Innan det går för långt....

Telefonen ringer, i andra änden är vår dotter Malin, hon berättar att det är KAM. Jag uttrycker min glädje och säger grattis! Malin låter ledsen och säger att det var det hon trodde. Jag försöker peppa henne och säger att det är väl en kul utmaning. Hon replikerar, det måste ju fixas. Jag har svårt att ta in varför hon inte är glad över beskedet, men får då svaret, den måste bytas. Vadå bytas säger jag – det är ju en utvecklande utmaning att bli Key account manager, hon svarar - pappa det är kamkedjan på bilen jag pratar om.

Exemplet är i det lilla formatet, hur ofta händer det inte att vi pratar förbi varandra?

Drygt en vecka har passerat, jag blir mer och mer stressad, jag bestämmer mig för att ta ett personligt samtal. Jag är projektledare för en kritisk systemimplementation och bestämmer mig för att ge beställaren en öppning att avsluta detta. Jag knackar på dörren hon ber mig komma in, jag lägger ut texten kring fördelen med att anlita konsulter - om beställaren inte är nöjd kan man alltid avbryta engagemanget. Hon tittar förvånat på mig och undrar, jag förstår inte vad du pratar om? Jag replikerar, du verkar undvika mig och du initierar inga spontanmöten längre . Hennes svar kom som en skänk från ovan, ledsen – men jag har problem med min man, Bertil. Hon valde efter vårt samtal att flera gånger bjuda in mig för att lätta på trycket.

Här har vi ytterligare ett exempel som pekar på nödvändigheten att kalibrera perspektiven, ibland får det triviala följder, som i det första exemplet. Andra gånger som i det andra exemplet kunde det ha fått alvarliga konsekvenser, men jag valde att gå i konfrontation, för att få klarhet.

Var noggrann med att kolla att ni delar samma verklighet, därmed kan man undvika onödiga konflikter, tidsödande lösningsdiskussioner, komma snabbare överens mm.

Händelserna ovan adresserar Frontits värdeord skratt, jag ler fortfarande när jag tänker på Malins och mitt samtal , utmaning & ansvar, jag är glad att jag inte duckade, utan konfronterade kunden för att bringa klarhet.

Love you all! / Pierre