Knackar in ”blocket” – kikar bland
snipor och finner drömsnipan som skall ersätta min gamla snipa, trotjänaren
Jokkmokk. Känner mig otrogen men inser att det är dags att skilja mig från
Jokkmokk, drömmen om mindre underhåll hägrar. Ringer ägaren, med löftet att han
håller den till mig, sätter jag mig i bilen med GPS ‘en inställd på Åtvidaberg.
Båten är en f.d. livbåt som kommer från Bangladesh bestämmer mig för att lägga
10 000 på hand med ägarens löfte att ursprungspriset inkluderar transport till
Stockholm. Blir full av glädje när jag upptäcker att nästa veckas intro kräver
två snipor. Greta, ja hon heter så, anländer via lastbil. Sjösättningen går
över förväntan och hon startar efter några varv med nyckeln. Ägaren och jag
stävar tillsammans med Greta ut ur hamnen, ett hårt knackljud når mina döva
öron. På frågan vad ljudet kommer från försöker han lugna mig med att så lät
hon hela förra sommaren, det är inga problem. På min fråga var det oljeblandade
vattnet i kölsvinet kommer från, svarar han, det kan jag pumpa ut och torka
upp. Då händer det osannolika, motoraxeln säger ”goodbye” till propelleraxeln,
detta fixar ägaren plus varvsägaren med en timmes slit. Det oljeblandade
vattnet fortsätter att stiga i båten. Jag börjar känna att jag måste be
Jokkmokk om fortsatt äktenskap. Ägaren till Greta inser nu att affären börjar
glida honom ur händerna, han frågar irriterat – vadå skall du inte ha båten 😈, jag repeterar bristerna, han
replikerar då att det finns en kille i Göteborg som t o m är beredd att betala
mer för henne. Mitt svar kräver ingen större begåvning, sälj den till honom då.
Efter ytterligare en timmes (från hans sida) irriterat argumenterande skiljs
våra vägar och jag tänker i mitt stilla sinne, där förvann min kontantinsats.
Men skam den som ger sig, jag återkommer i denna följetång. Om det är någon som
undrar – jag älskar Jokkmokk. 😍
Fortsättningen adresserar Frontits värdeord
– möjligt.
Love you all / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar