När reptilhjärnan visar tänderna

Familjen sitter på bryggan på Stegesund, en stickande lukt stör kvällningen. Jag bestämmer mig för att knalla mot vinden och finner då att vår granne eldar tryckimpregnerat virke. Alla bör känna till att arseniken som finns i tryckimpregnerat virke frigörs vid eldning, och den är extremt farlig att andas in. Jag går in på Åkes tomt och frågar, ”du eldar väl inte med tryckimpregnerat virke?”, ”Jo det gör jag och det tänker jag fortsätta med”, replikerar Åke och slänger på ytterligare en stor stock på brasan. Grannen bortom oss skriker ”släck för fan den där brasan”. Glad över den andra grannens reaktion och provocerad över Åkes svar tar jag den stora stocken och slänger den i vattnet. Jag känner en tung knuff i ryggen och hamnar i sjön med kläderna på, vattnet når mig upp till knäna. Åke kommer nu med en järnkratta i högsta hugg, jag försöker komma undan genom att hoppa in bakom hans bryggräcke. Han slår med full kraft mot mina ben, adrenalinstinn och upphetsad känner jag inte när krattan tränger in i benet. Vår son Martin som är längre och kraftigare än jag rusar till undsättning, han rycker krattan ur händerna på Åke och slänger den i sjön. Åke försöker då puckla på Martin, vilket föranleder mig att gå emellan. Jag tar tag i Åkes skjortkrage och byxor och skickar honom med huvudet före i sjön. Jag öser nu hinkvis med vatten över brasan. Åke som nu ser ut som en dränkt katt kommer upp ur sjön, jag bestämmer mig för att kasta en hink i ansiktet på honom. Han skriker då ”slänger du vatten i ansiktet på mig”? Oerhört märklig kommentar, jag har ju nyss kastat honom i sjön. Direkt slår det mig, Åke tappade troligtvis all sans och besinning när jag klev in över tomtgränsen och fällde den anklagade kommentaren. Själv var jag helt blockerad av tumulten som följde, jag kände inte när krattan borrade sig in i benet, men nu ser jag att det pumpar från mitt högra ben och skon är helt nedblodad. 

Den här händelsen har jag spelat upp flera gånger för att rekapitulera, vad var det som egentligen hände? Forskningen visar att när vår status eller självständighet hotas slår reptilhjärnan till, vi slåss, flyr eller hamnar i frysläge. I hotläget tar känslohjärnan över och vi reagerar innan vi hinner tänka, Åkes reaktion beror med all sannolikhet av det. Min reaktion att skicka Åke i sjön var en direkt följd av att han bar hand på ett av våra barn. 

För att ge perspektiv på Åke, så var han ett kapitel för sig, han var inte som alla andra. Vid ett tillfälle såg jag honom tömma sopor i Vaxholmsfjärden, han stal saker av oss, han kopplade in sin elförsörjning på vårt elnät, han vinterförvarade sin båt på grannars mark etc. 

Incidenten hände i mitten på 90-talet och vi har sedan flera år nya grannar.

Love you all! / Pierre