I december låg jag på Sophiahemmet för operation av spinal stenos samt montering av 6 titanskruvar i ryggslutet. Tuff rehab, men innan "rehaben" är avslutad är det dags för kniven igen. På tisdag byter jag knäled i höger ben. Är det smart i så nära anslutning till den förra att säga ja till operation? Vet inte, men vågar inte tacka nej då knät sagt upp sig.
Positivt är att sjukvården i mitt fall trotsar all kritik, det gäller bara att kunna orientera sig i systemet. Jag känner mig oerhört tacksam till livet och till min tjatiga frukost som orkestreras av en surdegsmacka med kokt ägg i harmoni med en kopp kaffe. Låter jag sentimental, kanske, men snarare i ljuset av reflektionen, glad, förväntansfull och positiv..
Slutligen jag känner mig oerhört tacksam över att en kall start på 2024 snart är till ända, snart segrar solen och värmen och Q1 går till historien som en oönskad gäst som går i graven.
Lev väl mina vänner, om ni noterar att jag i något avseende verkar konstig efter operationen, så kan det bero av morfinet, jag kanske skall ägna mig åt att mata duvorna i parken?
Love you all Pierre
