Rädd för konfrontation

Det här blogginlägget skrev jag för några år sedan, men inser att det är mer aktuellt än någonsin, våra värdeord innebär bl a "prata till någon, inte om någon". 

Telefonen ringer (på den tiden var det fasta linjer) en bakelitlåda med en nummerskiva och en sladd som försvann in i väggen. I andra änden av sladden tar konsultchefen upp ett problem, problemet är Anders som inte faller inom ramen för det normala. Anders och jag är konsulter som är inhyrda för att programmera nya administrativa system på Astra. Anders har troligtvis p g a av läggning och uppväxt inte blivit uppfostrad i vikten av hela och rena kläder och personlig hygien. Idén som konsultchefen lanserar är att han, jag och systemchefen skall träffa Anders i ett möte för att ta upp dessa frågor. Jag mår inte alls bra av strategin, den luktar mobbing. Jag är 24 år inhyrd som konsult, jag känner inte Anders, men jag anser att strategin är feg och rena avrättningen. Jag tar mig nu upp till nästa våningsplan Med stor ångest väljer jag nu att knacka på Anders dörr, jag frågar honom om han har tid för ett möte. Jag presenterar mig och vi har ett långt "lära känna varandra" möte innan jag går in på syftet med mötet. Jag väljer att ge honom perspektiv på hans sätt att klä sig, stå och gå. Det marginaliserar honom i alla sammanhang. Anders är inte dum, snarare tvärtom, oerhört intelligent. Han frågar mig vad jag tycker att han skall göra och efter ytterligare en kvart av tvåtimmars mötet ber han mig att vid tillfälle göra honom följe för att komplettera garderoben, vilket jag förklarar för honom att det får han lösa själv.

Jag lämnar därefter rummet med sprängande huvudvärk och Anders säger innan jag stänger dörren, jag skall inte strypa dig för det du sagt. Jag inledde nämligen mötet med att säga att du är välkommen att strypa mig om du misstycker kring det jag har att säga dig.

Drygt en vecka senare är jag efter en semesterresa tillbaka på Astra, en av de anställda viskar till mig, kolla in Anders? När jag nu möter Anders möter jag en ny kille, nya kläder, skor, nyklippt, en total scenförändring. Sen den dagen var jag Anders kompis, han kom ofta och pratade med mig om allt möjligt. Givetvis var Anders sitt gamla jag med alla dom egenskaper en person kan ha som faller utanför ramen. Men mitt första möte med Anders och effekten av det lärde mig mycket.

Jag fick hans respekt, jag viskade inte bakom hans rygg, jag konfronterade honom, allt beroende av att jag inte klarade av konsultchefens strategi, det hade varit en avrättning. 

Detta adresserar  Frontits värdeord, Utmaning, givetvis löper du risk att det kan gå snett, men lyckas du bygger du relationer. Ansvar, var ärlig - kommunicera med varandra, men var lyhörd och ödmjuk.

Love you all! / Pierre