Rädd att göra fel?

Sommaren 2005 köpte jag ett hus på 940 kvm på Lidingö, triggad av en misslyckad satsning på en företagsidé som tog 5 år i anspråk och tömde familjekassan. När nedmonteringen av företaget pågick såg jag "Lidingöprojektet" och insåg här ligger lösningen på en "turnaround". Jag ropade in huset och informerade Bitte om att vi måste sälja lägenheten som vi köpt två år tidigare. Beslutet var citat Bitte  "bland det värsta du kan göra mot mig".

10 Letter engagerades, 2 Svenska snickare, 2 Svenska målare, ett värmepumsföretag, samt en entreprenör för att putsa om huset.

Huset krävde en totalrenovering och planen var att bygga om det från enfamiljsvilla till fyrfamiljshus. Ganska snart blev det tvärnit i projektet, huset hade bara 1-fas och det omöjliggjorde parallella aktiviteter, elen klarade inte belastningen. Jag tog kontakt med Fortum och blev då informerad om att dom har en processorienterad organisation och jag blev ett ärende i kön. Ny el kunde tidigast bli aktuell om 2-3 månader. Jag insåg att personen jag pratade med inte hade mandat att hjälpa mig. Jag ringde högre och högre upp i organisationen tills det blev tvärstopp. Jag bad då "sista" instans om stavningen på hans namn. Jag konkluderade med, det är viktigt då du troligtvis kommer på nyheterna på TV4 ikväll, det kanske är ett spädbarn som inte överlever natten p g a problem med elen från Fortum. TV4 måste då kunna referera till det här samtalet. Samma eftermiddag kom Fortum med en stor elvinda och rullade in byggel för att temporärt lösa frågan till att en permanent lösning kom på plats. Varför blev mitt ärende så bråttom? Jo personen blev ju helt plötsligt ansvarig och löpte stor risk att bli en del i ett nyhetsinslag.

Samma sak hände när jag var ordförande i Danderyds Montessori, det här var någon gång sent 90-tal. Vi behövde få en 30 skylt uppsatt på gatan och handläggaren som jag pratade med gick inte mig till mötes. Jag bad om stavningen på hennes namn och avslutade med - jag noterar vårt samtal och kommer att referera till det om det händer en olycka på gatan. Det tog inte mer än drygt en vecka så fick vi vår 30 skylt.

Många är rädda för att ta ansvar, bristen på ansvar är som tjockoljan i våra organisationer. Det finns ett talesätt, allas ansvar, ingens ansvar. Dock kan beslutssvaga personer helt plötsligt bli beslutsmässiga om dom blir medvetna om riskerna med uteblivet beslut.

Hösten 2006 sålde vi lägenheterna, ekonomin var nu i balans och Bitte sammanfattade projektet, citat "ett av dom roligaste!".

Love you all! / Pierre

PS!  Läs även "misslyckande förutsätter en ansträngning" du finner den i min blogg. DS!