Vad är det som händer - jag lägger mig ner – mina aktiva tankar upphör, plötsligt dyker det upp små filmsekvenser som jag inte dirigerar. Samma saker händer när jag sover, skillnaden är att jag i drömmen inte är medveten om att det bara är fiktion, detsamma händer när jag feberhallucinerar. Kan man jämföra dessa tillstånd med djup koncentration, en stund i total ensamhet utan störande yttre intryck. Ur en författahjärna föds sekvenser som kan få mening och innehåll att konsumeras av en större krets. Författaren själv kan i efterhand känna sig främmande inför sitt eget resultat. När Steve Wozniak , uppfann den första PC'n
1, gjorde han det i sin egen slutna värld, totalt fokuserad, koncentrerad på uppgiften. Det finns t o m forskning som visar att brainstorming i stora grupper inte får den fullödiga input från varje individ som det enskilda tankerummet ger, det bottnar i att alla vill "tillhöra gruppen", man vågar inte vara så galen som det "slutna jaget" medger. Bör vi kanske överväga att kombinera stormöten med enskilda, med sig själv, totalfokuserade, koncentrerade överläggningar. Jag ger inte svaret, jag väcker bara frågan. För att vår vision skall bli verklighet, att verka för att individer och verksamheter når sin fulla potential, måste vi kanske ge det enskilda rummet större utrymme.
129 juni 1975 testade Wozniak sin första fungerande prototyp, som kunde visa ett antal bokstäver och köra några olika testprogram. Det var första gången som ett datortecken kunde visas på en TV-skärm styrd av en hemdator.
Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Ansvar och Möjligt.
Love you all / Pierre
Kl är 6:25, till höger om mig har jag en 60 tums skärm, utanför passerar Stockholm i siluetter. Vem har målat denna fantastiska stadsbild, så otroligt vackert, några tunna moln bildar en fin kontrast tilldet gryende ljuset. Jag sitter nu med min kompis Lenovo, han tar tålmodigt emot mitt pekfingersknackande. Jag känner för att dela denna upplevelse med er alla på Frontit som betyder så mycket för mig. Kosan är ställd mot Norrköping för massage av tre rekryter. Snart kommer vagnen med frukost, skall jag falla för frestelsen och ta tågfrukosten, eller skall jag stålsätta mig och vänta till mitt frukostmöte? Vissa säger att jag är karaktärsfast, men jag känner mig själv bättre än så. Jag tar tågfrukosten, vad går upp mot en hård macka med pålägg till rykande nybryggt kaffe. Tåget har nu kommit upp i en hastighet av 160 km i timmen, bilderna utanför fönstret strömmar nu förbi och känslan av privilegium fyller mitt sinne. Jag blir aldrig mätt på alla dessa möten med personer som kanske kommer att bli våra nya kollegor. Ta ansvar, reflektera över allt som omger dig, njut, känn tacksamhet och fyll ditt sinne av lycka. Dra på smilbanden, livet är underbart.