Landar på söder och slås av att jag faktiskt är värd en macka till kaffet. Stannar bilen vid ett bageri, kliver in och köper en ostsmörgås. Sätter mig tillrätta i bilen och gör en snabb U-sväng. Mina vanligtvis lomhörda öron noterar skrikande bildäck, känner att snart smäller det. Vänder mig om och möter en hämndlysten mansblick. Inser snabbt att här krävs det hästkrafter för att undkomma med livet i behåll. Stampar på gasen, noterar att bilen följer efter mig. Kör två varv runt kvarteret, mannen följer mig som en fästing. Lyckas dock få några bilar mellan oss och det ser ut som jag skall överleva även denna dag, reflekterar över hur många som blir en annan personlighet bakom ratten.
I andra sammanhang kan vi ha överseende om någon gör ett misstag, men ack nej inte i trafiken. Vad händer i våra hjärnor, vad är det för primitiva känslor som väcks? Varför ödsla tid och hetsa upp sig på att andra trafikanter beter sig klantigt. Tyvärr är jag inget föredöme, men jag har blivit 100 ggr bättre p g a ålder och erfarenhet. Det känns helt absurt att irritationen över ett misstag kan rendera i en biljakt för att spöa upp personen ifråga.
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar