Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre  

Är du så dum så att du tror att du kan göra skillnad

Jag föddes på 50-talet och antalet bilar var väl en på var 10:e familj. Det vanligaste sättet att ta sig fram på var cykel, till fots, spårvagn, eller tåg. I vår familj hade vi inte råd med kött i veckorna men till söndagsmiddag var det fest, då åt vi tillagad höna i tryckkokare. Jag hade bara ett par skor, dom fick duga såväl till fest som till fotboll. Avokado, mango, melon kunde jag inte ens stava till.

Nu är det annorlunda, vi har kommit till en punkt då vi överkonsumerar allt - från mat, resor, kläder, bilar, båtar, ja allt.

Men vad är absolut minimikravet för att vi skall må bra? Det är enkelt, det är tillgång till frisk luft, rent vatten, tak över huvudet och ett arbete att gå till! Det borde gälla alla oavsett var vi bor.

Vad kan jag då göra för att bidra till en bättre värld, ja det kan vara så enkelt som att ta ansvar för hur just jag lever, minska mitt avtryck och dela med mig av mitt överflöd. 

Men kan verkligen jag göra skillnad - ja kika på dessa sidor och gör något, allt är mer inget.

Klimatkalkylatorn - Världsnaturfonden WWF

Love you all! / Pierre

Jag fryser - vem kunde tro att jag skulle bli hemlös.....

Mission completed, vaktavlösningen på Lidingö är nu klar, jag pussar barnbarnen och dottern adjö.

Jag ställer mig i kvällskylan och väntar, nu ser jag spårljusen från bussen, kliver på och sätter mig i ett av sätena nära chaffören. Bussen passerar nu Lidingöbron, Hjorthagen och bromsar ljudligt in vid Östra Station. Den gamla damen i busskuren reagerar inte.  Jag kliver av och kan inte släppa tanken - lever hon, eller? Nu ser jag, hon sover, bredvid henne ligger hela hennes bohag i en kundvagn. Jag kan inte låta bli att gråta inombords, vad har hänt med vårt samhälle? Hur kommer det sig att en gammal dam, troligtvis pensionär är hemlös?

Vi som bor i varma hem kan tycka att det är mysigt med mörkret och kallgraderna som sakta men säkert smyger sig på, men vad har dom hemlösa att se fram emot?

Jag uppmanar nu alla - töm era garderober på varma kläder och skor som ni inte använder, låt oss dela med oss till dom som saknar tak över huvudet. Det är bråttom för nu blir det bara kallare för varje dag som går.

Våra kontor, från Malmö i söder till Sundsvall i norr kommer nu att anordna grytaftnar för alla som vill lämna bidrag till VÅRA hemlösa - varmt välkomna. Ni kommer att få en inbjudan och saknar ni den så hör av er till Frontit - Malmö, Norrköping, Stockholm, Örebro, Västerås eller Sundsvall.

Love you all, sluta aldrig bry er! / Pierre

PS! Personen på bilden har ingenting med damen jag mötte på Busshållplatsen att göra. DS!    

Rätten att få vara mig själv!

Jag går med frukostbrickan mellan köket och tv rummet, tankarna roterar kring - vem är jag? Jag slås av att detta är en fråga som ständigt gör sig påmind. Med åren har jag blivit mer rak, jag vågar uttala min åsikt, oavsett om den gör ont eller är till glädje. Det kan förhoppningsvis vara motsatsen till "hänsynslös hänsyn".

I lördags var Bitte och jag på födelsedagsfest, med stort F. En av deltagarna, låt oss kalla honom Sture, uttryckte i sitt tal till LG, det är tack vare LG som jag lever. Vid en av hälsoundersökningar- na fick Sture följande besked, stoppa dina pensionsinbetalningar och använd i stället pengarna till att leva, du har enligt mina beräkningar bara fem år kvar. Efter det smärtsamma beskedet står han här många år senare, friskare än vid beskedet han fick vid läkarundersökningen. Han tog tag i problemet och gjorde någonting åt det. LG's besked kunde ha lindats in men frågan är om det gett samma effekt som det LG lämnade.

Jag drar mig till minnes när jag "på volley" sa till en kompis, du har en förmåga att göra dig lustig på andras bekostnad. Det var en reaktion i en dialog vid just haft, han tog det verkligen till sig och vi fick ett oerhört bra samtal.

Åter till mina funderingar mellan köket och vardagsrummet- vem är jag? Jag har haft förmånen att vara mitt allra bästa jag i bygget av Frontit. Men jag var inte det i bygget av Frontwalker. Varför? Svaret ligger nära till hands, när det inte finns "trust" i en organisation, när vi inte kan lita på varandra, då låter vi ofta den icke konstruktiva delen av oss komma fram. Låt oss i dessa lägen ta ett kliv tillbaka och vara konstruktiva, Låt oss påverka det vi kan påverka och lägga saker vi inte kan göra något åt, åt sidan.

Jag tror att alla människor hela sitt liv brottas med frågan, vem är jag egentligen? I alla fall har jag alltid gjort det och gör det fortfarande, det kanske beror av att det tar tid att lära känna sig själv!

Love you all! / Pierre

First impression last, jag hamnade i fel kategori......

Jag släntrar in på ICA i Arninge, uppdraget är att köpa en tvättställning och lite mat. Jag väljer en kassa med kort kö. Väl framme - alla varorna scannade, får jag meddelandet all datatrafik är nere, du kan hämta ut kontanter i bankomaten vid utgången. Nope, den fungerar inte heller. Jag passerar en lång kö i en annan kassa, jag ropar till kön, är det någon som har swish och femhundra kronor? Alla tittar skräckslaget på mig, jag uppfattas kanske som en väskryckare? Jag väljer att gå tillbaka till "min" kassa. Vi löser nu frågan med betalningen då kassören upptäckt att det är bara ICA korten som inte fungerar. När jag passerar ett fönster ser jag mig själv, huvudet täckt av en svart mössa, skitigt klädd och med solglasögon. Vem skulle inte bli skraj när en "sån" med det utseendet äskar 500 kr med hög röst.

First impression last.

Love you all! / Pierre

Om jag misslyckas är jag misslyckad?

Oavsett sammanhang måste du kapitalisera på dina resultat. Om det "bara" är ett totalt felsteg måste du vara ärlig och transparent mot dig själv och inte skylla på omständigheterna, annars löper du risk att göra om samma misstag igen. 

”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat” Albert Einstein. 

Glöm aldrig att ett icke förväntat resultat kan vara en helt brilliant upptäckt. Försök se resulatet ur flera perspektiv, först då kanske du upptäcker diamanten som för ett blint öga är osynligt. 

Röntgen
När den tyske vetenskapsmannen Wilhelm Röntgen 1895 upptäckte röntgenstrålningen var han egentligen ute efter något helt annat.

Penicillin
Alexander Flemings upptäckt av penicillinet 1928 är ett av de mest välkända exemplen på helt slumpmässiga upptäckter som har varit till stor nytta för mänskligheten.

Tennis

En enig journalistkår ansåg att Bjön Borg för att bli en bra tennisspelare måste sluta med dubbelhandsfattningen. Björn blev en av de största tennisspelarna genom tiderna pga av sin spelstil och den blev också stilbildande.

Keep on svinging
Misstag, misslyckanden och att bryta mot konventionerna är vägen till framgång.

Love you all! / Pierre

Ett samtal bort - sluta aldrig bry dig.......

Jag skyndar genom korridoren på väg till nästa föreläsning, jag frågar i förbifarten en av mina kolleger, allt väl? Svaret föranleder mig att stanna upp. Kurt - han heter inte det, men det underlättar skrivandet - berättar nu vad som hänt. Efter ett tag tittar jag på klockan och inser att om vi inte skyndar oss kommer vi att missa våra respektive föreläsningar. Jag föreslår att vi skippar dom och ägnar tiden åt vårt samtal. Kurt är oerhört öppen och berättar om vad som hänt, det ger mig möjlighet att ge mina reflektioner och förslag på nycklar som han skulle kunna använda. Vi avslutar samtalet med en bamsekram. Dagen därpå i korridoren ser jag Kurts ryggtavla, jag ropar GODMORGON, han stannar upp och vi gör nu sällskap. Jag får nu återkoppling på gårdagens samtal. Pierre, du skall veta att vårt samtal igår betydde oerhört mycket för mig. Jag blev djupt berörd och det föranleder mig att dela med mig för att influera oss alla. Vi må aldrig sluta att bry oss, det stavas ANSVAR.

Kurt jag vill tacka dig för förtroendet och samtidigt säga jag finns bara ett telefonsamtal bort, dra dig inte för att ringa.

Till alla som läser detta, tänk vad ofta vi bara rusar vidare och på frågan - allt väl?, lyssnar med ett öra och avslutar med annars då? Att bry sig innebär ömsesidig respekt, närhet och näring.

Love you all! / Pierre