Mod, blod, svett & framgång

Efter 1,5 år som byggmästare hamnade jag i ett existentiellt vakum, vad skall jag fylla mina dagar med? Bitte ville att jag skulle söka jobb, jag kände mig helt främmande inför den tanken. Beslutet som låg närmst till hands - jag startar ett nytt konsultbolag. Jag plitar snabbt ihop en rudimentär affärsplan och med den under armen inleder jag operation "rekrytering", namnet är redan klart "Frontit". I de första två intervjuerna får jag samma svar - "köp Projektstyrning, det behöver en ny ägare". Jag sätter mig i överläggningar med min kompis Power Point och plitar ihop en presentation som skall bli min eventuella regeringsförklaring. Vid första mötet träffar jag de anställda, dom f.d. delägarna och nu låg bolaget hos konkursförvaltare. I mötet ber jag om ett uppföljande enskilt möte med samtliga. I dessa möten uttalade jag "det jag tänker göra nu, kan du göra, varför gör du inte det"? Ingen räckte upp handen! Ur dessa möten formades en handlingsplan som jag sedan presenterade för personalen. Jag fick direkt mothugg på "Projektstyrning skall gå från 11 till 20,40, 80 anställda inom 4 år." En av "projektstyrarna" som var fullmatad av teorier framhärdade, för att lyckas måste man börja med visionen, sedan strategin och därefter handlingsplanen. Men problemet var inte erbjudandet och positionen på marknaden, problemet var att det saknades "käk" på bordet.

Kampen som startade var av många facetter, bolaget saknade kapital, vi disponerade en yta av 1050 kvm på sju konsulter. Det stod en gammal leasingbil på bakgården som en f.d. VD haft och bara släppt nycklarna i knäet på bolaget. Färgen flagade i såväl tak som snickerier i Villan, verandan läckte in vatten. I bokhyllorna stod gammal managementlitteratur, på skrivborden stod djupa bildskärmar som liknade 3270 terminaler. Bolaget hade en ouppklarad tvist med en f.d. delägare och bolaget hade ett borgensåtagande som illegalt hade ställts ut. Det kändes som här behövs såpa, rent vatten och nya tag.

Jag sa upp två personer, kostnaden tog jag själv. Två personer valde att sluta. Vi var då nere i sju konsulter, en nyanställd marknadschef som inte under första året fick någon lön från bolaget, det åtagandet tog jag själv. Personligen tog jag inte ut någon lön under första året och gick samtidigt in med mer kapital. Borgensåtagandet med banken bestred jag och vann, tvisten med den f.d. delägaren besvarades med ett erbjudande från min sida, det antogs inte. Erbjudandet stängdes och en flerårig tvist följde. Bilen såldes på begagnatmarknaden och lokalerna renoverades upp utan att belasta bolagets ekonomi. den kostnaden tog jag själv. Kontorsytan minskades med 750 kvm genom andrahandsuthyrning. Nya datorer införskaffades och litteraturen i bokhyllorna erbjöds kostnadsfritt till personalen. Nya löner för samtliga anställda förhandlades fram, konsulten som var inhyrd för att sköta ekonomi och löner sas upp. En administratör anställdes som tog löner, ekonomi, administration och växel. Konsulter började anställas på löpande band och följden blev spretiga lönevillkor. Vartefter vi växte, växte också administrationen med påföljd att allt blev försenat och när det levererades innehöll det ofta felaktigheter.

2009 fick jag svininfluensan som tyvärr skickade mig in i respiratorn på Danderyds Sjukhus, det resulterade i fyra månaders sjukfrånvaro. 2010 lämnade jag över rollen som koncernchef till vår vice vd. 2012 gick stafettpinnen vidare till vår nuvarande koncernchef Anneli Angeling. Ett vinnande koncept har varit vår starka lokala närvaro, dotterbolag som drivs av lokala ledare med djup kunskap om sin region, grundfundamenten har byggts på välutbildade seniora konsulter som har passionen och förmågan att driva hållbara förändringar ute hos våra kunder.

Jag känner en oerhörd stimulans över det fantastiska bolag vi tillsammans skapat. Vi är besjälade av det som Frontit står för, "det är inte i labbet som industrin revolutioneras, det är på fältet", Percy Barnevik sa på sin tid. 10% är strategi och 90% är verksamhet, det bekräftar vår tes att det är i verkligheten det händer. Jag känner tacksamhet över att få tillträde till alla rum på Frontit, jag känner mig som en privilegierad gäst som behandlas kungligt. Det finns en glädje, en entusiasm, ett driv och "ett djävlar anamma" som vi alla skall vara stolta över. 

I allt detta har jag haft en mentor och en coach som trots sina tio år yngre läxat upp mig, uppfostrat och outtröttligt väglett mig, jag bugar och tackar Anneli.

Tack för ordet & tack för ett fantastiskt 2017 (189 milj), i år 2018 kommer vi att stänga böckerna med 240 milj i omsättning att jämföras med 13 milj innan ägarbytet 2006. Den årliga tillväxten har snittat på 24%.

Inför 2018 – Frontit, "på det bara" – sitt inte labbet, det är i verkligheten det händer. 

Detta adresserar Frontits samtliga värdeord Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet & Ansvar (SKUMPA)

Love you all / Pierre 

AKUT

……..små signaler om att allt inte står rätt till övergår efter ett par dagar i ett akut tillstånd. När situationen accelererar tömmer jag kroppen på allt inom loppet av 10 timmar. När jag mitt i natten efter ett badrumsbesök är på väg att svimma ringer vi läkare. Hans ordination är ”du måste återställa vätskebalansen” annars måste du in på sjukhus för att läggas på dropp. Han ger mig medikament och strikta förhållningsorder vilket skall stoppa dränaget .

Några dagar innan har vi gjort sällskap med två guider, en som transporterar oss och en som inviger oss i Sydafrikas historia. Efter flera timmars oavbruten faktaspäckad, dramaturgisk beskrivning tar vi riktning mot en av kåkstäderna, den ligger vid en av infarterna till Kapstaden. Guiden med bilen lämnar inte bilen. Vi, Bitte jag och den andre guiden fotvandrar genom alla dessa gator. I mina öron låter skjul som en bättre beskrivning än kåkar. Vi gör ”nedslag” i diverse olika hem och jag får respektive värds tillåtelse att ta bilder. Det vi möter ser snarare ut som koncentrationsläger än bostäder. Vi frågar guiden varför det är så mycket sopor överallt och hans svar är att det skapar jobb. Omskakade lämnar vi nu dagens upplevelser. Guiden säger att det bor 1,7 miljoner människor i kåkstäderna runt Kapstaden. Familjer väljer ofta att skaffa upp till 20 barn, i ett skjul kan upp till 3 generationer bo och skjulen är mindre än vårt hotellrum.

Allt detta skapar perspektiv, tänk på vår vardag - vi har rent vatten, utbildning för alla, ren luft att andas, sjukvård, ett hyfsat fungerande välfärdssystem utan korruption.

När jag reflekterar över vad vi upplevt de senaste dagarna, känner jag en stolthet och en djup tacksamhet över Frontits bidrag till en bättre värld. Vi finansierar Afganska flickors årliga skolgång, hitintills 650 skolår och Indiska kvinnors möjligheter att starta företag, hitintills 197 nystartade företag, detta ökar ju fler anställda vi blir. 2018 bekostar vi 151 flickor i skola och 43 nya småföretag i Indien.

Kampen fortsätter, det finns många därute som behöver hjälp till självhjälp, det rimmar med vårt företags värdeord Ansvar.

Jag frågade Guiden, hur kan vi lyfta dessa människor ur denna misär? Hans svar var UTBILDNING.

Love you all / Pierre