Passion for work

Jag har en lösning på problemet, myntar min idé och blir genast motsagd, han har en annan idé. Han har köpt en uppblåsbar barnroddbåt och kommer att använda den för att lösa problemet. En brilliant men riskfylld idé om man inte är rädd för att bada. Problemet som skall lösas är en el dragning som skall gå under sjöstugan ut till västra nocken på bryggan. Min lösning som han förkastar är att lägga kabeln på botten och när vattentemperaturen är okej simma under bryggan och klamrar upp den underifrån. Elektrikern anländer i tid och jag frågar om han har en pump, nope, han blåser upp den själv. Bara tanken på mängden luft som skall fyllas m h a lungorna gör att det snurrar i kolan på mig. Jag tar fram en kompressor som han kan använda, lämnar Stegesund för en familjeträff i Tessinparken. Det är nu dags att fira gammelmormor på mors dag.

Några timmar senare kommer jag tillbaka och plastroddbåten hänger livlös över en av stolarna. Inser att det här har gått överstyr. Plastroddbåtar är som plastmadrasser, bara en skarp kant från pyspunka. Kommer upp i stora huset och får svaret, jo, allt har gått bra, kabeln är dragen klamrad och klar under bryggan. Det var lite besvärligt med sjöhävningarna när stora båtar åkte förbi, men det gick bra. Allt annat som skulle dras i och under sjöstugan är också klart.

Problemen med dom nya el dragningarna har ockuperat mitt huvud, men nu har denna hjälte fixat allt.   Smaka på ordet "hantverk".

Love you all / Pierre

PS! Jag saknar er alla, hoppas på att se er snart. DS!

       

Misströsta inte allt kommer att ordna sig

Vissa av oss har en anhörig eller nära vän som gått bort, andra brottas med att till alla medel rädda sitt livsverk som hotas av nedläggning, eller en trygg anställning som plötsligt upphör.

Det finns ett talesätt, "tiden läker alla sår" och i stunden kan det vara svårt att relatera till alla klämkäcka talesätt, men dessa har uppstått ur lång livserfarenhet. En motgång kan i stunden och nuet kännas outhärdlig eller oöverstiglig, men efter natt kommer dag.

Jag hörde en cyklist intervjuas på radion för ett antal år sedan, hon blev påkörd av en buss och hamnade under bussen. När chauffören stänger av och kliver ur bussen, sänks bussen och hon kläms mellan bussen och asfalten. Hon krossar bäckenet, får allvarliga skador på ryggen och knäcker ett antal revben. I intervjun säger hon att det är det bästa som hänt henne, hon var fortfarande under rehabilitering, men hon har aldrig varit så lycklig som nu. Livet har fått andra värden och hon lägger ingen energi på trivialiteter, hon är mer livsnjutare, hon lever här och nu.

Sluta aldrig fightas, vårda ditt sinne, minne och kropp, fortsätt att mata det med innehåll, livet är NU.

På en promenads avstånd finns kontemplationen, reflektionen och ventilationen - naturen har aldrig varit så viktig för syresättningen som nu. Stäng av TV'n och gå ut och krama ett träd, eller sätt dig på en sten, eller gå slalom mellan träden, naturen är din vän och ditt livsrum. Misströsta inte allt kommer att ordna sig.

Love you all / Pierre

Med livet som insats

Att vårdas på Svenska intensivvårdsavdelningar är sjukvård i världsklass. Personalen är 100% dedikerad för att rädda liv, du får tillsyn 24/7 oavsett samhällsklass, religion, ursprung, eller brottslig belastning.

Dock hindras personalen nu i Coronatider att fullt ut leva sin mission, ansiktsmaskerna, plasthandskarna och skyddsrockarna hindrar all mänsklig beröring.

Trots riskerna i yrket jobbar dom dag som natt, vardagar som helgdagar i sitt kall. Min familj har mött många av dessa fantastiska människor. Rädslan med den oerhörda exponeringen som yrket innebär hindrar dom inte att gå till jobbet varje dag.

Låt oss hylla dessa hjältar, låt oss alla samtidigt göra vad vi kan för att sjukvården inte skall implodera. Om du är vårdslös och i onödan exponerar dig för smitta bär du på smittan som kan få exponentiella konsekvenser, det klarar inte sjukvården.  Håll det sociala avståndet till obekanta i din omgivning, rör dig inte i miljöer där trängsel uppstår. Använd inte kollektiva färdmedel om du kan undvika det, promenera, cykla eller ta bilen.

Jag hoppas att vi alla efter att krisen är över bildar opinion för att dessa hjältar får den uppmärksamhet dom förtjänar. Om vi kan hylla hemkomna hjältar inom idrotten måste vi minst kunna göra detsamma för personal i vården.    

Love you all! / Pierre

Statistik är som lyktstolpar, jävligt bra att luta sig mot men ger rätt dålig belysning, citat........

Jag sitter tillsammans med min fru i Stockholms skärgård långt ifrån risken att bli coronasmittad. Vi har följt nyhetsrapporteringen löpande, men har hamnat i ett overflow av negativa nyheter, vi orkar inte ta in mer. I ett telefonsamtal nu på morgonen med en av mina barndomskamrater konstaterade vi att rapporteringen kring dödligheten i Corona haltar. I en rättsprocess krävs för att någon skall bli fälld att det är "ställt utom rimligt tvivel", annars frias den åtalade. Är det verkligen ställt utom rimligt tvivel att de som rapporterats döda av viruset inte dött av andra orsaker, och hur många smittade hamnar inte utanför statistiken då många inte söker vård. Vi befinner oss i en total industriell kollaps p g a den mediala rapporteringen och den efterföljande hysterin. Den svenska regeringen har satt in massiva insatser för att stoppa efterverkningarna av ett samhälle i "hold". Tyvärr har dessa insatser stora brister och vi lilla Sverige lever inte i ett eget universum. Det som krävs nu är att världens regeringschefer och statsmän gemensamt kommer överens om "kicka" igång industriproduktionen igen, effekten av paniken är farligare än viruset.

När en republikansk toppolitiker i USA, se bild, framträder i gasmask så slänger man bensin på en brinnande brasa. Att det bara var ett hån mot hysterin bekräftar att saknar man omdöme är man inte kvalificerad att vara i maktens korridorer.

Med hopp om sans och en tro på att allt kommer mycket snart att lösa sig.

Love you all / Pierre

När rädslan att dö kväver oss till döds

Natten är ett helvete, magsyran köar med den dåliga andedräkten, att ”ligga i högläge” trycker ner magsyran, temporärt ger det tillfällig lindring. Dagen innan har vi haft en kort intro till ledningskonferensen med efterföljande middag. Vi gick och la oss i tid och plötsligt gör hela kroppen uppror, jag vet inte vad som pågår, det enda jag vet är att jag dirigerar inte händelseförloppet. Jag skyndar nedför trappen, rusar genom köket, slänger mig ut för att i konvulsioner tömma magsäcken. Peter kommer med vatten och en handduk. Nu är jag dressad för en ny dag, magsyran är borta och jag mår fint. Slänger i mig några huvudvärkstabletter konferensen kan börja. Jag frågar förvånat Peter – ”hur kan du sitta här med en presumtiv smittbomb”, han replikerar om du smittar har du redan gjort det, nu är det ändå för sent, året är 2009...........

Dom efterföljande månaderna slet alla på Frontit för att klara utmaningarna, finanskrisen var ett faktum och utanför dörren härjade svininfluensan och tog sina offer. Själv hamnade jag på Danderyds sjukhus. min familj var min sida i skift, dom gjorde en heroisk insats. Dom smorde in mina fötter och händer med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen drygt tre veckor senare.

I efterhand kan man konstatera, utan personalen på D-sjukhus och familjen hade jag inte levt idag och utan personalen på Frontit hade jag inte haft ett företag att gå tillbaka till.

Året är nu 2020, coronaviruset härjar, pandemin är ett faktum. Skillnaden är att samhälle efter samhälle, nation efter nation stänger ner, protektionismen skördar sina offer. Pakistan har just deklarerat att dom inte kan göra som dom rika nationerna, befolkningen är så fattig att fler skulle dö av svält än av Coronaviruset. Jag är ingen epidemiolog, men jag ser med fasa vad som händer runt omkring oss. Skadeverkningarna av denna hysteri tar orimliga proportioner, vem vet vad som är farligast viruset eller paniken. Var tog pressetiken vägen, var tog ansvaret för allas reaktioner vägen.

När DN:s chefredaktör på lösa grunder underkänner svenska myndigheter är det djupt bekymmersamt. Den våldsamma kritiken mot arbetet mot spridningen av coronaviruset visar hur kunskapsföraktet nu breder ut sig i Sverige, skriver professor Johan von Schreeb. https://www.svd.se/johan-von-schreeb-wolodarski-bidrar-till-kunskapsforaktet

Igår fick vi ett informationsblad från Folkhälsomyndigheten när vi passerade tullen på Arlanda, rubricerat "Om det nya coronaviruset - Covid-19" - De allra flesta blir lindrigt sjuka med hosta och feber som går över av sig självt, men en del blir allvarligt sjuka med andningssvårigheter och lunginflammation. Viruset överförs genom nära kontakt med en sjuk person eller när denne hostar eller nyser, så kallad droppsmitta. Symtomen är ofta lindriga och kommer vanligtvis cirka 5 dagar efter att man blivit smittad, men det kan vara längre eller kortare.
.
Vad du än gör, ta ditt ansvar, skaffa dig kunskap genom att ex.vis gå in på folkhälsomyndighetens hemsida, skippa medias rapportering. Det enda positiva med det som just nu händer är att vi gör en trycktest på det moderna samhället, låt oss dra erfarenheter av det.

Citat Dagny 107 år "vägrar oroa sig - dör jag så dör jag". Trots det som hände mig 2009 instämmer jag med Dagny.


Till er alla - "take care" love you all! / Pierre

Är det okej att köpa nytt?

Tisdagens agenda var knökfull med aktiviteter, men i prioriteringens anda fanns en aktivitet som var viktigare än andra. Jag kan när dagen övergick i ett kompakt vintermörker konstatera att allt hanns med.

Jag inser att den cirkulära ekonomin kräver att det vi inte använder återvinns, m a o det du inte "begagnar" måste rensas bort från "bra att ha". För att få maximal nytta så skänk det till organisationer som säljer det till vad det är värt, m a o inte för billigt. Ju dyrare, desto mer pengar kommer till människor i nöd. Jag har inför mötet med Röda korsets flagshipstore på Hornsgatan strukit mina bomullsskjortor, vikt mina nytvättade pikétröjor, ordnat allt så att det ser fräscht ut. 

Jag möts av stor glädje, personalen bugar och tackar, det värmer ända ner i tårna. Passionerad personal  som brinner för sin uppgift och inser värdet av det jag lämnar in. Jag kommer nu under våren fortsätta aktiviteten " ´töm ut bra att ha` och fyll secondhandhyllorna till gagn för andra".

Jag hoppas att vi alla kan ta ett större ansvar, alla kan göra något, många bäckar små gör en stor å - ett stort antal små bidrag leder i slutänden till en rörelse som kan bli omfattande.

Om du har kläder eller annat som inte kan säljas i en secondhandbutik så finns det återvinningsstationer, låt ingenting ligga oanvänt.

Man behöver inte vara Einstein för att inse att någon måste köpa det för första gången, annars finns det inget att sälja i secondhand butikerna. Men då måste denne någon också skicka det vidare när det inte används.

Love you all! / Pierre

Jag ger upp.....

För några veckor sedan la jag upp ett blogginlägg med rubriken "Detta är mitt sista blogginlägg", det avsåg publiceringen på Facebook. Anledningen var min aversion mot sociala medier i största allmänhet och min uppfattning att den yrkesrelaterade trafiken uteslutande kom via Linkedin. Jag kan dock konstatera att jag tappar viktiga läsare genom att inte använda facebook.

Kvarstår dock, detta är utdrag ur en vetenskaplig studie.....

Studien handlade om ständig tillgänglighet via sociala medier ur ett hälsoperspektiv. Studiens syfte var att undersöka varför högskolestudenter använder sociala medier och hur de upplevde hur hälsan påverkades genom ständig tillgänglighet. En kvalitativ metod användes med en manifest innehållsanalys. Deltagarna i studien valdes via ett målstyrt urval och sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studiens resultat visade att högskolestudenter anser att ständig tillgänglighet via sociala medier påverkar hälsan både positivt och negativt. Positivt genom att det underlättar kontakt och kommunikation vid exempelvis studiesammanhang samt att det bidrar till tätare sociala nätverk. Negativt då det bidrar till stress, skapar sömnsvårigheter och låg självkänsla. Slutsatsen som kan dras av studien är att högskolestudenter ser sociala medier som en naturlig del av tillvaron och att den psykiska och fysiska hälsan påverkas negativt, samtidigt som det sociala välbefinnandet påverkas positivt.

Det finns en uppsjö studier och det stora flertalet pekar på det rödmarkerade ovan. Jag har barnbarn som befinner sig i detta brus och ser den uppenbara faran med närvaron på nätet. Det är ingenting vi kan stoppa men måste som vuxna förhålla oss till och orientera våra barn i.

Men fr o m nu kommer jag att publicera mina blogginlägg på Facebook igen.

Jag hoppas ni får en trevlig läsning.

Love you all! / Pierre