Vi alla kan göra 2017 till ett fantastiskt år!

En hel värld håller andan, året är 1999 snart skall årsklockan slås om till ett nytt millenium. Dramatiken är total, kriser väntar bakom hörnet, flygplan kommer att störta, patienter med övervakning på sjukhus kommer att avlida, tickande bomber kommer att utlösas. Vad hände - ingenting!

Nu 16 år senare tillträder en ny president i USA, demokratiskt vald, men en hel värld håller andan, vad kommer att hända? Enligt Dalai Lama har vår överlevnad varit - och kommer att fortsätta vara - beroende av vår inneboende godhet. Vår hänsyn till varandras känslor på en enkel mänsklig nivå är mycket mer effektiv och betydelsefull än lagstiftning. Han säger, citat: "Jag är övertygad om att människan till sin natur i grunden är vänlig, inte aggressiv. Och var och en av oss har ett ansvar att handla som om alla våra tankar ord och handlingar är viktiga. Våra liv har både syfte och mening."

Personligen hoppas jag att vi inför det nya året går framåt, låt oss ta hand om 2017 som än så länge är ett oskrivet blad. Fyll det med glädje, hopp och innehåll. Gör varje dag till någonting att minnas, låt oss när året är slut känna stolthet. Låt ANSVAR bli ett ledord. Om alla tog ett litet steg kan vi förflytta berg.

Bjud omgivningen på ett leende, en kaffe, en måltid, en tjänst - allt som ger vardagen innehåll, ser du en kollega som inte mår bra eller en verksamhet som inte fungerar  – hoppa ner från läktaren, gör något, agera

Vi alla kan göra 2017 till ett fantastiskt år!
Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar.

Love you all! / Pierre

   

Hotet om blockad tvingade fram ett nytt levnadssätt

Redan som liten lärde jag mig uppskatta doften och smaken av en kopp kaffe. Jag satt i mammas knä och hon älskade kaffe, hon hällde upp en skvätt tillsammans med lite grädde och socker på ett fat och bjöd mig, det var så gudomligt gott. Kaffet har följt mig som en trogen följeslagare genom hela livet. Jag kan än idag minnas när jag som dataoperatör jobbade skift och en välbränd kanna kaffe hade stått på uppvärmning i timmar på bryggaren, det hindrade inte en törstig själ att hälla upp en kopp och törstigt läppja på den svarta drogen. Våren 2015 låg jag två ggr på intensiven på Danderyds sjukhus begynnande hjärtinfarkt. På vänster sida om mig sitter hjärtläkaren, på höger sida är en monitor som visar mina inre kranskärl. Kärlen liknar gamla avloppsstammar som beckat igen. Jag vänder mig till läkaren och frågar, vad skall jag göra? – ”gå över till medelhavskost” replikerar han. Från den dagen har jag oavbrutet, så när som när jag är bortbjuden, valt fisk, fågel och skaldjur, frukt och mycket grönt, samt olivolja i tid och otid. Då jag också blev informerad  om sockrets och de snabba kolhydraternas negativa påverkan på kärlrensningen, blev beslutet att skippa all alkohol och det gäller oavsett om jag är bortbjuden eller hemma. Dock syndar jag ibland och tar en kanelbulle eller dylikt, men det är i undantagsfall. Jag trodde i min enfald att jag skulle leva ett fattigare liv, men det är tvärtom, min följeslagare kaffet smakar ännu ljuvligare, kolsyrat vatten försvinner likt ett årgångsvin ner i strupen. Allt har fått fler nyanser, mitt allmäntillstånd har blivit bättre. Så min rekommendation till alla – våga prova – ditt liv blir inte fattigare, nej tvärtom rikare. Jag är ingen fundamentalist, jag öppnar ett årgångsvin till min hustru om hon önskar det, jag servar fin whiskey till mina kompisar. Mitt val är mitt val, men om ni undrar, våga fråga mig. Jag har nu levt 1,5 år utan ens en lättöl, helt fantastiskt.

Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Möjligt & Ansvar.

Love you all! / Pierre

 

 

 

 

 

 

Julen närmar sig nu med stormsteg…

Hemma i min familj på Kungsholmen släpade sig dagarna fram, det serverades kanelbullar och mjölk till frukost, det var alla dagars ”energizer” inför utmanande skoldagar. Min äldsta bror förberedde mig ibland inför skolan genom att fixa en ”Tommy Steele” frisyr. En bena på vardera sidan om huvudet, håret kammat från respektive sida mot mitten som avslutas med två virvlar framme i pannan. Sidorna kammades bakåt och avslutades i bakhuvudet med en bena.  Pappa skjutsade mig ofta till skolan på sin cykel, alltid på pakethållaren. Instruktionen var den vanliga, håll ut benen så att du inte fastnar i ekrarna. Vid grindarna till Eiraskolan väntade ofta några busar som rufsade om håret till oigenkännlighet. Därefter följde förhör – vem ”håller du på” Tommy Steele eller Elvis Presley, det gällde att svara rätt annars åkte man på stryk. Dagarna släpade sig fram och hade vi tur och mamma och pappa hade råd, fick vi varsin julkalender. Den 24:e december var the ”big day”, faster och farbror kom alltid på besök. Dom hade inga egna barn och varje jul fick vi var sitt ”hårt” paket av dom som alltid innehöll årets present. Gud vad vi njöt och såg fram emot dessa tillfällen.

Som på Frontit julklapp ger vi ”Ingenting”, pengarna går till ”Röda Korset” och vi önskar att fler familjer skall klara vardagen i Syrien. ‎

Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar

Love you all! / Pierre

 

 

  

Tänk att gott kan göra så gott...

Tisdag efter jobbet slinker jag in på Hemköp, köper en bit lax, 3 timmar senare blir jag akut magsjuk. Två dagar efter incidenten går jag in på Hemköp igen, efter lite ordväxling kompenseras jag för den skada laxen skänkt mig. Släntrar därefter omkring i butiken, plockar på mig de varor jag behöver, hamnar som nr fyra i kön till kassan. Jag ser då att den gamla damen som står längst fram har problem. Jag går fram och frågar, vad är problemet? Kassörskan förklarar att 500 sedeln inte accepteras av scannern och damen saknar andra betalningsmedel. Jag erbjuder mig att betala hennes skuld, stoppar in mitt kort och knappar in koden och önskar damen en trevlig kväll. Hon börjar nästan gråta och har jättesvårt att inte tillräckligt uttrycka sin tacksamhet. Jag går tillbaka till min plats i kön och de två damerna som är före mig formligen vräker superlativ över mig, kassörskan gör detsamma och det sista jag ser av den gamla damen när hon är på väg ut genom butiken, är hennes fantastiska, goa, tacksamma ögon. Jag kommer aldrig glömma detta. Tänk att gott kan göra så gott.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Möjligt och Ansvar.

 

Love you all! / Pierre

      
  

Slå inte på sleepmode för tidigt!

Apelsinen smyger sig upp i öster och kroppen träffas nu av värmande strålar, morgonen dallrar av förväntningar, frukosten är fylld av nyttigt bränsle som förlänger livet ytterligare några timmar. Dagen som skall fyllas med innehåll kommer bara bestå av en  ”måste aktivitet”, resten skall få vara ett oskrivet blad. Jag startar direkt med ”måstet” för att därefter förbereda hjärnan på ”sleepmode”. Efter mission completed, drar jag igen ytterdörren, tar trapporna ner, lägger soppåsarna i bilen och styr kosan mot återvinningsstationen. Efter uträttat värv parkerar jag bilen och upptäcker då att hjärnan hamnade i ”sleepmode” lite för tidigt, nycklarna till lägenheten ligger i lägenheten. En inte helt oviktig detalj  - jag befinner mig i Spanien. Jag ringer min Spanska hantverkare som bor i Nerja, tyvärr dör telefonen p g a strömtorsk. Jag haffar två personer som kommer gående på gatan, yes,yes, yes dom har laddarsladd i sin lägenhet. En halvtimme senare har jag tillgång till min telefonbok, då kommer jag på en ”smart” tanke, jag ringer på hos grannen i grannhuset, jag inviger dom i min situation och ber samtidigt om audiens att ”planka” över deras 2 meter höga mur in till min terrass. Till saken hör att vi har lägenheterna högst upp och fallhöjden kan motverka den bästa frukosten. Jag kommer precis upp på krönet och ser då att jag haft sinnesnärvaro att låsa dörrarna till terrassen. Jag väljer då att stressa upp städerskan som lovar att möta mig mellan två arbetspass, samtidigt ringer min hantverkare tillbaka och meddelar att han är på väg med nyckel. Jag tar då ett snabbt belöningsbeslut, tar bilen ner till byn, beställer en dubbel espresso och en croissant. Denna underbara dag som skulle vara fattig på måsten fick en rivstart, belöningen är en betablockerare och dubbel blodtryckssänkare. Väl i lägenheten väntar terrassen, solsängen och apelsinen som för länge sen övergått från rött till gult.

Detta kunde ha adresserat Frontits värdeord  Kostnadsmedvetenhet, men plankningen byttes ut mot hantverkskostnad, dock adresserar den värdeordet Utmaning, puh jag slapp sova ute.

Love you all / Pierre  

 

 

 

 

 

 

Hallucinationer, drömmar & djup koncentration

Vad är det som händer - jag lägger mig ner – mina aktiva tankar upphör, plötsligt dyker det upp små filmsekvenser som jag inte dirigerar. Samma saker händer när jag sover, skillnaden är att jag i drömmen inte är medveten om att det bara är fiktion, detsamma händer när jag feberhallucinerar. Kan man jämföra dessa tillstånd med djup koncentration, en stund i total ensamhet utan störande yttre intryck. Ur en författahjärna föds sekvenser som kan få mening och innehåll att konsumeras av en större krets. Författaren själv kan i efterhand känna sig främmande inför sitt eget resultat. När Steve Wozniak , uppfann den första PC'n¹, gjorde han det i sin egen slutna värld, totalt fokuserad, koncentrerad på uppgiften. Det finns t o m forskning som visar att brainstorming i stora grupper inte får den fullödiga input från varje individ som det enskilda tankerummet ger, det bottnar i att alla vill "tillhöra gruppen", man vågar inte vara så galen som det "slutna jaget" medger. Bör vi kanske överväga att kombinera stormöten med enskilda, med sig själv, totalfokuserade, koncentrerade överläggningar. Jag ger inte svaret, jag väcker bara frågan. För att vår vision skall bli verklighet, att verka för att individer och verksamheter når sin fulla potential, måste vi kanske ge det enskilda rummet större utrymme.

¹29 juni 1975 testade Wozniak sin första fungerande prototyp, som kunde visa ett antal bokstäver och köra några olika testprogram. Det var första gången som ett datortecken kunde visas på en TV-skärm styrd av en hemdator.

Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Ansvar och Möjligt.

Love you all / Pierre

Reflektionen är tacksamhetens moder och lycka dess broder!

 

 

Kl är 6:25, till höger om mig har jag en 60 tums skärm, utanför passerar Stockholm i siluetter. Vem har målat denna fantastiska stadsbild, så otroligt vackert, några tunna moln bildar en fin kontrast tilldet gryende ljuset. Jag sitter nu med min kompis Lenovo, han tar tålmodigt emot mitt pekfingersknackande. Jag känner för att dela denna upplevelse med er alla på Frontit som betyder så mycket för mig. Kosan är ställd mot Norrköping för massage av tre rekryter. Snart kommer vagnen med frukost, skall jag falla för frestelsen och ta tågfrukosten, eller skall jag stålsätta mig och vänta till mitt frukostmöte? Vissa säger att jag är karaktärsfast, men jag känner mig själv bättre än så. Jag tar tågfrukosten, vad går upp mot en hård macka med pålägg till rykande nybryggt kaffe. Tåget har nu kommit upp i en hastighet av 160 km i timmen, bilderna utanför fönstret strömmar nu förbi och känslan av privilegium fyller mitt sinne. Jag blir aldrig mätt på alla dessa möten med personer som kanske kommer att bli våra nya kollegor. Ta ansvar, reflektera över allt som omger dig, njut, känn tacksamhet och fyll ditt sinne av lycka. Dra på smilbanden, livet är underbart.

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt & Ansvar

Love you all / Pierre

​