jag har gett förvirringen ett ansikte

Numera ägnar jag oerhört mycket tid till att leta efter allt, nycklar, plånbok, körkort, ja i stor sett allt. Det händer t o m att jag måste leta efter bilen. För några veckor sedan, i Spanien, hade vi en städare hemma. För att inte locka till oönskade handlingar, ni vet tillfället gör tjuven, bestämde jag mig för att gömma plånboken på ett smart ställe. Det första valet var inte helt begåvat med påföljd att jag gömde den på ett annat ställe. När vi kommer hem efter ett antal ärenden på stan, ber jag Bitte lämna tillbaka plånboken. Hon replikerar att hon inte har den. Efter en snabb inre konsultation kommer jag ihåg att jag gömde den på ett smart ställe. Jag kikar på det första stället och slås direkt av att jag valde ett smartare ställe. Men minnet sviker mig och jag övergår till ett helt planlöst letande. Efter ett tag ger jag upp och hoppas att minnet skall klarna till morgonen. På morgonen väljer jag att ställa mig i köket och bara känna efter, då känns det som att det "bränns", jag drar ut en av lådorna och där under ett antal papper och visitkort ligger plånboken.

Om jag inte hälsar när vi möts eller väljer att presenterar mig, ta inte illa upp, minnet har tagit paus.  

Jag önskar alla en riktigt God och umgängesintensiv Jul och ett Gott, generöst och fredligt 2019. 

Låt 2019 bli leendets, nyfikenhetens och generositetens år. 

Love you all! Pierre

Alla har vi varit barn.......

Lördag morgon, någon jul på 50&60-talet.

Spänningen är total, vi har svårt att bärga oss. Vi väntar på faster & farbror som kommer varje jul med hårda paket till oss barn. Våra föräldrar som med stor uppfinningsrikedom lyckades vända på varenda korvöre, köpte alltid mjuka paket, något annat fanns det inte pengar till.

Timmarna och minuter släpade sig fram, plötsligt ringer det på dörren. Våra tomtar - faster och farbror som inte hade några egna barn gjorde nu den efterlängtade entrén. Nu startade den nya tideräkningen, från entré till klappöppning. När vi väl fick öppna våra paket, var det klang och jubelföreställning. Faster och farbror hade alltid köpt en leksak till var och en av oss barn. Mor och fars klappar var alltid något klädesplagg som vi behövde. Vi stornjöt av faster och farbrors besök då dom hårda paketen blev vår käraste leksak.

Nu är vi 60 år senare och Sveriges barn bland välbemedlade familjer får tjogvis med paket. Lyckan försvinner i detta överflöd. Nu kommer jag till pudelns kärna, skippa utgifterna för hälften av klapparna och skänk "besparingen" till Stadsmissionen så fler barn kan få dela glädjen med Julen.

Vi kan också rensa förråden på gamla leksaker och lämna in dom till våra (tomteverkstäder) hjälporganisationer som delar ut dom till barnfamiljer i nöd.

Om ni vill skänka pengar -  www.stadsmissionen.se/gavoshop

Hohoho, från mig (alla) till er alla - en riktigt God Jul.

Love you all! / Pierre

 

Undvik skitdagar

Dagen innan brödleveransen uppstår ett logistikproblem, jag har satt surdegsgrunden, men saknar mjöl till det tidiga lördagsbaket.

Lördag morgon, jag kliver upp fem och konsulterar "min" sökmotor google och finner till min glädje att Ica Esplanad öppnar kl 7.00. Släntrar in på Ica passerar en anställd som fyller hyllorna med varor, jag sjunger ut ett rungande god morgon, som ett eko får jag samma svar plus ett "välkommen". Fortsätter genom hela butiken med fler sjungande god morgon, lika glada god morgon haglar tillbaka. Tänk vilken snabb återbetalning av mitt "god morgon", jag drar på smilbanden och påfyllningen av nymornad energi får min knopp och kropp att spritta. 

När man känner sig sur och hängig och möter sig själv i spegeln händer det omvända, men den nedåtgående spiralen kan stoppas. Ta ett snabbt gympass, eller ta på löpardojjorna och avverka några kilometer i skogen, det gör underverk.

Ett annat sätt att må bra är att vara tacksam och att inte ta någonting för givet. Att solen som är förutsättningen för allt liv går upp varje morgon, är en självklarhet, men väl värd att vara tacksam för. 

Var rädd om den viktigaste relation du har - dig själv, släng likgiltigheten, livet är NU.

Ursäkta något ostrukturerade tankar i arla morgonstund, men relationer utgår alltid från oss själva. Det är därför viktigt att vi är snälla mot oss själva genom att behandla andra väl.

Love you all! / Pierre

Hur korkad får man vara......

Bitte och jag har ägnat många år åt att renovera och varsamt återställa vår gård i Dalarna. Allt vi gör tar avstamp i den historia som gården och bygden har, vilket ibland kan gå till överdrift.
För några år sedan bytte en stuga i byn ägare, huset är litet och saknar elektricitet, rinnande vatten och eget avlopp. Den har tidigare tillhört vår jordbruksfastighet. Med min passion för "varsamt och hänsyn till bygden" fick jag skrämselhicka när jag såg att dom nya ägarna inte tog hänsyn till kulturarvet.

När dom dessutom satte upp låga lyktor som går på solljus ansåg jag att det var dags att informera om hur vi skall värna bygden och bygdens historia.

Givetvis föll det inte i god jord och sedan den dagen hälsar dom bara på Bitte och inte på mig. Jag har försökt vara positiv när dom valde att måla sitt fula, nyligen uppsatta staketet mot vägen falurött. Inte ens det räckte, kommentaren som kom spontant var, vi vill inte att någon annan lägger sig i.

Mitt generalfel var att jag ventilerade mina åsikter innan vi kände varandra . Oerhört osmart och dessutom verkningslösts. En bättre strategi hade varit att jag "boundat" innan jag klev innanför näravståndet. Skadan är skedd och jag har troligtvis en trogen ovän i viken.

En rekommendation är att aldrig lägga sig i andras förehavanden innan man är inbjuden, allt annat är läktarvåld.

Love you all! / Pierre      

Sluta snacka så mycket........

Bitte och jag var hembjudna till några goda vänner, middagen startade med allmänt mingel. Många kan tycka att mingla är jobbigt, vad skall jag prata om? Mingla handlar inte om att prata om sig själv, det handlar om att lära känna andra. Ett effektivt sätt att få igång pratet är att ställa frågor. Hur känner du värdparet, var bor du någonstans, spelar du golf, eller vad som helst som får igång snacket.

När väl minglet var klart fick jag Lisa till bordet. Min vana trogen ställde jag massor med frågor och Lisa invigde mig i sitt liv, oerhört spännande och färgstarkt.

Efter middagen fick jag höra av värdinnan att Lisa tyckte jag var väldigt trevlig, inte så konstigt, jag var bara ärligt intresserad av Lisa, jag pratade minimalt om mig själv.

Ibland händer det att jag vevar på om mig och mitt och efteråt kan jag känna mig helt matt, vad hände? Varför besvärar jag andra med om allt som rör mig, utan att intressera mig för motparten?

Det är som säljare som pratar om företaget och företagets tjänster och produkter, korkat och osmart. En bättre strategi är intressera sig för kunden och kundens utmaningar, det ger exakt samma resultat som middagsbjudningar du uppfattas som trevlig och intressant.

Att bli intressant är inget rocket science, det är lättare att gilla någon som för en dialog och är ärligt intresserad av andra än snackpåsar som snor syret i rummet.

Love you all! / Pierre

Årets VD 2018 medelstora företag har talat

Jag tror det var 2011 som vår CFO Lotta Bergqvist, en av våra första anställda i Västerås, nämnde en person jag måste träffa. Jag lyfte luren och slog numret, en lätt hes röst i andra änden svarar - Anneli Angeling. Vi träffades samma dag vid femtiden på Västeråskontoret. Efter sedvanlig intervju ger jag Anneli i hemläxa, min exposé som underlag och en kompetensmatris, samt svara på frågorna Drivkrafter, Bidrag och Förväntningar. Dagen därpå vid åttatiden plingade det till, den snabbast besvarade hemläxan låg i maillådan.  Direkt därefter gick vi i avtal och Anneli gjorde efter några månader entré. Hennes initiala uppdrag var bl a att rensa i floran av interna initiativ som hamnade som "pappersprodukter" i bokhyllan. Exakt sex år innan hon blev årets VD mellanstora företag, åtta månader efter hennes första anställningsdag fick hon ta över som VD för hela koncernen. Vad var det jag såg och hur beskrev jag det i samband med nomineringen.....

En av Annelis största talanger som ledare är att hon ”använder hela orkestern”, hon skapar stort engagemang hos alla. Hon arbetar intensivt såväl för Frontit och dess utveckling som för att de anställda ska känna ett äkta engagemang för kunderna.

Hur beskrev Anneli sig själv innan anställningen...…
Drivkrafter Jag har två väldigt tydliga drivkrafter. 1) mötet med människor, jag är genuint intresserad av människor , 2) utveckling, jag tror allt kan bli bättre, hela tiden och överallt.
Bidrag Jag är en bra ledare och säljare, jag krånglar inte till saker utan tror på att göra det enkelt, det är inte lätt att göra det enkelt men det ger resultat.

Förväntningar Jag vill ha en roll med möjlighet att påverka.

Lottas tips och mitt möte med Anneli och allas passionerade bidrag har skapat detta fantastiska bolag. Jag bugar och tackar samtliga inklusive årets bästa VD mellanstora företag - Anneli Angeling,

Vi är ett företag där SKUMPAN flödar, Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet och Ansvar.

Om du vill arbeta i ett av Sveriges bästa konsultföretag (vunnit pris av Great Place to work sex år i rad) kontakta någon på ett av våra sex kontor.

Love you all! / Pierre

Rädd för konfrontation

Det här blogginlägget skrev jag för några år sedan, men inser att det är mer aktuellt än någonsin, våra värdeord innebär bl a "prata till någon, inte om någon". 

Telefonen ringer (på den tiden var det fasta linjer) en bakelitlåda med en nummerskiva och en sladd som försvann in i väggen. I andra änden av sladden tar konsultchefen upp ett problem, problemet är Anders som inte faller inom ramen för det normala. Anders och jag är konsulter som är inhyrda för att programmera nya administrativa system på Astra. Anders har troligtvis p g a av läggning och uppväxt inte blivit uppfostrad i vikten av hela och rena kläder och personlig hygien. Idén som konsultchefen lanserar är att han, jag och systemchefen skall träffa Anders i ett möte för att ta upp dessa frågor. Jag mår inte alls bra av strategin, den luktar mobbing. Jag är 24 år inhyrd som konsult, jag känner inte Anders, men jag anser att strategin är feg och rena avrättningen. Jag tar mig nu upp till nästa våningsplan Med stor ångest väljer jag nu att knacka på Anders dörr, jag frågar honom om han har tid för ett möte. Jag presenterar mig och vi har ett långt "lära känna varandra" möte innan jag går in på syftet med mötet. Jag väljer att ge honom perspektiv på hans sätt att klä sig, stå och gå. Det marginaliserar honom i alla sammanhang. Anders är inte dum, snarare tvärtom, oerhört intelligent. Han frågar mig vad jag tycker att han skall göra och efter ytterligare en kvart av tvåtimmars mötet ber han mig att vid tillfälle göra honom följe för att komplettera garderoben, vilket jag förklarar för honom att det får han lösa själv.

Jag lämnar därefter rummet med sprängande huvudvärk och Anders säger innan jag stänger dörren, jag skall inte strypa dig för det du sagt. Jag inledde nämligen mötet med att säga att du är välkommen att strypa mig om du misstycker kring det jag har att säga dig.

Drygt en vecka senare är jag efter en semesterresa tillbaka på Astra, en av de anställda viskar till mig, kolla in Anders? När jag nu möter Anders möter jag en ny kille, nya kläder, skor, nyklippt, en total scenförändring. Sen den dagen var jag Anders kompis, han kom ofta och pratade med mig om allt möjligt. Givetvis var Anders sitt gamla jag med alla dom egenskaper en person kan ha som faller utanför ramen. Men mitt första möte med Anders och effekten av det lärde mig mycket.

Jag fick hans respekt, jag viskade inte bakom hans rygg, jag konfronterade honom, allt beroende av att jag inte klarade av konsultchefens strategi, det hade varit en avrättning. 

Detta adresserar  Frontits värdeord, Utmaning, givetvis löper du risk att det kan gå snett, men lyckas du bygger du relationer. Ansvar, var ärlig - kommunicera med varandra, men var lyhörd och ödmjuk.

Love you all! / Pierre

Fyll på energireserven

Jag sitter på centralen och väntar på mitt tåg. Tiden till avgång är 45 minuter, gott om tid, jag hinner en kopp kaffe på Waynes coffee. Det känns som att sitta på en parkeringsplats vid en motortrafikled, flerfiligt rusar folk förbi för att stressa till en ny arbetsdag. Jag njuter av kaffet ackompanjerat av människorna som likt en palett sveper förbi. Väl på tåget serveras det frukost och nästa spelfilm gör entré. Utanför passerar röda stugor, plöjda åkrar, skogar, sjöar och sädesfält. I sätesraden bredvid sitter en man och pratar högt i mobilen, jag väljer att göra honom uppmärksam på att sänka rösten. Framför mig sitter en annan person, vi kan kalla honom Per. Per ber mobilmannen slå på högtalaren så att man hör vad den andre säger, det skapar underhållning och är inte lika störande. Per och jag börjar en konversation som pågår hela resan, vi avhandlar allt mellan himmel och jord och det visar sig att han sitter i styrelsen på Sandvik, är pensionerad men aktiv som styrelseproffs. Även denna dag fick jag energipåfyllning, morgonkaffe på Waynes i bruset av människor på väg till jobbet, landskapsbilder som fladdrar förbi och ett ”tjöt” med Per som var avslutningen i dagens "trerättersmeny".

Om du försöker att leva i nuet är du medvetet närvarande, det är inget nytt, det kallas för mindfulness. Det är ett effektivt sätt  att komma till ro. Undvik att lägga värderingar på det du ser och hör, observera och absorbera helt neutralt, därmed minskar du stressen och kan fylla på energireserven.

Det här var en sån dag där jag fick extra påfyllning. Det adresserar Frontits värdeord Utmaning, det krävs ett medvetet val för att komma ner i varv, Skratt, det kändes som en förmån med alla skratt och leenden som tänjde mitt ansikte denna dag.   

Love you all! / Pierre

Snabbaste vägen till integration är jobb

Tåget rycker till, tanken far iväg, den mentala utflykten avbryts snabbt av en störande konduktör, ”dags att kolla biljetterna”, slås av att detta måste kunna automatiseras. En naturlig tanke som ger svindlande scenarion, ingenting kommer på sikt att behöva en mänsklig hand, allt, nästan allt kan automatiseras. Konsekvensen blir att allt fler kan leva ett liv utan mening och innehåll.

Percy Barnevik myntade en tanke som jag älskar, ”jag betalar hellre för en hisspojke än att jag blir rånad av samma kille på gatan”.  Det är äkta omtanke, antalet arbetstillfällen måste öka, Vi måste skapa fler enkla jobb, alla måste få betyda någonting, ingen skall behöva leva utanför samhället. 

Invandring utan integration skapar enorma spänningar i samhället, hela generationer av invandrare lever utanför samhället utan mening. Hand in hand som vi på Frontit är bidragsgivare till ger microlån till kvinnor i Indien som vill starta företag. Detta görs på helt kommersiella villkor. De stora flertalet kommer igång med sitt företag och betalar då tillbaka lånet och därmed får fler hjälp att starta företag, hjälp till självhjälp i dess yttersta form. Ge fiskaren nät så att han kan fiska, hjälp honom att försörja sig själv. 

Konsekvensen av utanförskapet är att en hel ungdomsgeneration skäms för sina föräldrar och de vandrar i ingenmansland utan mening och sammanhang. Deras vilsna själar lockas till kretsar som ger dom identitet och dom luras till handlingar som förgör våra samhällen, samhällen som dom ändå inte är en del av.

Vi är inne i en teknikrevolution som eliminerar jobb, som gör vissa tjänster onödiga. Låt oss i den transformationen skapa nya jobb som gör det möjligt att betala för arbete i stället för att lägga pengar i muggar.  Jag har ingen lösning, men jag tror att det är dags att ta ”hoten” mot våra samhällen på allvar. Vi löser inga problem med ökad militär eller polisiär närvaro, vi bara dödar symptomen. Det är tyvärr bråttom och vi måste snarast göra livet meningsfullt för fler människor.

Sorry för dessa allvarliga ord, men det känns som terrorn har djupare rötter än vad samhället mäktat med att hantera.  Jag vill att vi, du och jag och alla andra som lever innanför samhället, funderar i banor - hur skapa fler enkla jobb, hur skapa hjälp till självhjälp. Vi måste alla ta vårt Ansvar (helt i enlighet med Frontits sista värdeord - Ansvar).

(Detta kåseri skrev jag för tre år sedan på tåget till Sundsvall, då hade jag ingen blogg, jag publicerar den nu igen för en större publik för frågan är mer aktuell än någonsin.)

Love you all! / Pierre

Jag är kränkt

Året är 1964, jag har precis blivit nekad av en av mina bästa kompisar att vara med i en fotbollsmatch där alla som ville delta fick vara med. Jag blev djupt sårad och förstod verkligen ingenting. Då sa Jan-Ulf, min kompis. Jag var med när Pierre fick armen ur led och jag vill inte se den smärtan han fick genomlida en gång till. Där stod jag med gipsad arm från den tidigare olyckan. Just nekad att få spela fotboll som var en av de idrotter som jag älskade mest, men full av glädje över Jan-Ulfs omtanke som jag trodde var missunnsamhet. Tänk om Jan-Ulf inte förklarat varför jag inte skulle få vara med, hur hade jag då mått?

Tänk vad många gånger när vi känner oss kränkta missar att få klarhet. Tänk om vi skulle ta för vana att alltid försöka bringa klarhet, i nio fall av tio är det inte som vi uppfattat situationen. Men i nio fall av tio lägger vi någonting som vi uppfattat som en oförrätt i skithögen av andra oförrätter. Vänner träna er i att våga fråga. I det här fallet hade jag tur, det var Jan-Ulf som spontant förklarade varför.

I den absolut yttersta formen av kränkthet väljer vi att vår uppfattning av det som är sagt är vad som menats. Det är ett försvar för att legitimera vår egen reaktion. Undvik den, det är ett förlorarbeteende. Bringa i stället klarhet genom att blotta din smärta – förlåt, men det där sårade mig, hur menar du?    

Detta adresserar Frontits värdeord, Ansvar – våga fråga.

Love you all! / Pierre

Du kan inte vinna alla strider

Landar 00:30 på Arlanda, drar täcket över huvudet 1:45, kliver upp 6:45 för en dag i Örebro. Kliver på tåget 9:14 upptäcker att min och övriga platser kring bordet ockuperats av en äldre gentleman. Kassar, kläder, väskor mm ligger utspridda så att ingen annan skall komma på den korkade tanken att sätta sig där. Han inser efter några snabba ögonväxlingar att jag har betalt för en av dessa platser, han flyttar motvilligt bort ”bråtet” och gör en plats fri. En av de höga kassarna väljer han att ställa i fönstret, därmed får jag inte full valuta för min fönsterbiljett. Jag ber honom plocka bort den, snällt men bestämt. Svaret blir – det var väl ett djävla tjat! Intressant att det första mening som uttrycks landar i att han uppfattar att vi haft mer än en dialog. Okej då, min inledande ögonkontakt var en tyst dialog. Vad som sen händer är onekligen spännande. Han börjar annektera mer och mer av bordet mellan oss. Jag känner ingen förhöjd puls, med så många årsringar som denne man har inser jag att byta kupé är bästa lösningen. Man kan inte vinna alla strider. Vår roll i världen kan inte vara att uppfostra människor vi inte känner.

Detta adresserar Frontits värdeord, Utmaning – undvik att agera på din reptilreaktion, Ansvar – var rädd om ditt eget välmående, ge dig inte in i alla strider.

Love you all! / Pierre

Viktoria du lämnar oss med stor sorg och saknad

Viktoria, du var solen, vinden och vattnet, havet och skratten. Du var reflektionen och kontemplationen, sorgen och glädjen. Med dina prismor har du färgat och förgyllt, du har sått och du har skördat, du har influerat och uppfostrat, men plötsligt stod cancern i vägen för din fortsatta livsresa.

Du har för oss alla varit ett föredöme, aldrig klagat över den oinbjudna gäst som ockuperade din kropp. Du kände mer oro och sorg över hur andra tog dina motgångar än över din egen situation.

Du var för oss alla, den vi alla önskar vara - glad, positiv, uppmärksam, full av energi och upptåg. Vi kommer aldrig att glömma dig och du kommer alltid ha en plats i våra hjärtan. Du är vår hjälte och förebild. Äntligen har du fått lämna smärtornas och orons rike, äntligen har du fått ro.

Viktoria Vi älskar dig för evigt, vännerna på Frontit

Varma kläder till hemlösa innan kylan kommer!

Vår enfaldighet lurar in oss i skogen på Bogesund för att leta efter skogens guld, kantareller. Vi kände oss som Sveriges bönder - inget att skörda. Vi passerar Arninge och fyller korgen med köpta kantareller. När vi svänger av vid Danderyd för att leverera hälften till vår dotter Malin möter vi en hemlös med en överfylld vagn med sopsäckar. Återigen möter vi den verklighet som många lever i, hemlöshet. Jag slås av att dygnets medeltemperatur nu stadigt sjunker och att nattimmarna snart går mot nollstrecket. Vi vädjar nu till Er alla att tömma garderoberna för insamling av varma kläder till behövande.

Ni som jobbar på Frontit, koordinera era insatser på respektive kontor så att vi får maximal utdelning. Vi kommer återigen arrangera en grytafton på kontoren där vi bjuder in kunderna, inträdesbiljetten är ett varmt plagg, kläder eller skor.

Detta adresserar Frontits värdeord möjligt och ansvar.

Love you all! / Pierre     

Fånga tillfället i flykten

Kaffet står rykande hett bredvid datorn, fingrarna far över tangentbordet, plötsligt plingar det till i maillådan. Jag byter vy och upptäcker en Sundsvallsbo som spontansökt till Frontit. Jag bjuder in till möte samma dag, 14 dagar senare får jag höra att hon är anställd och såld som Projektledare till Försäkringskassan för ett nytt förändringsinitiativ som skall drivas.

Med den informationen i ryggen frågar jag två av våra nyanställda spontant om dom känner någon som kan bli vår VD för Sundsvall? Vi kan ju inte ha en anställd och inget kontor. Jag får då svaret Jonas Grundberg, med några snabba knapptryckningar har jag Jonas på tråden och presenterar mitt ärende. Dagen därpå möts vi på Centralen i Stockholm för en kaffe och bestämmer uppföljning samma dag med en lunch på Villa Källhagen. Efter lunchmötet passerar vi gårdsplanen och ser då en framkörd taxi som en annan person är på väg att hoppa in i. Jonas springer fram och frågar var han skall åka, svaret är Gamla Stan. Jonas hoppar in i taxin och säger till den andra kunden, då kan du åka med mig, jag skall också dit. Jag känner direkt att ”this is the guy”.

Efter ett par veckor är kontraktet med Jonas klart och jag etablerar vallaboden, namnet är Hotell Knaust. Rekryteringarna går över förväntan och behovet av egen lokal börjar bli akut. En dag när jag står med ryggen mot entrén till Knaust, sveper med blicken över gatuvyn, då finner jag en fastighet som talar till mig. Jag korsar gatan läser på namnskylten, ringer upp ett av företagen som har kontor i huset och får namnet till fastighetsägaren. Ett telefonsamtal senare är jag och Jonas på lokalvisning. Tyvärr matchade lokalen inte våra behov men på frågan om andra lokaler fick vi adressen till det som blev vårt kontor i Sundsvall.

Lokalen ligger centralt uppe vid Stora torget i Sundsvall i en fastighet från slutet av 1800-talet med stuckaturer, boaseringar, dörröverstycken  och takmålningar, en själsfrände till vårt huvudkontor i Stockholm. Hyresförhandlingen som följde var ett växelbruk, mellan min genuina glädje att pruta och Jonas skicklighet i förhandlingar. Vi stängde första verksamhetsåret med 12 miljoner i omsättning, mao en flygande start, detta gav mersmak.

Vår nya styrelseledamot som varit Sverigechef i ett stort internationellt konsultbolag replikerade, citat ”i min gamla koncern hade detta tagit upp till två år innan beslut, ni agerar direkt. Frontits förhållningssätt har alltid varit ”det är i verkligheten det händer, inte i labbet”. Det finns ett gammalt talesätt som säger ”om du hela tiden funderar på nästa steg, riskerar du att bli stående på ett ben”.

Året var 2011 och Frontit hade nu för första gången verksamhet utanför Stockholm.

Detta adresserar Frontits värdeord Möjligt.

Love you all! / Pierre

Frontit från statsägt till privat, till i en nära framtid publikt

Ett livsavgörande tips förändrade min vardag. Tipset blev till flera möten som efter många överläggningar renderade att jag köpte Projektstyrning, som vid tidpunkten låg hos konkursförvaltare. Mina dagar fylldes snabbt och datorn låg som ett spädbarn i mitt knä för att använda dygnets alla timmar till kommunikation och så snabbt som möjligt täta skutan och hissa nya segel, seglet fick vimpeln Frontit.  

Jag har sedan mitt första möte med Projektstyrning haft fantastiska år som utvecklat mig som människa och som gett mig oerhörd glädje. De sista sex åren med den bästa ledaren jag någonsin haft, Anneli Angeling. Hon är tydlig, prestigelös, målstyrd och en grym coach.

När nu Frontit går in i nästa fas med Priveq Investment som ägare tillsammans med ledning och personal, känner jag en djup tillfredställelse och en trygghet. Visionen om börsintroduktion 2022 känns nu mycket tydligare. Vi har gått från 7 – 190 anställda, och från 13 milj i omsättning till i år 240 milj i omsättning.

Besättningen är densamma, erfarna, kompetenta, drivna, passionerade, med en vilja att skapa hållbara resultat ute hos våra kunder. Jag kommer att fortsätta vara en del av detta.

Mina kåserier som varit ett medel att understödja vår kultur kommer fortsatt vara en del av vårt fantastiska företag.

Jag måste säga att ni som läser motiverar mig att fortsätta. Jag vill och hoppas att vi kan influera varandra till ständig personlig utveckling, såväl som konsulter som medmänniskor.

Love you all! / Pierre   
  

Sex kännetecken hos framgångsrika ledare

Dagen har börjat som alla andra denna sommar, solen smyger sig upp, himlen är klarblå och några vita molnslöjor äventyrar inte en ny het dag. Den tidiga värmen av solens strålar gör att värmen i rummet stiger snabbt, det skarpa solljuset motar bort John Blund och snart hissar snörena till jalusierna upp ögonlocken. Ett morgondopp innan frukost välkomnas av tärnornas serenad. Timmar läggs på timmar, vi är en relativt stor familjekonstellation, men sent på eftermiddagen bryter ett kaos ut, några oöverlagda ord flyger utan vingar, och hätska känslor far som pistolskott genom rummet. 

En intressant reflektion som alltid måste få utrymme i reflektionens blanka krankhet, om vi erbjöds göra ett omtag liksom Ingemar Bergman tog om en scen tills han var nöjd. Hur många gånger skulle vi välja just dom orden, eller den reaktionen? Skulle vi tacka nej till chansen att få en annan händelseutveckling - troligtvis inte. Man brukar ofta säga, för att vara en bra ledare måste man också kunna leda sig själv. Jag tycker att dom sex egenskaper hos exceptionella ledare som Linkedin listat, är väl värda att reflektera på för att vi alla skall bli framgångsrika medmänniskor.  

Mycket av det som listats är tillämpbart i vår egen personliga utveckling, vill vi döma, anklaga, kontrollera, tvinga och styra, eller vill vi förlåta, glömma, motivera, charmera och entusiasmera. Den dagen vi anser att vi är perfekta kommer förhoppningsvis aldrig att komma, jag hoppas att vi får behålla ett öppet sinne och låta reflektionen sätta ljuset på områden vi kan förbättra.

Sex kännetecken hos framgångsrika ledare

De förlåter och glömmer
När en anställd begår ett misstag, speciellt ett stort, kan det vara svårt att förlåta och gå vidare. Men vi gör alla misstag och att alltid döma en person efter misstag gjorda i det förflutna ger dig tunnelseende.  En bra ledare kan ta ett steg tillbaka och se förbi ett misstag, och objektivt se vad den anställde är kapabel till.

De låter anställda lära sig av sig själva
Folk vet ofta själva när de gjort fel. Istället för att skälla och ta till disciplinära åtgärder kan det vara bättre att stötta och tillsammans komma fram till vad som gick fel och hur det skall rättas till. En bra ledare vet att en läxa man lär sig själv, är en läxa man aldrig glömmer.

De går alltid hem med känslan av att de kunde gjort något bättre
Att vara ansvarig för och leda människor kan göra vem som helst osäker. Ledare oroar sig för varenda liten detalj och grubblar över sitt eget agerande. I slutet av varje dag går de hem med känslan av att de kunde ha gjort något bättre eller hanterat en situation på ett annat sätt. Just därför börjar exceptionella ledare dagen med att lova sig själva att prestera bättre än vad de gjorde dagen innan.

De förvandlar företagens mål till de anställdas mål
En bra ledare är medveten om att anställda arbetar hårdast för att nå sina egna målsättningar. Tricket är helt enkelt att göra företagets mål till den anställdes. Det gäller att inspirera anställda så att man delar målbild.

De ser inte kontroll som belöning
Att få styra och bestämma är en vanlig motivation till att vilja bli chef. En exceptionell ledare har inga sådana kontrollbehov och man ser dem inte styra och ställa. Även om de har koll på varenda detalj så använder de sitt inflytande på ett mer subtilt sätt.

De ser bortom handling och letar efter känslorna och motivationen bakom
När en anställd gör fel eller ignorerar målen och går sin egen väg är det enkelt att utgå från att de är lata eller inte bryr sig. Men ofta finns det en djupare motiv bakom. Personen känner sig frustrerad eller marginaliserad och blir utåtagerande. Exceptionella ledare letar efter det underliggande problemet och hittar en permanent lösning som ger bättre resultat

Love you all! / Pierre i den tropiska sommarhettan

bli inte dina egna tankars fånge

Dagen D har kommit, året är 1990, sonen skall börja på tennisskola. Jag nämner i förbifarten för tränaren att Martin inte är någon lysande bollbegåvning. Tränaren replikerar, perfekt - det är dom som är mest träningsvilliga.

Jag står lätt framåtlutad, i handen ligger bollen, 8 m längre bort står papperskorgen som jag skall träffa. Med en lätt pendelrörelse med armen, någon millisekund innan jag släpper bollen, flimrar en tanke förbi ”jag missar” - Bollen studsar på kanten och ut. 

Jag står lätt framåtlutad, i handen ligger bollen, 8 m längre bort står papperskorgen som jag skall träffa, med en lätt pendelrörelse med armen, någon millisekund innan jag släpper bollen, ”vet jag” att – jag sätter den, jag lyckas - den smeker kanten och rullar ner i papperskorgen.

En av tourens golfspelare har haft för vana att ta längre tid på sig vid puttningen än sina konkurrenter, en journalist ställde frågan varför? svaret var att han väntade till att han visuellt såg bollen rulla i hålet.

Vår egen tillit och övertygelse styr ofrånkomligt resultatet.

Impulserna från hjärnan styr vår kropp och vårt agerande.  Det blir det du tänker.  Programmera hjärnan genom att skriva upp små minneslappar som du lägger på nattduksbordet, sätter på spegeln och andra ställen som du dagligen passerar. Vill du bli en bra talare, skriv ex.vis jag är en bra talare, lyssna på andra intressanta talare, registrera vad dom gör. Se dig själv genom dom. Givetvis krävs det minutiösa förberedelser, men memorera samtidigt hur du vill att publiken skall uppfatta ditt budskap.  

Använd smarta strategier för att inte bli dina egna tankars fånge!

Misslyckande förutsätter en ansträngning

Vid millennieskiftet beslutade jag och en annan entreprenör oss för att revolutionera programvaruindustrin. Vår affärsidé var att bygga återvinningsbara generiska komponenter att användas oavsett tillämpningar och industri.  Vi startade med ett aktiekapital på 2 miljoner, banken gav oss en kredit på 2,5 miljoner. Ett genombrott var ett joint venture med A-com som var noterade på Stockholmsbörsen, nischen var inom MRM - Marketing Resource Management. Vi förvärvade samtidigt ett bolag inom BPR, Business Process Reenginering. Köpet gjordes via en apportemission vilket utökade huvudägarkretsen. Andra räkenskapsåret blev vi omnämnda i Veckans Affärer som ett av Sveriges snabbast växande företag. Under de första fem åren injicerade vi ett antal ggr in mer kapital. Marknaden var stendöd, det enda som gick bra var vår konsultverksamhet. Vår programvara var som ett stort svart hål. Revisorn flåsade oss i nacken, balansräkningen med för mycket aktiveringar, krävde mer kapital och mina finanser tålde inte fler ansträngningar. Jag var nere på knä - vad var det som gick snett?

För mer än tio år sedan uttalade sig affärsmannen Rune Andersson i tidningen Affärsvärlden angående att göra misstag: ”Min fasta övertygelse är att man lär sig inte av något annans misstag, går det bra lär man sig ingenting, för man förstår inte vad som gjorde att det gick bra”.

 Författaren Bengt Anderberg uttryckte ”Misslyckande förutsätter en ansträngning, det är därför somliga människor inte misslyckas”. 

Det är aldrig konstruktivt att skylla på andra. Det konstruktiva är att reflektera över sina egna handlingar och dra nödvändiga och lämpliga slutsatser om vad som måste göras för att undvika samma misstag igen.  Misstag och misslyckanden inom näringslivet, idrotten, den akademiska världen i privatlivet är snarare regel än undantag. Alla drabbas av problem, besvikelser och frustationer. Det är hur vi hanterar motgångarna som formar våra liv.

”Framgång är följden av ett gott omdöme, Bra omdöme är följden av erfarenhet, Erfarenhet är ofta följden av dåligt omdöme”,  Citat Tony Robbins.

Nu är jag i ett nytt sammanhang – Frontit, vi levererar konsulttjänster för att revolutionera företag inifrån. Vi går från klarhet till klarhet och nu senast fick vi utmärkelsen ett av Europas bästa företag att arbeta på, plats nr 24. Vår resa, med målet att gå in i fler städer och även gå utanför Sveriges gränser fortsätter. Allt vi gör bygger på långsiktighet, stabilitet, passion, god yrkesetik och fantastiskt ledarskap. Sedan Anneli Angeling, vår koncernchef tog över för sex år sedan – är jag själv inte med i det dagliga arbetet, därför kan jag använda superlativ utan att själv slå mig för bröstet. Jag bugar och tackar hela laget för konsultleveranser i världsklass. Det är lättare att bli bra än att förbli bra, låt oss aldrig luta oss tillbaka och bli nöjda.

Hatten av, love you all / Pierre

Livstids dömd

Mötet har öppnat och ingen fråga är för liten att diskutera, åsikterna böljar fram och tillbaka. Konklusioner uteblir och mötesdeltagarna lämnas som på ett oroligt hav. Paret som ofta framför sina åsikter på ett irriterat och icke konstruktivt sätt går in i debatten utan att bringa större klarhet. När ordföranden efter ett långt och i de flesta stycken ostrukturerat möte frågar församlingen, är det någon som har några övriga frågor? Rungar församlingen med ett samfällt NEJ. Ingen orkar mer.

Jag går fram till paret som jag sedan första mötet har en klar och tydlig uppfattning om och framför mina lovord om deras hus, det är ett av de i särklass vackraste husen på våra öar. De lyser upp och vi får ett kort men oerhört trevligt prat.

Vad lätt det är att kapsla in en tidig uppfattning om andra som i värsta fall blir livslångt. 

Konservera inte negativa uppfattningar, det krymper vår förmåga till sensitivitet och skapar fler problem än möjligheter.

 

Detta adresserar Frontits värdeord prestigelöshet & ansvar.

 

Love you all! / Pierre 

Var inte så hänsynsfull

 

Vi bokar vårt favorit bord på en restaurang i Las Chapas, 10 km öster om Marbella.  Restaurangen har en liten avsats mot havet som bara rymmer ett bord och fyra stolar. Havet, solnedgången och Marbella i horisonten plus en gambas friterad i vitlök är kompositionen som ger en inramning värt en omväg. Döm om vår förvåning när ”vårt bord” är upptaget, två Spanska par har annekterat vårt revir. Jag uttrycker min besvikelse och hovmästaren visar sig oförstående. Vi känner oss lurade och ser framför oss en kväll med brustna förväntningar. Vi bestämmer oss för att trots besvikelsen stanna och tar nu ett annat bord. Efter sisådär 45 minuter så börjar paren bryta upp, jag ser nu min chans och gör nu intrång på deras revir. En spanjor väljer att sitta kvar, jag frågar om vi får dela bord med henne, svaret är ja . Jag ropar på Bitte som ansluter. Efter en liten stund kommer två tillbaka och utan bråk kompletterar vi nu konstellationen. Efter ytterligare en stund kommer den fjärde, han får inte plats utan ställer sig utanför på klippavsatsen och håller sig i räcket. Vi chattar nu i säkert 1,5 timme med dessa ”spanska locals” och diskuterar allt mellan himmel och jord. Katalonien kommer givetvis på tal och vi tränger nu in i deras frustation över händelseutvecklingen. Bitte och jag fick en fantastisk kväll med gästfria Spanjorer, som ackompanjerades av havet, solnedgången och ett gemyt som vi sent skall glömma. Tänk om vi la oss vinn om att inte alltid vara så hänsynsfulla! Om man tränger sig på kan man i värsta fall bli nekad, men det kan vara värt chansen. Det gav mersmak och gav oss en kväll som vi sent skall glömma.

Detta adresserar Frontits värdeord, Skratt - det var en kväll med många skratt. Utmaning - var inte så feg, det kan kännas obekvämt att närma sig obekanta, men pröva och du kommer bli glatt överraskad.

Love you all! / Pierre

 

 

Delar ligger och flyter i vattnet....

Vi växlar kontrakt, nycklar, instruktionsbok och jag blir nu innehavare av en Targa 25 MKII, säljaren lämnar mig nu med ett glatt ”lycka till”.

Jag startar motorn och stävar nu ut på Älgöfjärden med sikte mot Strömma kanal. Vädret är strålande och jag sitter på ”flybridgen” och styr. Jag närmar mig bron i Strömma kanal och konstaterar att jag måste vänta på broöppning. Jag tar sikte mot tilläggsplatsen och lägger i backslaget. Det som nu händer gör att infarkten är nära, backslaget går inte i – båten rusar i ”hög” fart mot bron. Masten slås av, radarn och mitt huvud klarar sig med en hårsmån och jag kommer undan med blotta förskräckelsen.

Efter några snabba knapptryckningar har jag säljaren på tråden, han svarar - Om du sitter uppe på flybridgen måste du vrida om en spak nere i båten för att få med dig växelfunktionen. Jag hävdar att han borde informerat mig om en så central fråga. Han replikerar -Du borde läsa instruktionsboken. Okej, hur stor är chansen att jag hade sett denna ”lilla” detalj? Instruktionsboken är på 200 sidor.

Jag känner mig både dum och okunnig, mastdelarna ligger och flyter i vattnet. Helst vill jag låtsas som att det regnar men väljer att röja upp bland bråtet. Är det så här vi historiskt hanterat våra organisationer vid implementering av nya IT-stöd, en instruktionsbok och ett lycka till?


Detta adresserar Frontits värdeord, utmaning & ansvar, ge dig inte förrän du vet att överlämningen vunnit insikt. Tveksamt om det adresserar skratt -så kul var det inte.  😉   

Detta hände 2005 när vi bodde på Stegesund, jag behövde båten för att pendla sjövägen till Lidingö varje dag. 

Love you all! / Pierre

Innan det går för långt....

Telefonen ringer, i andra änden är vår dotter Malin, hon berättar att det är KAM. Jag uttrycker min glädje och säger grattis! Malin låter ledsen och säger att det var det hon trodde. Jag försöker peppa henne och säger att det är väl en kul utmaning. Hon replikerar, det måste ju fixas. Jag har svårt att ta in varför hon inte är glad över beskedet, men får då svaret, den måste bytas. Vadå bytas säger jag – det är ju en utvecklande utmaning att bli Key account manager, hon svarar - pappa det är kamkedjan på bilen jag pratar om.

Exemplet är i det lilla formatet, hur ofta händer det inte att vi pratar förbi varandra?

Drygt en vecka har passerat, jag blir mer och mer stressad, jag bestämmer mig för att ta ett personligt samtal. Jag är projektledare för en kritisk systemimplementation och bestämmer mig för att ge beställaren en öppning att avsluta detta. Jag knackar på dörren hon ber mig komma in, jag lägger ut texten kring fördelen med att anlita konsulter - om beställaren inte är nöjd kan man alltid avbryta engagemanget. Hon tittar förvånat på mig och undrar, jag förstår inte vad du pratar om? Jag replikerar, du verkar undvika mig och du initierar inga spontanmöten längre . Hennes svar kom som en skänk från ovan, ledsen – men jag har problem med min man, Bertil. Hon valde efter vårt samtal att flera gånger bjuda in mig för att lätta på trycket.

Här har vi ytterligare ett exempel som pekar på nödvändigheten att kalibrera perspektiven, ibland får det triviala följder, som i det första exemplet. Andra gånger som i det andra exemplet kunde det ha fått alvarliga konsekvenser, men jag valde att gå i konfrontation, för att få klarhet.

Var noggrann med att kolla att ni delar samma verklighet, därmed kan man undvika onödiga konflikter, tidsödande lösningsdiskussioner, komma snabbare överens mm.

Händelserna ovan adresserar Frontits värdeord skratt, jag ler fortfarande när jag tänker på Malins och mitt samtal , utmaning & ansvar, jag är glad att jag inte duckade, utan konfronterade kunden för att bringa klarhet.

Love you all! / Pierre

  

 

Mot alla odds

Grunden till den här presentationen var mitt köp av Projektstyrning, jag ville för personalen presentera min bakgrund och samtidigt ge perspektiv på mina erfarenheter. Strävan vid bygget av Frontit har varit och kommer alltid att vara – anställ folk som vågar visa sina svagheter, det är inbjudande och skapar en ”våga kultur”. Därför har den uppdaterats och används även i rekryteringsprocessen. Om ni inte orkar att läsa exposén, lova att tala om för era barn att alla har svagheter, men om dom fokuserar på sina styrkor så kommer inte svagheterna stå i vägen för deras utveckling. Själv lyckades jag för att jag aldrig låtit mitt dåliga självförtroende diktera villkoren och att jag alltid tagit stort ansvar, därmed har min självtillit i takt med tiden blivit en tillgång.

Citat ur texten nedan - "ingen visste att innanför denna knopp finns en fullständig idiot"......

Exposé Bjurhager

Händerna står likt en tät regnskog i rummet, hand efter hand tas ned, röst efter röst tystnar, sist ut i ”våga svara” är Bjurhager. Läraren tittar med uppfordrande blick, året är 1960, jag har precis börjat på mellanstadiet. Jag är liten, rädd och vilsen, hennes röst följer hennes läpprörelse simultant, ”och” börjar hon, händerna placerar hon i sidorna, hon tittar ned på lille Bjurhager, hon fortsätter, hur skall nu Bjurhager kunna svara på det här när ingen annan har svarat rätt. Förödmjukelsen är total, rösten klen och svaret rätt, men det spelade ingen roll gråten satt i halsen och Bjurhager visste nu sin plats i kunskapsrummet. 1966 tog jag min ”examen”, nyexad grundskoleelev med betyg som inte gav behörighet till några fortsatta studier. 

Första jobbet att springa omkring med en pinne för att försörja geodimetern med mätpunkter gav vare sig kassan eller själen tillfredsställelse. 1967 viskade min bror till mig, hålkortsoperatör är ett välavlönat jobb, sagt och gjort jag måste bli hålkortsoperatör. Efter diverse kontakter och genomförd test i analytisk förmåga stod jag på skatteverket, men inte som hålkortsoperatör, hålkort tillhörde det förgångna. Jag var nu dataoperatör. Karriärstegen kändes nu mycket tydligare och ingen visste att innanför denna knopp finns en fullständig idiot. Jag gjorde allt för att mörka detta faktum, jag idkade kvällsstudier, jobbade mer än andra, försökte lägga dimridåer för att inte bli avslöjad, hur skall nu Bjurhager….

Ett år på skatteverket följdes av tre år på ITT Dataservice, karriären blev dataoperatör, skiftledare, programmerare, därefter ett år som anställd datakonsult, sedan 16 år med eget bolag. Både kassan och knoppen utvecklades, men i bakhuvudet fanns ”se till att du inte blir avslöjad”. 

1986 blev jag erbjuden mitt första VD jobb, utmaningen var total, 12 st utan uppdrag 11 st med uppdrag. Jag tackade nej en månad innan tillträdet, förutsättningarna var fel. Styrelseordförande tog ett enskilt samtal och förklarade mig feg. I bakhuvudet hördes ”och hur skall nu Bjurhager”, jag antog utmaningen och slet som en gris. Ett halvår efter tillträdet var alla ute i uppdrag inklusive jag själv och ekonomiansvarig, från illrött till bold black i resultaträkningen.

Året efter sålde ägarna bolaget till en koncern inom fastighet, leasing och ”konsulting”. Min frireligiösa bakgrund påbjöd - se till att ägarna får det dom betalat för. Vårt bolag var det enda bolag i koncernen som tjänade pengar och koncernen, med det passande namnet First Nordic, var ”first” ut i den stora konkursvågen 1990, läs fastighets & finanskrisen. Återigen bytte bolaget ägare, efter sex år i den nya koncernen sålde ”vi” bolaget till en norsk koncern som var på väg till Oslobörsen. Efter tre månader i den nya koncernen fick jag ta över ledningen för ytterligare ett bolag och vi gjorde introduktion på Oslobörsen.  Därefter inledde jag min karriär inom bolagsshopping, vi köpte fyra bolag som kompletterade vårt utbud och jag fick ta över ansvaret för all konsultverksamhet i koncernen, puh, ännu inte avslöjad.

1999 krävde ett antal av huvudägarna att vår verksamhet måste särnoteras på Oslobörsen, jag fick uppdraget att ”dressa bruden”. Administrativa chefen döpte skapelsen i en kreativ session till Itera, och jag i mitt stilla sinne hoppades att ingen skulle associera till den gamla sladdriga plastcykeln som körde i diket. Året efter introduktionen och som ”president” över ett norskt börsbolag mötte jag en norrman för mycket.

Åren 2000 till 2005 grundade och sålde jag och en annan entreprenör ett bolag som hette Frontwalker.

2005 – 2006 drev jag ett av mina roligaste och mest lönsamma projekt. Jag köpte ett rivningsobjekt ritat av en av Sveriges genom tidernas mest kända arkitekter, Ferdinand Boberg, som jag lät totalrenovera och bygga om från ett enfamiljs- till fyrfamiljshus och konverterade det från privatbostad till bostadsrättsförening.  

 

 

 

 

 

 

 

 

Året därpå, i februari 2007, förvärvade jag Projektstyrning, som jag namnändrade till Frontit.

Jag känner mig otroligt privilegierad, jag har som konsult arbetat inom Budget/kalkylering på Astra, fastigheter på CFD, Medlemshantering på TCO Tjänstedata, Personal (lön & administration) på ASG, Liv & Pension på AMF, Ekonomistyrning på SPP Fastigheter. Jag har arbetat som utvecklare, systemerare, projektledare, facilitator och skrivit en bok tillsammans med en docent på Linköpings universitet.

Jag har konverterat från fullständigt opraktisk (avgångsbetyg efter 17 år tillsammans med mina äldre bröder), till byggmästare. Jag fullkomligt älskar arkitektur, gamla hus och slitna fotsteg.

Jag är gift med Bitte som följt mig från 1971 fram till idag, hon har aldrig muckat med mig när jag tumlat mig igenom sömnlösa nätter. Hon har bara sagt lite försynt när jag har lugna stunder, du borde nog tänka på hälsan - stressa lite mindre. Efter husprojektet var jag lite vilsen och hade en överläggning med Bitte - vad skall jag göra nu? Bitte ville att jag skulle söka jobb, tanken kändes främmande. Vi delar intressen som mat, vin, promenader, resor, sjön, tysta stunder, barnen och mycket mer. Vi är både mormor & morfar och farmor & farfar. Vi har tre egna barn, Martin född 1977, Malin född 1980 och Sophie född 1985. Martin och Malin är civilingenjörer från KTH och Sophie har en internationell Bachelor. Bitte är civilekonom från Stockholms Universitet och jobbar som ekonomikonsult med eget bolag.

Jag vill leva i SKUMPAns tecken (Skratt, Kostnadseffektivt, Utmaning, Möjligt, Prestigelöst och med Ansvar).

Love you all! / Pierre

PS! Till alla - kliv ur komfortzonen, du kan mer än vad du tror. DS!