torsdag 26 december 2019

När drömmarna tar slut

För dig som kommer via Facebook, detta inlägg är nu det sista som flög under radarn när jag valde att inte publicera inläggen via Facebook. Nu är ordningen återställd. Fr o m nu kommer bara nya inlägg.

En av mina första drömmar var den första bilen, jag var euforisk inför tanken. Som jag tidigare har nämnt så växte jag upp i en familj med en stram ekonomi. Min dröm var en slags kompensation för detta, priset var 5 400 kr, året var 1968. Idag är det svårt att föreställa sig att lönen varje månad förvarades i en liten låda i mitt sovrum. Jag hade pengarna och bilen var min - en röd Mercedes 190SL -57 års modell med svart cabriolet. Andra drömmar var att bli dataoperatör, skaffa familj, bo i hus mm. Nya drömmar växlade ut redan uppnådda drömmar.

2006, efter det stora huset på Lidingö som jag lät totalrenovera och konvertera till ett flerfamiljshus stod ett nytt konsultföretag på drömlistan. Drömmen förverkligades i och med köpet av Projektstyrning, den ersattes av en dröm om 250 milj i omsättning och en börsintroduktion. Drömmen kunde pulveriserats av en pessimist som kunde väckt mig då företaget innan köpet omsatte 13 milj. Men drömmen ledde till ett antal beslut på vägen som gjorde resan mot målet mer tydligt.

Bill Gates drömde om att utrota Malarian, det upptog hans vakna tid och fyllde almanackan. Han startade en fond, initialt med eget kapital, för att därefter rekrytera andra bidragsgivare,  sjukvårdspersonal m fl. När han inte lyckades till mer än 98% satte han upp en gigantisk världskarta för att hitta orsakerna till varför de sista 2% inte lyckades.

Efter malarian blev nästa dröm att minimera barnadödligheten i de fattiga länderna. Tillsammans med forskare och ingenjörer var målet att utveckla en totalintegrerad avloppsanläggning som drivs av energin som kommer ur avföringen. Anläggningen skall separera, kompostera och rena vätskan för att i andra änden utvinna rent dricksvatten. Allt detta gör att man kan bygga hållbara samhällen fritt från magsjukdomar. Enligt WHO i Genève medför bristen på ren sanitet att 645 000 barn under fem år dör av diarrésjukdomar som kan förebyggas och förhindras

Det finns ett galet talesätt, dröm och glöm, det handlar snarare om DRÖM och LEV. Med hopp om ett drömrikt och drömlikt 2020. 
Jag önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt ÅR - 2020.
Love you all! / Pierre

måndag 9 december 2019

Vår familj saknade pengar så det här var en av många lösningar.....

I skydd av mörkret väntade min bror och jag i hörnet Hantverkargatan och Agnegatan, snön i kombination med underkylt regn skapade dom bästa förutsättningarna för vår kupp. Vår familj saknade pengar så det här var en av lösningarna. Bussen svängde nu runt hörnet, vi sprang ut bakom bussen slog händerna runt kofångaren och satte oss ner, vi åkte nu ett kvarter bakom bussen på våra blankslitna skor. Lyckan var total och det som gjorde väntan på nästa buss värt mödan var hoppet om nästa åktur, spännande och skitkul. Risken för upptäckt fanns, polishuset och vår bostad låg runt hörnet. Polisen var nog bara en förmaning bort, far hade inte lämnat några bakstycken utan uppvärming. Coctailen av dessa hot i kombination med bussfärden var en soppa som gav krydda.

Julen närmar sig och det finns fler barn som saknar något roligt att se fram emot. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger massor med leksaker i våra förråd som längtar efter att bli lekta med, organisationer som "Giving People", "Stadsmissionen" tar tacksamt emot. Det finns också matkassar som man kan "köpa" som går till barnfamiljer i nöd.

Med önskan om att ALLA får en God Jul.

Love you all! / Pierre

söndag 1 december 2019

Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre