tisdag 17 maj 2016

Finns det presumtiva galningar i oss alla?

 



Den stora frågan, är vi samma karaktär i alla sammanhang? Jag vill hävda att jag själv inte är samma människa i jobbet som privat. Vad är det som gör att fullt normala människor får en 😈 när de håller i en ratt. Det kan inte bero av uppväxten och det kan inte vara genetiskt. Låt mig ta ett exempel……

Två gånger det senaste halvåret har jag blivit prejad av personer som tappat all sans. Första gången i en rondell i Barkarby, föraren framför mig tvärnitar helt plötsligt. Han springer fram till min bil, jag tar ned sidorutan, han beskyller mig för att ha tutat, jag förnekar det, han besinnar sig och kör därifrån. Här var jag oskyldig, men var en hårsmån från en rak höger.

Den andra gången var i Marbella, jag missar pga av ouppmärksamhet bilen som är i rondellen, vilket innebär att jag av misstag kör in framför den andre, klantigt men oavsiktligt. Han kör snabbt förbi mig och prejar in mig till trottoaren, jag tar även denna gång ner sidorutan, med risk för att andra gången på ett halvår få en rak höger. Jag sträcker ut vänster hand som en Kofi Annan rörelse, en slags "love peace and understanding" gest, han känner sig som en segrare och gör som den förste, hoppar in i bilen och kör därifrån.

Första tillfället var jag oskyldig, andra tillfället var jag klantig. Men oavsett det, vad är det som gör att bilister tappar allt förnuft och sans. Jag funderar på att ändra rekryteringsprocessen, sista testet skall vara en "köra bil" test för att hitta en eventuella galningar bland rekryterna.

Detta adresserar våra värdeord

Utmaning – låt inte den andres aggression smitta av sig på dig

Prestigelöshet – fightas inte om oväsentligheter, kräv inte att bli sjyst behandlad i trafiken

Skratt – se det komiska i situationen, men passa dig för att skratta för tidigt

Love you all / Pierre

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar