onsdag 23 maj 2012

Må fegheten aldrig hindra oss från att göra ett bra jobb.


Vi är inne i slutspurten och skall snart tillträda lägenheten. Mäklaren som kommer från Skeppsholmen tror i sin iver att neutralitetsprincipen innebär passivitet i förhandlingen mellan köpare och säljare. Det han inte förstår är att han enligt lagen aktivt skall agera för att parterna skall komma överens, och om parterna inte kommer överens får mäklaren inte ta någons parti. Ju tydligare jag är i mina krav ju mer ljuger han. Han anklagar mig för än det ena än det andra. Jag blir mer och mer förbryllad, jag säger till honom att min advokat tar kontakt med honom, och han replikerar att då skall han lära honom ett och annat. Efter deras samtal tar jag förnyad kontakt med mäklaren och han konkluderar samtalet med min advokat på ett mycket förvirrat sätt, efter ytterligare samråd med min advokat kan vi båda konstatera att mäklaren är galen och tangerar gränsen för att bli anmäld. I mitt sista samtal med mäklaren inser jag att han är inkompetent att leda affären i mål och diskvalificerar därmed honom från uppdraget, mitt krav är att han kliver åt sidan och att hans chef tar över.

I vårt telefonsamtal har han bragt mig i mental gungning, att behöva överlägga med en idiot som rör sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet gör mig rasande. Bakom mig i rummet börjar oroliga fotsteg röra sig fram och tillbaka, mycket tydliga mellan ytterväggen och sovrummet. Stegen är så höga och tydliga att jag tar några snabba kliv fram för att se om någon är där. Stegljuden är helt oförklarliga och fortsätter trots att jag står där, men upphör så snart jag lugnat ned mig.

Efter överläggningar med försäljningschefen redogör jag för min ståndpunkt och kräver spelarbyte. Därefter har allting flutit på utan problem. Kontraktet är i sin ordning, såväl jag som säljaren är nöjda. All kommunikation i alla riktningar har flutit i all gemyt. Ljudet i vardagsrummet är borta.

Fascinerande hur en galning som inte vill göra jobbet placeras i frontlinjen i en kontraktsförhandling.

​Hur han utan skam kan röra sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet och fegheten att föra en förhandling emanerar i lögner.​

Love you all! / Pierre

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar