Är du mest intresserad av dig själv?

Jag sitter i fåtöljen, mina tankar roterar kring vad som skapar framgång i en verksamhet?  Om resultatet beror bara av mig så är det fullt legitimt att leva som autonom. Men vill jag bli riktigt framgångsrik måste jag göra mig beroende av andra. I början av min karriär, som VD för konsultföretaget Diator, kom min administrativa chef in till mig med ett mycket tydligt budskap, det adresserade min oförmåga att delegera. Jag var skitdålig på att släppa in andra – om jag gjorde det själv var jag ju säker på slutresultatet. 

För att få andra att engagera sig måste det finnas svängrum och en miljö där alla vill vara med. En framgångsrik verksamhet byggs nämligen inte av en enskild persons genialitet, den byggs av summan av alla kompetenser.  

Vissa säger att dom är skitdåliga på att mingla, fundera då på om du är ointresserad av andra? Är svaret nej, då är lösningen, ställ frågor om allt mellan himmel och jord. Frågorna visar på ett intresse för den du möter och det stora flertalet gillar att prata om sig själva. 

Det är detsamma när du möter en kund eller en potentiell rekryt, samtalet skall orienteras kring den andre. Svaren genererar följdfrågor som ger dig ett landskap att orientera dig i. Prata så lite som möjligt om dig själv och ditt företag, låt samtalet skapa ett intresse från motparten att vilja lära känna dig och ditt företag.

I samband med ett kundevent som vi bjöd in till på Diator hände följande, vår gästföreläsare inledde sitt anförande med en lång presentation om sitt företag - Nocom. En av kunderna kroknade efter en lång och tråkig inledning med en intressant fråga – Nocom, betyder det no communication?

Att bygga framgångsrika verksamheter handlar om konsten att skapa gravation kring verksamheten. Inkludera genom att ställa frågor, var genuint intresserad. Var inte din egen lyckas smed, bygg en smidesverkstad där allas insats har betydelse. Skapa intresse genom dialog inte monolog, var lyhörd och låt inte din röst stjäla syret i rummet. Steve Jobs sa, “It doesn't make sense to hire smart people and then tell them what to do; we hire smart people so they can tell us what to do.”.

All lycka till dig i en spännande framtid, du känner dig själv - lär känna din omgivning. 

Love you all / Pierre

Vill du lyckas måste du tillhöra gruppen

Ökar steglängden till mitt lunchmöte, jag tycker det är respektlöst att komma för sent. Väl på plats med menyn i handen blottar jag mina innersta känslor. Dagsaktuella händelser skapar reaktioner jag skäms över. Ett passagerarplan har precis kraschat, detta händer i ett läge när världen darrar inför det spända läget mellan USA och Iran. Spekulationerna vad som hänt sköljer som en tsunami över oss.

Min skam kommer sig av att jag har lättare att känna medkänsla, bli berörd av om min familj, nära anhörig eller granne är drabbad. Rädd är jag men inte berörd. I samtalet med min lunchkamrat får jag förklaringen, det kommer sig av grupptillhörighet, vi delar in oss i ett vi och ett dom. Anders Hansen, hjärnforskaren förklarar att vi till 96% är homosapiens och 4 % neandertalare.  Våra reaktioner styrs av vår grupptillhörighet och stavas överlevnadsstrategi. Våra gener är förprogrammerade från tiden när vi levde på savannen. Risken att bli ihjälslagen eller uppäten var överhängande om vi inte tillhörde en grupp. Det styr oss än idag i våra reaktioner, vi måste tillhöra en grupp, vi delar in oss i ett vi och ett dom. 

I vår enfald tror vi, för att ingå i en grupp måste vi dela samma uppfattningar och åsikter. I en forskningsstudie har man bett deltagarna uttrycka sina åsikter, därefter slumpmässigt delat in dom i grupper. När sedan grupperna blivit provocerade har grupperna alltid gått i försvar för sin grupp trots diametralt olika uppfattningar inom gruppen. Förklaringen styrs av överlevnadsstrategin från savannen.

 Om vi sätter allt detta i perspektiv och har det i åtanke när vi skall förändra en verksamhet så ökar chanserna att lyckas. Grupper sluter sig och försvarar sig alltid mot yttre hot. Satsa på att bli en del av gruppen, dvs driv all förändring i och genom verksamheten. 

Jag skäms inte lika mycket över min reaktion efter avslutat lunchmöte.

Love you all. / Pierre

När drömmarna tar slut

För dig som kommer via Facebook, detta inlägg är nu det sista som flög under radarn när jag valde att inte publicera inläggen via Facebook. Nu är ordningen återställd. Fr o m nu kommer bara nya inlägg.

En av mina första drömmar var den första bilen, jag var euforisk inför tanken. Som jag tidigare har nämnt så växte jag upp i en familj med en stram ekonomi. Min dröm var en slags kompensation för detta, priset var 5 400 kr, året var 1968. Idag är det svårt att föreställa sig att lönen varje månad förvarades i en liten låda i mitt sovrum. Jag hade pengarna och bilen var min - en röd Mercedes 190SL -57 års modell med svart cabriolet. Andra drömmar var att bli dataoperatör, skaffa familj, bo i hus mm. Nya drömmar växlade ut redan uppnådda drömmar.

2006, efter det stora huset på Lidingö som jag lät totalrenovera och konvertera till ett flerfamiljshus stod ett nytt konsultföretag på drömlistan. Drömmen förverkligades i och med köpet av Projektstyrning, den ersattes av en dröm om 250 milj i omsättning och en börsintroduktion. Drömmen kunde pulveriserats av en pessimist som kunde väckt mig då företaget innan köpet omsatte 13 milj. Men drömmen ledde till ett antal beslut på vägen som gjorde resan mot målet mer tydligt.

Bill Gates drömde om att utrota Malarian, det upptog hans vakna tid och fyllde almanackan. Han startade en fond, initialt med eget kapital, för att därefter rekrytera andra bidragsgivare,  sjukvårdspersonal m fl. När han inte lyckades till mer än 98% satte han upp en gigantisk världskarta för att hitta orsakerna till varför de sista 2% inte lyckades.

Efter malarian blev nästa dröm att minimera barnadödligheten i de fattiga länderna. Tillsammans med forskare och ingenjörer var målet att utveckla en totalintegrerad avloppsanläggning som drivs av energin som kommer ur avföringen. Anläggningen skall separera, kompostera och rena vätskan för att i andra änden utvinna rent dricksvatten. Allt detta gör att man kan bygga hållbara samhällen fritt från magsjukdomar. Enligt WHO i Genève medför bristen på ren sanitet att 645 000 barn under fem år dör av diarrésjukdomar som kan förebyggas och förhindras

Det finns ett galet talesätt, dröm och glöm, det handlar snarare om DRÖM och LEV. Med hopp om ett drömrikt och drömlikt 2020. 

Jag önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt ÅR - 2020.

Love you all! / Pierre

Vår familj saknade pengar så det här var en av många lösningar.....

I skydd av mörkret väntade min bror och jag i hörnet Hantverkargatan och Agnegatan, snön i kombination med underkylt regn skapade dom bästa förutsättningarna för vår kupp. Vår familj saknade pengar så det här var en av lösningarna. Bussen svängde nu runt hörnet, vi sprang ut bakom bussen slog händerna runt kofångaren och satte oss ner, vi åkte nu ett kvarter bakom bussen på våra blankslitna skor. Lyckan var total och det som gjorde väntan på nästa buss värt mödan var hoppet om nästa åktur, spännande och skitkul. Risken för upptäckt fanns, polishuset och vår bostad låg runt hörnet. Polisen var nog bara en förmaning bort, far hade inte lämnat några bakstycken utan uppvärming. Coctailen av dessa hot i kombination med bussfärden var en soppa som gav krydda.

Julen närmar sig och det finns fler barn som saknar något roligt att se fram emot. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger massor med leksaker i våra förråd som längtar efter att bli lekta med, organisationer som "Giving People", "Stadsmissionen" tar tacksamt emot. Det finns också matkassar som man kan "köpa" som går till barnfamiljer i nöd.

Med önskan om att ALLA får en God Jul.

Love you all! / Pierre

Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre  

Är du så dum så att du tror att du kan göra skillnad

Jag föddes på 50-talet och antalet bilar var väl en på var 10:e familj. Det vanligaste sättet att ta sig fram på var cykel, till fots, spårvagn, eller tåg. I vår familj hade vi inte råd med kött i veckorna men till söndagsmiddag var det fest, då åt vi tillagad höna i tryckkokare. Jag hade bara ett par skor, dom fick duga såväl till fest som till fotboll. Avokado, mango, melon kunde jag inte ens stava till.

Nu är det annorlunda, vi har kommit till en punkt då vi överkonsumerar allt - från mat, resor, kläder, bilar, båtar, ja allt.

Men vad är absolut minimikravet för att vi skall må bra? Det är enkelt, det är tillgång till frisk luft, rent vatten, tak över huvudet och ett arbete att gå till! Det borde gälla alla oavsett var vi bor.

Vad kan jag då göra för att bidra till en bättre värld, ja det kan vara så enkelt som att ta ansvar för hur just jag lever, minska mitt avtryck och dela med mig av mitt överflöd. 

Men kan verkligen jag göra skillnad - ja kika på dessa sidor och gör något, allt är mer inget.

Klimatkalkylatorn - Världsnaturfonden WWF

Love you all! / Pierre

Jag fryser - vem kunde tro att jag skulle bli hemlös.....

Mission completed, vaktavlösningen på Lidingö är nu klar, jag pussar barnbarnen och dottern adjö.

Jag ställer mig i kvällskylan och väntar, nu ser jag spårljusen från bussen, kliver på och sätter mig i ett av sätena nära chaffören. Bussen passerar nu Lidingöbron, Hjorthagen och bromsar ljudligt in vid Östra Station. Den gamla damen i busskuren reagerar inte.  Jag kliver av och kan inte släppa tanken - lever hon, eller? Nu ser jag, hon sover, bredvid henne ligger hela hennes bohag i en kundvagn. Jag kan inte låta bli att gråta inombords, vad har hänt med vårt samhälle? Hur kommer det sig att en gammal dam, troligtvis pensionär är hemlös?

Vi som bor i varma hem kan tycka att det är mysigt med mörkret och kallgraderna som sakta men säkert smyger sig på, men vad har dom hemlösa att se fram emot?

Jag uppmanar nu alla - töm era garderober på varma kläder och skor som ni inte använder, låt oss dela med oss till dom som saknar tak över huvudet. Det är bråttom för nu blir det bara kallare för varje dag som går.

Våra kontor, från Malmö i söder till Sundsvall i norr kommer nu att anordna grytaftnar för alla som vill lämna bidrag till VÅRA hemlösa - varmt välkomna. Ni kommer att få en inbjudan och saknar ni den så hör av er till Frontit - Malmö, Norrköping, Stockholm, Örebro, Västerås eller Sundsvall.

Love you all, sluta aldrig bry er! / Pierre

PS! Personen på bilden har ingenting med damen jag mötte på Busshållplatsen att göra. DS!