Mina reptilhjärna reagerar instinktivt, reaktionen utmynnar i ett ordflöde utan filter, i stunden känns reaktionen helt befogad. När stresshormonerna lagt sig och jag fått kontakt med mitt förnuft inser jag att jag överreagerat, var det detta jag avsåg, borde jag sansat mig och resonerat mig ur situationen. Hur många gånger händer det inte att jag låter min initiala känsla komma till uttryck innan den passerat mitt sunda förnuft, konsekvenstänket är i ”sleep mode”.
Citat ur Novus "Hjärnan har som främsta uppgift att skydda dig. Därför försöker den förutse eventuell fara eller hot. Först efteråt blir du medveten om vad som skett och kan då börja bedöma situationen med de delar av hjärnan som ansvarar för logiskt och analytiskt tänkande. Du har kanske någon gång varit med om att vara stressad och att du då reagerat på ett aggressivt sätt, sagt något väl hårt ord etc, gentemot en kollega eller vän – och efteråt ångrat dig då det inte var menat mot just den personen."
Min reflektionen adresserar Frontits värdeord, Ansvar – har din reaktion sårat en annan människa, ett förlåt är alltid rätt.
När jag tänker tillbaka på åren med Frontit 2007 – 2022 får jag en varm känsla i kroppen. Jag har fått förmånen att vara mitt ”bästa jag”. Det beror framför allt av alla fantastiska möten med människor på ett eller annat sätt varit eller varit på väg att bli en kugge i bygget av Frontit. Jag vill tacka er alla för er insats av bygget av Frontit (de la Sagrada Familia).
Love you all! / Pierre
