Tänk att gott kan göra så gott...

Tisdag efter jobbet slinker jag in på Hemköp, köper en bit lax, 3 timmar senare blir jag akut magsjuk. Två dagar efter incidenten går jag in på Hemköp igen, efter lite ordväxling kompenseras jag för den skada laxen skänkt mig. Släntrar därefter omkring i butiken, plockar på mig de varor jag behöver, hamnar som nr fyra i kön till kassan. Jag ser då att den gamla damen som står längst fram har problem. Jag går fram och frågar, vad är problemet? Kassörskan förklarar att 500 sedeln inte accepteras av scannern och damen saknar andra betalningsmedel. Jag erbjuder mig att betala hennes skuld, stoppar in mitt kort och knappar in koden och önskar damen en trevlig kväll. Hon börjar nästan gråta och har jättesvårt att inte tillräckligt uttrycka sin tacksamhet. Jag går tillbaka till min plats i kön och de två damerna som är före mig formligen vräker superlativ över mig, kassörskan gör detsamma och det sista jag ser av den gamla damen när hon är på väg ut genom butiken, är hennes fantastiska, goa, tacksamma ögon. Jag kommer aldrig glömma detta. Tänk att gott kan göra så gott.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Möjligt och Ansvar.

 

Love you all! / Pierre

      
  

Slå inte på sleepmode för tidigt!

Apelsinen smyger sig upp i öster och kroppen träffas nu av värmande strålar, morgonen dallrar av förväntningar, frukosten är fylld av nyttigt bränsle som förlänger livet ytterligare några timmar. Dagen som skall fyllas med innehåll kommer bara bestå av en  ”måste aktivitet”, resten skall få vara ett oskrivet blad. Jag startar direkt med ”måstet” för att därefter förbereda hjärnan på ”sleepmode”. Efter mission completed, drar jag igen ytterdörren, tar trapporna ner, lägger soppåsarna i bilen och styr kosan mot återvinningsstationen. Efter uträttat värv parkerar jag bilen och upptäcker då att hjärnan hamnade i ”sleepmode” lite för tidigt, nycklarna till lägenheten ligger i lägenheten. En inte helt oviktig detalj  - jag befinner mig i Spanien. Jag ringer min Spanska hantverkare som bor i Nerja, tyvärr dör telefonen p g a strömtorsk. Jag haffar två personer som kommer gående på gatan, yes,yes, yes dom har laddarsladd i sin lägenhet. En halvtimme senare har jag tillgång till min telefonbok, då kommer jag på en ”smart” tanke, jag ringer på hos grannen i grannhuset, jag inviger dom i min situation och ber samtidigt om audiens att ”planka” över deras 2 meter höga mur in till min terrass. Till saken hör att vi har lägenheterna högst upp och fallhöjden kan motverka den bästa frukosten. Jag kommer precis upp på krönet och ser då att jag haft sinnesnärvaro att låsa dörrarna till terrassen. Jag väljer då att stressa upp städerskan som lovar att möta mig mellan två arbetspass, samtidigt ringer min hantverkare tillbaka och meddelar att han är på väg med nyckel. Jag tar då ett snabbt belöningsbeslut, tar bilen ner till byn, beställer en dubbel espresso och en croissant. Denna underbara dag som skulle vara fattig på måsten fick en rivstart, belöningen är en betablockerare och dubbel blodtryckssänkare. Väl i lägenheten väntar terrassen, solsängen och apelsinen som för länge sen övergått från rött till gult.

Detta kunde ha adresserat Frontits värdeord  Kostnadsmedvetenhet, men plankningen byttes ut mot hantverkskostnad, dock adresserar den värdeordet Utmaning, puh jag slapp sova ute.

Love you all / Pierre