En osannolik historia

Mina målare från Lettland ropar till mig, det är fel färg, jag replikerar, vänta till den har torkat, den ändrar kulör då. Några burkar senare och med ett veranda- och entrétak färdigstruket kan jag konstatera att det är fel färg. Jag åker tillbaka till färgaffären, expediten ber om ursäkt och ger mig en färgmätare för färgbestämning. En dag senare står jag i butiken med beställning på rätt färg, men tyvärr har dom slut på stora hinkar. Om jag absolut inte kan vänta erbjuder han sig att blanda till 12 st en liters burkar.  I väntan på burkarna sätter jag mig i vårsolen utanför ett bageri med en kaffe och ostsmörgås. En halvtimme senare hämtar jag burkarna och lastar in kassarna i bilen, sätter mig vid ratten och upptäcker en bot på rutan - 750 kr. Okej det blev inte gratis med ny färg. Väl hemma på Stegesund, ställer jag in plastpåsarna med färgburkarna i källaren, tyvärr välter en kasse, varvid en färgburk till hälften rinner ut på golvet och resten i plastpåsen. Jag hämtar en slickepott och slevar upp det som ligger på golvet, häller det i burken, tar plastpåsen och häller ner resten av färgen i burken. Stänger burken och ställer den bland dom andra. Några timmar senare letar jag febrilt efter min bilnyckel, inget ställe undgår min spaning, men nyckeln lyser med sin frånvaro och hjärnan är nu helt tom på alternativ. Efter säkert en timmes letande slår det mig, jag skall kolla ett ställe till. Jag går ner i källaren öppnar "burken" rör om med en pinne, nope ingen bilnyckel. Upptäcker då att det är fel burk, öppnar "rätt burk", ner med en pinne, jepp där ligger den.

Det händer att jag släpper ner lösa saker i bagar, fickor eller plastpåsar efter att ha parkerat bilen på Resarö, enbart för att undvika att tappa något i sjön när jag hoppar ner i båten.

När jag efter fadäsen med burken valde att hälla tillbaka färgen i plastpåsen, råkade nyckeln ligga i den plastpåsen med påföljd att den hängde med ner i färgburken. Egentligen borde jag bli Sherlock Holmes - jag tror inte många hade knäckt den koden. Ser ni förresten den gröna färgen på nyckelbrickan, händelsen är hur som helst näst intill osannolik.

Om det adresserar något av Frontits värdeord så är det Möjligt, hade jag sagt att den omöjligtvis ligger i färgburken, då hade jag aldrig hittat den.

Love you all / Pierre

PS! Jag önskar alla en Glad Påsk. DS!
       

När reptilhjärnan visar tänderna

Familjen sitter på bryggan på Stegesund, en stickande lukt stör kvällningen. Jag bestämmer mig för att knalla mot vinden och finner då att vår granne eldar tryckimpregnerat virke. Alla bör känna till att arseniken som finns i tryckimpregnerat virke frigörs vid eldning, och den är extremt farlig att andas in. Jag går in på Åkes tomt och frågar, ”du eldar väl inte med tryckimpregnerat virke?”, ”Jo det gör jag och det tänker jag fortsätta med”, replikerar Åke och slänger på ytterligare en stor stock på brasan. Grannen bortom oss skriker ”släck för fan den där brasan”. Glad över den andra grannens reaktion och provocerad över Åkes svar tar jag den stora stocken och slänger den i vattnet. Jag känner en tung knuff i ryggen och hamnar i sjön med kläderna på, vattnet når mig upp till knäna. Åke kommer nu med en järnkratta i högsta hugg, jag försöker komma undan genom att hoppa in bakom hans bryggräcke. Han slår med full kraft mot mina ben, adrenalinstinn och upphetsad känner jag inte när krattan tränger in i benet. Vår son Martin som är längre och kraftigare än jag rusar till undsättning, han rycker krattan ur händerna på Åke och slänger den i sjön. Åke försöker då puckla på Martin, vilket föranleder mig att gå emellan. Jag tar tag i Åkes skjortkrage och byxor och skickar honom med huvudet före i sjön. Jag öser nu hinkvis med vatten över brasan. Åke som nu ser ut som en dränkt katt kommer upp ur sjön, jag bestämmer mig för att kasta en hink i ansiktet på honom. Han skriker då ”slänger du vatten i ansiktet på mig”? Oerhört märklig kommentar, jag har ju nyss kastat honom i sjön. Direkt slår det mig, Åke tappade troligtvis all sans och besinning när jag klev in över tomtgränsen och fällde den anklagade kommentaren. Själv var jag helt blockerad av tumulten som följde, jag kände inte när krattan borrade sig in i benet, men nu ser jag att det pumpar från mitt högra ben och skon är helt nedblodad. 

Den här händelsen har jag spelat upp flera gånger för att rekapitulera, vad var det som egentligen hände? Forskningen visar att när vår status eller självständighet hotas slår reptilhjärnan till, vi slåss, flyr eller hamnar i frysläge. I hotläget tar känslohjärnan över och vi reagerar innan vi hinner tänka, Åkes reaktion beror med all sannolikhet av det. Min reaktion att skicka Åke i sjön var en direkt följd av att han bar hand på ett av våra barn. 

För att ge perspektiv på Åke, så var han ett kapitel för sig, han var inte som alla andra. Vid ett tillfälle såg jag honom tömma sopor i Vaxholmsfjärden, han stal saker av oss, han kopplade in sin elförsörjning på vårt elnät, han vinterförvarade sin båt på grannars mark etc. 

Incidenten hände i mitten på 90-talet och vi har sedan flera år nya grannar.

Love you all! / Pierre

 

Rädd att göra fel?

Sommaren 2005 köpte jag ett hus på 940 kvm på Lidingö, triggad av en misslyckad satsning på en företagsidé som tog 5 år i anspråk och tömde familjekassan. När nedmonteringen av företaget pågick såg jag "Lidingöprojektet" och insåg här ligger lösningen på en "turnaround". Jag ropade in huset och informerade Bitte om att vi måste sälja lägenheten som vi köpt två år tidigare. Beslutet var citat Bitte  "bland det värsta du kan göra mot mig".

10 Letter engagerades, 2 Svenska snickare, 2 Svenska målare, ett värmepumsföretag, samt en entreprenör för att putsa om huset.

Huset krävde en totalrenovering och planen var att bygga om det från enfamiljsvilla till fyrfamiljshus. Ganska snart blev det tvärnit i projektet, huset hade bara 1-fas och det omöjliggjorde parallella aktiviteter, elen klarade inte belastningen. Jag tog kontakt med Fortum och blev då informerad om att dom har en processorienterad organisation och jag blev ett ärende i kön. Ny el kunde tidigast bli aktuell om 2-3 månader. Jag insåg att personen jag pratade med inte hade mandat att hjälpa mig. Jag ringde högre och högre upp i organisationen tills det blev tvärstopp. Jag bad då "sista" instans om stavningen på hans namn. Jag konkluderade med, det är viktigt då du troligtvis kommer på nyheterna på TV4 ikväll, det kanske är ett spädbarn som inte överlever natten p g a problem med elen från Fortum. TV4 måste då kunna referera till det här samtalet. Samma eftermiddag kom Fortum med en stor elvinda och rullade in byggel för att temporärt lösa frågan till att en permanent lösning kom på plats. Varför blev mitt ärende så bråttom? Jo personen blev ju helt plötsligt ansvarig och löpte stor risk att bli en del i ett nyhetsinslag.

Samma sak hände när jag var ordförande i Danderyds Montessori, det här var någon gång sent 90-tal. Vi behövde få en 30 skylt uppsatt på gatan och handläggaren som jag pratade med gick inte mig till mötes. Jag bad om stavningen på hennes namn och avslutade med - jag noterar vårt samtal och kommer att referera till det om det händer en olycka på gatan. Det tog inte mer än drygt en vecka så fick vi vår 30 skylt.

Många är rädda för att ta ansvar, bristen på ansvar är som tjockoljan i våra organisationer. Det finns ett talesätt, allas ansvar, ingens ansvar. Dock kan beslutssvaga personer helt plötsligt bli beslutsmässiga om dom blir medvetna om riskerna med uteblivet beslut.

Hösten 2006 sålde vi lägenheterna, ekonomin var nu i balans och Bitte sammanfattade projektet, citat "ett av dom roligaste!".

Love you all! / Pierre

PS!  Läs även "misslyckande förutsätter en ansträngning" du finner den i min blogg. DS!

Vem är begåvad?

Våren har äntligt annonserat sin ankomst, snödropparna och blåsipporna trängs i dörröppningen, bofinken hälsar paletten i trädgården med sin nymornade skönsång.

Jag sitter i vårsolen och brottas med mina tankar, vad krävs det för att bli bra och förbli bra inom ett visst fack?

Annika Sörenstam ex.vis var ingen extrem golftalang, anledningen till hennes framgångar var brutalt hård träning. Annika ägnade timmar, dagligen, åt bland annat kickboxning, cykling, yoga och simning. Fler timmar fys än ren golfträning.

Anja Person, Caroline Klüft,  Zlatan Ibrahimovic, Ingemar Stenmark, Björn Borg m fl är andra exempel på framgång genom hårt slit.

Legendariske Benjamin Franklin lämnade grundskolan som 10-åring för att bli lärling i sin fars verksamhet. Som tonåring visade han inga talanger eller fallenhet för något annat än att läsa böcker. Då han dog 84 år gammal var han en berömd uppfinnare, profilerad författare och framgångsrik entreprenör. Under hela sitt vuxna liv investerade Benjamin Franklin 1 timme per dag 5 dagar i veckan till inlärning. Tiden la han på att skriva, läsa, skapa listor med personliga tillväxtmål och stämma av resultatet.

Microsoft-grundaren Bill Gates läser 50 böcker per år, Tesla-grundaren Elon Musk läste 2 böcker om dagen under uppväxten och tv-drottningen Oprah Winfrey ser bokläsning som en starkt bidragande orsak till sina framgångar.

Det är inte tur som skapar framgång. För att bli bra och förbli bra kan du inte luta dig tillbaka. Det krävs tid, engagemang, passion och uthållighet. Framgången kommer förr eller senare, men lättja, genvägar, fusk och politik fördummar.

I jobbet gäller det att lägga fokus på det man gör nu, alltför många håller ögonen på nästa steg och steget efter, då glömmer man bort att lägga 100 procent på att göra ett bra jobb här och nu. Citat Annika Falkengren (fd koncernchef SE-banken).

Se varje dag som en ny utmaning, svett och passion lönar sig.

Love you all! / Pierre

PS! Min story kan ni läsa i denna blogg, rubrik -  "mot alla odds". DS!

Tsunamin av nyheter väller in

Min vana trogen vaknar jag tidigt, värmer min gröt, brygger mitt kaffe och garnerar havregrynsgröten med blåbär, hallon och mango. Tittar oroligt på klockan - hinner jag slå på TV'n till morgonnyheterna, eller måste jag vänta till nästa sändning. Phu jag slipper, det kan nämligen ta upp till 20 minuter. Nyheterna startar som alltid med dramamusik och reportern annonserar nu rubrikerna för dagens nyheter. Översvämningar, terrorattentat, bombningar, tyfoner, svält, Antarktis som smälter, regnskogar som skövlas, elände upphöjt till oändlighet.

Slår av Tv'n, frukosten satt som den skulle, näringsämnena som garanterar tjocktarmen föda så att tarmbakterierna kan överleva är nu säkrad. Valet av föda är ett av dom mest debatterade inslagen i näringsläran idag, och den är lätt att efterleva om man är påläst.

Är det Public Service som sätter tonen för nyheterna i Svensk media. Det har i alla tider funnits svält, naturkatastrofer, mord, övergrepp, men nyheterna som förr flödade i våra då tillgängliga medier var kring bygden och vår närmiljö. Japp säger den upplysta medborgaren, men då satt alla i sin Kokon.

Problemet är att nyheterna idag tillhör nöjesindustri, det är en realityshow, en tsunami som väller in i våra vardagsrum och urskillningslöst träffar alla åldrar. Vem tar ansvar för att tjocktarmen i huvudet får viktig näring så att vi kan överleva vardagen och bli goda medborgare. Vi lever idag i ett anonymiserat samhälle, med en 42 tummare som föder nya sjuka initiativ som förgör och förstör.

I samband med förra lågkonjunkturen lackade jag ur, ringde chefredaktören på Dagens Industri och spydde galla över innehållet i tidningen som bara innehöll konkurser, uppsägningar, en lågkonjunktur som bara välde in med stormstyrka. Jag bad om "success stories", för det finns framgångssagor mitt i en accelererande lågkonjunktur. Innan vi avslutade samtalet lovade han att fundera på vårt samtal, kort därefter kom sidan "entreprenör".

Är det någon som kan ta ett allvarligt prat med våra nyhetskanaler?
Det finns en fantastisk värld därute som inte får plats i våra nyhetssändningar.

Love you all! / Pierre          

Jag mår illa

Dörren öppnas, in kliver en man som frågar efter salongens ägare. Maria tittar ledset på mig, med sin knackiga svenska frågar hon – vad vill han? Jag ställer frågan vidare till  honom, - vad kan vi hjälpa dig med? - Jag kommer från Sector alarm och är på tillfälligt besök i Stockholm och har ett rabatterat erbjudande som gäller bara idag. Jag frågar Maria om hon är intresserad, svaret är nej. Jag svarar  mannen -vi är inte intresserade, han säger då att han återkommer senare. Jag ber om hans visitkort. Maria säger, det är så många som försöker lura på henne olika produkter och tjänster. Det senaste är ett läkemedelsföretag som skickat varuprover som hon returnerat. Trots det så har dom skickat fakturor på totalt 1000 kr, hon ligger nu i deras kundregister. 

Hon har hitintills inte betalat och ärendet går snart till inkasso

Jag tog på mig ytterkläderna, betalade för klippningen. Innan jag gick bad jag Maria ta fram en faktura från läkemedelsföretaget, tog ett foto och avslutade med att säga, jag fixar det här. Ute på gatan ringer jag mannen från Sector alarm och säger, lägg inte tid på det här vi kommer ändå inte att köpa något.

Väl hemma mailar jag läkemedelsföretaget....Ni har skickat varuprover till min klient som inte efterfrågats, dessa har konsekvent returnerats. Ni har därefter skickat fakturor som nu i sin helhet bestrids. Vi kräver att ni omedelbart tar bort vår klient i alla era register, annars kommer det att föranleda oss att ta till rättsliga åtgärder. För ytterligare uppgifter, se bifogad faktura.
Mvh / Pierre Bjurhager

Svaret kom samma dag …. Hej,Tack för att du kontaktade oss.Fakturorna är nu makulerad. Således har kunden inga betalningsskyldigheter och inga aktiva prenumerationer hos oss.Ingen retur är nödvändig.--Med vänlig hälsning,

Vitaelife kundtjänst
se@vitaelife.com

Detta är flagranta övergrepp på försvarslösa människor, jag mår illa – som Magnus Uggla sjunger.

Love you all! / Pierre

Varför blir människor så aggresiva?

Sitter i bilen på väg till jobbet, stänger av musiken för att ringa några samtal. 

Landar på söder och slås av att jag faktiskt är värd en macka till kaffet. Stannar bilen vid ett bageri, kliver in och köper en ostsmörgås. Sätter mig tillrätta i bilen och gör en snabb U-sväng. Mina vanligtvis lomhörda öron noterar skrikande bildäck, känner att snart smäller det. Vänder mig om och möter en hämndlysten mansblick. Inser snabbt att här krävs det hästkrafter för att undkomma med livet i behåll. Stampar på gasen, noterar att bilen följer efter mig. Kör två varv runt kvarteret, mannen följer mig som en fästing. Lyckas dock få några bilar mellan oss och det ser ut som jag skall överleva även denna dag, reflekterar över hur många som blir en annan personlighet bakom ratten.

I andra sammanhang kan vi ha överseende om någon gör ett misstag, men ack nej inte i trafiken. Vad händer i våra hjärnor, vad är det för primitiva känslor som väcks? Varför ödsla tid och hetsa upp sig på att andra trafikanter beter sig klantigt. Tyvärr är jag inget föredöme, men jag har blivit 100 ggr bättre p g a ålder och erfarenhet. Det känns helt absurt att irritationen över ett misstag kan rendera i  en biljakt för att spöa upp personen ifråga.

Love you all! / Pierre