord om pinnen. En majoritet av oss reflekterar tyst - "kan han verkligen gå på den här sidan om grundet"? Ingen säger något, han är ju en av de mest kända seglarna som Sverige kan uppbringa. Smällen är näst intill öronbedövande. Jag som satt på vingen bak, flyger nu fram och landar i nätet, mina fötter är en hårsmån från att landa i ansiktet på en av våra besättningsmedlemmar. Vrakdelar ligger nu och flyter i vattnet. Varför var det ingen som varnade skippern? Vad är det som säger att han inte blev distraherad precis innan? Om någon av oss i besättningen hade sagt något och tagit vårt ANSVAR, hade vi kanske kunnat avstyra olyckan. Vi litade på skippern, fegt men inte smart, någon av oss borde haft civilkurage nog att säga till.

Handen på hjärtat hur vanligt är det inte att vi brister i vårt civilkurage när vi möter en auktoritet?

Hur som helst, vi hade en fantastisk dag som vi sent skall glömma, oerhört proffsiga arrangörer och i alla avseenden ett grymt program. Seglatsen var 2010 års start på konferensen som följde på vandrarhemmet på Finnhamn.

Love you all! / Pierre