lördag 16 december 2017

Jag skäms


Mörkret har fallit över Stockholm, middagen med goa vänner i ett varmt och ombonat hem har varit ”gött”. Nattparkeringsreglerna tvingar oss att söka parkeringsplats utanför Stockholmsstadion. Vi korsar nu Valhallavägen och framför oss går en man på ostadiga ben. Helt plötsligt fungerar inte grovmotoriken med påföljd att han faller in i husfasaden. Han roterar runt och faller handlöst i trottoaren med ansiktet ner i stenplattorna, glasögonen far av och mannen ligger kvar. Okontrollerade tankar far genom huvudet, kan jag passera utan att göra något? Jag sansar mig, jag måste hjälpa honom, han är redlöst berusad, men det är ju en medmänniska. Jag skäms över min spontana antipati och bestämmer mig för att hedra civilkuraget, jag räcker över min väska till Bitte och böjer mig ner och pratar med honom. Jag tar honom under armen, tvingar upp honom på benen och säger till honom här kan du inte ligga, hur mår du? Jag kan nästan få en gratisfylla på hans andedräkt, men i dialog med honom går vi nu mot en portuppgång. Jag sätter honom ner och beordrar honom att vänta tills benen och balansen kommer tillbaka. Jag vädjar till honom, vilket troligtvis är korkat - sluta drick så kopiöst. Han börjar gråta och uttrycker stor tacksamhet för vår hjälp, ”tänk att det finns så fina människor”.

När jag växte upp var det en självklarhet att erbjuda hjälp, samhället var annorlunda - det fanns inga som hade sin bostad på trottoarerna i städerna. Idag är bilden en annan, att vara ensam och utsatt innebär att du trots att du är mitt ibland alla oss andra i samhället så är du ensam.

Medmänskligheten har gått förlorad. Jag skäms över mig själv och jag skäms över att vi förlorat vår heder.

Vi kan börja nu med ett bidrag till någon hjälporganisation som ger människor som har det svårt en God Jul. Om du vill göra det enkelt -  swisha ditt bidrag.

Jag önskar alla en God Jul och ett Gott nytt år

Detta adresserar Frontits värdeord Möjligt, alla kan ta Ansvar och visa medmänsklighet.

Love you all! / Pierre

torsdag 7 december 2017

Dämpa stressen

Vindstyrkan gör att jag i sista stund bestämmer mig för att lägga om ”Bittes” båt till utsidan av bryggan, det visar sig svårt, vinden i byarna gör att jag missar bryggan ett antal gånger. Phu, båten på plats, Bitte har nu lättare att ta sig över till fastlandet. Aktiviteten tog längre tid än jag tänkt mig och avgångstiden till mitt tåg till Norrköping har krympt avsevärt. Trots den tidiga timmen hamnar jag dessutom i bilkö, det är nu dags att hitta alternativ för att hinna i tid.
Ursprungsplanen var att parkera bilen där vi bor, alternativet är att parkera bilen vid Centralen, i värsta fall skippa tåget och ta bilen.

Det slog mig, att p g a. att jag ”skissade” på alternativen innan det var försent så infann sig lugnet.

Jag drar mig till minnes införandet av ett nytt lönesystem på ett stort transportföretag på 90-talet, jag var projektledare och bland det värsta som kan hända är uteblivna löner, därför la vi en plan B redan i projektinitieringen. Planen var inte att parallellköra systemen, det var tekniskt för komplicerat. Men då plan B fanns blev produktionsinförandet ”hakuna matata”, m a o ingen självmordsaktivitet.  

Planera med marginaler och informera alltid om det finns risk för förseningar, bli aldrig offer för omständigheterna.

Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar.

Love you all! / Pierre 

torsdag 23 november 2017

Undvik energitjuvar


Middagen på lokal tillsammans med tre kompisar var kanon, lokalen hemtrevlig, personalen ”på tå” och en tilltalande meny. Vi valde olika rätter och lät tallrikarna rotera så att alla fick äta av allting. Kvällen flyter på och helt plötsligt bli det en affekterad diskussion om en händelse, jag känner mig obekant med det inträffade men hamnar i en onödig diskussion där jag envetet hävdar att detta var nytt för mig. Min opponent hävdar bestämt och irriterat att jag mycket väl känner till detta, jag agerade då inte smart utan hamnade i försvarsställning.

Om det råder divergerande uppfattningar om någonting som hänt, lägg inte energi på att få rätt. Det enda du kan styra över i en dylik situation är dina egna reaktioner. Du kan välja att säga, jag är ledsen men mitt minne sviker mig, berätta så kanske jag känner igen mig.

Jag kan ta ett annat exempel, om jag berättar om någonting som hänt mig, så spelar mottagaren in sin egen tolkning och den behöver inte vara detsamma som det jag förmedlar. När vi vid annat tillfälle skall relatera till händelsen så händer det att jag påstås ha sagt någonting annat, säg då - jag är ledsen då måste jag varit otydlig, det var så här det var. 

Du och jag har varit på samma resa men äger olika minnesbilder av vissa episoder, är det värt att hamna i konflikt vem som har rätt?

Var resurssmart, spar på energin och lev i harmoni.

Detta adresserar Frontits värdeord,
Skratt, sprid glädje, inte irritation
Ansvar, lägg energi på rätt saker.

Love you all! / Pierre

torsdag 9 november 2017

Kan vår pliktkänsla bli kontraproduktiv?

Lars och jag springer i trapporna på kontoret för att fylla bilarna med gåvor till Stockholms hemlösa. Trafiken erbjuder lång väntan och tär på tålamodet, vi parkerar utanför ”Gula Änglarnas” lokal på Östermalmsgatan, dörren är låst men efter ett tag blir vi insläppta av två sprudlande ”änglar”. Vi fyller nu lokalen med de varma kläderna som våra kunder och anställda skänkt på en ”afterwork”. På anmodan från våra värdar agerar Lars och jag nu fotomodeller, plötsligt känner vi oss i vägen, en annan ”ängel” anser att vi stör hennes arbete. Hon är stressad och skall snart öppna expeditionen och har tappat perspektivet för verksamhetens syfte – dela ut mat på stan och bistå hemlösa med varma kläder inför vintern.

Om livräddaren prioriterar att sortera flytvästar i viktklasser framför att hjälpa folk i sjönöd är det oklokt.

 Tänk när plikten dödar glädjen och skymmer sikten för verksamhetens yttersta syfte.

 Låt oss vara en kugge och inte ett gruskorn.

 Love you all! / Pierre

fredag 27 oktober 2017

Är själv bäste dräng?


Våren har kommit och vi ägnar dagarna åt att städa i trädgården, vi samlar löv, grenar och annat i traktorsläpet och jag beslutar mig för att köra ut på isen för att elda upp bråtet. Det visar sig att varken isen eller stenarna därunder bär traktorn med påföljd att vi sjunker som i kvicksand. Några i familjen sliter nu som djur för att rädda traktorn och få upp den på fast mark. Plötsligt ropar en man från en bil som är på väg att passera, ”behöver du hjälp Pierre”. Jag inser att det är precis vad jag behöver. Han är gräventreprenör och kommer efter en kvart med en monstermaskin som lyfter traktorn och släpar upp den på vägen. Han raderar därefter ut spåren av katastrofen genom markberedning, därmed är allt återställt. Hade jag kunnat klara detta själv, nej ”själv är inte bäste dräng”.

Jag försökte trotsa svininfluensan genom att äta medikament för att kunna fortsätta jobba, jag ansåg att vårt uppdragsläge på Frontit krävde det. Jag fick efter några dagar andningssvårigheter, multiorgansvikt och hamnade i respirator. Fyra månader senare är jag tillbaka i tjänstekostymen, då upptäcker jag att företaget fungerat bättre under min frånvaro än under min närvaro. Var det nödvändigt att spela oumbärlig när jag var övertygad om att jag fått svininfluensan, nej ”själv är inte bäste dräng”.

Det finns numera ett slitet uttryck – laget före jaget, jag måste skriva under på att jag själv aldrig lyckats komma dit jag är utan alla fantastiska människor i min omgivning.

Kan det vara så att vi även gör bättre leveranser om vi släpper in våra kolleger i kunduppdragen  än att tro att ”själv är bäste dräng”?


Love you all! / Pierre       




fredag 13 oktober 2017

Respektera, utveckla och utmana ditt intellekt

Fötterna rör sig i myrsteg över bankgolvet, den gamle mannen övervakas av sonen som lagt alla måsten åt sidan för att assistera sin pappa så ingenting oförutsett inträffar. Paret rör sig i slowmotion fram till tavlan i bankens foajé,  tavlan informerar om Bankens historia. För min inre syn ser jag den äldre mannen i filttofflor med en kopp kaffe och ett förstoringsglas för att läsa dagens tidning. Tänk att livet inte bara upprätthålls av mat utan lika viktigt är näring till hjärnan. Om nu den ”gamle”, uppskattningsvis tangerande 100 år, fortfarande är beroende av intellektuell stimulans, vad hindrar då oss att motionera våra intellekt? Den "gamle" gav mig hopp, livet pumpar på oavsett kroppens accelererande erodering. Låt oss aldrig upphöra utvecklas. Enligt senaste rönen är det dessutom lika viktigt med fysisk motion som intellektuell stimulans för att hålla hjärnan i trim, m a o glöm inte att syresätta såväl din kropp som knopp.

Det adresserar Frontits värdeord UTMANING – respektera, utveckla och utmana ditt intellekt.

Love you all! / Pierre     
      

fredag 29 september 2017

Är mindfulness svaret mot känslan av tomhet


Bitte erbjuder mig nybryggt kaffe, jag tackar spontant nej för jag vill gärna starta morgonen med extra stark Nescafé för att kickstarta systemet. Jag ögnar snabbt igenom mailen och får till min glädje respons på mina kåserier från en vän i Bryssel, han nämner samtidigt att han adderat till en kurs i ”mindfulness” i kursutbudet i sitt konsultvärv. Direkt dyker en episod i begynnelsen av 10-årsresan på Frontit upp i minnet.   
En av våra medarbetare på Frontit som jag värderade högt hade drabbats av en känsla av meningslöshet. Jag drog mig till minnes Hasse & Tages sketch, ett inslag i den var – ”livet är som en påse,  tomt och innehållslöst, det blir vad du fyller det med”. Jag kände mig handikappad då jag stod vid sidan av och såg hans våndor. Akademibokhandeln blev min räddning, jag köpte ett antal böcker i mindfulness till honom, men jag ville inte lämna över dessa innan jag själv legitimerat innehållet. Nattlampan blev min vän, jag plöjde bok efter bok och samtliga var definitivt substantiell ordination för att komma till rätta med det vakuum som uppstått i honom.

Dessa böcker har fått mig att inse hur viktigt det är att vara i nuet oavsett vad man gör. Jag har allt sedan dess omvandlat tråkiga måsten till stunder av kontemplation, det är märkligt hur många fler nyanser som uppstått.


Jag rekommenderar alla att komplettera biblioteket med den typen av litteratur. Vi måste bli mer närvarande i allt vi gör, oavsett om det gäller att hänga tvätt, handla mat, driva utredningar, vara med familjen eller lyssna på en medmänniska.


Jag önskar er alla ett innehållsrikt liv.
Love you all! / Pierre

fredag 15 september 2017

Sprid värme - att göra gott gör gott

Mörkret och utetemperaturen faller, nu är tiden inne för tända ljus och brasor i spisarna. Jag själv har startat upp hösten, brasan är tänd, kaffet rykande hett, fötterna på fotpallen, morgonrocken tätt omsluten för att värma.

Tankarna far nu iväg till alla som inte har det lika bra. Igår hällregnade det i Stockholm och jag blev irriterad över att kavajen blev blöt. Det är helt patetiskt, vad är en kavaj när kyla, och regn plågar dom hemlösa. Jag vädjar till er alla på Frontit, töm garderoberna, lämna tröjor, jackor, skor, allt som kan värma alla dessa människor. Lämna det till organisationer som delar ut det direkt till de behövande eller lämna in det till våra kontor så vidarebefordrar vi dessa.
 
Att göra gott gör gott, det adresserar, Frontits värdeord ANSVAR.

PS! I Stockholm kommer vi snart att arrangera den traditionsenliga soppaftonen för kunderna, inträdesbiljetten är ett varmt plagg. Vi hoppas att alla andra Frontit kontoren gör likaledes. DS!  

 

tisdag 5 september 2017

Vilka känslor väcker en nybakad tidning i brevlådan?

Vaknar alltför tidigt, kl är 3:30, behovet av sömn minskar när man passerat 6:e dagen i fastan. Bestämmer mig för att inte tumla till mig fler nattimmar. Jag bubblar en flaska vatten innan frukost. Tar på mig morgonrocken och går ut ur lägenheten och ner i källaren i hopp om att ingen granne i huset skall se mig. Hämtar två säckar ved och hör till min fasa att någon är i trapphuset, bestämmer mig för att ignorera det. Vem möter jag, jo tidningsbudet. Han bär glädje med sig - nybakade morgontidningar. Jag bestämmer mig för att synda, sätter på en kopp kaffe som skall avnjutas till min, alldeles min egna nybakade Dagens Industri. Jag sitter nu framför brasan, i ena handen en kopp kaffe, andra handens fingrar far över tangentbordet för att förmedla känslan, snart slår jag upp huvudnyheterna i min rosa tidning. 

 Jag önskar alla en glädjens dag, det är de små tingen som ger livet innehåll. Glöm inte att stanna upp, ta en Espresso i baren på ett kafé på väg till jobbet, glöm då inte att byta några ord med personalen. Låt koffeinet hälsa din kropp en god morgon. Sätt dig med en latte på torget på lunchen och ta ett djupt andetag och iaktta alla människor som skyndar förbi, låt det bli en stund av kontemplation.

Glöm aldrig att fylla vardagen med små belöningar och stunder av reflektion, det skapar ett positiv känsla i kroppen.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Ansvar – ta ansvar för ditt välbefinnande, stanna upp och reflektera, glädjen är NU, stressa inte ifrån din själs behov av syre.

Love you all! / Pierre

 PS! Jag missade att tacka tidningsbudet för glädjen han skänker en törstande nyhetssjäl, tänk vad dom orden hade kunna betyda för honom. DS

 


 

tisdag 29 augusti 2017

Behöver jag tala med en psykolog?


 
Jag avslutade helgen på Hooks Herrgård tillsammans med goa vänner från Danderyd, vi har ett årligt återkommande event – ”Golftävling”, det är 20:e året som det utspelar sig. Vissa av oss är riktiga vinnarskallar, andra är från början givna förlorare, jag tillhör den sistnämnda. Jag har många gånger funderat på att gå till en psykolog för att skruva om mitt ”mindset”. Jag hävdar bestämt att hjärnan är dum, den instruerar kroppen att göra det den har i randomminnet. Varför fundera på hur du står, hur du svingar och det som påverkar mest – ”worst case scenariet”? Tyvärr är det just det som händer – det värsta! Trösten jag har när vi träffas är att träffa alla dessa fantastiska vänner, dock lite gråhårigare och i vissa fall lite rundare.  Nu är det inte nyår, men jag har lovat mig själv – jag skall nu göra det jag pratat länge om – jag skall gå till en psykolog för att bli av med ett av mitt största problem inom golfen, jag lyfter blicken innan jag träffar bollen. Det är helt förödande, det går aldrig att få en bra bollträff om du inte har fixerat bollen. Varför lyfter jag blicken när jag vet att jag inte skall göra det? Min övertygelse är att jag har fel fokus.

I jobbet har jag alltid hävdat - fokusera på målet, det som kommer upp under resan löser du där och då. Jag vill nu ändra fokus på golfbanan, jag måste fokusera på var bollen skall hamna, om något ”om” uppstår får jag lösa det då.

Jag behöver träffa en psykolog för  att få verktyg för att ändra mitt fokus.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord, Utmaning & Möjligt, kanske även Prestigelöshet. Om jag släpper på prestigen står jag inte i vägen för min egen framgång.

Love you all! / Pierre


söndag 13 augusti 2017

Är livet enklare om vi snabbt etiketterar varandra?


I stort sett allt är klart, renoveringarna och ombyggnationerna är färdiga, husen målade, gärdsgården uppsatt, det som återstår är strandhuset. Jag går för säkerhets skull runt och konsulterar grannarna, en av dom blir nervös och vår dialog blir inte den bästa. Jag kommer snabbt fram till vilken karaktär han representerar, skönt nu är i alla fall han etiketterad och klar. För några veckor sedan bestämmer jag mig för att lyssna på  P1 sommarpratarna med Jan Josefsson – programledaren för ”Uppdrag granskning”. Jag har sett hans program på TV och har näst intill vetenskapliga belägg för hans politiska tillhörighet. Döm om min förvåning när allt jag trott om honom i stort sett är fel, han är totalt politiskt obunden och hans kritiska granskningar undgår ingen.

Vänner låt oss öppna våra sinnen och låta folk presentera sig själva och träng inte in någon i ett hörn där dom troligtvis inte hör hemma. Lyssna på SR play på P1 med Janne Josefsson, ett av dom bästa ”sommarpratarna” på länge.

Om ni av en händelse undrar så kommer ”han”, grannen få en ny chans, jag skall nämligen ringa honom idag i ett annat ärende.

Frontits värdeord ANSVAR och MÖJLIGT är bra att tänka på när vi möter nya människor.

Love you all! / Pierre

PS! Nu skall jag ta ett morgondopp, sommaren är inte slut än. DS!

 


 





 

 
 

lördag 5 augusti 2017

En svunnen tid


Bitte och jag startar morgonen med att fylla picknickkorgen med dagens lunch, mitt surdegsbröd har en given plats i korgen. Ett par timmar senare fiskar vi upp våra kompisar i Vikarbyn för avfärd till Mora. Dagens ena huvudaktivitet är dressintur från Mora mot Vansbro. Samarbete är ett måste, dressinen är nämligen en tandem, bägge "måste" trampa. Lunchpausen tar vi på en bro över en älv drygt 10 km bortom Mora. Tystnaden, fågelsången och älvens brus är bakgrundstoner som ger lunchen en extra krydda.

Några timmar senare - bilarna glider fram, kromet blänker, en del har nedvevade rutor, vissa höjer en skål när dom passerar, gemensamt är att killen kör och tjejen sitter bredvid. Klockan är kring fem på eftermiddagen, evenemanget är Classic Car Week i Rättvik. Ett antal timmar och många kilometer senare, många öl har passerat, tjejen har nu tagit över ratten. Killen sitter antingen bredvid eller i baksätet, i höger hand en aluminiumburk och de gamla könsrollerna har nu fått ge vika för realiteten att dubbelseendet omöjliggör bilkörning.


Evenemanget består av två kategorier, raggarna och bilentusiasterna. Gemensamt för dessa är att könsrollerna följt med in i 2000-talet, detta kommer snart benämnas som ett kulturevenemang.

Den som gillar gratisrus, kan lugnt sätta sig vid vägkanten och andas in bensinångorna från gamla amerikanare, V-åttorna spyr ut oförbränd bensin och bensinmackarna har öppet dygnet runt.

Kontrasten mellan lugnet och brölandet ger mig anledning till reflektion, Jag sänder en tacksamhetens tanke över samhällsutvecklingen de senaste 70 åren, könsdiskrimineringen och miljön har satts i förgrunden för samhällsdebatten, jag hoppas den kampen fortsätter och aldrig ger vika för nya krafter.

Love you all / Pierre

 

fredag 28 juli 2017

Semester kan vara en utmaning


Jag byter nu tillvaron i Dalarnas Tällberg till skärgården i Vaxholm, från en miljö som är så tyst att du kan höra en knappnål falla, till umgänge med vår dotter Malin och våra barnbarn. Barnen är  tre starka karaktärer, en nioåring (fredsbevararen), en sexåring (revoltören) och en treåring (härskarinnan). Jag äger nu inte min egen tid, att strukturera och planera kan jag glömma, att parera och reflektera är mer användbart. Jag slås av hur nyttigt det borde vara att lägga in en miljö likt detta i en ledarskapsutbildning, miljön skall då vara andras barn och ett totalt 24 timmars ansvar. När allt känns lugnt och fridfullt bryter ett inferno ut. Vi har precis lämnat Grinda värdhus, helt plötsligt kräver revoltören kudden av härskarinnan, jag försöker medla men det visar sig totalt lönlöst. Fredsbevararen kör distraktionstricket genom att sätta sig mellan och högläsa ur en Bamsebok. Vi är på sjön och motorljudet drunknar i gråt och skrik, parterna kan inte enas och vi andra längtar att nattåget snart skall gå.     
Det är lärorikt att kuva sina instinkter och i stället träna i att agera fredsbevarare. Kontrasten mellan dagarnas frenesi och lugnet som lägger sig efter nattning, hur dessa krigare kan få ett så fridfullt anletsdrag, den kontrasten är fullständigt underbar. Nu stävar vi in i hemmahamnen och jag drar snart på mig min egen nattmössa och hoppas på en lång, djup och fridfull sömn.

Tänk vad underbart det är med ett åtta till fem jobb med kunder som inte skriker ut sina behov.

Love you all / Pierre

måndag 3 juli 2017

Varför tror vi alltid det värsta?


 
Jag passerar Tegelbacken i bilen på väg till kontoret, helt plötsligt dyker en gammal händelse upp i bakhuvudet.

Jag är 12 år gammal, jag extraknäcker som cykelbud åt en optikkedja på Kungsholmen och Söder, cykelturerna går mellan dessa butiker. Tegelbacken var en lurig passage som idag inte existerar, då delades gatorna mellan spårvagnar och bilar. En regnig dag i utförsbacken mellan tegelbacken och Stadshuset glider cykelhjulet ner i spårvagnsspåret och nedfärden blev en riktig rysare, vid vänstersvängen slutade det tyvärr i ond bråd smärta.

Jag väcks ur mina tankar av att bilen till vänster om mig plötsligt signalerar att han ska svänga in i min fil, när jag befinner mig jämsides gör han ett kast mot min bil med efterföljande korrigering. Mitt blodtryck får ”all time high”, jag uppfattar situationen som en aggressionshandling. Jag lägger mig nu bakom och tar kort på bilen för att få registreringsnumret. Jag sansar mig snabbt och tar nu en intern överläggning, gjorde han bara ett misstag, satt han eventuellt och knappade på mobilen? På Söder Mälarstrand smyger jag upp vid sidan av honom, sneglar försiktigt, det är en vanlig kille, inga reaktioner från hans sida, han tittar rakt fram och pratar i mobilen. Tänk vad lätt det är att dra förhastade slutsatser som med fel kynne hade kunnat sluta i handgemäng.

Alltför ofta försöker vi legitimera våra reaktioner med ytterligare argument och iakttagelser, varför väljer vi att må dåligt? Hur ofta är vår spontana reaktion korrekt, är det inte så att i de flesta fall är vår snabba slutsats fel. Man måste våga prova alternativa hypoteser och undvika att söka bekräftelse på sin reptilreaktion.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord
Ansvar, ta ansvar för dina egna reaktioner, försök att bringa klarhet och prioritera att må bra.
Utmaning, visst kan det kännas jobbigt att ha fel, men välj lycka.
Skratt, ha distans till dig själv och skratta åt dina egna reaktioner.

Love you all! / Pierre

torsdag 29 juni 2017

En god morgon?


Vaknar kl 04.05 av några pling från mobilen, väljer att gå upp trots att det är 25 min tidigare än planerat. Kl 06.15 kliver jag på t-banan till centralen, den långa slottiden med kaffe och dagens DI gjordes möjlig av några oförargliga pling. Jag går med skyndsamma steg mot avgående Arlanda express, men den visar sig vara försenad 25 minuter p g a växelfel, där försvann marginalen för andra missöden. 07.10 försöker jag passera första kontrollen innan ”security check”, apparaten protesterar men vakten släpper igenom mig efter viss övertalning. Väl i "gaten" vägras jag ombordstigning, klockan är nu 07:20, det är tio minuter kvar till avgång. Övertalning visar sig omöjligt, biljetten för avgång är 24 timmar senare, de ställer sig frågande hur jag kom in överhuvudtaget? Jag vädjar till deras flexibilitet (läs agilt), men trots tillgång till platser och fullgjord betalning, med enbart en siffra fel, NEJ DET GÅR INTE! Jag försöker med - vad hade du själv gjort? Frågan lämnas obesvarad. Jag går ner i avgångshallen och orienterar mig fram till SAS disken, de har biljetter kvar med avgång 08:10 men magnetremsan på mitt kreditkort visar sig vara trasig. Nu gäller det att undvika panikläge, jag ringer Fredrik. Han betalar med sitt kort i direkt dialog med SAS värden. Varför lät de inte mig göra det med mitt kort? Hmm skumt. Innan jag lämnar henne ställer hon en sista kontrollfråga - är returflyget rätt datum? Jepp, det är korrekt, det är idag. Jag måste tyvärr röja att de här biljetterna bokades inte av mig. Om det hade varit första april hade det varit kul, för det är tekniskt omöjligt att flyga tvärtemot den fysiska orienteringen. Jag tackar nu min skapare att det gick att lösa, man bokar inte om sex möten ostraffat.
 En god morgon kan ibland kräva dubbel dos betablockerare. Jag sitter nu på planet till Malmö för massage av sex presumtiva rekryter. Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord UTMANING och MÖJLIGT.                     
Love you all! /  Pierre
 
 

tisdag 13 juni 2017

Ta´t lugnt ta en toy

Jag vrider om nyckeln, motorn startar men det bekanta motorljudet uteblir. Jag öppnar bakdörren och konstatera nöjt att den nya motorn spinner så tyst att det krävs fokus för att höra att den är igång. Vi lösgör tamparna och stävar sakta ur hamnen, på öppet vatten drar jag på så att båten snabbt kommer upp i planing, efter sisådär en distans hörs ett tjutljud, det stör min sinnesro och för tankarna direkt till något allvarligt fel. Jag försöker lokalisera ljudet, men upptäcker då en lång ribb med dubbla motorer som kört upp jämsides med mig. Det är tyvärr inte första gången kustbevakningen stoppar mig för fortkörning. Jag saktar ner så att vi kan töja ihop våra båtar. Generöst nog klockar dom min överträdelse till dubbla tillåtna hastighet. Bitte, min fru ropar till poliserna, hur mycket kostar det? -  2 000 svarar dom, så billigt replikerar Bitte som sällan tar mig i försvar. För att ytterligare spetsa till situationen kompletterar hon med - jag trodde han skulle förlora körkortet!

Jag inser att jag aldrig hade blivit den jag är utan Bittes vassa handlag, jag får ofta mina ”fiskar varma” och därmed uppfostrats till att vara rätt okej, dock blev jag inte helt perfekt. Jag är ingen hyllad hjälte när jag kliver innanför dörren hemma, ofta får jag inget medhåll när jag redovisar ett händelseförlopp där jag är en av huvudpersonerna. Fördelen är att jag stäms till eftertanke, en reflektion som ofta ger situationen perspektiv.

Åter till brottsplatsen - jag vet inte varför jag efter att ha fått boten avslutar med att skaka hand och tacka, kanske på grund av Bittes reflektion att det var billigt, vad vet jag? – det känns i efterhand korkat. Bittes reflektion var inte att bötesbeloppet var lågt, hennes reflektion var att det kanske skulle rendera i indraget körkort.

Jag kör nu de sista metrarna laglydigt och får samtidigt en skopa ovett av min lagvigda.

Vilka värdeord på Frontit adresserar detta? Det är svårt att säga, men kanske Prestigelöshet, mucka inte inför öppen ridå, Kostnadsmedvetenhet, acceptera straffet om du inte vill få ytterligare förelägganden.
Hur som helst. Det var en fantastisk dag och då jag ett par dagar senare blev tagen två ggr inom loppet av en timme, men frisläppt med förmaningar i bagaget har jag insett att undvika jäkt har flera implikationer, du har tid för betraktelse och kontemplation.

Det fanns en reklamslogan för många år sedan – ta´t lugnt ta en Toy, det skall bli min nya melodi.   
Love you all! / Pierre





tisdag 30 maj 2017

Har löfte ett värde?

Trafiken in till stan flyter på utan störande stopp, tankarna får inget riktigt fäste, en tråd skapar en annan tråd, men så helt plötsligt blinkar det till – vad är ett löfte?  Ett löfte skapar en förväntan på ett visst givet utfall. Om jag lovar att hämta barnen, köpa mat, städa hemma så förväntas att jag tar ansvar för det.

Löftet har olika valör beroende på sammanhang, att jag lovar att komma i tid eller att bokningssystemet kommer vara i drift får olika konsekvenser om det inte infrias!



Att inte infria löften tär på förtroendet, jag köper Volvo för att jag vet att Volvo står för säkerhet, trygghet och bra andrahandsvärde, Volvo har laddat varumärket med ett antal löften. 

Den fråga vi alla måste ställa oss är: Vad är mitt löfte – hur vill jag bli uppfattad? Löftet blir i dess yttersta form konturerna av oss själva. 
För företag blir löftet den del av varumärket som styr kundernas val. Varför köper folk produkter från Apple? Vad ligger i deras löfte? När varumärket är tillräckligt starkt ärver kunden del av identiteten från varumärket. Vilka personlighetskaraktärer väljer BMW före Mercedes, eller Samsung före Apple?

Den stora frågan alla företag måste ställa sig - hur vill vi uppfattas, vad vill vi stå för, vad är våra värden?  
På vårt företag, Frontit vill vi att dom anställda ska utmana sig själva genom att ställa ut löften som stretchar lite extra, det finns alltid en livlina i kollegerna. Man måste våga för att vinna, man måste vara möjlighetsorienterad. Om man tar ansvar och håller sina löften blir man trovärdig i det långa loppet.

Love you all! / Pierre

onsdag 3 maj 2017

Kan ångesten vara din vän?


Pastorn kommer fram till mig, jag är på kollo på Blidö, han säger till mig att jag skall vittna inför församlingen samma kväll. Jag är för liten för att protestera, 8 år gammal är jag en av dom yngsta på kollot. Dagen hasar sig fram, när tältmötet drar igång annonserar pastorn att jag skall vittna om mitt möte med Jesus. På darrande ben äntrar jag scenen, mitt möte med Jesus hade fram till den dagen lyst med sin frånvaro, nu ville inte ens huvudpersonen för mitt framförande hjälpa mig,  allt fullkomligen allt gick fullständigt fel. 

Händelsen satt som en fästing på min hjärna fram till 30 års ålder. Klaustrofobin, att behöva göra bort sig inför publik tenderade att ockupera mig totalt. Beslutet blev en kurs i presentationsteknik på "Svenska Managementgruppen", efter det första publika framträdandet och den påföljande personliga uppföljningen ställde kursledningen frågan, vad gör du här? Jag fick se filmen och kunde inte ens själv se min egen nervositet.         


Vi är nu framme I början av 90-talet, jag är drygt 40 år, jag ligger på soffan hemma, solen sipprar in mellan grenarna och lämnar ljusspår i vardagsrummet. Många frågor passerar revy, skall jag ställa in? Har jag något bra skäl för att inte ställa upp? Jag känner mig illa rustad, men samtidigt för feg att inte infria mitt löfte. Jag hade blivit tillfrågad att vara huvudtalare på en stor konferens, jag sa "ja" och valde själv rubrik ” hur kommer internet att påverka företagen”?. Nervositeten dirigerar nu mina tankar och gör förberedelser omöjliga.  Jag bestämmer mig för att ändra den mentala bilden för föredraget, jag visualiserar nu hur jag ”äger” publiken och hur föredraget blir en succé. Pulsen övergår i normalläge och tiden ägnar jag nu åt research och snickrar parallellt ihop ett presentationsmaterial. Allt går enligt plan, givetvis stack både puls och blodtryck iväg innan ”ridån gick upp”, men föredraget blev mycket uppskattat och jag fick frågan om fler ”standups”.
Mitt framgångsrecept för att göra ett bra framträdande är körschema, mental förberedelse och använda affirmationer som en vän, inse samtidigt att ångesten en förutsättning för ett bra framförande.

Detta adresserar Frontits värdeord
Ansvar - ta tag i dina rädslor,
Utmaning - utmana dig själv annars förlorar du dig själv,
Möjligt - du kommer att lyckas .



 


Love you all / Pierre




 

måndag 10 april 2017

Kärleken måste segra över hatet


Jag bestämde mig för att göra tidig fredag, hämtade min fru med destination Vaxholm, telefonen satte jag på ljudlöst. Innan middagen på Rindö gjorde vi en avstickare till Vaxholms golf för att "ta några korta" hål. Plötsligt ser jag en intensiv sms trafik där sista "messet" innehöll "jag mår bra", Jag ögnade snabbt igenom trafiken för att kastas från lugn in i ett kaos som saknar motstycke. Det första var att kolla att familj, vänner och kollegor var i säkerhet. En helt absurd känsla av panik infann sig plötsligt, i flödet fanns även skottlossning på Fridhemsplan och att regeringskansliet var utsatt för en attack. Vi informerade oss nu om det aktuella läget och tog därför beslut om att efter middagen övernatta på Stegesund.

Söndag kväll, bilderna som nu strömmar ur nyhetskanalerna med tiotusentals personer som samlats kring Sergels Torg för att hedra minnet av offren för terrorn och protestera mot hatet var en av de mäktigaste bilderna jag någonsin sett. Om terrorn inte påverkas av detta så vet jag inte vad som kan påverka dessa i många sammanhang marginaliserade människor som saknar mening och innehåll med sina liv.

Enigheten är medlet mot intoleransen och främlingsfientligheten som kan bli följden om hatet får fotfäste. Vi får dock aldrig glömma att integrationen inte bara är ett modeord inom politiken, det är en realitet, dock har det ingen koppling till fredagens terrorattack. Men om vi inte löser utanförskapet och kan integrera våra invandrare i det Svenska samhället så finns det fler presumtiva offer för rekrytering till dessa nätverk.

Manifestationen demonstrerade på ett överväldigande sätt att terrorn inte lyckades ockupera vår rädsla. Folk från alla världens hörn var på Sergels Torg, kvinnor och män, gamla som unga, alla höll i varandra och visade på samling, civilkurage, deltagande och total enighet mot våldet och hedra minnet av offren. Låt oss ha kvar dessa bilder, det finns många med oss som sluter upp och fredar vår öppenhet och vår demokrati, ingen skall skrämma oss till tystnad och intolerans.    

Jag hoppas innerligt att vi är begåvade nog att inte uppfyllas av hat, det som sker är urskillningslöst, det går inte att skydda sig mot. Det utförs av människor som drivs av en vanföreställning i tolkningen av sin egen religion som inte borde ha plats i ett civiliserat samhälle, men det kan om vi inte står enade skaka liv i ultrahögern, låt oss inkludera och inte exkludera, låt oss älska inte hata.

Love you all! / Pierre

tisdag 4 april 2017

Repetera dina affirmationer, ha en tydlig målbild och bli en vinnare


Jag står lätt framåtlutande, ryggen svankar, jag försöker med projicering visualisera bollbanan. Jag gör några provsvingar, en instruktör skulle troligtvis godkänna rörelsemönstret. Jag kliver fram till bollen, slaget blir inte vad jag tänkt mig, bollen tar en riktning som inte korresponderar med min mentala förberedelse, bollens närvaro störde min affirmation och det inövade rörelsemönstret försvann, när kroppen gjorde en annan rörelse  reflekterade hjärnan att det här kommer inte att gå bra.
 
 
Jag är totalt förberedd inför stundande förhandling, motparten uttalar helt plötsligt någonting som aktiverar min reptilhjärna.  Jag reagerar på ett sätt som inte ingick i förberedelsen, jag är i gungning och befinner mig nu i okänd terräng. Jag luras längre och längre bort från strategin och resultatet är långt ifrån målet med detta möte.
Athur Ashe mötte Jimmy Connors i finalen i Wimbledon, alla bettingbyråer hade Jimmy som slutsegrare. Arthur Ashe tog ledningen, vid varje sidbyte läste han en lapp. Arthur Ashe vann i tre raka set, experterna ställde sig helt oförstående, hur kunde detta hända och vad stod det på lappen? Arthur Ashe hade innan matchen kommit fram till en strategi mot Jimmys sluggertennis, returnera alla slag med ”lösa bollar”. Strategin var så enkel så att även en idiot kunde komma ihåg den. Frågan var - varför lappen? Svaret var enkelt, när framgången kommer är det lätt att glömma strategin. Omvänt kan man säga - om det tar en vändning som du inte tänkt dig, glöm inte målet och strategin. 

 Om jag minns rätt så genomfördes en test med två handbollslag, ett lag tränade handboll och ett lag ägnade sig 100% åt mental träning. Vid skarpt läge var det ”mentala” laget vida överlägset det ”fysiska”.

Träning i utövningen, oavsett sport eller profession är givetvis en grundförutsättning, men det som skiljer ”okej” från ”exceptionell” är målbild, strategi, mental träning och ha ”trix” för att inte tappa orienteringen. Vissa golfspelare, rycker ett par ggr i kepsen innan de slår ut, vissa förhandlar aldrig med korslagda ben, alla ”trix” är till för att inte tappa orienteringen och strategin.
Detta adresserar Frontits värdeord, Utmaning och Möjligt.
Love you all! / Pierre
 
 





söndag 12 mars 2017

Vårens livskraft


Plötsligt känns kroppen som fylld av den finaste champagne, det bubblar och spritter. Solen värmer, fåglarna stämmer upp i den finaste serenad. Jag tror essensen är det spirande livet, allt får energi, blommorna skjuter upp ur jorden, knopparna i buskar och träd slår ut, den förlamande isen bryts upp, kosläppet står för dörren. Plagg efter plagg kan plockas av och vi kan blotta vår bleka lekamen inför solens varma skönhet. Var helst jag vänder mig är det liv, liv och åter liv. Det finns ett hopp om ljus, värme, långa dagar, varma bad, cykla på sandfria vägar, gofika i en solglänta, kratta, elda, vårrusta och förbereda det som legat i träda över vintern. Nu kan man drömma om en lång, regnfattig sommar med många bad i varma sjöar och få torka de sista dropparna från en av havsvattnet skrynklig kropp. Tänk att få dra ett nymanglat lakan över en lekamen som fått andas frihet. Tänk att vakna upp i ottan av en sol som glatt hälsar oss alla en god morgon till en orkester som sjunger i näbben på varandra.

Livet är NU, det är ett leende, det är vänlighet, generositet, en snäll kommentar och uppskattning. Vi måste unna oss att inte ta någonting för självklart. Du är inte självklar, inte dina vänner, din familj, ditt hem, vår demokrati, vår allemansrätt. Låt oss sjunga till livets ära. Ta ansvar, mata din kropp och knopp med allt som nu står för dörren.

Livet känns oändligt, när våren segrar över vintern är det vackert, det är fyllt av nya möjligheter.

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt, Möjligt och Ansvar.

Love you all! / Pierre  
 

 

onsdag 8 mars 2017

Är det bara höljet som åldras och innanför finns den lilla jag?

Hyfsat långt upp i ålder slog jag alltid upp sista sidan i morgontidningen för att kika på seriesidan, whats new? Jag känner igen beteendet än idag, men intresset för serier försvann innan jag fyllde 30. Nu har ytterligare drygt 30 år passerat och upptäcker då att beteendet kommit tillbaka, den stora skillnaden är att jag får mitt morgonbehov via nyhetsflödet i datorn, Svenska Dagbladet har ersatts av Microsoft News. Nu är det inte längre Fantomen som väcker mitt intresse utan Donald Trump. Det väcker exakt samma nerv, korta spännande sekvenser som följs upp dagen därpå med nya korta spännande sekvenser. Frågan är, vad skall jag ersätta Donald Trump med när jag placerar honom likt Fantomen hos madame Tussaud?

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt.

Love you all! / Pierre

 
 
 

onsdag 1 mars 2017

Finns det "en man som heter Ove" i var och en av oss?


Flyget Malaga – Stockholm är försenat, jag sätter mig nära gaten för att inte hamna för långt bak i kön till incheckningen. När kön antagit en längd av sisådär 30 meter manar min erfarenhet att det är dags att ta position. Risken om man bordar planet för sent är att bagagehyllan är full. Jag upptäcker efter en stund en ny kö som inte borde existera, jag tipsar gruppen framför mig att byta kö, annars löper vi stor risk att successivt hamna längre och längre bak, tyvärr får jag inget gehör, jag tar då beslutet att själv göra det. Puh, nu flyter det på bättre och kön bredvid fortsätter att bromsas upp.

Efter ”boarded completed” startar nästa terror, mannen bredvid mig har bestämt att tömma hjärnan på allt innehåll. Efter en evighet informerar jag honom att han pratat utan avbrott i två timmar. Hans flickvän erbjuder sig då att sätta sig mellan oss så att han kan tömma dom sista resterna av innehållet.

Helt plötsligt känner jag att personen bakom drar mitt ryggstöd bakåt med risk för att jag kommer att konvertera till en blöt fläck någon annanstans. Men innan jag tar itu med katapultmannen bakom mig slår det mig plötsligt, jag vill inte ta rollen som  ”En man som heter Ove”. Jag ler inombords och bestämmer mig för att be mannen med den tömda hjärnan om ursäkt och ge honom en klapp på axeln. Jag kan förstå honom, med så mycket innehåll kan man behöva göra sig av med en del.
😉

Nu känner jag att adrenalinet lägger sig i depå igen. Vänner lev i frid och fred, undvik att bejaka dina reptilreaktioner, ta ett djupt andetag och tänk hakuna matata.

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt, Möjligt & Ansvar  

Love You all! / Pierre 

torsdag 2 februari 2017

Vad är relevant?


Tiden har aldrig stått stilla, evolutionen pågår oavbrutet, det är ingenting som någon kan hindra.

Ordet relevant är synonymt med ”adekvat”, ”viktig”, ”ha betydelse”. Frågan är om presidenten som tillträtt efter Obama är relevant, eller om han med sina ambitioner att vrida klockan tillbaka kommer att skapa en regression av historiska mått. Enligt psykoanalytikern Sigmund Freud är regression ”en slags försvarsmekanism som leder till en tillfällig eller långvarig återgång (regress) av jaget till ett tidigare utvecklingsstadium istället för att hantera oacceptabla impulser på ett mer vuxet vis”.

H&M lämnade i tisdags sin kvartalsrapport, dom har historiskt haft som mål att öka antalet butiker med 10-15% per år, det målet är inte relevant idag? H&M hade 682 butiker vid millennieskiftet och idag 4 351 butiker. Dom har nu ändrat sitt mål från procentuell ökning av butiker till procentuell ökning av omsättningen, det procentuella målet 10-15% kvarstår, men medlet är ett annat. Det kan innebära färre butiker och mer handel över nätet, H&M anpassar sig m a o till marknadens förändrade köpbeteende.

Uber ”mäklar” persontransporter den digitala vägen, en ”HUB” som knyter kund & transportör närmre varandra. I vissa städer försöker man stoppa initiativet genom att ändra lagen. Uber som har en skalbar lösning erbjuder nu även samma lösning mellan restauranger och konsumenter, med den skillnaden att transportörerna är cyklister.

Frågan alla måste ställa sig, är jag relevant idag?, eller är jag eventuellt en bakåtsträvare. En typ av bakåtsträvare är personer som vägrar att delta i utvecklingen, de kan då stå vid sidan av och recensera det som händer, men aldrig ha egen adekvat uppfattning.

Kunden släpptes in i lagret på Ikea när butiken i Kungens Kurva brann. Personalen hann inte hämta och montera möblerna i den takt som de REAdes ut, lösningen blev att kunden fick ta över del av ansvaret för att expediera sig själva. Det blev ett konkurrensmedel för Ikeas globala expansion. Kreativt, smart och definitivt inte uppfunnet av dom som satt på läktaren, det uppfanns i verkligheten. 


Varje företag måste ställa sig frågan - är vi relevanta för våra kunder? Det har flera perspektiv, dom två viktigaste är kunderna och medarbetarna. Sättet att förändra och utveckla verksamheter går mer mot evolution än revolution. Medarbetarna måste undvika läktarplatserna, att recensera vad andra gör skapar ingen rörelseenergi och bygger inga bra företag. Bestående och värdeskapande förändring skapas av aktiva och engagerade medarbetare.

Detta adresserar Frontits värdeord Möjligt, Prestigelöshet & Ansvar

Love you all / Pierre
 

torsdag 19 januari 2017

Vi alla kan göra 2017 till ett fantastiskt år!






En hel värld håller andan, året är 1999 snart skall årsklockan slås om till ett nytt millenium. Dramatiken är total, kriser väntar bakom hörnet, flygplan kommer att störta, patienter med övervakning på sjukhus kommer att avlida, tickande bomber kommer att utlösas. Vad hände - ingenting!

Nu 16 år senare tillträder en ny president i USA, demokratiskt vald, men en hel värld håller andan, vad kommer att hända? Enligt Dalai Lama har vår överlevnad varit - och kommer att fortsätta vara - beroende av vår inneboende godhet. Vår hänsyn till varandras känslor på en enkel mänsklig nivå är mycket mer effektiv och betydelsefull än lagstiftning. Han säger, citat: "Jag är övertygad om att människan till sin natur i grunden är vänlig, inte aggressiv. Och var och en av oss har ett ansvar att handla som om alla våra tankar ord och handlingar är viktiga. Våra liv har både syfte och mening."

Personligen hoppas jag att vi inför det nya året går framåt, låt oss ta hand om 2017 som än så länge är ett oskrivet blad. Fyll det med glädje, hopp och innehåll. Gör varje dag till någonting att minnas, låt oss när året är slut känna stolthet. Låt ANSVAR bli ett ledord. Om alla tog ett litet steg kan vi förflytta berg.

Bjud omgivningen på ett leende, en kaffe, en måltid, en tjänst - allt som ger vardagen innehåll, ser du en kollega som inte mår bra eller en verksamhet som inte fungerar  – hoppa ner från läktaren, gör något, agera

Vi alla kan göra 2017 till ett fantastiskt år!
Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar.

Love you all! / Pierre