Orättvisans nakna ansikte

Jag vaknar en timme innan klockan ringer, efter ett snabbt överslag - jag är på Stegesund - logistiken måste funka. Jag inser det meningslösa i att tigga till mig ytterligare sömn, marginaler för misstag är små. Efter kaffe och en liten macka packar jag väskan med kläder och kontrollerar samtidigt att portföljen innehåller det nödvändigaste. Tar på mig skorna, ställer ut väskorna, det hällregnar. Jag har gott om tid, men det här ingick inte i planen. Mitt första morgonmöte kl 7:15 är frukost på Mornington. Efter ett trevande i mörkret, ser jag nu bryggan, båten kränger hårt, vinden och mörkret talar till min rädsla. Bryggan är tvärblöt av regnet och jag vill inte halka och hamna i vattnet. Med så små rörelser som möjligt förflyttar jag mig och utan incidenter befinner jag mig äntligen i båten. Det här är absolut det värsta väder man kan tänka sig, mörkt, hällregn, halv storm och två vindrutetorkare som frenetiskt försöker bringa klarhet i orienteringen. Väl i hamn på Resarö, innan jag lämnar båten byter jag till jacka. Ficklampan på telefonen är en nödvändighet för att passera grinden med kodlås. Äntligen är jag framme i bilen, jag slår på värmen, nu kan jag i lugn och ro ta mig in till stan.

Tanken slår mig, under en tidsrymd av dryga 30 minuter befinner jag mig i ett väldigt utsatt läge, men därute fortsätter vinden och regnet att piska på, därute finns det människor som lindar in sig i plastpåsar för att mota vätan, därute finns det människor som fryser.

Vänner det är NU dags att tömma garderoberna, ta ert ansvar, gör en inventering och sortera ut det ni inte använder. Skor, byxor, tröjor, jackor, allt ni kan avvara och lämna in dessa direkt till Röda Korset eller droppa dessa på kontoren för gemensam transport till Röda Korset.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord i första hand Ansvar, och för mig personligen Utmaning och Möjligt.

Love you all! / Pierre​

Rösterna ekar i den stora lokalen

Rösterna ekar i den stora lokalen, en svindlande känsla infinner sig när jag räknar antalet stolar som skall fyllas med deltagare. Förberedelserna pågår, ljudet måste klaffa, programmet får inte gå fel. Anneli, den stora dirigenten ger de sista instruktionerna inför att ridån skall gå upp. Helt plötsligt fylls lokalen med deltagare, sorlet är öronbedövande, alla minglar runt och utbyter namn, bakgrund och erfarenheter med varandra. Det är nu dags att trycka på start för 2016 års konferens. Efter de inledande punkterna i programmet övergår skolsittningen till presentationer av aktuella uppdrag i olika stationer spridda över två rum i lokalen. Innehållet speglar nivån, ansvaret och utmaningen i olika uppdrag som våra ambassadörer driver ute hos våra kunder. Stoltheten låter inte vänta på sig. Genomgående för årets seminarium är, kompetens, erfarenhet, gemensam värdegrund, - mycket skratt, kostnadsmedvetenhet (genomgående tapas ☺), utmaningar, prestigelöshet, möjligt och mycket delat ansvar.Jag vill tacka alla konsulter, arrangörer och ansvariga för en fantastisk konferens som binder oss samman. Jag vill avslutningsvis att vi alla förstår vikten av en koncernchef som alltid använder hela orkestern, behåller sin genuina inbjudande personlighet, har lätt till skratt och som aldrig vikit en tum från vår gemensamma värdegrund. Jag hoppas alla inser hur mycket Anneli betyder för utvecklingen av detta fantastiska bolag.


Love you all / Pierre

Finns det ett Kwitter?

 

 

De har samlats i hundratal, hur informationen nått alla är ett mysterium, inget Twitter, inget Facebook, inte tillgång till mobil, som ett trollslag sitter de på bondens åker ”doing nothing”. Jag blir lika fascinerad varje år. Det är en fråga om överlevnad, är det månne inprogrammerat från generationer i deras gener. Helt plötsligt börjar en efter en utan synbar signal att lyfta, efter ett antal varv runt åkern bildar de formationen som skall göra flygfärden med minimal ansträngning så säker som möjligt. Snart kommer hela flocken av gäss att fälla ut landningsställen på en plats som ger värme och mat i väntan på en ny vår. Fascinerande, hur går det till, jag begriper inte det? Det ofattbara finns överallt, till exempel finns det en gud eller finns det inte en gud har universum ett slut eller är det oändligt, tanken svindlar.

Jag hoppas att vi aldrig upphör att betrakta, reflektera och förundras, låt oss bejaka vår nyfikenhet.

 

Låt oss i detta nyfikenhetens tillstånd vara nyfikna på tingens ordning i vår vardag. Låt oss kopiera naturens förmåga till ständig evolution, låt oss utveckla våra kunders verksamheter så att de klarar de nya förutsättningarna som ständigt finns i morgondagen.

 

låt oss ta Ansvar for att Utmana kunderna att tänka nytt.

 

Love you all! / Pierre