Är det okej att köpa nytt?

Tisdagens agenda var knökfull med aktiviteter, men i prioriteringens anda fanns en aktivitet som var viktigare än andra. Jag kan när dagen övergick i ett kompakt vintermörker konstatera att allt hanns med.

Jag inser att den cirkulära ekonomin kräver att det vi inte använder återvinns, m a o det du inte "begagnar" måste rensas bort från "bra att ha". För att få maximal nytta så skänk det till organisationer som säljer det till vad det är värt, m a o inte för billigt. Ju dyrare, desto mer pengar kommer till människor i nöd. Jag har inför mötet med Röda korsets flagshipstore på Hornsgatan strukit mina bomullsskjortor, vikt mina nytvättade pikétröjor, ordnat allt så att det ser fräscht ut. 

Jag möts av stor glädje, personalen bugar och tackar, det värmer ända ner i tårna. Passionerad personal  som brinner för sin uppgift och inser värdet av det jag lämnar in. Jag kommer nu under våren fortsätta aktiviteten " ´töm ut bra att ha` och fyll secondhandhyllorna till gagn för andra".

Jag hoppas att vi alla kan ta ett större ansvar, alla kan göra något, många bäckar små gör en stor å - ett stort antal små bidrag leder i slutänden till en rörelse som kan bli omfattande.

Om du har kläder eller annat som inte kan säljas i en secondhandbutik så finns det återvinningsstationer, låt ingenting ligga oanvänt.

Man behöver inte vara Einstein för att inse att någon måste köpa det för första gången, annars finns det inget att sälja i secondhand butikerna. Men då måste denne någon också skicka det vidare när det inte används.

Love you all! / Pierre

Jag ger upp.....

För några veckor sedan la jag upp ett blogginlägg med rubriken "Detta är mitt sista blogginlägg", det avsåg publiceringen på Facebook. Anledningen var min aversion mot sociala medier i största allmänhet och min uppfattning att den yrkesrelaterade trafiken uteslutande kom via Linkedin. Jag kan dock konstatera att jag tappar viktiga läsare genom att inte använda facebook.

Kvarstår dock, detta är utdrag ur en vetenskaplig studie.....

Studien handlade om ständig tillgänglighet via sociala medier ur ett hälsoperspektiv. Studiens syfte var att undersöka varför högskolestudenter använder sociala medier och hur de upplevde hur hälsan påverkades genom ständig tillgänglighet. En kvalitativ metod användes med en manifest innehållsanalys. Deltagarna i studien valdes via ett målstyrt urval och sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studiens resultat visade att högskolestudenter anser att ständig tillgänglighet via sociala medier påverkar hälsan både positivt och negativt. Positivt genom att det underlättar kontakt och kommunikation vid exempelvis studiesammanhang samt att det bidrar till tätare sociala nätverk. Negativt då det bidrar till stress, skapar sömnsvårigheter och låg självkänsla. Slutsatsen som kan dras av studien är att högskolestudenter ser sociala medier som en naturlig del av tillvaron och att den psykiska och fysiska hälsan påverkas negativt, samtidigt som det sociala välbefinnandet påverkas positivt.

Det finns en uppsjö studier och det stora flertalet pekar på det rödmarkerade ovan. Jag har barnbarn som befinner sig i detta brus och ser den uppenbara faran med närvaron på nätet. Det är ingenting vi kan stoppa men måste som vuxna förhålla oss till och orientera våra barn i.

Men fr o m nu kommer jag att publicera mina blogginlägg på Facebook igen.

Jag hoppas ni får en trevlig läsning.

Love you all! / Pierre

Är du mest intresserad av dig själv?

Jag sitter i fåtöljen, mina tankar roterar kring vad som skapar framgång i en verksamhet?  Om resultatet beror bara av mig så är det fullt legitimt att leva som autonom. Men vill jag bli riktigt framgångsrik måste jag göra mig beroende av andra. I början av min karriär, som VD för konsultföretaget Diator, kom min administrativa chef in till mig med ett mycket tydligt budskap, det adresserade min oförmåga att delegera. Jag var skitdålig på att släppa in andra – om jag gjorde det själv var jag ju säker på slutresultatet. 

För att få andra att engagera sig måste det finnas svängrum och en miljö där alla vill vara med. En framgångsrik verksamhet byggs nämligen inte av en enskild persons genialitet, den byggs av summan av alla kompetenser.  

Vissa säger att dom är skitdåliga på att mingla, fundera då på om du är ointresserad av andra? Är svaret nej, då är lösningen, ställ frågor om allt mellan himmel och jord. Frågorna visar på ett intresse för den du möter och det stora flertalet gillar att prata om sig själva. 

Det är detsamma när du möter en kund eller en potentiell rekryt, samtalet skall orienteras kring den andre. Svaren genererar följdfrågor som ger dig ett landskap att orientera dig i. Prata så lite som möjligt om dig själv och ditt företag, låt samtalet skapa ett intresse från motparten att vilja lära känna dig och ditt företag.

I samband med ett kundevent som vi bjöd in till på Diator hände följande, vår gästföreläsare inledde sitt anförande med en lång presentation om sitt företag - Nocom. En av kunderna kroknade efter en lång och tråkig inledning med en intressant fråga – Nocom, betyder det no communication?

Att bygga framgångsrika verksamheter handlar om konsten att skapa gravation kring verksamheten. Inkludera genom att ställa frågor, var genuint intresserad. Var inte din egen lyckas smed, bygg en smidesverkstad där allas insats har betydelse. Skapa intresse genom dialog inte monolog, var lyhörd och låt inte din röst stjäla syret i rummet. Steve Jobs sa, “It doesn't make sense to hire smart people and then tell them what to do; we hire smart people so they can tell us what to do.”.

All lycka till dig i en spännande framtid, du känner dig själv - lär känna din omgivning. 

Love you all / Pierre

Vill du lyckas måste du tillhöra gruppen

Ökar steglängden till mitt lunchmöte, jag tycker det är respektlöst att komma för sent. Väl på plats med menyn i handen blottar jag mina innersta känslor. Dagsaktuella händelser skapar reaktioner jag skäms över. Ett passagerarplan har precis kraschat, detta händer i ett läge när världen darrar inför det spända läget mellan USA och Iran. Spekulationerna vad som hänt sköljer som en tsunami över oss.

Min skam kommer sig av att jag har lättare att känna medkänsla, bli berörd av om min familj, nära anhörig eller granne är drabbad. Rädd är jag men inte berörd. I samtalet med min lunchkamrat får jag förklaringen, det kommer sig av grupptillhörighet, vi delar in oss i ett vi och ett dom. Anders Hansen, hjärnforskaren förklarar att vi till 96% är homosapiens och 4 % neandertalare.  Våra reaktioner styrs av vår grupptillhörighet och stavas överlevnadsstrategi. Våra gener är förprogrammerade från tiden när vi levde på savannen. Risken att bli ihjälslagen eller uppäten var överhängande om vi inte tillhörde en grupp. Det styr oss än idag i våra reaktioner, vi måste tillhöra en grupp, vi delar in oss i ett vi och ett dom. 

I vår enfald tror vi, för att ingå i en grupp måste vi dela samma uppfattningar och åsikter. I en forskningsstudie har man bett deltagarna uttrycka sina åsikter, därefter slumpmässigt delat in dom i grupper. När sedan grupperna blivit provocerade har grupperna alltid gått i försvar för sin grupp trots diametralt olika uppfattningar inom gruppen. Förklaringen styrs av överlevnadsstrategin från savannen.

 Om vi sätter allt detta i perspektiv och har det i åtanke när vi skall förändra en verksamhet så ökar chanserna att lyckas. Grupper sluter sig och försvarar sig alltid mot yttre hot. Satsa på att bli en del av gruppen, dvs driv all förändring i och genom verksamheten. 

Jag skäms inte lika mycket över min reaktion efter avslutat lunchmöte.

Love you all. / Pierre

När drömmarna tar slut

För dig som kommer via Facebook, detta inlägg är nu det sista som flög under radarn när jag valde att inte publicera inläggen via Facebook. Nu är ordningen återställd. Fr o m nu kommer bara nya inlägg.

En av mina första drömmar var den första bilen, jag var euforisk inför tanken. Som jag tidigare har nämnt så växte jag upp i en familj med en stram ekonomi. Min dröm var en slags kompensation för detta, priset var 5 400 kr, året var 1968. Idag är det svårt att föreställa sig att lönen varje månad förvarades i en liten låda i mitt sovrum. Jag hade pengarna och bilen var min - en röd Mercedes 190SL -57 års modell med svart cabriolet. Andra drömmar var att bli dataoperatör, skaffa familj, bo i hus mm. Nya drömmar växlade ut redan uppnådda drömmar.

2006, efter det stora huset på Lidingö som jag lät totalrenovera och konvertera till ett flerfamiljshus stod ett nytt konsultföretag på drömlistan. Drömmen förverkligades i och med köpet av Projektstyrning, den ersattes av en dröm om 250 milj i omsättning och en börsintroduktion. Drömmen kunde pulveriserats av en pessimist som kunde väckt mig då företaget innan köpet omsatte 13 milj. Men drömmen ledde till ett antal beslut på vägen som gjorde resan mot målet mer tydligt.

Bill Gates drömde om att utrota Malarian, det upptog hans vakna tid och fyllde almanackan. Han startade en fond, initialt med eget kapital, för att därefter rekrytera andra bidragsgivare,  sjukvårdspersonal m fl. När han inte lyckades till mer än 98% satte han upp en gigantisk världskarta för att hitta orsakerna till varför de sista 2% inte lyckades.

Efter malarian blev nästa dröm att minimera barnadödligheten i de fattiga länderna. Tillsammans med forskare och ingenjörer var målet att utveckla en totalintegrerad avloppsanläggning som drivs av energin som kommer ur avföringen. Anläggningen skall separera, kompostera och rena vätskan för att i andra änden utvinna rent dricksvatten. Allt detta gör att man kan bygga hållbara samhällen fritt från magsjukdomar. Enligt WHO i Genève medför bristen på ren sanitet att 645 000 barn under fem år dör av diarrésjukdomar som kan förebyggas och förhindras

Det finns ett galet talesätt, dröm och glöm, det handlar snarare om DRÖM och LEV. Med hopp om ett drömrikt och drömlikt 2020. 

Jag önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt ÅR - 2020.

Love you all! / Pierre

Vår familj saknade pengar så det här var en av många lösningar.....

I skydd av mörkret väntade min bror och jag i hörnet Hantverkargatan och Agnegatan, snön i kombination med underkylt regn skapade dom bästa förutsättningarna för vår kupp. Vår familj saknade pengar så det här var en av lösningarna. Bussen svängde nu runt hörnet, vi sprang ut bakom bussen slog händerna runt kofångaren och satte oss ner, vi åkte nu ett kvarter bakom bussen på våra blankslitna skor. Lyckan var total och det som gjorde väntan på nästa buss värt mödan var hoppet om nästa åktur, spännande och skitkul. Risken för upptäckt fanns, polishuset och vår bostad låg runt hörnet. Polisen var nog bara en förmaning bort, far hade inte lämnat några bakstycken utan uppvärming. Coctailen av dessa hot i kombination med bussfärden var en soppa som gav krydda.

Julen närmar sig och det finns fler barn som saknar något roligt att se fram emot. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger massor med leksaker i våra förråd som längtar efter att bli lekta med, organisationer som "Giving People", "Stadsmissionen" tar tacksamt emot. Det finns också matkassar som man kan "köpa" som går till barnfamiljer i nöd.

Med önskan om att ALLA får en God Jul.

Love you all! / Pierre

Detta är mitt sista blogginlägg......

Tankarna roterar kring åldern som gör ändstationen till en trist realitet som kommer närmre med en svindlande hastighet och om psykisk ohälsa där mer än en miljon svenskar äter någon form av "lyckopiller".

Jag är ledsen om det var någon som satte kaffet i halsen, men mitt beslut är relaterat till närvaron på Facebook. Jag tror och för det behöver man inte vara raketforskare, del av dagens psykiska ohälsa beror av att bruset inte tar någon "paus" eller inte har någon "off"-knapp. Vi behöver mer av reflektion och kontemplation, inte hela tiden befinna oss i det publika rummet.

Ung som gammal finns på Facebook, jag själv är inte speciellt aktiv, jag använder den mer som en kanal för att få trafik till Frontit. Men då jag i ett retrosperspektiv upptäckt att vår trafik nästan uteslutande kommer via Linkedin och inte via Facebook är beslutet lätt. Jag lägger ner publiceringen på Facebook och tar även en paus privat.

Om någon på Facebook vill fortsätta läsa mina blogginlägg, lägg upp er som prenumerant på bloggen pierrebjurhager.blogspot.se. För övriga som representerar 90% av trafiken kommer publiceringen fortsätta på Linkedin.

Love you all! / Pierre