Hallucinationer, drömmar & djup koncentration

Vad är det som händer - jag lägger mig ner – mina aktiva tankar upphör, plötsligt dyker det upp små filmsekvenser som jag inte dirigerar. Samma saker händer när jag sover, skillnaden är att jag i drömmen inte är medveten om att det bara är fiktion, detsamma händer när jag feberhallucinerar. Kan man jämföra dessa tillstånd med djup koncentration, en stund i total ensamhet utan störande yttre intryck. Ur en författahjärna föds sekvenser som kan få mening och innehåll att konsumeras av en större krets. Författaren själv kan i efterhand känna sig främmande inför sitt eget resultat. När Steve Wozniak , uppfann den första PC'n¹, gjorde han det i sin egen slutna värld, totalt fokuserad, koncentrerad på uppgiften. Det finns t o m forskning som visar att brainstorming i stora grupper inte får den fullödiga input från varje individ som det enskilda tankerummet ger, det bottnar i att alla vill "tillhöra gruppen", man vågar inte vara så galen som det "slutna jaget" medger. Bör vi kanske överväga att kombinera stormöten med enskilda, med sig själv, totalfokuserade, koncentrerade överläggningar. Jag ger inte svaret, jag väcker bara frågan. För att vår vision skall bli verklighet, att verka för att individer och verksamheter når sin fulla potential, måste vi kanske ge det enskilda rummet större utrymme.

¹29 juni 1975 testade Wozniak sin första fungerande prototyp, som kunde visa ett antal bokstäver och köra några olika testprogram. Det var första gången som ett datortecken kunde visas på en TV-skärm styrd av en hemdator.

Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Ansvar och Möjligt.

Love you all / Pierre

Reflektionen är tacksamhetens moder och lycka dess broder!

 

 

Kl är 6:25, till höger om mig har jag en 60 tums skärm, utanför passerar Stockholm i siluetter. Vem har målat denna fantastiska stadsbild, så otroligt vackert, några tunna moln bildar en fin kontrast tilldet gryende ljuset. Jag sitter nu med min kompis Lenovo, han tar tålmodigt emot mitt pekfingersknackande. Jag känner för att dela denna upplevelse med er alla på Frontit som betyder så mycket för mig. Kosan är ställd mot Norrköping för massage av tre rekryter. Snart kommer vagnen med frukost, skall jag falla för frestelsen och ta tågfrukosten, eller skall jag stålsätta mig och vänta till mitt frukostmöte? Vissa säger att jag är karaktärsfast, men jag känner mig själv bättre än så. Jag tar tågfrukosten, vad går upp mot en hård macka med pålägg till rykande nybryggt kaffe. Tåget har nu kommit upp i en hastighet av 160 km i timmen, bilderna utanför fönstret strömmar nu förbi och känslan av privilegium fyller mitt sinne. Jag blir aldrig mätt på alla dessa möten med personer som kanske kommer att bli våra nya kollegor. Ta ansvar, reflektera över allt som omger dig, njut, känn tacksamhet och fyll ditt sinne av lycka. Dra på smilbanden, livet är underbart.

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt & Ansvar

Love you all / Pierre

​

Orättvisans nakna ansikte

Jag vaknar en timme innan klockan ringer, efter ett snabbt överslag - jag är på Stegesund - logistiken måste funka. Jag inser det meningslösa i att tigga till mig ytterligare sömn, marginaler för misstag är små. Efter kaffe och en liten macka packar jag väskan med kläder och kontrollerar samtidigt att portföljen innehåller det nödvändigaste. Tar på mig skorna, ställer ut väskorna, det hällregnar. Jag har gott om tid, men det här ingick inte i planen. Mitt första morgonmöte kl 7:15 är frukost på Mornington. Efter ett trevande i mörkret, ser jag nu bryggan, båten kränger hårt, vinden och mörkret talar till min rädsla. Bryggan är tvärblöt av regnet och jag vill inte halka och hamna i vattnet. Med så små rörelser som möjligt förflyttar jag mig och utan incidenter befinner jag mig äntligen i båten. Det här är absolut det värsta väder man kan tänka sig, mörkt, hällregn, halv storm och två vindrutetorkare som frenetiskt försöker bringa klarhet i orienteringen. Väl i hamn på Resarö, innan jag lämnar båten byter jag till jacka. Ficklampan på telefonen är en nödvändighet för att passera grinden med kodlås. Äntligen är jag framme i bilen, jag slår på värmen, nu kan jag i lugn och ro ta mig in till stan.

Tanken slår mig, under en tidsrymd av dryga 30 minuter befinner jag mig i ett väldigt utsatt läge, men därute fortsätter vinden och regnet att piska på, därute finns det människor som lindar in sig i plastpåsar för att mota vätan, därute finns det människor som fryser.

Vänner det är NU dags att tömma garderoberna, ta ert ansvar, gör en inventering och sortera ut det ni inte använder. Skor, byxor, tröjor, jackor, allt ni kan avvara och lämna in dessa direkt till Röda Korset eller droppa dessa på kontoren för gemensam transport till Röda Korset.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord i första hand Ansvar, och för mig personligen Utmaning och Möjligt.

Love you all! / Pierre​

Rösterna ekar i den stora lokalen

Rösterna ekar i den stora lokalen, en svindlande känsla infinner sig när jag räknar antalet stolar som skall fyllas med deltagare. Förberedelserna pågår, ljudet måste klaffa, programmet får inte gå fel. Anneli, den stora dirigenten ger de sista instruktionerna inför att ridån skall gå upp. Helt plötsligt fylls lokalen med deltagare, sorlet är öronbedövande, alla minglar runt och utbyter namn, bakgrund och erfarenheter med varandra. Det är nu dags att trycka på start för 2016 års konferens. Efter de inledande punkterna i programmet övergår skolsittningen till presentationer av aktuella uppdrag i olika stationer spridda över två rum i lokalen. Innehållet speglar nivån, ansvaret och utmaningen i olika uppdrag som våra ambassadörer driver ute hos våra kunder. Stoltheten låter inte vänta på sig. Genomgående för årets seminarium är, kompetens, erfarenhet, gemensam värdegrund, - mycket skratt, kostnadsmedvetenhet (genomgående tapas ☺), utmaningar, prestigelöshet, möjligt och mycket delat ansvar.Jag vill tacka alla konsulter, arrangörer och ansvariga för en fantastisk konferens som binder oss samman. Jag vill avslutningsvis att vi alla förstår vikten av en koncernchef som alltid använder hela orkestern, behåller sin genuina inbjudande personlighet, har lätt till skratt och som aldrig vikit en tum från vår gemensamma värdegrund. Jag hoppas alla inser hur mycket Anneli betyder för utvecklingen av detta fantastiska bolag.


Love you all / Pierre

Finns det ett Kwitter?

 

 

De har samlats i hundratal, hur informationen nått alla är ett mysterium, inget Twitter, inget Facebook, inte tillgång till mobil, som ett trollslag sitter de på bondens åker ”doing nothing”. Jag blir lika fascinerad varje år. Det är en fråga om överlevnad, är det månne inprogrammerat från generationer i deras gener. Helt plötsligt börjar en efter en utan synbar signal att lyfta, efter ett antal varv runt åkern bildar de formationen som skall göra flygfärden med minimal ansträngning så säker som möjligt. Snart kommer hela flocken av gäss att fälla ut landningsställen på en plats som ger värme och mat i väntan på en ny vår. Fascinerande, hur går det till, jag begriper inte det? Det ofattbara finns överallt, till exempel finns det en gud eller finns det inte en gud har universum ett slut eller är det oändligt, tanken svindlar.

Jag hoppas att vi aldrig upphör att betrakta, reflektera och förundras, låt oss bejaka vår nyfikenhet.

 

Låt oss i detta nyfikenhetens tillstånd vara nyfikna på tingens ordning i vår vardag. Låt oss kopiera naturens förmåga till ständig evolution, låt oss utveckla våra kunders verksamheter så att de klarar de nya förutsättningarna som ständigt finns i morgondagen.

 

låt oss ta Ansvar for att Utmana kunderna att tänka nytt.

 

Love you all! / Pierre
 

Fanskapet somnade

Dagen för intro närmar sig, jag inser att tiden för förberedelser är lika med noll, jag kollar snabbt materialet för presentationen, samtidigt ber jag min fru inhandla maten. Lars dirigeras att koordinera drycken. Dagen D är nu inne, gubbröran på plats, kycklingen i marinad och Lars ivrigt hackande grönsaker som skall ned i salladen. Klockan närmar sig ”hämtning på kastellet”, jag har Klass 8 examen, vilket omfattar även förarbevis på sjön. På kajen står ett helt fotbollslag, inklusive avbytare, fantastiskt roligt. Flytvästarna sätts på och samtliga äntrar båten för den traditionsenliga snipturen. Turen går runt Stegesund för slutlig ankring vid vår brygga, väl i land flyter kvällen på enligt plan. Samtliga kör sina presentationer inklusive jag, jag toppar med mina rysarhistorier som bland annat omfattar ”kasta grannen i sjön”. Jag kommer i säng alltför sent och vaknar i ottan. Jag är först ut bland dagens talare. När min presentation väl är avklarad väljer jag en fåtölj att sitta i, då inträffar det som inte får hända, någon slår av huvudströmbrytaren, för ett kort ögonblick ramlar ögonlocken ner. Jag tyckte det mesta gick enligt plan, men detta fanns inte i planeringen

Jag måste ändå sammanfatta Frontits 54:e intro, fantastiskt väder, fantastiska människor och en underbar orkester som spelar upp hela symfonin. Det är ett privilegium att få vara en av er, men håll tyst om att mina ögonlock för en stund föll ned, det adresserar vårt värdeord Ansvar. 😕

 

Love you all / Pierre
 

Skillnaden mellan förväntan, verklighet och saknad

​

På våren spritter det i kroppen, förväntans tid är inne. Avsaknaden av ljus under mörkrets långa dagar har skapat en törst som släcks först när dagarna blir längre. Sinnet lurar kroppen att slänga plagg efter plagg, alla går från inneliggare till uteliggare, behovet av russkapande drycker spär på känslan av livets oändlighet.

Sommaren inträder, verkligheten är här, nu gäller att förverkliga alla drömmar, strumporna åker av, många går från dusch inomhus till morgonbad i det fria. Livet blir enklare, man träffar nära och kära, och dagarna känns oändliga. I stan är det folktomt, på landet träffas alla som kommit ur sina vinterkokonger för att tillsammans hoppa små grodorna, bära okokta ägg i sked och hoppa säck. Grilldoften lägger sig som en smog över landsbygden och männen erövrar åter kontrollen över grillen.

 

Hösten börjar kanske inte åtta veckor senare, men nu inträder saknaden, plötsligt blir dagarna kortare, mörkret kommer tidigare och hösten är nu i snabbt antågande. Myriader av människor avfolkar nu landsbygden och likt lämlar återerövras städerna, folk flyttar nu tillbaka till sina kokonger. Återigen måste man cirkulera i kvarteren för att hitta en parkeringsplats. Fötterna som fått andas friskluft kapslas nu in i färgglada strumpor, vem fasen blir glad över att bli kvävd av en strumpa 😒.  Saknaden av en sommar som alltför ofta känts för kort måste nu ersättas med endorfiner, spänstiga vrister och ett djävla anamma för att ta våra kunder vidare till nya framgångar.

Men längst därinne ropar själen, knoppen och kroppen efter mer ljus, mer syre, mer tid, men nu kära kollegor, nu skall sinnet fyllas med nya utmaningar, nu lämnar vi grodhoppen, de okokta äggen och juteväven, nu skall knoppen in i gymmet, nu skall "de grå cellerna" få sig en omgång.

 

Jag måste säga att i år har jag verkligen längtat efter att träffa er.

Låt oss leva ett SKUMPA liv i höst,

S - sprid glädje,

K - var resurssmarta,

U - utmana er själva, kunderna, era kollegor,

M - därute finns bara möjligheter, se dem och ta tag i dem,

P - samarbeta över kontors och kompetensgränser och

A - glöm inte det sista och inte det minst viktiga, TA ANSVAR.

SKUMPA

Love you all, I love reunion! / Pierre