Hur korkad får man vara......

Bitte och jag har ägnat många år åt att renovera och varsamt återställa vår gård i Dalarna. Allt vi gör tar avstamp i den historia som gården och bygden har, vilket ibland kan gå till överdrift.
För några år sedan bytte en stuga i byn ägare, huset är litet och saknar elektricitet, rinnande vatten och eget avlopp. Den har tidigare tillhört vår jordbruksfastighet. Med min passion för "varsamt och hänsyn till bygden" fick jag skrämselhicka när jag såg att dom nya ägarna inte tog hänsyn till kulturarvet.

När dom dessutom satte upp låga lyktor som går på solljus ansåg jag att det var dags att informera om hur vi skall värna bygden och bygdens historia.

Givetvis föll det inte i god jord och sedan den dagen hälsar dom bara på Bitte och inte på mig. Jag har försökt vara positiv när dom valde att måla sitt fula, nyligen uppsatta staketet mot vägen falurött. Inte ens det räckte, kommentaren som kom spontant var, vi vill inte att någon annan lägger sig i.

Mitt generalfel var att jag ventilerade mina åsikter innan vi kände varandra . Oerhört osmart och dessutom verkningslösts. En bättre strategi hade varit att jag "boundat" innan jag klev innanför näravståndet. Skadan är skedd och jag har troligtvis en trogen ovän i viken.

En rekommendation är att aldrig lägga sig i andras förehavanden innan man är inbjuden, allt annat är läktarvåld.

Love you all! / Pierre      

Sluta snacka så mycket........

Bitte och jag var hembjudna till några goda vänner, middagen startade med allmänt mingel. Många kan tycka att mingla är jobbigt, vad skall jag prata om? Mingla handlar inte om att prata om sig själv, det handlar om att lära känna andra. Ett effektivt sätt att få igång pratet är att ställa frågor. Hur känner du värdparet, var bor du någonstans, spelar du golf, eller vad som helst som får igång snacket.

När väl minglet var klart fick jag Lisa till bordet. Min vana trogen ställde jag massor med frågor och Lisa invigde mig i sitt liv, oerhört spännande och färgstarkt.

Efter middagen fick jag höra av värdinnan att Lisa tyckte jag var väldigt trevlig, inte så konstigt, jag var bara ärligt intresserad av Lisa, jag pratade minimalt om mig själv.

Ibland händer det att jag vevar på om mig och mitt och efteråt kan jag känna mig helt matt, vad hände? Varför besvärar jag andra med om allt som rör mig, utan att intressera mig för motparten?

Det är som säljare som pratar om företaget och företagets tjänster och produkter, korkat och osmart. En bättre strategi är intressera sig för kunden och kundens utmaningar, det ger exakt samma resultat som middagsbjudningar du uppfattas som trevlig och intressant.

Att bli intressant är inget rocket science, det är lättare att gilla någon som för en dialog och är ärligt intresserad av andra än snackpåsar som snor syret i rummet.

Love you all! / Pierre

Årets VD 2018 medelstora företag har talat

Jag tror det var 2011 som vår CFO Lotta Bergqvist, en av våra första anställda i Västerås, nämnde en person jag måste träffa. Jag lyfte luren och slog numret, en lätt hes röst i andra änden svarar - Anneli Angeling. Vi träffades samma dag vid femtiden på Västeråskontoret. Efter sedvanlig intervju ger jag Anneli i hemläxa, min exposé som underlag och en kompetensmatris, samt svara på frågorna Drivkrafter, Bidrag och Förväntningar. Dagen därpå vid åttatiden plingade det till, den snabbast besvarade hemläxan låg i maillådan.  Direkt därefter gick vi i avtal och Anneli gjorde efter några månader entré. Hennes initiala uppdrag var bl a att rensa i floran av interna initiativ som hamnade som "pappersprodukter" i bokhyllan. Exakt sex år innan hon blev årets VD mellanstora företag, åtta månader efter hennes första anställningsdag fick hon ta över som VD för hela koncernen. Vad var det jag såg och hur beskrev jag det i samband med nomineringen.....

En av Annelis största talanger som ledare är att hon ”använder hela orkestern”, hon skapar stort engagemang hos alla. Hon arbetar intensivt såväl för Frontit och dess utveckling som för att de anställda ska känna ett äkta engagemang för kunderna.

Hur beskrev Anneli sig själv innan anställningen...…
Drivkrafter Jag har två väldigt tydliga drivkrafter. 1) mötet med människor, jag är genuint intresserad av människor , 2) utveckling, jag tror allt kan bli bättre, hela tiden och överallt.
Bidrag Jag är en bra ledare och säljare, jag krånglar inte till saker utan tror på att göra det enkelt, det är inte lätt att göra det enkelt men det ger resultat.

Förväntningar Jag vill ha en roll med möjlighet att påverka.

Lottas tips och mitt möte med Anneli och allas passionerade bidrag har skapat detta fantastiska bolag. Jag bugar och tackar samtliga inklusive årets bästa VD mellanstora företag - Anneli Angeling,

Vi är ett företag där SKUMPAN flödar, Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet och Ansvar.

Om du vill arbeta i ett av Sveriges bästa konsultföretag (vunnit pris av Great Place to work sex år i rad) kontakta någon på ett av våra sex kontor.

Love you all! / Pierre

Rädd för konfrontation

Det här blogginlägget skrev jag för några år sedan, men inser att det är mer aktuellt än någonsin, våra värdeord innebär bl a "prata till någon, inte om någon". 

Telefonen ringer (på den tiden var det fasta linjer) en bakelitlåda med en nummerskiva och en sladd som försvann in i väggen. I andra änden av sladden tar konsultchefen upp ett problem, problemet är Anders som inte faller inom ramen för det normala. Anders och jag är konsulter som är inhyrda för att programmera nya administrativa system på Astra. Anders har troligtvis p g a av läggning och uppväxt inte blivit uppfostrad i vikten av hela och rena kläder och personlig hygien. Idén som konsultchefen lanserar är att han, jag och systemchefen skall träffa Anders i ett möte för att ta upp dessa frågor. Jag mår inte alls bra av strategin, den luktar mobbing. Jag är 24 år inhyrd som konsult, jag känner inte Anders, men jag anser att strategin är feg och rena avrättningen. Jag tar mig nu upp till nästa våningsplan Med stor ångest väljer jag nu att knacka på Anders dörr, jag frågar honom om han har tid för ett möte. Jag presenterar mig och vi har ett långt "lära känna varandra" möte innan jag går in på syftet med mötet. Jag väljer att ge honom perspektiv på hans sätt att klä sig, stå och gå. Det marginaliserar honom i alla sammanhang. Anders är inte dum, snarare tvärtom, oerhört intelligent. Han frågar mig vad jag tycker att han skall göra och efter ytterligare en kvart av tvåtimmars mötet ber han mig att vid tillfälle göra honom följe för att komplettera garderoben, vilket jag förklarar för honom att det får han lösa själv.

Jag lämnar därefter rummet med sprängande huvudvärk och Anders säger innan jag stänger dörren, jag skall inte strypa dig för det du sagt. Jag inledde nämligen mötet med att säga att du är välkommen att strypa mig om du misstycker kring det jag har att säga dig.

Drygt en vecka senare är jag efter en semesterresa tillbaka på Astra, en av de anställda viskar till mig, kolla in Anders? När jag nu möter Anders möter jag en ny kille, nya kläder, skor, nyklippt, en total scenförändring. Sen den dagen var jag Anders kompis, han kom ofta och pratade med mig om allt möjligt. Givetvis var Anders sitt gamla jag med alla dom egenskaper en person kan ha som faller utanför ramen. Men mitt första möte med Anders och effekten av det lärde mig mycket.

Jag fick hans respekt, jag viskade inte bakom hans rygg, jag konfronterade honom, allt beroende av att jag inte klarade av konsultchefens strategi, det hade varit en avrättning. 

Detta adresserar  Frontits värdeord, Utmaning, givetvis löper du risk att det kan gå snett, men lyckas du bygger du relationer. Ansvar, var ärlig - kommunicera med varandra, men var lyhörd och ödmjuk.

Love you all! / Pierre