fredag 9 november 2012

Han kommer aldrig engagera mig som managementkonsult


Jag är på väg till Sundsvall, tangenterna smattrar under anslaget från mina fingrar, kaffet ryker, doftar gott och smakar underbart. Tankarna landar i en incident som hände mig på Valhallavägen för några månader sedan. När jag är på väg ut genom ytterdörren står en hund och urinerar på porten till fastigheten. I änden av kopplet står en backslicker som just parkerat sin Porsche, han verkar totalt obekymrad över att hunden ”pissar” på ”min” port. Efter fullbordat verk släntrar han in på fastighetsmäkleriet hörnet Valhallavägen/Sturegatan. Efter några snabba steg äntrar jag kontoret går fram till honom och – milt uttryckt - vädjar om en ursäkt, han förstår ingenting. Jag känner en stigande irritation som kommer till uttryck i ett väl valt antal ord som bildar ett ordflöde som sätter spiken i kistan för ytterligare vänskap. Inte nog med att hunden pissat, han är fastighetsmäklare, han kör Porsche och han har en backslicker frisyr. Paketet är klart, hans karaktär är färdiganalyserad - han är osympatisk, arrogant, bortskämd, våldsverkare och säkert en helt kass chef. Några veckor senare tar jag min regelmässiga morgonpromenad, Valhallavägen mot Djurgården, runt Kungliga djurgårdsmarker, landar vid Strandvägens mynning, passerar alla dessa underbara skutor, släntrar Nybrogatan upp, helt plötsligt stannar Yum Yum, Sophies hund, hon formligen rycker mig ur mina filosofiska funderingar. Hon ställer sig och pissar på ”någons” port på Nybrogatan, jag skäms, men hinner inte parera, jag hoppas innerligt att ingen skall se oss, framför allt inte backslickern. Jag inser att jag också är en ”sån”. :-)

Love you all / Pierre


PS! En sak är säker, backslickern kommer aldrig att bli min mäklare och jag aldrig hans inhyrda managementkonsult. DS!​

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar