Jag fryser - vem kunde tro att jag skulle bli hemlös.....

Mission completed, vaktavlösningen på Lidingö är nu klar, jag pussar barnbarnen och dottern adjö.

Jag ställer mig i kvällskylan och väntar, nu ser jag spårljusen från bussen, kliver på och sätter mig i ett av sätena nära chaffören. Bussen passerar nu Lidingöbron, Hjorthagen och bromsar ljudligt in vid Östra Station. Den gamla damen i busskuren reagerar inte.  Jag kliver av och kan inte släppa tanken - lever hon, eller? Nu ser jag, hon sover, bredvid henne ligger hela hennes bohag i en kundvagn. Jag kan inte låta bli att gråta inombords, vad har hänt med vårt samhälle? Hur kommer det sig att en gammal dam, troligtvis pensionär är hemlös?

Vi som bor i varma hem kan tycka att det är mysigt med mörkret och kallgraderna som sakta men säkert smyger sig på, men vad har dom hemlösa att se fram emot?

Jag uppmanar nu alla - töm era garderober på varma kläder och skor som ni inte använder, låt oss dela med oss till dom som saknar tak över huvudet. Det är bråttom för nu blir det bara kallare för varje dag som går.

Våra kontor, från Malmö i söder till Sundsvall i norr kommer nu att anordna grytaftnar för alla som vill lämna bidrag till VÅRA hemlösa - varmt välkomna. Ni kommer att få en inbjudan och saknar ni den så hör av er till Frontit - Malmö, Norrköping, Stockholm, Örebro, Västerås eller Sundsvall.

Love you all, sluta aldrig bry er! / Pierre

PS! Personen på bilden har ingenting med damen jag mötte på Busshållplatsen att göra. DS!    

Rätten att få vara mig själv!

Jag går med frukostbrickan mellan köket och tv rummet, tankarna roterar kring - vem är jag? Jag slås av att detta är en fråga som ständigt gör sig påmind. Med åren har jag blivit mer rak, jag vågar uttala min åsikt, oavsett om den gör ont eller är till glädje. Det kan förhoppningsvis vara motsatsen till "hänsynslös hänsyn".

I lördags var Bitte och jag på födelsedagsfest, med stort F. En av deltagarna, låt oss kalla honom Sture, uttryckte i sitt tal till LG, det är tack vare LG som jag lever. Vid en av hälsoundersökningar- na fick Sture följande besked, stoppa dina pensionsinbetalningar och använd i stället pengarna till att leva, du har enligt mina beräkningar bara fem år kvar. Efter det smärtsamma beskedet står han här många år senare, friskare än vid beskedet han fick vid läkarundersökningen. Han tog tag i problemet och gjorde någonting åt det. LG's besked kunde ha lindats in men frågan är om det gett samma effekt som det LG lämnade.

Jag drar mig till minnes när jag "på volley" sa till en kompis, du har en förmåga att göra dig lustig på andras bekostnad. Det var en reaktion i en dialog vid just haft, han tog det verkligen till sig och vi fick ett oerhört bra samtal.

Åter till mina funderingar mellan köket och vardagsrummet- vem är jag? Jag har haft förmånen att vara mitt allra bästa jag i bygget av Frontit. Men jag var inte det i bygget av Frontwalker. Varför? Svaret ligger nära till hands, när det inte finns "trust" i en organisation, när vi inte kan lita på varandra, då låter vi ofta den icke konstruktiva delen av oss komma fram. Låt oss i dessa lägen ta ett kliv tillbaka och vara konstruktiva, Låt oss påverka det vi kan påverka och lägga saker vi inte kan göra något åt, åt sidan.

Jag tror att alla människor hela sitt liv brottas med frågan, vem är jag egentligen? I alla fall har jag alltid gjort det och gör det fortfarande, det kanske beror av att det tar tid att lära känna sig själv!

Love you all! / Pierre

First impression last, jag hamnade i fel kategori......

Jag släntrar in på ICA i Arninge, uppdraget är att köpa en tvättställning och lite mat. Jag väljer en kassa med kort kö. Väl framme - alla varorna scannade, får jag meddelandet all datatrafik är nere, du kan hämta ut kontanter i bankomaten vid utgången. Nope, den fungerar inte heller. Jag passerar en lång kö i en annan kassa, jag ropar till kön, är det någon som har swish och femhundra kronor? Alla tittar skräckslaget på mig, jag uppfattas kanske som en väskryckare? Jag väljer att gå tillbaka till "min" kassa. Vi löser nu frågan med betalningen då kassören upptäckt att det är bara ICA korten som inte fungerar. När jag passerar ett fönster ser jag mig själv, huvudet täckt av en svart mössa, skitigt klädd och med solglasögon. Vem skulle inte bli skraj när en "sån" med det utseendet äskar 500 kr med hög röst.

First impression last.

Love you all! / Pierre