Jag startar motorn och stävar nu ut på Älgöfjärden med sikte mot Strömma kanal. Vädret är strålande och jag sitter på ”flybridgen” och styr. Jag närmar mig bron i Strömma kanal och konstaterar att jag måste vänta på broöppning. Jag tar sikte mot tilläggsplatsen och lägger i backslaget. Det som nu händer gör att infarkten är nära, backslaget går inte i – båten rusar i ”hög” fart mot bron. Masten slås av, radarn och mitt huvud klarar sig med en hårsmån och jag kommer undan med blotta förskräckelsen.
Efter några snabba knapptryckningar har jag säljaren på tråden, han svarar - Om du sitter uppe på flybridgen måste du vrida om en spak nere i båten för att få med dig växelfunktionen. Jag hävdar att han borde informerat mig om en så central fråga. Han replikerar -Du borde läsa instruktionsboken. Okej, hur stor är chansen att jag hade sett denna ”lilla” detalj? Instruktionsboken är på 200 sidor.
Jag känner mig både dum och okunnig, mastdelarna ligger och flyter i vattnet. Helst vill jag låtsas som att det regnar men väljer att röja upp bland bråtet. Är det så här vi historiskt hanterat våra organisationer vid implementering av nya IT-stöd, en instruktionsbok och ett lycka till?
Detta adresserar Frontits värdeord, utmaning & ansvar, ge dig inte förrän du vet att överlämningen vunnit insikt. Tveksamt om det adresserar skratt -så kul var det inte. 😉
Detta hände 2005 när vi bodde på Stegesund, jag behövde båten för att pendla sjövägen till Lidingö varje dag.
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar