Vad är meningen med livet?

Min vana trogen vaknar jag i ottan, jag har som ofta fått för lite sömn, jag kompenserar denna brist på nattsömn med en "powernap" mitt på dagen. 

En fråga som många brottas med - vad är meningen med livet. Om vi backar lite, hur många gånger fick vi inte frågan som barn - vad vill du bli när du blir stor, den är mer existentiell, meningen med livet är mer universell.

Meningen med livet måste vara att finna sin rätta identitet, sitt rätta jag och känna sig bekväm med den insikten. Den är guld värd! Michelangelo lär ha sagt ”Bildhuggarens uppgift är att hitta bilden i stenen genom att hugga bort allt som inte hör dit”. Meningen med livet är att vi ska bli oss själva och vara vårt rätta jag trogen.

Jag har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 73 år och är oerhört tacksam till det liv jag haft, troligtvis har det formats ur att jag aldrig duckat att ta ansvar vilket skapat många utmaningar, men erbjudit många möjligheter och ett spännande liv.

Slutligen, Lev våra värderingar, det är en bra start  Skratt - sprid glädje, Kostnadsmedveten - var resurssmart, Utmaning - utmana dig själv kunden och kollegorna, Möjligt- se och förvalta möjligheter, Prestigelöshet - var generös med dina kunskaper, Ansvar - ducka aldrig för att ta ansvar.

PS! Citat Tage Danielsson "Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om du inte fyller det med någonting. DS 

Love you all! / Pierre

Jag känner mig stolt

Det vackra kalla vädret har övergått till värme och slask, hoppet om en vit Jul känns avlägsen. 

I dessa tider är det på plats med en annan form av värme, det stavas omtanke. På Frontit har vi under hösten bjudit in till grytaftnar för insamling av kläder till nödställda, vi bidrar med matkassar inför Julen till nödställda familjer, vid årsslutet stöttar vi hand in hand för att kvinnor i u-länder skall kunna starta företag och därmed klara vardagen, vi stöttar också Plan International som fokuserar på barns rättigheter och flickors lika villkor. 

Känn er stolta, sedan 2007 har vi aktivt bidragit till ett hållbarare samhälle. 

Bilden ovan tog jag 11/12-23. Som de flesta vet är det huset vi hyr med alla dess vinklar och vrår. Det är vårt Stockholmskontor sedan 1985. Projektstyrning från 1985-2007 och Frontit från 2007, som efter övertagandet var 9 anställd, idag 250 anställda i tolv städer.

Jag älskar gamla hus, hus som andas historia med fotsulor som gröpt ur graniten i trapporna, och som har utsmyckningar i form av dörrspeglar, stuckaturer, boaseringar, takmålningar och som pga hållbara material klarat tidens tand.

Jag önskar alla en kärleksfull och God Jul.

Love you all! / Pierre

Priveq 40 år

Klockan är 10:24, sitter i min favoritfåtölj, jag har inte hunnit ur morgonrocken än, men äggmackan till nybryggt kaffe är avverkad, check på den. Tänker tillbaka på gårdagens fantastiska jubileum på Berns för Priveq 40 år. Lokalen fylld till bredden, mat som från en trestjärnig Michelin krog, program som ärar en 40-åring och en tillbakablick på kulturen som varit grunden till framgången. Vittnesmålen från såväl anställda på Priveq som från entreprenörer som drivit företag som passerat genom Priveq vittnar om hur viktig kulturen är för att nå framgång. 

Jag bugar och tackar för att jag och Fredrik fick vara gäster på detta fantastiska event och från Anneli som tyvärr inte kunde delta.

Med detta i perspektiv får vi aldrig glömma att det finns människor i samhället som inte kommit in i värmen, det måste väcka vår ansvarskänsla.

På Frontit har vi under hösten haft traditionsenliga grytaftnar på våra kontor i syfte att samla in varma kläder till hemlösa. Snart är dock julen i antågande då utanförskapet blir allra tydligast. Många barnfamiljer saknar möjligheten att köpa julklappar till sina barn, såväl som att sätta mat på bordet. Jag vädjar - vi alla kan göra någonting.

Enligt årets rapport från Stadsmissionen så ökar klyftorna mellan fattiga och rika i Sverige. Samtidigt möter Stadsmissionen alltfler människor som lever i matfattigdom. Forskningen visar att ökande klyftor minskar såväl människors hälsa som tillit till samhället.

Ni som är intresserade av att läsa mer kan göra det här: 
https://sverigesstadsmissioner.se/wp-content/uploads/Fattigdomsrapporten-23_webbversion.pdf

Vi kan även i år hjälpa till genom att ge bidrag eller köpa matkassar. Länk för anmälan har ni här: https://simplesignup.se/event/210449-basket-brigade-sthlm-julen-2023

Tillbaka till Priveq 40 år, tack för att företag som ni finns, därigenom kan entreprenörer promotas till ytterligare framgång och därigenom skapa fler arbetstillfällen därute.

Love you all! Pierre

Jag skall stelopereras

Jag förärades att vara med och fira Frontit Norrköping 10 år. 

Anneli och jag tillsammans fick 10 minuter att inledningstala. Jag känner mig minst sagt obekväm med ett så tajt schema, mitt tal speglade Frontit Norrköpings uppkomst och Annelis vad vi såg i regionen i form av marknad och kunder. När väl våra tal avverkats, viskar jag till Anneli vi grejade 10 minuter, hon replikerar men du höll dig inte till din tilldelade tid. Jag hade innan konferensen klockat mitt tal och kom fram till 3 minuter, okej utan att protestera tänker jag i mitt stilla sinne att jag troligtvis landade på sisådär 5 minuter +/- 1 minut, "good enough".  

Hela arrangemanget inleddes med mingel (deltog jag inte i pga ryggen), därpå den publika delen som i huvudsak var framtidsspaning med efterföljande paneldebatt. Jubileet avslutades med fantastiska snittar som förtärdes vid ståbord.

Jag måste säga hatten av för arrangörerna, jag tror jag talar för alla, "en fantastisk tillställning". 

Frontit Norrköping sträck på er jag upplever att vi är en respekterad partner i utvecklingen av industrin och det offentliga i regionen.     

Till samtliga på jubileet - tack för alla värmande ord och frågor kring min hälsa och tack för hjälp med maten, Ipren och Alvedon och möjligheten att sitta vid ett ståbord. Jag ser nu fram emot min kommande steloperation.     

Love you all / Pierre

Vad är tacksamhet?

Vaknar klockan fyra, dagen för avresa till konferens med Frontit i Berlin gör valet lätt. Trots tidig timme går jag upp, tar en kall dusch, kokar ägg, rostar bröd och brygger kaffe. I mitt nymornade sinne slås jag av - tänk om jag inte känner igen alla? Efter en "gofrukost" väljer jag att dra ut på fikastunden, jag har gått om tid, sätter mig i ett nedsläckt rum, läppjar på den sista koppen i skenet av månen som lättar mitt sinne.  

På Arlanda ett par timmar senare möter jag många bekanta ansikten, mötena blir till kramar och ett härligt "tjöt".

Några timmar senare, väl på plats i konferenslokalen, sorlet tilltar, lokalen fylls av 200 av 250 deltagare, 50 st hade tyvärr förhinder. Det kommer folk från Sundsvall i Norr till Malmö i söder, totalt 12 städer finns representerade i lokalen.

Dagen innehåller såväl tillbakablickar som framtidsvisioner med spjärn mot att göra skillnad ute hos våra kunder. Kontoren gör publika presentationer och när Helsingborg reser sig och berättar att dom är uppe 6 st anställda, tänker jag i mitt stilla sinne - Frontit var 7 i samband med restarten 2007, och nu är  vi 250 anställda i tolv städer. 

Dagen avslutas med "pepp" från "fotbollsdomaren" Jonas Eriksson, såväl attityd, inställning, förberedelser inom såväl idrotten som näringslivet förmedlas. Mycket energi och tänkvärda reflektioner.

Jag kan inte låta bli att känna stolthet och tacksamhet för allt vad vi samtliga åstadkommit. 

Låt oss fortsätta resan, fler företag därute behöver vår hjälp, men låt oss i den fortsatta expansionen värna vår kultur och våra värderingar. Det innebär inkludering, glädje, gemenskap, generositet, ödmjukhet och att inte ta oss själva på för stort allvar.  

Love you all! / Pierre

  

 

Dags att motionera minnet

Efter uträttat värv hos passpolisen på Kungsholmen, väljer jag att ta en promenad i min barndoms park, polishusparken. Helt plötsligt flimrar en skuldkänsla förbi. Jag var 5 år och till min glädje såg jag en fågelunge på gräsmattan, jag bestämde mig för bli kompis med den, intresset var inte ömsesidigt, fågelungen gjorde allt för att undkomma mig. Efter en kort jakt försvann den in mellan hjulparen på en långtradare som stod parkerad. Jag gjorde allt för att locka ut ungen, men när chauffören kom vågade jag inte prata med honom om fågelungen, när han kör därifrån ligger ungen platt på marken. Jag faller gråtandes ner på knä och ber Jesus förlåta mig. Jag gräver en grop, lägger fågeln i gropen och lägger tillbaka jorden, reser sedan ett kors med hjälp av några avbrutna pinnar. Gud vad jag mådde dåligt, händelsen etsade sig fast i minnet, där den än idag gör sig påmind.

67 år efter händelsen i Polishusparken, närmare bestämt för ett par dagar sedan hade jag en överläggning med Anneli över telefon, vi avslutade samtalet med - då ses vi på Bromma på tisdag för avfärd till styrelsemötet i Malmö. 

Igår ringde en granne och bjöd in Bitte och mig på middag på tisdag, jag bad att få återkomma då jag måste kolla med Bitte (min administrativa chef), hon svarar reptilsnabbt - men då är du i Malmö!

Händelsen på Kungsholmen försvinner aldrig ur minnet, men Malmö mötet tog bara 24 timmar.

Vad är det som händer, behöver jag käka bromsmedicin för att stoppa eroderingen.  

Hösten är i antågande och med den långbyxor, strumpor och skor och en massa måsten, men må minnet gymnastiseras, för vad skulle hända om Bitte inte fanns? 

Jag ser fram emot hösten och möta samtliga på vårt älskade Frontit.

Love you all! / Pierre 

Vad är Frontitandan.......

 

Ett inlägg jag publicerade för fyra år sedan - ni måste läsa den. 

Glöm inte gilla denna och även det gamla inlägget.

Tryck på länken i fet stil

 kåserier: Vad är Frontitandan? Pierres(pierrebjurhager.blogspot.com)