Jag stötte på Kerstin

Jag drar mig till minnes en liten olycka som hände för några veckor sedan. Morgonen var på ett strålande humör, fåglarna sjöng i kör, natten hade fått ge vika för en ny dag och solens strålar fick flöda fritt över våra soltörstande gator. Den här dagen känns som en av dessa dagar som kan försätta även den mest nedstämde i en stämning av dur. Jag parkerar inne på gården – slottsparken, på Villa Ludvigsberg, ja de känns faktiskt som en slottspark. Jag avverkar därefter några intervjuer innan det är dags att lämna Stockholmskontoret. Sätter mig i bilen berusad av vårkänslan och euforin från underbara intervjuer, lägger i backen och döm om min förvåning, jag backar rätt in i Kerstins framdörr. Jag märker inte påkörningen, men tycker mig se i backspegeln att bilen är farligt nära Kerstins. Jag kör fram för att räta upp bilen när jag ser Kerstin komma ur sin bil och ”nästan” ber om ursäkt för att hon inte hann få in nyckeln för att signalera en varning innan kollisionen. Men då vårt värdeord skratt ligger så djupt i oss, konstaterar vi med ett flin på läpparna vad som hänt. Vi tar varsin bild på skadorna, jag ringer mitt försäkringsbolag och rapporterar skadan och Kerstin mailar sitt försäkrings-bolag. Varför rapportera på traditionellt sätt, när man kan göra det via mobilen och datorn. 

Händelsen adresserar våra värdeord:

Skratt – vad annat kan man göra.
Ansvar – var rädd om dina relationer, låt inte olyckor störa.

Love you all / Pierre
 

En ledare har talat

Solens strålar utan kontrasterande skuggor skapar inga vackra bilder. Trots att fasaden utanför hotellfönstret inte väcker några sinnen fylls jag av vällust, solen kämpar sig nämligen upp bakom de ensidiga takformationerna på grannhuset. Jag ligger kvar i sängen och reflekterar på treårsresan och alla fantastiska kollegor. Kompetenta, kommunikativa, konstruktiva, lätt till skratt och en vilja att bygga ett Frontit i världsklass. Dagen innan har vi avslutat sista konferenspasset på treårsresan och toppat den med tapas på en restaurang nere i hamnen. Vi var många som enträget försökte få tag i en taxi till restaurangen, men försöken var förgäves. Anneli ledde ett gäng på fyra tjejer som inte gav upp, efter en lång väntan beslutade Anneli (gängledaren) att gruppen måste omgruppera sig. Efter ytterligare 20 minuter försöker några tränga sig, ljudet från Annelis paraply som likt en revolver klickar till får paret att snabbt retirera, en stark ledare har talat. Jag inser i den arla morgonstunden, trots välbefinnandet över helgens umgänge i backspegeln, att det är dags att slå igen datorn och hasa sig upp till en frukost tillsammans med goa kollegor.

 

Ledarens agerande adresserar vårt värdeord MÖJLIGT, ett paraply har många användningsområden.

Love you all / Pierre

 

 

Kan solen vara alla tiders "negativa tankars" sophämtare?

​

Solen strålar, fåglarna stämmer upp i kör, krokusarna visar sina nymornade trynen, allt känns fantastiskt, på väg till kontoret nynnar jag en sång.

Joggar lätt upp för trapporna, öppnar dörren till kontoret, tyvärr har dörrstoppet pajat så dörren uppfattas som den slängs upp, den landar i ett slammer i väggen. Strax innan bestämde jag mig för att ljudligt sjunga första versen i den stämningsfulla sången. Dörrens brak och min falska stämma bildar sammantaget ett överraskningsmoment som kan skicka den bästa in i dödsriket. Jag möter tre Frontianer som hamnar i mitt stämningsfulla jag och får en skopa personliga superlativ. Jag känner när jag pratar gott till andra att mitt hjärta ler och mitt sinne raderas på allt negativt.

Man kan kalla det sinnesterapi. Ta ansvar för ditt välbefinnande, stanna upp, låt solen mata ditt sinne, möt omgivningen med ditt allra finaste leende, sprid positiva kommentarer och kompostera det som tär på din energi.

Detta mina vänner adresserar våra värdeord

Skratt    - sprid glädje

Möjligt  - Pröva och du kommer bli beroende

Ansvar   - Ta ansvar för ditt välbefinnande

 

Love you all / Pierre

Snart kommer den totala transformationen……

Allt inleds med ett fåtal varmgrader, gatorna sopas, fåglarna stämmer upp till sång inför den stundande parningen, helt plötsligt sprakar det i isarna som om någon yttre makt bestämt att nu är det dags, ispartiklarna börjar skingra sig och övergår genom ett trollslag i flytande form. Jag känner en oerhörd tacksamhet att få uppleva detta år efter år. Vänner stanna upp och beskåda, iaktta, unna er att reflektera över dessa växlingar som livar upp våra trötta vintersinnen. Snart är det dags att likt lämlar vandra ut på gatorna och ansluta  er till folket på konserthustrapporna, vid fontänerna och  i parkerna och på platser som badar i solljus och tillsammans mata nunan med sol & kroppen med koffein. I veckan har jag fått avnjuta fantastiska dagar tillsammans med 17 andra Frontianer på en två dagars intro i Vaxholm. Jag upphör aldrig att förundras över hur lyckligt lottade vi är som om och om igen fyller på med nya toppkrafter, därmed kan vi utveckla våra kunder till sin fulla potential. Intron startade dag 1 på ett icke traditionellt sätt, färden mellan kastellet och Stegesund passerades med en dieseldriven taxibåt, inte som brukligt i en snipa fylld med gubbröra och dryck.

Gästerna hälsades dock välkomna med gubbröran, drycken samt levande brasor såväl i sjöstugan som på tomten. Kvällen gick sedan i ett rasande tempo, med såväl rysliga historier som personliga presentationer. Utan förvarning lystes huset upp av strålkastarna från Taxilasses båt och gästerna försvann lika snabbt som dom kom. Endast tjänstefolket var kvar, Stefan Paulsson, Bosse Rosander och undertecknad röjde upp efter kvällens festligheter.

Dag 2 gick i dialogens tecken, PP bilder varvades med diskussioner och nätverkande. Anna var en de sista artisterna som med sin passion motiverade folk till kommunikation i etern mellan leverans, marknad och sälj.

Avslutningsvis togs ett gruppfoto.

Dagarna präglades av Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Prestigelöshet& Ansvar!

Tack alla för två fantastiska dagar.



Love you all / Pierre

 

 

 

Kan man bli lycklig av en stol

Installatören kommer med en apparat från MTM.  Instruktionerna haglar och svärmor som är 79 år och som är på väg att bli blind tittar på honom med kisande ögon. Fortsättningsvis skall hon få taltidningar i stället för papperstidningar. Apparaten är hyfsat enkel, men efter 1,5 timmars undervisning i monologform är hon mer förvirrad än någonsin. Jag tackar installatören för lektionen och ber honom avsluta då kärlet i svärmors knopp är fullt.  När väl lugnet infinner sig utbrister svärmor som inte sagt någonting på 1,5 timme, jag är så lycklig för den nya stolen ni gav mig. Stolen köpte vi för 100 spänn på en antikbod, tanken var att hon skall kunna sitta i sitt kapprum när hon knyter skorna. Tänk att så lite kan betyda så mycket.

 

Detta adresserar Frontits värdeord Kostnadsmedvetenhet och Ansvar.

Love you all! / Pierre

 

 

Prins Carl-Philip gick före mig i kön

 

I Sverige är patosen för rättvisa djupt rotad. Vi blir upprörda om någon bryter mot köreglerna, oavsett om det är i trafiken, på väg till gaten på flygplatsen, i kassakön eller nu senast att göra en ”Margot”, utnyttja sin position för att gå före i bostadskön.

Igår gick kungahuset före mig i kön på Ica, men såväl kassören som Carl-Philip var ovetande om varandras existens, det var bara kassörens behov av att bringa ordning i butiken som gick ut över mig. Innan incidenten for jag omkring med min kundvagn för att tillfredsställa behoven enligt mitt nya kostprogram, mycket ekologiska grönsaker, fisk, ekologisk yoghurt och där tog farten slut, jag hittade inte linfröna. Tre ggr stötte jag på Carl-Philip mellan hyllorna, vad han letade efter vet jag inte. Tredje gången funderade jag på att fråga honom var linfröna var, men insåg att han troligtvis inte kunde svara. Sista anhalten var storshopping av frysta bär och därefter försökte jag sjävscanna för att slippa köa, men blev bryskt tillrättavisad - ja inte av ”ICA stig” utan av ”ICA brorduktig”, den kassan tillåter bara scanning av 7 varor. Kreativt frågar jag, kan du öppna en ny betjäningskassa, svaret är ja och jag står nu först i kön i den nyöppnade kassan. Då ropar brorduktig, ni som köar i den andra kassan hälften av kön, kom över till mig och inordna er i motsvarande ordning i min kassa, till mig säger han, du ställer dig sist i kön. Helt plötsligt står Carl Philip före mig.

Surt sa räven, bytte kassa och svor över rättsfascisten som troligtvis var skolpolis i grundskolan.

Några rappa tillrättavisande som känns som örfilar skall inte förstöra min dag. 😉 Men jag skall villigt erkänna jag blev rätt sur, men reflekterade samtidigt över att även kungahuset är tvungna att köa på ICA, det är Sverige när det är som bäst.

Det adresserar Frontits värdeord Prestigelöshet.

Love you all / Pierre

 

Allt på konferensen var fantastiskt

Allt på konferensen var fantastiskt, alla ni fantastiska deltagare (jag menar vi på Frontit), innehållet, arrangemangen, gästföreläsaren, lokaliteterna, maten och programinnehållet. Dyker i säng måndag kväll 21.45, sover nonstop till 6.30. Lagar frukost, äter den och penetrerar samtidigt dagens aktiviteter. Tar en dusch och känner att knoppen är totalt tom, känner mig lite håglös, torkar snabbt av mig och hoppar snabbt i kläderna. Finner till min fasa att mitt lunchmöte är 2 timmar bort och min energi är nere på noll. Knappar numret till Röda Korset och hittar energigivaren, dom har en flagship store på Hornsgatan som enbart tar emot märkeskläder. Försäkrar mig om att dom säljer mina kläder dyrt. Sprudlande av glädje tömmer jag garderoberna, märken som Armani, Cerruti, Corneliani, Boss, Stenström och Eton sorteras ut och packas ner i bilen, totalt blir det 25 kostymer & kavajer samt 20 bomullsskjortor. Efter genomfört lunchmöte åker jag förbi Röda Korset och fullkomligen attackeras av en total glädje och tacksamhet över gåvan. Foton tas av personalen för publicering på deras hemsida. Känslan dom förmedlade var att jag räddat deras familj undan svält och fattigdom. Jag hoppar in i bilen med en endorfinkick som heter duga.

Mina vänner, hemlösa behöver varma skor och kläder – administreras såväl av Gula Änglarna som Röda Korset, Röda Korset kan dessutom ta emot ”finkläder” som säljs dyrt, där inkomna medel går direkt till behövande människor i flykt.

Ser du någon mår dåligt eller en verksamhet inte fungerar, sitt inte på läktaren och recensera tillställning, var med och sätt upp scenen, det är vårt sista ord i våra värderingar – det uttalas ANSVAR. Vi alla kan göra skillnad.

Love you all / Pierre