Är jag naiv?

En kanelbulle och en kopp kaffe sitter fint på min väg från Saltsjöbaden till Stockholm. Kommer genom tunneln till Sveavägen, svänger höger, rullar Kungsgatan ner mot Stureplan. Passerar en hemlös som går Kungsgatan upp, hans skor består i stort sett bara av sulorna, resten av ovanlädret existerar knappt. Stannar för rödljus när en djärv tanke infinner sig, han får mina skor. Jag gör en snabb U-sväng, korsar heldragna linjer, kör förbi mannen och gör ytterligare en U-sväng. Hoppar ur bilen, snör upp mina skor, ropar till mannen - du får mina skor. Jag inser att jag själv kommer vara utan, men Bitte kan komma ner med andra skor till mig när jag kommer hem. Det kan ju se skumt ut att jag bara går i strumplästen till porten, någon granne kan tro att jag blivit galen. Döm om min förvåning när mannen tackar nej, jag vädjar, men nej, han vill inte ha dom. Lomar in i bilen och i färden hem slås jag av, kan det vara så att nya skor skulle förstöra hans möjligheter att be om pengar, eller var han för stolt för att ta emot skorna. Vad vet jag? Jag hoppas han inte förfryser fötterna och att han tar emot hjälp från någon annan.

Jag försökte ta mitt ANSVAR och trodde det var MÖJLIGT, men han tackade bestämt nej.

Love you all! / Pierre   

Kan du tänka dig att dela rum med en hemlös?

Stormen tilltar i styrka, den låga temperaturen i kombination med vinden biter ända in i märgen. Hösten är här och den låga temperaturen varnar om en annalkande vinter. Mina tankar ockuperas av alla människor som inte har tak över huvudet och som inte kan se fram emot en varm morgondusch.

Rubriken i detta blogginlägg är ämnad till oss priviligierade, det finns rum för oss alla tillsammans med våra hemlösa under broar, tunnlar, parker etc. 

Handen på hjärtat, om en nära anhörig var tvungen att sova ute, skulle du då förvägra dom något värmande ur din garderob. Om svaret är nej, inventera din garderob och plocka ut det du inte använder, kylan är här, dom hemlösa behöver varma kläder.

På Frontit arrangerar vi även i år insamlingsaftnar. Ditt bidrag kan rädda någon från att förfrysa.

Jag vädjar, hjälp dina medmänniskor som är i nöd. Tag kontakt med något av våra kontor om du vill ansluta till en värmande AW, inträdesbiljetten är att du tar med dig något värmande ur din garderob, skor, byxor, underkläder jackor, mössor etc.

Love you all / Pierre

Kan stålgalgar minska klimatavtrycket?

Ny dag, nya beslut, vad ligger i almanackan idag? Släntrar in i garderoben och börjar nu ett febrilt letande efter det jag söker. Pust, hur svårt kan det vara, vad skall jag ha på mig?

Jag inser att det är ett systemfel i garderoben, fler hyllor än stänger, jag bestämmer mig för att detta måste vid tillfälle åtgärdas.

Någon vecka senare tar jag bort några hyllor och ersätter dessa med stänger. Styr "kosan" till Ikea, köper tunna stålgalgar och vänder hem. Hänger nu skjortor, byxor och tröjor på galgar. Upptäcker kläder som jag inte använder, sorterar dessa i högar. Äntligen har jag nu ”råkoll” på garderoben.

Åker till Röda korset på Hornsgatan i Stockholm, lämnar kläder som samlat damm, personalen bugar och tackar. Kläder som jag inte använder hamnar nu på secondhand marknaden, pengarna från försäljningen kommer till nödlidande.

Jag beslutar mig för att alla garderober skall genomgå samma förvandling. Effekten av transformationen är nu att jag vet vad jag har, jag behöver inte lika ofta köpa nytt och jag har ett system för återvinning, ett ”litet” bidrag till miljön och till människor i nöd.

Till er alla - etablera system för cirkulär ekonomi och det kommer att bli många vinnare.

Love you all / Pierre 

Jag tog "skit" för mitt ledarskap

Jag är ingen förvaltningsmänniska!

För ett år sedan blev jag vald till ordförande i en förening där vi gemensamt äger en egendom.

Balanserade tillgångar utöver egendomen uppgår i likvider till i runda tal 50 000 kr och kostnaderna för det gångna året var några sprayburkar. Åtagandet som skall administreras är i stort sett en städdag som går av stapeln en ggr om året.

Under min ordförandetid hade vi ett ”per capsulam möte”, då jag inte ansåg det nödvändigt att träffas fysiskt, både av coronaskäl och då verksamheten inte krävde det. Jag har svårt att motivera meningslösa möten.

I ambitionen att vitalisera styrelsen och eventuellt reformera arbetet tog Jag kontakt med en  ”ledamot” och informerade honom om att jag avsåg att ersätta honom. Innan vi avslutade samtalet sa denne att han inte sagt ja till att avgå, varvid jag replikerade ”det är inte du som avgör det, det avgör stämman”. På årsstämman blev det rörigt när styrelsens ledamöter skulle väljas. Sekreteraren och en annan styrelsemedlem hade värvats av ”ledamoten”. Sekreteraren ansåg att jag försökte ”kuppa” stämman och denne höll en upprörd utläggning om detta. Kandidaten som skulle in i styrelsen förklarade därmed sig inte kandidera, varvid jag bad om ursäkt och föreslog stämman att rösta för sittande styrelse, stämman sa JA.

Ett par veckor senare hade vi ett konstituerande möte i styrelsen och då tog de ”tre” till orda och totalt inkompetensförklarade mitt ordförandeskap. Samtliga ledamöter hade under det gångna året vilat i total koma, utom vår kassör som jag hade en löpande dialog med. Men i stället för att försvara mitt sätt att leda denna församling, vek jag ned mig och tog ”skit” för mitt ledarskap. Utom allt tvivel var konspirationen regisserad av ”ledamoten”. Men okej, ”ledamoten” är nu inne på sitt 9:e år och sitter kvar och jag valde att avgå, att göra ”eget utträde” ur styrelsen.

Har jag lärt mig någonting av detta, ja dels saknar jag politisk kompetens och dels  behöver jag ”puls” för att känna engagemang, därmed är jag olämplig att leda en förvaltning. Min rekommendation till er som känner igen er, känner du på dig att dina prioriteringar inte rimmar med uppdraget, säg nej om du blir tillfrågad.

Love you all! / Pierre 

                    

Är vi på väg att bli rasister?

En ny morgon med nya experiment. Degen som stått i kylen över natten stjälper jag upp på bakbordet, drar ut den i en stor kvadrat och hugger upp den i mindre bitar. Lägger bitarna på plåt för jäsning i 60 min innan dom körs in i ugnen som håller 270 grader. Bullarna tillsammans med kaffet får nu göra mig sällskap med TV4's "kalla fakta".

Jag får nu inblick i hur det är att bo i Sverige i "fel" område, med "fel" hudfärg. Kränkningar från en hårt ansträngd ordningsmakt som p g a av stress oprovocerat visiterar personer som inte ser ut som "vi". Inte kanske så konstigt med anledning av allt som händer i vårt samhälle med våldtäkter, överfall, skjutningar mm. Polisen har idag en övermäktig uppgift med travar av ouppklarade brott. Det är lätt att falla in i kravet på fler poliser, det är i alla fall det politikerna kräver och direktavkastningen på dessa krav är ökat väljarstöd. Men kommer ni ihåg den 11:e september - "Twin Tower"? Alla som hade skägg som Bin Ladin visiterades eller förvägrades flyg i USA. Skumt och dumt, konsekvensen blir att hela grupper misstror samhället p g a särbehandling.

Låt oss inse, för att lösa frågan kring rekrytering till kriminella kretsar är inte eventuella påföljder det första rekryterna tänker på, det handlar om lojalitet. Om polisen är föredömen och bygger relationer med ungdomarna kan dom bli en länk in till samhället. Vi måste börja prata med varandra, vi måste inkludera inte exkludera. Kulturen och idrottsrörelsen har en förmåga att fånga upp ungdomar på driv, satsa mer pengar där, kanske det ger bättre avkastning än någonting annat, troligtvis mer än satsningar på fler poliser, om inte annat så kanske pengar bör tas ur samma påse. Man bör också vara medveten om att föräldrarna ofta står handfallna och behöver samhällets stöd.  

Ett större hot mot vårt samhälle är klankriminaliteten som fått ett fotfäste i Sverige, där måste samhället sätta ner foten. I Göteborg satte kriminella upp vägspärrar, klanen anser sig stå över samhället och vidtar egna åtgärder där vi misslyckas. Läs "Familjen" av Johanna Bäckström Lernebys.

Jag är för ett mångkulturellt samhälle där alla måste få en chans att bidra och vara en del av samhället.

Sorry att jag vädrar min åsikt. Om det vore lätt att skapa ett "vi samhälle" hade det varit gjort för länge sedan, men låt oss inte hemfalla åt "Twin Tower"-syndromet. Utseendet avslöjar inte vem som är god eller ond.

Love you all! / Pierre 

Jag har "öppnat" ett bageri

Jag  har bakat matbröd för husbehov i knappt 50 år och sedan 10 år surdegsbröd. Jag berättade för våra vänner, Peter och Annika Sjögren på Stegesund, att jag funderade på att baka frallor till grannarna på ön. Intäkterna från försäljningen skulle då gå till barn i nöd. Tanken var god, men jag hade ingen bra idé hur det skulle gå till. Sjögren som fått många privatleveranser av frallor från oss ”tvingade” nu mig att skrida till verket. Surdegsfrallorna levererades till Sjögrens som ett komplement till deras försäljning av vaktelägg och honung. Frallorna portionerades i påsar om 5 och kostade 60 kr. För varje påse som såldes dubblade jag insättningen till SOS barnbyar, m a o varje påse renderade i en insättning på 120 kr till barn i nöd.

Totalt gav insamlingen 10 220 kr och den avslutades den 31 augusti.

Här ser ni resultatet https://insamling.sos-barnbyar.se/inteettenda/11-6683

Grannarna uppskattade att få nybakta frallor till frukost, det var dock förenat med ett visst jobb.

Degen vid varje bak uppgick till 6 kg och varje bulle vägde i snitt 100 g. För att grannarna skulle få leverans till frukost var jag tvungen att gå upp senast 4 på morgonen. I år blev det 7 dagar spritt över tid som bageriet var öppet. Det var både kul och spännande att köra ”bageri”, vem vet jag kanske öppnar nästa sommar igen. 

Love you all! / Pierre

Plast dödar

Som många upptäckt publicerar jag sedan i maj bara ett nytt kåseri i månaden. Det skapar dock vissa problem, nerven är inte lika uppmärksam på ämnen att kåsera kring. I ett samtal för 14 dagar sedan med en barndomskamrat gav han mig en injektion till ett möjligt ämne. Jag nämnde då i samtalet - plast dödar, eller försvårar återhämtningen för IVA patienter. Roger bad mig att med mina erfarenheter skriva om det.

Utdrag ur mitt blogginlägg…..från attachéväska till potträning”, 
ensam är inte stark, du kan inte överleva mot alla odds, det krävs anhöriga, släkt, vänner som rör vid dig och pratar med dig även när du är medvetslös. Min familj gjorde en heroisk insats när jag låg på IVA på Danderyds sjukhus i svininfluensan 2009. De masserade mina händer och fötter, smorde in mig med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen tre veckor senare.

I dagens pandemi existerar inte växelbruket mellan sjukvården och anhöriga. Anhöriga får inte tillträde och sjukvården måste till alla medel skydda sig likt rymdvarelser, plasten är medlet. Riskerna ökar därmed att många liv går om intet eller så försvåras återhämtningen.

Jag längtar efter att forskningen skall hitta ett vaccin så att vi kan återgå till normal sjukvård, tills dess, håll avstånd.

Love you all! / Pierre